Elsa Möbel gjorde det igen.

När vi en gång är inne på utrymmen att bo och leva i, så kan vi förflytta oss någon meter längre norrut, till vårt vardagsrum. Där har allt – tack och lov – fått hållas som förr. Men en liten nykomlig har vi!

Ni som har följt mina instastories har ju sett att jag har suktat efter att klä om en gammal fåtölj som har stått på vinden i hundra år. Har velat av och an mellan en massa färger (eller egentligen mellan smaragdgrön, midnattsblå och rosa).

Även om vi har två stora soffor och en puff, så är det ändå oftast tajt om sittplatser hos oss (här finns nästan alltid några barn extra). Har i evigheternas evighet tänkt ta tag i den här fåtöljen på vinden, men ni vet, sånt är ju alltid på sista plats på to do-listan. Det har varit så himla skönt den här mammaledigheten, har fått så sjukt mycket gjort av allt det där som alltid släpar. Och nu ännu stolen!

För att ni ska förstå storheten i det här bör ni kolla in lite före-bilder. Klicka till exempel här. Och här här syns den väl också litegrann. Den var gulbeige med blommor och full av smörgåsfläckar från när barnen var små (någon sommar fungerade den som deras självklara frukoststation). Jag har ju en given hantverkarklippa i Evalis från Elsa Möbel (until this day känner ni henne som min favoritperson inom bokhyllskategorin – det var Evalis som i tiderna byggde vår högt älskade bokhylla). Fattar inte att det finns folk som henne, som kan typ allt.

Och alltså! Kolla på det här! Är det här inte det läckraste ni har sett sedan Beyonce postade sina gravidbilder?

 

2018 04 07 05.49.51 1

2018 04 07 05.47.17 1

 

Jag gjorde en omröstning på Instagram och 95 % röstade på smaragdgrön. Men det blev ändå djupblå, som mitt hjärta ända från början viskade. Nej, nu skojar jag förstås. Ett hjärta viskar sällan någonting, utan det var bara jag som för tillfället hyser en stor förkärlek till blå sammet. Så fick det bli!

 

2018 04 07 05.45.55 1

 

När jag i morse satt i kungatronen med fötterna på sittpuffen tänkte jag på hur coolt det ändå är att mina tre bästa möbler i vardagsrummet är gjorda av bekanta kvinnor i min egen ålder. Malin Haglund och Evalis Sundkvist. Kvinnlig österbottnisk hantverkarkärlek, det gör en lätt lite varm i själen. Varje gång jag får chansen att hylla dem, så gör jag det. Så lätt att rekommendera så här kompenta, roliga kvinnor. Nu ska en hälla upp lördagsvinet och toknjuta! Fin, va?

Pärlor för mina favoritsvin.

2018 04 06 02.51.54 3

 

Jag är överlag inte så hårt materialistiskt lagd. Men det får jag väl ändå medge att det är så mycket, mycket roligare att fixa om hemma om man får ställa in lite nya möbler och prylar efteråt. Meeeen så var det inte den här gången. Kan inte hålla på och fixa åt två dårar som inte bryr sig det minsta. De sörjde när mitt målande var över, när de inte längre fick ha sängen mitt i rummet och alla stolar upp och ner (då tycker till och med en sann djurvän som jag att det finns någon måtta med hur många pärlor som kan slängas på svinen).

 

2018 04 06 05.39.51 2

 

Så det var samma gamla grejer jag lyfte in tillbaka. Har en liten vision om att slippa expedithyllan snart. Den fyller tolv år snart och har hängt med genom många, långa flyttar. Kan inte precis säga att den är en kär familjemedlem, men likväl står den där varje gång. Svår att ersätta, eftersom den sväljer orimliga mängder skit. Men liksom svarta, tunga möbler. Uff.

 

2018 04 06 04.45.18 2

 

Bakom bokhyllan fanns en kvarglömd tavellist som lite sticker i mors öga (har lite svårt för när saker och ting inte är symmetriska, men jobbar på det). Vi hade bokhyllan på den väggen förr, men nu blev det så här.

Men i övrigt får vi väl konstatera: renoveringsdag off – spelfredag on. Hela huset fullt med ungar och ledig helg framför oss, yass!

Färgkoden hittar du på instagram

Målarnytt från Gula huset.

Om ni vill vara så vänliga och blunda för kaoset som råder vid … ööö playstation-lego-instrument-hörnan (?) så kan ni få äran att inleda den här morgonen med mina pågående målningsprojekt som jag snackade om igår (målar minsann inga påskägg i år). Två pinnstolar, en mintgtön och en röd, har jag målat svarta. Och väggarna i barnens rum, som en gång var vita, blir sakta grågrönblåa.

Ooooooch som vanligt så är jag så i mitt esse att jag knappt kan sluta. Även om jag verkligen, verkligen måste ta det lugnt på grund av ryggen. Min egen iver är som vanligt min största fiende. Men jag tycker det blir så bra att jag bara vill fortsätta, fortsätta, fortsätta. En inbokad lunchpaus på stan är kanske dagens räddning!

Men visste blir det fint! Att jag målade in garderoberna i samma nyans som väggarna är egentligen Jannikes fel. Såg så fint ut på hennes insta. Ja, det var bara det jag ville visa er! Häj!

 

2018 03 28 06.27.49 3

Nymålat i hallen – efterbilderna.

Man skulle inte tro att jag har varit bloggare i elva år när man ser på föregående inlägg. Först säger jag att jag har målat om i hallen och så består inlägget av BARA TEXT, va va va. 

Det hör nästan till att man måste visa efter-bilder, även om mina konstnärliga ambitioner i detta projekt var ungefär lika med noll. Ni vet, inget slutpiff ingick i planen. Allt jag ville var att det skulle se lite städat ut. Slutsumman gick på 38 euro (så mycket kostade färgen) och två slutkörda vadmuskler (alla utgifter kan ej mätas i euros). 

Hallen är en .. ehum .. utmaning för en fempersonersfamilj. Men trångboddhet är inget jag ska komma här och gnälla över (får skylla mig själv när radhus i Gerby inte lockar). Istället får man helt enkelt plocka bort allt extra och måla om i en ljusare kulör för att lura ögat att det kanskekanske är pikulite större.

Ja, välkommen hem till oss då. Före-bilderna glömdes bort i all iver, men ni minns ju att det var svarta väggar här förr. 

