Tips: Hanna

Det finns så mycket jag skulle vilja blogga om, vet ni. Under dagens lopp tänkte jag på otaliga ämnen att ta upp. Men när kvällen (fine, kvällarna) väl kommer är jag oftast så avdomnad och dement att det blir plattfall. Det blir aldrig så där kristallklart och fantastiskt som jag visualiserar i mitt huvud. Jag skulle kunna ha en så fruktansvärt bra blogg om jag skulle ha tid och ork (ja ja, jag överdriver, men ni fattar). Det är så knäckande när jag ser framför mig allt meningslöst dravel och alla roliga stories jag skulle kunna häva ur mig här, alla fina bilder och alla lustiga händelser, alla berättelser och alla rapporter, men det bliiiir liksom aldrig nåt. För vardagen är så snabb. Och jag är inte så där sprudlande kreativ som jag tror.

Men en sak vill jag i alla fall tipsa om denna måndag. Och det är Hanna Hellqvist. Om ni nu mot förmodan inte har lyssnat till hennes vinterprat, så kan ni göra det här. Behövs inget annat än att du kan trycka play där på din dator. Hon pratar om sin pappas självmord och är allmänt fantastisk, så som bara Hanna Hellqvist kan.