Varje kväll innan jag lägger mig har jag samma kvällsrutin. Jag går via Etuovi till Oikotie. Vidare till Jokakoti och ännu ett varv via Nettiasunto. Varje kväll hoppas jag samma sak. Att ett trevligt litet hus i rimlig prisklass ska ploppa upp i Vikinga-Brändö-området.
Inte för att vi direkt vill bort från Gula huset, men mest för att jag så innerligt längtar efter en egen gräsplätt som bara är min. Där jag kan gå ut och dricka kaffe utan att borsta håret och switcha från pyjamas. Och kanske för att jag vet att vi knappast kommer att kunna bo här för alltid (vi bor i en trea) som jag långsamt börjar söka mig utåt.
Och så är det någonting med Vikinga som gör att jag mår bra. Fine, här finns absurda skrytbyggen, havsutsikter och överdådiga strandtomter, men det känns som en så MYSIG liten stadsdel. Pastellfärgade gamla fyrkantiga trähus. Små, lummiga trädgårdar. Nära till skolan. Nära till stranden. Nära till stan. Små guppiga grusvägar i rutmönster. Vacka parker, havsluft och Yle runt hörnet. En av få platser jag kan slappna av i tanken på att rota mig.
Men varje kväll är det likadant. Det finns inga hus på Brändö eller i Vikinga. Eller jo, det finns ett par stycken men de är för fina (hah!) för att vi ens ska ha möjlighet att gå på visning. Vad vi behöver är alltså ett fallfärdigt ruckel på bra plats som vi med nöd och näppe har råd med, och som vi efterhand kan fixa till. Det är vår enda chans. Och min stora förhoppning.
Att någon ska ge ifrån sig sitt gamla eländiga hus med liten gård. Göra snabb affär och överlåta huset till en glad liten brändöromantisk familj som vill slå sig ner. Jag försöker sprida mitt budskap till alla jag känner. Och ni också till er. Ifall någon har kopplingar hit och känner till någon mormor som ska flytta till lägenhet eller så. HÄR finns en familj som gärna vill flytta in. Storlek, stil och skick spelar INGEN roll. Allt är intressant.
Håll öronen öppna!
Forever Jung 