2018 02 27 11.07.22 1

 

Tycker nog att det blev cirka en halv kvadrat större nu. Victory!

 

2018 02 27 11.00.28 1

 

Tyvärr har jag kommit till det skedet av min bloggkarriär att jag inte ens orkar lägga skorna i en vacker rad innan jag fotar. För det finns inga vackra rader som innehåller femtio par skor. Mina barn är inte hemma, så deras våra läbbiga overaller är inte här (puh). Men ni kan föreställa er färgexplosion i goretex så där till vardags. Tvättkorgen innehåller diverse filtar och sovpåsar och babyoveraller.

 

2018 02 27 11.00.27 1

 

Tack och lov täcker vår sovrumsdörr detta elände. Så oftast kan man få förbi utan att behöva se skiten. Vill också att ni ska passa på att beundra den nymålade dörren. Ni kan inte aaaaaaaaana hur smutsig och äcklig den var. Nu: som ny!

 

2018 02 27 11.00.26 1

 

Spegeln har jag haft ända sedan jag bodde på Formansgatan med Nathalié 2006. Köpte den från en fyndhörna på Jysk för 40 euro. Den har hängt med i cirka hundra flyttar och tjänar mig gott varje dag ännu. Lampan är kanske bara tio år, haha. Det här med att köpa ny inredning är min grej, märker ni. Skötväskan är dock ny. Härstammar från Umeå i somras. 

 

2018 02 27 11.00.25 1

 

Ja, he va he. Nu ska jag ut i solen på barnkalas! Tycker minsann jag förtjänar det efter så här hårt och slitsamt dagsverke. Exakt 24 timmar tog det. Äntligen över!

Bonuskväll.

Det var tänkt att jag skulle få syrran och company på melfest i kväll, men nu blev det inte så, utan de kommer först i morgon (till skillnad från oss har de sportlov redan nu). Och plötsligt sitter jag här med en helt ledig laeshlördag! Inte är det ju helt fel det heller, efter rivstartsveckan som gått. Har för övrigt missat alla deltävlingar i Melodifestivalen hittills. Men har förstått att bidragen inte har varit så vassa. Kanske kommer vinnarbidraget ikväll?

Har haft glädjepirr i magen hela dagen, eftersom det kom en ny människa i mitt liv i dag. Ska fira med choko och vin i dag. Köpte tulpaner av bara farten! Årets första faktiskt. Ligger här med värsta vårkänslorna. Var ute och gick en sväng tidigare i dag och blev alldeles till mig av vårsolen.

Nu ska jag lägga mig här och tjuvlyssna när barnen leker ”Mileas youtubeshow” (Masse filmar, Milks ger sitt hårdaste i showbiz). Om man kikar riktigt, riktigt hårt kan man nästan antyda en liten kvällssol:

 

2018 02 17 04.16.16 3

2018 02 17 04.18.22 2

2018 02 17 04.30.55 2

Sevendays stora inredningslista.

I gårkväll var jag hos Anna-Lena på smörgåstårtaparty med mina jobbästisar från HSS Media (saknar dem varje dag). Eftersom ifrågavarande värdinna har ett mycket vackert och häpnadsväckande hem blev det en hel del snack om inredning. Således tänkte jag det kunde vara läge för att göra Sevendays inredningslista, även om den redan kom och gick (kan ju inte riktigt beskyllas för att vara dagsaktuell – vare sig det gäller Sevvans veckolistor eller inredning).

Vi bor på Brändö i Vasa och jag tycker fortfarande, efter sex år på samma tomt, att Brändö är Vasas bästa paradisö. Vi bor någon hundra meter från stranden, har en gård och promenadavstånd till centrum och jobb. Dessutom är skolan supernära och affären är i grannhuset. Här bor dessutom bra typer i alla hörn (och en hel del alkisar). Älskar Brändö.

 

2017 07 13 11.36.23 3

 

Inredning för mig är:

Egentligen ingenting jag tänker på särskilt ofta. Men ändå ett viktigt inslag för att jag ska trivas hemma. Det bästa inredningstipset är ju alltid att städa. Är inte längre så noga över att allt här hemma är matchy-matchy och skitsnyggt – hellre får det vara rent och dofta gott. Vardagsrummet har sett exakt likadant ut i flera år nu. Har blivit helt mättad på att piffa och ha mig.

Jag tycker till exempel att den där ”Every cloud…”-tavlan (se bild nedan) är urtöntig när jag tänker på den, men å andra sidan har jag bara goda minnen av den. Jag beställde den när jag låg på sjukhuset i Tammerfors. Tyckte där och då att den passade mig och mitt liv väldigt bra. Livet var tungt och hårt, men lärde mig samtidigt en massa om livet. I ett annat liv hade jag säkert plockat bort den och lagt i nåt annat, men nu orkar jag inte slösa energi på sådana värdsliga detaljer. Jag är ju i grund och botten en tönt – klart som korvspad jag kan ha en töntig tavla då.

 

2017 07 13 11.24.56 1

 

Jag skulle beskriva min stil i hemmet som:

Ja-a du. Inte är den enhetlig och inte kan jag säga att jag ser någon röd tråd. Det är nog bara en blandning av färger, former och grejer jag får god feeling av. Det rationella i mig säger kanske att man inte kan mixa ett 60-taligt Ikea Stockholm-bord med Ektorp-soffor. Men har alltid gillat färgkombinationen brun valnöt (påminner mig om fammo och faffas hus) och just den där slitna gråa färgen som sofforna har. Så då skiter jag i förnuftet.

I övrigt tycker jag om färger, mönster och ljusstakar i mässing. Och att det är städat, som jag redan sa. Måste vara ett ålderstecken, men har blivit riktigt allergisk mot oreda de senaste åren. Det betyder inte att det ofta är städat hemma hos oss, men däremot att jag vantrivs så in i helvete när det är stökigt. Jag kan inte alls slappna av förrän alla saker finns på sin plats. 

 

2017 07 13 11.29.04 1

 

En inredningspryl jag ångrar att jag köpt:

För två år sedan köpte jag en matta som var alldeles för omysig och grå för mina fötter. Klicka på länk för bild. Men den gick tack och lov inte till spillo, för den används numera på Replot. Det var något hjärnsläpp jag hade en tid när jag trodde att jag plötsligt kunde leva i ett helgrått vardagsrum. Tog kanske en dag eller två innan jag fick del i huvu och bar in alla Marimekko-kuddar igen. Bilden här ovan har inget med det att göra, utan föreställer bara mitt halvdöda olivträd och väggen där vi fortfarande, efter sex år, saknar en tavla.

