3 avgörande detaljer som gjorde att jag föll för det här huset.

I dag var tanken att jag skulle måla och ha mig, men i Vasa öser regnet ner, så jag fick vända vid dörren. Det fick bli en mors dag inomhus.

När jag pynjade på här inne och gick av och an och lade ut kläder för att vädras slog det mig att jag hade ett utkast på ett halvfärdigt blogginlägg (som hänger ihop med det faktum att jag gick av och an och vädrade kläder). Saken är den att jag nyligen påbörjade ett inlägg med rubriken ”3 avgörande detaljer som gjorde att jag föll för det här huset.”. De ska jag i dag i dag presentera.

Ni kan direkt glömma såna där skittråkiga grejer som bra läge, fjärrvärme och zzzzzz. Nu går vi direkt på avgörande ytligheter (resonerar enligt följande: folk som köper hus pga uppvärmningssystem och bra andrahandsvärde måste vara lite döda inombords).

 

IMG_4507

 

1. Många balkong- och ytterdörrar

Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad som är så trevligt med många dörrar, men det faktum är att huset har sex stycken balkong- eller ytterdörrar var en grej som jag genast föll för. Egentligen är dörrarna 8 till antalet om man räknar dubbeldörrar. De franska balkongerna har jag verkligen kommit att uppskatta (se ovan). Att kunna vädra kläder på ett smidigt sätt känns så lyxigt. Förr kunde jag verkligen inte se poängen med franska balkonger, men att öppna en riktig dörr är ju nog betydligt maffigare än att öppna ett fönster (mycket luftigare utekänsla när det drar lite i tårna, hah!).

 

IMG_4510

 

Det bästa som finns sommartid är att ha dörrar och fönster öppna dygnet runt. Och det blir så otroligt öppet och ljust när man öppnar alla. Kvällssolen på övre våningens balkong känns alltid så trevlig. När man får spana ut över hustaken och se solen försvinna ner i Storviken.

 

IMG_4497

 

2. Alla originaldörrar kvar

Och inte bara vanliga dörrar, utan också garderobsdörrar. Dörrarna i det här huset skulle nästan förtjäna ett helt eget inlägg, och det kan de kanske få någon gång! Speciellt historien om Matheos dörr (påminn mig om den när det är dags för hans rum!). Men eftersom jag för närvarande ligger i mitt eget sovrum får vi nöja oss med dörrarna här.

När jag vaknar om morgonen är det detta jag möter:

 

IMG_4490

 

Jag är så glad att ingen, så där i 90-talets mitt eller så, slog ut de här och bytte dem mot stora vita fanerskivor eller spegeldörrar att dra i sidled. Tycker de är så mysiga. Bilder på köksdörren och Mileas dörrar har ni ju stött på tidigare i den här bloggen. Och det kan jag lova er – de kommer aldrig att bytas ut, så länge jag bor här.

… och det kommer jag aldrig heller att göra med följande:

 

IMG_4498

 

3. Dragspelsdörrarna

Nu är det så mörkt i den här knuten, att dörrarna inte riktigt kommer till sin fulla rätt. Jag har säkert sagt det förut, men när jag besökte huset för första gången var det kört här vid dragspelsdörrarna. Jag älskar dragspelsdörrar. Det är kanske det finaste jag vet. Hit in man kan trycka så vansinnigt många leriga halare och superstora vinterjackor och annat som man helst vill föra ur synfältet.

Också en av de platser som flitigast användes i kurragömma på den tiden när barnen ännu fick leka inomhus med kompisar.

 

IMG_6648

 

Egentligen borde jag ha gjort det här till en topp 100-lista. För THERE IS MORE TO LOVE. Men det får vi ta en annan gång, för nu ska här ätas morsdagslunch!

Den sista generationen.

2018-08-13 02.40.39 1.jpg

Min fammo tillhörde generationen som byggde upp Finland efter kriget. Hon var ungefär lika gammal som mina barn är i dag (9 år) när kriget bröt ut och det blev vardag  för syskonen att söka bombskydd ute i jordkällaren. Det är ingen härlig tanke. När jag tänker på hur ängsliga barn kan bli av bara åskan här hemma känns det helt absurt att vara rädd för flygangrepp (att frukta för sitt liv och darra i en potatiskällare är inget man önskar nåt barn). Hon var 15 år när hennes föräldrar ansåg det vara dags att försörja sig själv. De kirrade ett jobb åt henne och sedan blev det slit och arbete som kom att prägla första halvan av hennes liv.

Och sliter man hårt för pengarna, så håller man också varsamt fast i det man har. Fammo tillhörde således generationen som lappade och återanvände in i det sista. Som sparade, förvarade och tog tillvara. Utifall att … ja, utifall det skulle bli kärvt igen, antar jag. Har man levt med för lite, tror jag man gärna sparar lite för mycket. Hon var motsatsen till slit och släng-kulturen. Hon var antagligen de gröna veganhippienas våta dröm. Och hon tillhörde förmodligen den sista generationen som faktiskt bromsade klimatkrisen genom sina återhållsamma konsumtionsvanor.

