Etikett: Hållbar konsumtion

Den sista generationen.

2018-08-13 02.40.39 1.jpg

Min fammo tillhörde generationen som byggde upp Finland efter kriget. Hon var ungefär lika gammal som mina barn är i dag (9 år) när kriget bröt ut och det blev vardag  för syskonen att söka bombskydd ute i jordkällaren. Det är ingen härlig tanke. När jag tänker på hur ängsliga barn kan bli av bara åskan här hemma känns det helt absurt att vara rädd för flygangrepp (att frukta för sitt liv och darra i en potatiskällare är inget man önskar nåt barn). Hon var 15 år när hennes föräldrar ansåg det vara dags att försörja sig själv. De kirrade ett jobb åt henne och sedan blev det slit och arbete som kom att prägla första halvan av hennes liv.

Och sliter man hårt för pengarna, så håller man också varsamt fast i det man har. Fammo tillhörde således generationen som lappade och återanvände in i det sista. Som sparade, förvarade och tog tillvara. Utifall att … ja, utifall det skulle bli kärvt igen, antar jag. Har man levt med för lite, tror jag man gärna sparar lite för mycket. Hon var motsatsen till slit och släng-kulturen. Hon var antagligen de gröna veganhippienas våta dröm. Och hon tillhörde förmodligen den sista generationen som faktiskt bromsade klimatkrisen genom sina återhållsamma konsumtionsvanor.

Och med det sagt är det alldeles fantastiskt vilka fina möbler som är på väg till kontoret snart. Bara de skjutsas hit. I morse plockade jag upp en enorm brun Arabia-servis på kontoret och bar in fammos och faffas gamla soffbord. Har ännu ett stort lass som väntar på mig. Och de flesta har stått där på Torngatan sedan början av 60-talet. Det är så beundransvärt. Tror fammo skulle vara stolt om hon såg att vi nu tar vara på hennes saker. Som hon själv tog hand om, polerade och höll i gott skick under en hel livstid. Det tröstar mig när sorgemolnet sveper över mig med jämna mellanrum. Hon finns med oss. Så länge hennes saker påminner mig om henne, så finns hon.

Här sitter hon med oss i soffan och påminner mig om hårt arbete för en hållbar framtid. Den som spar hon har.

Och så mycket fint vi har!

Att göra medvetna val.

Förutom min stora sopsorteringsiver som jag skrev om igår, så upplever jag också att det i största allmänhet är pikulite lättare att leva mer miljövänligt när man har mer tid till sitt förfogande (mina mammaledigheter har generellt varit mina mest medvetna perioder – förutom blöjbergen vi har producerat då, huu!). 

Och jag tror kanske det handlar om tid. Jag har hunnit tänka mer på mina val. Haft tid att tänka på maten vi ska äta. Haft tid att tänka på kläderna vi ska konsumera. Eller som nu: Äntligen sätta sig ner och fundera på avfallshantering. På något vis sorgligt att det är så. Att de medvetna, strategiska valen ofta faller bort i ett stressigt liv med två heltidsjobb. 

Vet precis hur det ha varit förr när jag har tvinnat på i ekorrhjulet. Ta nu barnens kläder till exempel. Med jämna mellanrum har det kommit perioder när alla kläder plötsligt är för små åt ett barn, ni som har barn vet exakt vad jag menar (alla dessa växtspurter, PUH!). Och det är november och klockan är 18.00 och det är svart ute och alla är hungriga och alla kläder är för små och allt man vill är att lägga sig i soffan och dö, för man är trött och slut i huvu efter jobbet, men man måste göra middag och skjutsa ett barn på fotbollsträning. Och den enda luckan som finns för att köpa nya kläder till det andra barnet är fotbollstimmen, så man skjutsar barnet med ilfart till arenan och rusar sedan till H&M för att köpa två par byxor, två par t-shirts, två par hupparin, ett strumppack, ett kalsongpack och SÅ SNABBT TILL KASSAN.

Ja, ni fattar. Det har liksom inte funnits tid för eftertanke. Vare sig det gäller mat, kläder eller andra livsmedel. Vet inte hur det funkar hos er, men här kan jag många gånger erkänna att vi har levt enligt devisen: enklaste vägen ut. Och jag dömer ingen för det, inte ens mig själv. För det är fan inte lätt att leva. Om det så är Bangladeshtillverkad tröja eller Lidls mikropizza från Polen. Hur mycket man än vill, så får man inte alltid till det. 

Därför tycker jag det är så skönt nu när man verkligen har tid att göra bra val (kommer säkert falla tillbaka i skiten förr eller senare, därför passar jag på att njuta så länge jag kan av detta – lite renare – samvetet). Gick en loppisrunda igår och njöt alldeles förfärligt av att bunkra upp Myslis garderob med kläder som redan är tvättade många gånger (hejdå många giftiga ämnen!), för nästan inga pengar alls. Tänk om man alltid hade tid och ro att köpa begagnat. Tänk om man alltid hade tid att göra bättre val.

Summan för alla kläder på bilderna här nedan landade på 19 euro. Pantertanterhalare för fyra, grön mushimushi-halare för tre euro! Ja, det är ju ändå rätt trevligt. Just med tanke på att jag häromdagen köpte en (1) huppari åt Matheo på H&M för 17 euro. Det är ju inte bara miljön vi sparar här!

 

2017 11 07 11.22.10 1

2017 11 07 11.21.05 1

 

Nu ska jag vika in de nytvättade kläderna och ta en månskensritt på min ekologiska, nyckelhålsmärkta enhörning (innehåller ej glutamat!!!!).