Bonusfakta: Tavlan på golvet är faktiskt också, nu när jag tänker på det, graviditetsrelaterad. Jag var i mitten av min graviditet med Matheo och illamåendet började så småningom avta. Mamma och pappa var i stan (vi bodde ännu på Strandgatan då) och de tvingade mig ut på en promenad efter tusen år inomhus. Vi gick ner till Kuntsi-museet och där köpte pappa en rulle av den då nyssutkomna feministtapeten, som han sedermera lät rama in och gav i present.

 

Min favoritsak i hemmet:

Det kan eventuellt vara min moffas gamla bautainstrument på väggen i vardagsrummet. Kan ha med min förkärlek till mässingstuff att göra. Tycker det är så fint. Har många favoritprylar nu när jag tänker efter. Vårt köksbord, taklampan i sovrummet, min turkosa häst i Bitossi-keramik, Mona-Lisa på toaletten och gud vet vad. Kunde hålla på i evigheter.

 

2017 07 13 11.24.20 2

 

Så här vill jag ha mitt hem:

Jag skulle vilja att alla rum var som köket. Att det funkar, är lätt att städa och ser fresh ut. Det finns absolut ingenting jag älskar så mycket som det här köket som min fellow brändöromantiker Thomas Berglund planerade och verkställde under vår vintersemester ifjol. Tycker hela köket symboliserar det jag älskar med Gula huset. Det är gammalt och skrangligt (byggt 1935), men känns ändå aktuellt och ändamålsenligt 2017. 

Men åter till frågan: Jag vill ha mitt hem lite större än vad det är nu. Det är egentligen allt jag önskar. Och att barnens rum inte alltid skulle vara så råddigt och eklit. Men det är egentligen deras problem – inte mitt.

 

2017 07 13 03.19.15 1

2017 07 03 06.48.12 3

 

Den bästa inredningsdesignern: 

Är en inredningsdesigner den som designar typ en soffa eller den som placerar soffan i rätt sorts miljö? Hur ska jag kunna besvara frågan när jag inte är intelligent nog att förstå skillnaden, vavava?

Nåmen om vi säger folk i branschen som inspirerar mig och gör bra saker, så röstar jag på alla de som gör mönster på Marimekko, Amelia Widell som gör Melimeli-sofforna, Thomas Berglund som jag nämnde tidigare, Evalis Sundkvist från Elsa Möbel som har gjort min fina bokhylla och min bästis Karin Lindroos som alltid inreder så otroligt fint (ni har väl inte missat Folkets hus?). Finns så många inspirerande människor inom inredning, men vi stannar här.

 

En inredningsstil jag inte förstår mig på:

Jag förstår mig på nästan allt, utom på texter på väggar/prylar/kuddar etc. Förstår mig inte kanske heller på bautastora vitrinskåp som har parat sig med bokhyllor där mellan 80- och 90-talet. Kan också leva utan ljusbruna, snurrbara läderfåtöljer med jättehöga ryggstöd. Men om det är någon som är jättekär i en sån, så varen lugna, jag förstår nog. 

 

Det finaste hemmet jag sett:

Som jag sa tycker jag Karin har det väldigt fint. Likaså min kaveri Nadia. Emmi i Ekenäs. Malin Klingenberg har det mysigt. Äsch, tycker det är så tassigt att man ska prestera i inredning. De finaste hemmen är ju de som folk tycker om att komma hem till.

Jag tänker ofta att det skulle kunna vara jättefint här hemma. Bara man skulle vara tillräckligt intresserad och liksom orkade. Men jag kan tycka att mitt intresse helt enkelt ligger någon annanstans – och det får man leva med. Vi har det bra här, även om vi har en ful säng, en bokhylla som borde dammtorkas och ett badrum som definitivt har sett sina bästa dagar. 

 

2017 07 10 08.13.45 1

2017 07 13 09.57.33 2


Hade jag en miljon att lägga på inredning:

… så skulle jag promt försöka lösa ut pengarna och lägga det på något annat. Meeen om ni nu envisas, så skulle jag flytta till ett större hus med pool och någon som klipper gräset. Jag tror vårt nuvarande hem är 95 kvadrat och även om det låter rätt rymligt, så är det lite tajt med tanke på att familjemedlemmarna snart är fem till antalet och sovrummen är totalt två (men ni känner ju till det där och stjärterummet).

Skulle antagligen försöka köpa upp en tom, vildvuxen tomt som ligger nära vårt nuvarande hem och be någon bygga ett trevligt hus med tillräckligt många sovrum. Babyn som kommer har bara en egen hörna bredvid vår säng. Där ska den få chilla i min gamla vagga. Pappa har nu lagt i nya hamparep och vi har tvättat upp sängskyddet som svärmor sydde till Milken 2010. Nog trycker vi gladeligen in en unge till!

Nästan helt förgäves, men ändå inte.

I morse när vi vaknade fick jag världens snilleblixt. Eller nåja, det kan hända att en klassisk muta inte går under begreppet snilleblixt, men i stunden kände jag mig smart. Jag sa ”älskade barn, som den genomgoda mor jag är kommer jag härmed att erbjuda er ett stycke fidget spinner vardera om ni städar ert rum från grunden”. Här kan tilläggas att jag visste att deras craving var total. Och att jag hittills sagt att jag tycker fidget spinners är en totalt useless grej att ha (lite som Furby en gång i tiden – de är roliga max en vecka).

Alla barnen vrålade i kör och tyckte deras mor var av gudarna sänd. De städade som två välprogrammerade maskiner i timmarna tre (!). De städade till och med under sängarna, dammtorkade, dammsugade och organiserade i hyllorna. Jag var så häpen att jag knappt fick någonting gjort i rummet bredvid där jag själv försökte upprätthålla någonslags halvstädning. De städade så otroligt duktigt att jag aldrig sett på maken. Hela hemmet ba sken av stjärnglans när vi var klara.