Och med det sagt är det alldeles fantastiskt vilka fina möbler som är på väg till kontoret snart. Bara de skjutsas hit. I morse plockade jag upp en enorm brun Arabia-servis på kontoret och bar in fammos och faffas gamla soffbord. Har ännu ett stort lass som väntar på mig. Och de flesta har stått där på Torngatan sedan början av 60-talet. Det är så beundransvärt. Tror fammo skulle vara stolt om hon såg att vi nu tar vara på hennes saker. Som hon själv tog hand om, polerade och höll i gott skick under en hel livstid. Det tröstar mig när sorgemolnet sveper över mig med jämna mellanrum. Hon finns med oss. Så länge hennes saker påminner mig om henne, så finns hon.

Här sitter hon med oss i soffan och påminner mig om hårt arbete för en hållbar framtid. Den som spar hon har.

Och så mycket fint vi har!

Sevendays stora inredningslista.

I gårkväll var jag hos Anna-Lena på smörgåstårtaparty med mina jobbästisar från HSS Media (saknar dem varje dag). Eftersom ifrågavarande värdinna har ett mycket vackert och häpnadsväckande hem blev det en hel del snack om inredning. Således tänkte jag det kunde vara läge för att göra Sevendays inredningslista, även om den redan kom och gick (kan ju inte riktigt beskyllas för att vara dagsaktuell – vare sig det gäller Sevvans veckolistor eller inredning).

Vi bor på Brändö i Vasa och jag tycker fortfarande, efter sex år på samma tomt, att Brändö är Vasas bästa paradisö. Vi bor någon hundra meter från stranden, har en gård och promenadavstånd till centrum och jobb. Dessutom är skolan supernära och affären är i grannhuset. Här bor dessutom bra typer i alla hörn (och en hel del alkisar). Älskar Brändö.

 

2017 07 13 11.36.23 3

 

Inredning för mig är:

Egentligen ingenting jag tänker på särskilt ofta. Men ändå ett viktigt inslag för att jag ska trivas hemma. Det bästa inredningstipset är ju alltid att städa. Är inte längre så noga över att allt här hemma är matchy-matchy och skitsnyggt – hellre får det vara rent och dofta gott. Vardagsrummet har sett exakt likadant ut i flera år nu. Har blivit helt mättad på att piffa och ha mig.

Jag tycker till exempel att den där ”Every cloud…”-tavlan (se bild nedan) är urtöntig när jag tänker på den, men å andra sidan har jag bara goda minnen av den. Jag beställde den när jag låg på sjukhuset i Tammerfors. Tyckte där och då att den passade mig och mitt liv väldigt bra. Livet var tungt och hårt, men lärde mig samtidigt en massa om livet. I ett annat liv hade jag säkert plockat bort den och lagt i nåt annat, men nu orkar jag inte slösa energi på sådana värdsliga detaljer. Jag är ju i grund och botten en tönt – klart som korvspad jag kan ha en töntig tavla då.

 

2017 07 13 11.24.56 1

 

Jag skulle beskriva min stil i hemmet som:

Ja-a du. Inte är den enhetlig och inte kan jag säga att jag ser någon röd tråd. Det är nog bara en blandning av färger, former och grejer jag får god feeling av. Det rationella i mig säger kanske att man inte kan mixa ett 60-taligt Ikea Stockholm-bord med Ektorp-soffor. Men har alltid gillat färgkombinationen brun valnöt (påminner mig om fammo och faffas hus) och just den där slitna gråa färgen som sofforna har. Så då skiter jag i förnuftet.

I övrigt tycker jag om färger, mönster och ljusstakar i mässing. Och att det är städat, som jag redan sa. Måste vara ett ålderstecken, men har blivit riktigt allergisk mot oreda de senaste åren. Det betyder inte att det ofta är städat hemma hos oss, men däremot att jag vantrivs så in i helvete när det är stökigt. Jag kan inte alls slappna av förrän alla saker finns på sin plats. 

 

2017 07 13 11.29.04 1

 

En inredningspryl jag ångrar att jag köpt:

För två år sedan köpte jag en matta som var alldeles för omysig och grå för mina fötter. Klicka på länk för bild. Men den gick tack och lov inte till spillo, för den används numera på Replot. Det var något hjärnsläpp jag hade en tid när jag trodde att jag plötsligt kunde leva i ett helgrått vardagsrum. Tog kanske en dag eller två innan jag fick del i huvu och bar in alla Marimekko-kuddar igen. Bilden här ovan har inget med det att göra, utan föreställer bara mitt halvdöda olivträd och väggen där vi fortfarande, efter sex år, saknar en tavla.

Bonusfakta: Tavlan på golvet är faktiskt också, nu när jag tänker på det, graviditetsrelaterad. Jag var i mitten av min graviditet med Matheo och illamåendet började så småningom avta. Mamma och pappa var i stan (vi bodde ännu på Strandgatan då) och de tvingade mig ut på en promenad efter tusen år inomhus. Vi gick ner till Kuntsi-museet och där köpte pappa en rulle av den då nyssutkomna feministtapeten, som han sedermera lät rama in och gav i present.