Paus för bildbevis:

 

Gula huset 1

Gula huset 2

gula huset 3

 

Nåja, sedan hoppade vi i bilen (eller om man nu kan kalla att sakta vanka ner för trappan, halta ut på gården och kvida sig in i bilen för ”hoppa”) och påbörjade jakten på spinners. Jävlar i helvete vad trött jag var i ryggen efter rundor på Minimani, Biltema och Brändö loppis. Men de var slut överallt.

Det var mycket tyst i baksätet hem, om vi säger så. Det var tre timmar av städning som de aldrig fick tillbaka – helt förgäves. Ja, det var nästan så att till och med jag tyckte synd om dem. 

Men så kommer vi till den delen av filmen där det sedan svänger. När handlingen plötsligt börjar vända mot rätt håll. När livet reser sig från det onda till det goda (man kan säga att universum stod på min sida).

Barnen hade nyligen somnat när min kompis Kia plötsligt messar det mest osannolika ”Hey, har Matheo en fidget spinner?”. Hon skriver att hennes son säljer och att hon just köpt en till Masse (våra barn ska på samma läger i morgon). Liksom VAD är oddsen? Här har jag halva kvällen googlat webbshoppar och eländiga leveranstider och så ska jag få två redan imorgonbitti.

Ja, vejt ni, det är de små sakerna här i livet som gör att det känns som man har flyt (nu vill jag bara att det blir morgon och att barnen ska vakna!!). Städning lönar sig alltid.

Bo större.

Puustellikok

 

Även om Gula huset är skrangligt, snett och alldeles för litet för en fempersoners familj har jag helt utelsutit tanken på att flytta härifrån. Jag vill inte. Jag vill bo på gång- och cykelavstånd från stan, jag vill att barnen ska få gå i skola i Vikinga och jag vill för evigt vara en Brändöromantiker. Trivs alldeles ypperligt här.

Därför utreder vi nu möjligheten att bygga uppåt mot vinden. Det är lågt till tak, kallt och förfallet, men skam den som ger sig. Tänker inte ge mig innan minst tre experter har sett på den och konstaterat att det är 100 % omöjligt. Har två planerare på kommande och är mycket entusiastisk. 

Jag har ju spanat efter större boende på Brändö-Vikinga i åratal, men det verkar vara så gott som omöjligt att komma över något i rimlig prisklass. Och så är det svårt att hitta något mittemellan-alternativ mellan höghusfyra på Sundsgatan eller halvmiljonhus på Vikingavägen. Har ju en förkärlek till gamla, trähus, men de alltid så smååå. Därför tror jag att det här är det rimligaste alternativet. Säkert också det billigaste. 

Också så ypperlig tajming att komma på ett dylikt projekt när man ska ha flera barn (haha, insert stor ironi). Vet inte vad det är med oss, boende och nyfödda barn. Tydligen har vi glömt hur asigt det var att flytta samtidigt som jag var nysnittad och Milken vårdades på sjukhus. Meeen som vanligt brukar det ordna sig. Och den här gången kan vi ju försöka tajma renovering med en tidpunkt när vi kan fly till Replot. Inte blir ju någonting gjort om man inte gör det.  

Vad har ni för erfarenheter av vindsrenoveringar? Känner ni bra byggare i Vasa? Tipsa gärna, tack!

Höstlovets första dag.

slapp

 

I dag är det måndag och höstlovets första dag. Här ligger vi och äter frukost framför YouTube (en recension av Fifa17 som tydligen är jättebra). Vaknade ovanligt tidigt för att vara jag. Hade en genast en känsla av att det här blir en bra dag. Mitt humör var gott och kaffet som jag hällde upp var närmast perfekt. Matheo var redan vaken, kramade ihjäl honom på väg till köket. Milken sov fortfarande i min säng (alltid en seger när man lyckas nästla sig ur alla barnarmar som håller en fånge utan att väcka den som armarna tillhör).

Tänkte på hur synd det är för bloggens del att barnen växer och blir egna personer. Det finns så himla mycket jag skulle vilja berätta om dem, hur härliga de är, så roliga historier de berättar och hur bra typer de är. Men det känns sällan helt rätt. De är sina egna nu. Och kan berätta helt själv. Även om jag så gärna – helst varje dag – längtar efter att hejdlöst berätta hur stolt jag är över dem.

Vädret i Österbotten är grått och trist och fuktigt. Så i dag ska vi ha en innedag. Har en vision om att förvandla ett gammalt tv-bord till en soffa (eller kanske mer någon form av daybed till barnens rum). Måste bara skaffa lite skumgummi först. Om det blir ett lyckat projekt kan jag visa er. Om det går åt helvete kan ni gärna glömma att jag överhuvudtaget nämnde det här.

Ha en riktigt bra start på veckan. Nu: Påtår.

Hemma, hemma.

Just nu är jag rekommenderad lunginflammationsvila (allt som jag gör ska jag ställa i relation till: ”skulle jag göra det här med lunginflammation?”). Och det är sannerligen lättare sagt än gjort. De första dagarna har jag brutit den ordinationen åtminstone hundra gånger. Jag övar mig på att låta bli, men aaaaaaah så svårt att bara ligga stilla och vila. Jag får verkligen skälla på mig själv för att låta bli det ena och det andra (men det är knepigt, med tanke på att jag samtidigt övar mig på att använda snällrösten).

I dag när jag klev in genom dörren (ja, ursäkta, jag gick till affären och handlade med lunginflammation) tänkte jag på hur praktiskt det är att jag är en person som verkligen trivs hemma. Här kommer jag att tillbringa oceaner av tid de kommande veckorna. Under täcket. Med en bok. Efter en tupplur.

Vissa dagar kommer jag att blogga, vissa dagar kommer jag att vrida mig i ångest under täcket. Vissa dagar kommer jag att vara jätteglad och superpigg och megapepp, vissa dagar kommer jag att monsungråta. Ja, det är så det är och så det måste få vara just nu.

Någon gång kommer det att vända.

Vissa dagar vill jag prata om det, vissa dagar vill jag bara visa en outfit. Vissa dagar vill jag berätta allt, andra dagar vill jag backa. Ja, lite så som den här bloggen alltid har varit. Den lever och den lär.

Här kommer några bilder från världens bästa plats, vilan.

 

 

2016 09 19 07.42.15 1

2016 09 19 07.40.15 1

2016 09 19 07.43.32 1

Bara vara hemma.

13010131 1182895895077681 1659172886 o2

13010135 1182895888411015 122009515 o2

13016533 1182895875077683 1678960262 o2

13035553 1182895871744350 1462365582 o2

 

Veckan som gick kändes mest som ett enda springande hit och dit. Hann inte alls tanka ensamhet i samma takt som jag gjorde av med den. Med undantag för en sväng till Vörå i dag har jag bara varit hemma. 

Ju aktivare veckan tenderar vara, desto svårare är det att bara slappa när det väl blir helg. För då känner jag liksom att jag borde hinna i kapp med disk och tvätt och skit. Alltid lika svårt att varva ner när man väl är ute och gasar. Får riktigt tvinga mig att hållas hemma, inte ringa efter sällskap, inte åka iväg någonstans, inte dra till Replot, inte röja i hemmaskiten. Inte någonting! Kedja mig fast i soffan och tvinga mig själv att vara tyst.

För jag inser rationellt att jag behöver det. Även om det är så fruktansvärt tråkigt och ineffektivt (ibland måste det vuxna jaget säga till på skarpen). Hela huset ser ut som en svinstia, men jag röjde ett rum så att jag skulle få sinneso. Här tänker jag nu lata mig, äta en chokladplatta och hälla upp en Crowmoor. Drömma om min fest och mentalplantera lite äppelträd på Replot. Mmm.

Köket – en fullskalig rapport.

Ja, som jag redan skrev blev köket en braksuccé. Det blev exakt som jag ville ha det. Passar utmärkt med den gamla, platsbyggda delen från 30-talet utan att för den delen vara tråkigt. Jag har ju tjatat om det här i flera år och är så attans glad att jag äntligen fick det gjort (eller jag och jag, det var verkligen inte jag som gjorde det). 

 

16

 

Inspirationen till köksluckorna kom från vår fina Elsa Möbel-bokhylla. Tycker så mycket om enkla, matta, vita luckor utan handtag. På bilden här under ser ni att lådorna nertill har små diskreta handtag (lådor utan handtag är ju inte kanske helt hundra om man vill hålla sina nerver i skick).

 

19

 

Bänkskivan är grå med sliten look. Tycker jag är trevligt, så syns det inte hur snuskig jag är. 

 

17

 

Det enda som jag var pikulite orolig för var att kaklet skulle skära sig med tapeten. Men jag tycker det funkar superbra (tapeten sponsrade Aveo för många år sedan). Kan inte tröttna på den, tydligen. Väggen till höger målades nu i samma mörkgråa, nästan svarta, nyans som tapeten. 

 

20

 

Det gulligaste i köket är när hela huset lutar (finns inte en rak linje någonstans i ett hus som närmar sig 100 år) så mycket att kakelraden längst upp blir bara kortare och kortare ju närmare väggen vi kommer. Tycker fläktröret blev lyckat också. Förr hade vi skåp ända upp, blev trevligt med ett synligt.

 

21

 

Där har vi också gömt in en diskmaskin. Den gamla var så fruktansvärt ful (och gul). Voi glädjen i att ha en fullstor diskmaskin! Överlag glädjen att ha ett kök som funkar är obeskrivlig! Allt har varit så halvhjärtat och ruttet. Man har fasat för sitt liv varje gång man har öppnat en kökslucka.

Och allt det här är egentligen på grund av er som tipsade mig om köksrenoveringar på insta. Jag slängde ut en fråga och någon tipsade mig genom att tagga Brändöbon Thomas Berglund. Följande dag ringde han upp och sa ”Hej, någon taggade mig på din instagram, behöver du hjälp med köket?”.

Och det behövde jag. Han levererade en skiss som vi godkände nästan rakt av. I efterhand känns det gälit att allt gick så smidigt. Han var hos oss en gång för att ta mått och så lämnade vi över nycklarna och när vi kom hem var allt klart. Så ni kan verkligen ta mig på orden när jag säger att det här är en man som kan sin sak. Han har planerat och verkställt like a boss (på hans insta hittar du några bilder från oss).

 

22

 

Ett Puustelli-kök är kanske lite dyrare än genomsnittet (för att inte tala om Ikea), men giftfritt och inhemskt (med 30 års garanti) kändes ändå som ett mer lockande alternativ när vi vägde för- och nackdelar. Ni märker att jag har fyllt 30, va? Oberserva att vi har superfin belysning uppåt mot kaklet nu också.

 

23

 

Och om ni undrar vad jag ska göra just nu. Så är det att fylla på dessa. Om ni tror att jag tycker det ska bli tråkigt tror ni fel. Allt med ett nytt kök är så rooooligt.

Här kan ni se hur eländigt det var förr i tiden. Åh, så mycket bättre nu, visst?

Ur en annan synvinkel.

Om man ska vänta på dagsljus i det här landet, får man oftast vänta förgäves. Tänkte vi kunde fortsätta husesynen denna trötta afton i Gula huset. Det var någon som påpekade att man alltid ser vardagsrummet från samma vinkel (ja, det stämmer, oftast ligger jag i soffan och fotar därmed bokhyllan).

 

44 

Men om jag stiger upp och lägger mig i bokhyllan. Ja, då ser jag två soffor. Den här vinkeln syns väldigt sällan i den här bloggen, eftersom den är så tråkig. Den lever inte riktigt upp till mitt så kallade inredningsmotto och det vill jag ju inte att ni ska få veta heller. Att jag ur vissa vinklar är så innerligt intetsägande (skoja, ni vet redan allt om mig).

 

2

 

Ni vet ju också att jag har massor av sådana här. I alla världens metalliska färger. Tycker det ser lite glest ut här, så måste eventuellt samla på mig några fler.

 

48

 

Och lägger jag mig tillbaka i andra soffan (vilket jag verkligen måste efter min första dag på skridskor) – då ser jag detta framför mig. Vägen till köket. Dit jag nu ska vandra på en kvällsmacka eller två.

 

49

 

Tjohej!

Köket: Före.

I dag när jag stod och kokade grönsakssoppa slog det mig att jag kunde berätta lite om den stundande köksrenoveringen. Jag vet ju förstås inte hur intresserade ni är av dylikt, men själv är jag ju alldeles barnsligt förtjust i att gotta mig i andras husliga makeovers.

Eftersom den här lördagen var en renodlad vilodag för mig orkade jag inte ens städa undan disken innan jag tog fram kameran. Men å andra sidan: Lite diskbänksrealism har väl ingen dött av. Ni får njuta av mina halvmögliga tallrikar (har förstått att det är sånt som går hem nu för tiden). 

I vårt kök finns två långsidor. På den ena sidan finns den ursprungliga delen, och på den andra sidan finns en serie som härstammar från det ljuvliga 90-talet. Huset är byggt på 30-talet, så den ena sidan har förmodligen bytts ut en och annan gång sedan dess. Är dock så himla glad att den äldre delen har bevarats ända till i dag. Däremot torde spisen vara original (i den gräddade Joannas mommo bullaplåt efter bullaplåt back in the days).

 

kok1

 

Här ovan ser du allt som ska blåsas ut. Hela den sidan ska bort. Känner en viss sorg över att den här pålitliga trotjänaren till spis ska hamna på Stormossen, men det finns ingen chans att vi får in en fullstor diskmaskin tillsammans med den där massiva saken.

Har aldrig varit särdeles förtjust i de öppna kryddhyllorna heller. Antingen ska man köra open shelving fullt ut, eller så ska man ha allt kaos bakom lyckta dörrar. Den där mellanvarianten är bara vidrig. 90-talet i all ära, men kryddhyllor, spegeldörrar och förskräckliga lysrör är inget vi vill minnas. 

 

9

 

Här är den gamla delen som kommer att förbli som den är. Skulle spontant säga att det är en av de bättre delarna hemma hos oss. Skulle aldrig i livet falla mig in att riva ut det, även om det kanske skulle vara att föredra rent praktiskt. Men det vägrar jag. För mig var det allra viktigast att det nya köket ska matcha det gamla.

Skulle jag ha börjat från nollnivå skulle jag kanske ha gjort nåt riktigt kreisit färgglatt kök. Eller ett riktigt läckert 50-tals kök. Men eftersom det här gamla köket betyder mycket för mig ville jag fortsätta på den vita, enkla linjen. 

Som inspiration hade jag bokhyllan som Elsa Möbel byggde åt mig tidigare i år. Ville att skåren skulle vara enkelt med raka linjer. Lite bryta av det gamla med nytt och fräscht. Ville också ha lägre skåp än nu. Nu är de ashöga och långsmala (inte så snyggt).

 

 

10

 

Jag frågade er på insta var och vem och när och hur man gör om man vill ha ett nytt kök i Vasa. Fick en massa bra tips! Någon tipsade om Thomas Berglund och till slut valde vi honom. Här är en skiss på hur det ska bli. Allt på bilden stämmer förutom att kaklen ska gå omlott (liksom inte rakt under varandra utan så här). Och fogarna blir svarta (jess!). Och så kaklar vi förstås ända upp till taket. Det som inte syns på bilden är all fantastisk belysning (både ovanför och under överskåpen). 

Velade länge mellan kromfärgad spis och fläkt, men valde allt enhetligt vitt, så den superfina gråa ytan på köksbänken får skina (här kan du se en bild på den). Också mycket glad över att få fullstor, integrerad diskmaskin.

Jag tycker förstås att det här köket kommer att bli sjukt snyggt (tänk när man får ställa fram alla fina grejer!), men framför allt uppskattar jag att allt ska funka. Nu är hälften av lådorna sönder. Kranen följer med varje gång man ska ha lite vatten. Fläkten är superäcklig och nu som då faller köksluckorna ner. Uh, så skönt det ska bli.

Nå, vad tror ni?

Här sitter vi och tänker och tänker.

17

 

God kväll, här har vi mys och hjärngympa. Vi har haft en köksplanerare på besök och nu sitter vi och tänker och tänker och tänker. Jag har ju aldrig byggt ett kök eller över huvud taget tänkt på vad som funkar i ett kök. Själv är jag ju världens minst kräsna (har ju levt med söndrig kran och trasiga lådor i flera år).

Jag har bara några få krav: 1. Jag vill enbart ha lådor nertill. 2. Jag vill ha fullstor diskmaskin. 3. Jag vill ha högre diskbänk. 4. Köket får gärna matcha bokhyllan från Elsa Möbel. 5. Allt får gärna monteras när vi är på vintersemester, men förhoppninsvis inte bli så dyrt att jag måste gråta. 

Skulle ni kunna hjälpa lite här: Vad är viktigast i ett kök? Vad är det bästa i era kök? Vad ångrar ni mest? Berätta allt!

Recept på ultimat söndag.

I dag fick jag verkligen till det. För en gångs skull lyckades jag lägga upp den ultimata dagen. Den var så enkel och bra att jag nästan vågar påstå att jag skulle vara riktigt lycklig om ens hälften av mina lediga dagar skulle vara så här. Måste anteckna så jag minns till nästa söndag:

 

2


1. Jag vaknade först
av alla. Ingen idé att jag försöker somna om när jag vaknar tidigt om helgerna numera. Steg upp halv åtta. Konsterade att all frukost var slut (vem är den här dåren som hela tiden glömmer att handla hos oss, hmm hmm). Fick bli scones. Man kan säga att det var en win-win. Sami kom hem från nattskift. Somnade. Att baka i morgontystnad, helt ensam, 9+.

 

1


2. När sconesen var
klara vaknade resten. Sami hade återigen köpt ett nytt kaffe. Vet inte vad ni har för böjelser i ert liv, men Samis är helt klart att aldrig dricka samma kaffe som förra paketet. Nu finns det nog inte ett kaffe i hela Vasa som vi inte har smakat. Eller jo, hos Liisa Koski torde det finnas några otestade. Löfbergs Kharisma fick 8+.

 

3


3. I något skede
drog jag motvilligt på mig springskorna och tvingade barnen att komma ut och cykla med mig, så vi skulle få lite sol och frisk luft. Vi sprang till utegymmet vid metviksskeppet. Jag tränade och barnen lekte (återigen kan man dra win win-kortet). Sedan sprang vi hem och åt lunch och duschade. Om man tänker på att klockan inte ens var TOLV och jag hade både BAKAT och TRÄNAT kan vi kanske ge mig 10+.

 

5

 

4. Efter lunch var det dags att skaffa en ny matta till barnens rum. De valde denna. En stor, grå, mjuk och rund. Sedan låg de hela eftermiddagen på den. Som ni ser har vi städat igår. Första gången på flera veckor det finns golvyta att leka på (10-). Och att vi till och med fick Matheos hår klippt hos en riktig frisör den här helgen är verkligen överkurs (har försökt göra det sedan juni).

 

6

 

5. Vi skulle också ha nya korgar eller lådor till hyllan, men hittade inga (de rosa har verkligen gjort sitt, de faller sönder vilken sekund som helst). Istället köpte vi ett trevligt träd med fläskiga rötter (9-). Passade väldigt bra med Milkens drömfångare. Pynjade på hemma. Hängde tvätt, bar upp skit på vinden (4), vattnade blommor.

 

7


6. Sedan blev det
middagsdags och den österbottniska mannen hade plötsligt vaknat och blivit mexikan. Själv blandade jag till en ny favoriträtt bestående av quinori, röda linser, all frukt som finns, romesco-kål (bara för snygghets skull), citron, grillad lax, pinjefrön och en kruka basilika (9+). Sami spelade mexikansk musik från Spotify (6+).

 

8


7. Maten åts
med vitlöksbombad dipp. Barnen tyckte quinorin var ungefär lika god som ruttna råttsvansar, men jag lät mig inte såras. Om fyra gånger kommer de att äta obehindrat. Själv åt jag i alla fall tre portioner. Och sedan landade jag i en mörkgrå ikea-soffa (8-) och här blev jag. Bloggade (9+).

 

Att bygga en perfekt söndag är egentligen inte svårt. Frisk luft, motion, god mat och internet. Det är livet det.

Vardagsrummet, en tillbakablick.

Hej från sjukdomsmisären, jag pendlar upp och ner i diverse febertoppar. Ibland klarar jag inte ens av att prata med omvärlden, ibland mår jag hur bra som helst. För att i nästa stund fräsa iväg till 39. Just nu är jag ner i ett skönt Burana-mode. Ska snabbt passa på att färdigställa ett blogginlägg jag har haft på G en tid. Men aldrig kommit mig för att publicera. 

Det började med att jag hittade ett gammalt foto förra veckan som jag postade på Instagram i går. Det kan ju vara svårt att fokusera på något annat än kaoset som råder på bilden i fråga, men blev pepp på att göra en tillbakablick på hur det såg ut i Gula huset när vi flyttade hit. I november har vi bott här i fem år. Tre väggfärger senare kan man ju säga att det har hänt en del på vägen. Först var det naturvitt, sedan blev det mint och nu är det grått. 

Häng med på en throwback:

 

1a

 

När vi flyttade in var det naturvita väggar med en mörkgrå fondvägg. Nu när jag ser bilderna i efterhand kan jag imponeras av ljuset. Fast på den tiden skulle det ju vara ljust & fräääscht (uh).

 

1as2

 

Här hade vi tydligen inte riktigt kommit i gång ännu. Uj, så här kontrastlösa lägenheter gör mig orolig i kroppen. Lägenheten i sig är ju huippu, men FÄRGEN VAR ÄR FÄRGEN.

 

3a

 

Fondväggen var mörkgrå. Den var helt okej, om än i ganska dåligt skick. 

 

5a

 

Här ser man den lite bättre. Problemet var inte tapeten i sig, utan mer konceptet fondvägg. Ni kan försöka förbi se mitt tillgjorda leende. Tyckte dörren och tapeten var väldigt samspelta, men i hörnet där tapeten mötte den vita flagnade det utaf helfvetet.

 

11791211 1019075208126418 1122566674 o

 

Här hade vi ännu sofforna mitt emot varandra. Måste ärligt talat säga att jag totalt har förträngt att det någon gång såg ut så här. Snudd på fånigt. Men blir ändå rörd. Barnsligt, knasigt och oväntat. Någon gång hade vi också sofforna längs väggarna.

 

akak

 

Sedan följde den mintgröna fasen. Året var 2013. Den hade jag drömt om väldigt, väldigt länge. Och jag målade över tapeterna en kväll när jag fick feeling. 

 

akak1

 

Det var också en väldigt harmonisk färg att ha i vardagsrummet. Tyckte alltid den händes välkomnande och varm när man kom hem. Tyckte den var allra snyggast på kvällen. På dagen blev den lite för turkos för min smak. Men där vid 19 var den perfect.

 

image117 500x2

61

5an

 

Men i något skede fick vi nog av att bo i en mintglass och fick för oss att lägga nya skivor i vardagsrummet. Tapeterna gick inte längre att måla på. 

 

resizedimage8001199 ELSAMOBELBOKHYLLA14

 

Och sedan, på nyårsnatten 2015, kom den gråa perioden. Väggfärgen är Tikkurila Pro Grey 1951. En superbra grå. Men – det bästa vi någon gång gjort i Gula huset var nog att lägga den här fantastiska hyllan från Elsa Möbel i hörnet av vardagsrummet. 

 

image69

resizedimage8001201 image159

 

Här har vi något underligt lila filter på. Egentligen är den riktigt, riktigt grå. Inga skiftningar i blått eller lila som det ofta kan bli när man köper färg baserat på färgkartor i affären. Vårt sovrum blev ju lila, men det här lyckades asbra.

 

resizedimage8001200 ikeamatta.jpg

image12

image50

resizedimage800800 image118

image48

 

Nu ska man ju aldrig säga aldrig, men jag tror faktiskt inte att vi målar om här flera gånger. VAD skulle i så fall kunna vara en färg som får mig på fall? Petrol? Njae. 

Hur ser historien om ditt vardagsrum ut?

Det vardagsliga rummet.

 

Tror det var någon av våra praktikanter som för en tid sedan frågade  vad vi har för stil hemma (praktikanterna har gjort miljoner hemma hos-reportage de senaste veckorna, så det händer att vi diskuterar inredning).

 

– Ja-a du, jag tror min stil heter ingen stil.
– Ja, men lantligt? Retro? Svart-vitt? Marint? Orientaliskt? Skandinaviskt?
– Eh.. jo?

 

Nå, här kommer i alla fall en bildbomd som Linda önskade. Hon sade att jag inte hade bloggat efter-bilder från renoveringen i vardagsrummet. Vilket är nonsens. Jag bloggar till 99% meningslösa, suddiga instabilder från vardagsrummet. Så också i dag. 

 

image52

image53

image47

image48

image50

image49

 

Den som kan säga vad vi har för stil hemma vinner en brödrost i valfri färg. Och en rabattkod till en knackkorv. 

Ja, nu var det i alla fall rent.

 

I helgen hann jag äntligen städa vår riktigt läbbiga trappuppgång. Den förfaller i lera, skräp och pulkor och elände vareviga vinter. Och det krävs en del vatten och såpa för att den ska bli en trappuppgång igen. 

Uppgången är helt kall, så än så länge är det bara en ljung-växt jag vågar förvara där. Någon vacker dag ska jag överösa den i grönväxter och måla bort de förfärliga brunröda listerna (dessutom skiftar väggarna i ljusgrönt). Men det är i ett annat liv. Att eliminera skiten var good enough för denna helg.

 

image23

image24

image29

image26

image28

image25

 

Någon vacker dag ska vi utnyttja den till förvaring också. I nuläget har vi inte ens en klädkrok utanför. Helt totalt waste of space.

Lampa till vardagsrummet.

 

Har länge jagat en ny lampa till vardagsrummet, eftersom den gamla beklagligt fick sig en omgång med en innebandyklubba (har länge försökt påpeka åt övriga familjen att man kanske kan spela innebandy någon annanstans än just här, men ni vet hur bra de lyssnar). I dag gick jag en promenad runt Vikinga när jag plötsligt såg en trevlig lampa i Sädes skyltfönster. 

 

image115image116

 

Den uppmärksamme noterar att det är en ganska exakt likadan som vi har i sovrummet. Samma affär, samma märke. Det här är tredje lampan från House Doctor jag äger. Så får väl lov att konstatera att de gör lampor i min smak. Vi har aldrig haft en lampa i vardagsrummet förut, så hoppas innerligt att elektiker-pappa kan fixa det nästa helg han kommer. Sticker ut en massa underliga sladdar där i taket.

(Pappa, hör du mig? Onnistuuko?)

Tips: Instant vårfeeling i bukett

 

Malin kom på lördagsdinner i går med hela familjen. Med sig hade hon en helt fantastisk bukett. I ärlighetens namn har jag aldrig tänkt på att man borde blanda tulpaner. Jag har alltid enfärgade buketter. Och nu kommer jag aldrig att ha andra än mixade! Ta det som ett tips. Allt med den här buketten är perfekt.

 

Mer vårfeeling än så här blir det inte i februari.

 

image87image88

 

Och när vi en gång är inne på tulpaner så vill jag tipsa om det här  tulpan-timelapsen som gjordes på redaktionen för en tid sedan. Hur står sig billiga snabbköpstulpaner i jämförelse med tulplaner från blombutiken? Den billigare till vänster. Läs hela artikeln här.

 

Olle och hans tjatiga grind.

Folk på sociala medier just nu: ”åååå hösten, hit med filtar och murriga färger! In med textililier, doftljus och sammetsgardiner! Ååå ååå ååå!”. I själen har jag exakt det modet på. Omfamnar doftljuskänslan, fredagsvin och höstkvällar. Höstlöv, promenader och fuktiga morgnar. Dimma från havet och solsken i blick. Sväljer hela myskonceptet med hull och hår.

Men – PALLAR BA INTE hösttröttman som tydligen också ingår i paketet. Redan nu känns morgnarna aningen motigare än för en månad sedan. OCH FÖRBANNE NU SKA JAG MOTA OLLE I GRIND. I sovrummet där jag vaknar varje morgon ska det tammikukku aldrig bli höst. Inga mörka, tunga färger och doftljus så långt ögat kan nå. Här ska jag leka att ännu är en pigg sommarmorgon gryr!

Bästa sortens självbedrägeri.

imageimageimageimage

Den här Mona-Lisa tavlan är mitt bästa loppisfynd i hela världen. Härstammar från 70-talets glada Jeppis. Är man en gång uppvuxen med en fejkmona, måste man helt enkelt ha en egen fejkmona. Blir glad varje gång jag vaknar. Förresten har jag också en äkta Mona-Lisa i mitt liv (svärmor, hej på dig!).

Kitchen.

Om man har en ny kamera, så vill man ju bara fota fota fota dagarna i ända. Till och med ett nystädat kök duger som objekt. En får ju passa på när det händer ungefär en gång på miljonen. Slog mig också nu att vi aldrig bytte skåpdörrarna som jag lovade mig själv att utföra innan sommaren är över. Nå väl, fanns så mycket annat trevligt att göra.

imageimageimageimageimageimage

En rosa Mårran kom plötsligt och fotobombade.

imageimageimage

Mycket tröttnar man på här i livet, men den svarta tapeten tycker jag fortfarande är svinfin. Några gånger i veckan funderar jag kring just den tapeten och undrar om nästa inneboende i Gula huset ska ha den kvar eller om de ska tapetsera om. Samma gäller vardagsrummet. Finns det också andra som gillar mintgröna vardagsrum?

Söndagslunk.

2

Hej söndagsfolket! Nu är jag här igen. Söndagar måste vara världens bästa dag. Direkt man vaknar känner man söndagslugnet i luften. Man får lunka på i skön takt. Vara ute. Äta mycket. Dricka kaffe. Bli hög på socker.

bild (19)

Gula huset. Gula löv.

5

Medan mamma och pappa gjorde söndagsmiddag åkte jag, mommo och syrran på loppis. Köpte två par jeans för 2€ styck.

88

Orkar sällan prova, men båda råkade passa perfekt. Saknar dessutom svarta jeans. Och det är samma sak varje höst. Man blir nyförälskad i jeans. Jeans, boots och stora ylletröjor.

4

Milken fick två jättefina t-shirts. En med prickar, en med möss. Fick inte ens tvätta den förrän hon ville ha den på. ”NEJ NUUUUU DIREKT, MAMMMMAAAAAAAAAA!!”. Båda 2€ styck.

3

Och gitarren köpte jag faktiskt åt mig själv. Men det kan jag ju drömma om.

bild (20)

I sjuhundra år har jag suktat efter ett tyg i mommos verandra i skären. Hon har köpt det någonstans utomlands för länge sedan (Mexico? Malaysia?). Det är ganska tjockt och hårt. Lite som en matta eller som ett sängöverkast. Har bara bekänt min tygkärlek till mamma (för om jag säger att jag tycker om någonting hos mommo, så ger mommo det till mig omedelbart). Men mamma hade i sin tur bekänt min tygkärlek till mommo. Och nu när mommo kom till oss i torsdags fick jag det. Såklart. Nu undrar jag mest vad jag ska göra av det. Det är ungefär lika stort som en matta. Vad säger du?