 

Min favoritsak i hemmet:

Det kan eventuellt vara min moffas gamla bautainstrument på väggen i vardagsrummet. Kan ha med min förkärlek till mässingstuff att göra. Tycker det är så fint. Har många favoritprylar nu när jag tänker efter. Vårt köksbord, taklampan i sovrummet, min turkosa häst i Bitossi-keramik, Mona-Lisa på toaletten och gud vet vad. Kunde hålla på i evigheter.

 

2017 07 13 11.24.20 2

 

Så här vill jag ha mitt hem:

Jag skulle vilja att alla rum var som köket. Att det funkar, är lätt att städa och ser fresh ut. Det finns absolut ingenting jag älskar så mycket som det här köket som min fellow brändöromantiker Thomas Berglund planerade och verkställde under vår vintersemester ifjol. Tycker hela köket symboliserar det jag älskar med Gula huset. Det är gammalt och skrangligt (byggt 1935), men känns ändå aktuellt och ändamålsenligt 2017. 

Men åter till frågan: Jag vill ha mitt hem lite större än vad det är nu. Det är egentligen allt jag önskar. Och att barnens rum inte alltid skulle vara så råddigt och eklit. Men det är egentligen deras problem – inte mitt.

 

2017 07 13 03.19.15 1

2017 07 03 06.48.12 3

 

Den bästa inredningsdesignern: 

Är en inredningsdesigner den som designar typ en soffa eller den som placerar soffan i rätt sorts miljö? Hur ska jag kunna besvara frågan när jag inte är intelligent nog att förstå skillnaden, vavava?

Nåmen om vi säger folk i branschen som inspirerar mig och gör bra saker, så röstar jag på alla de som gör mönster på Marimekko, Amelia Widell som gör Melimeli-sofforna, Thomas Berglund som jag nämnde tidigare, Evalis Sundkvist från Elsa Möbel som har gjort min fina bokhylla och min bästis Karin Lindroos som alltid inreder så otroligt fint (ni har väl inte missat Folkets hus?). Finns så många inspirerande människor inom inredning, men vi stannar här.

 

En inredningsstil jag inte förstår mig på:

Jag förstår mig på nästan allt, utom på texter på väggar/prylar/kuddar etc. Förstår mig inte kanske heller på bautastora vitrinskåp som har parat sig med bokhyllor där mellan 80- och 90-talet. Kan också leva utan ljusbruna, snurrbara läderfåtöljer med jättehöga ryggstöd. Men om det är någon som är jättekär i en sån, så varen lugna, jag förstår nog. 

 

Det finaste hemmet jag sett:

Som jag sa tycker jag Karin har det väldigt fint. Likaså min kaveri Nadia. Emmi i Ekenäs. Malin Klingenberg har det mysigt. Äsch, tycker det är så tassigt att man ska prestera i inredning. De finaste hemmen är ju de som folk tycker om att komma hem till.

Jag tänker ofta att det skulle kunna vara jättefint här hemma. Bara man skulle vara tillräckligt intresserad och liksom orkade. Men jag kan tycka att mitt intresse helt enkelt ligger någon annanstans – och det får man leva med. Vi har det bra här, även om vi har en ful säng, en bokhylla som borde dammtorkas och ett badrum som definitivt har sett sina bästa dagar. 

 

2017 07 10 08.13.45 1

2017 07 13 09.57.33 2


Hade jag en miljon att lägga på inredning:

… så skulle jag promt försöka lösa ut pengarna och lägga det på något annat. Meeen om ni nu envisas, så skulle jag flytta till ett större hus med pool och någon som klipper gräset. Jag tror vårt nuvarande hem är 95 kvadrat och även om det låter rätt rymligt, så är det lite tajt med tanke på att familjemedlemmarna snart är fem till antalet och sovrummen är totalt två (men ni känner ju till det där och stjärterummet).

Skulle antagligen försöka köpa upp en tom, vildvuxen tomt som ligger nära vårt nuvarande hem och be någon bygga ett trevligt hus med tillräckligt många sovrum. Babyn som kommer har bara en egen hörna bredvid vår säng. Där ska den få chilla i min gamla vagga. Pappa har nu lagt i nya hamparep och vi har tvättat upp sängskyddet som svärmor sydde till Milken 2010. Nog trycker vi gladeligen in en unge till!

Det vardagsliga rummet.

 

Tror det var någon av våra praktikanter som för en tid sedan frågade  vad vi har för stil hemma (praktikanterna har gjort miljoner hemma hos-reportage de senaste veckorna, så det händer att vi diskuterar inredning).

 

– Ja-a du, jag tror min stil heter ingen stil.
– Ja, men lantligt? Retro? Svart-vitt? Marint? Orientaliskt? Skandinaviskt?
– Eh.. jo?

 

Nå, här kommer i alla fall en bildbomd som Linda önskade. Hon sade att jag inte hade bloggat efter-bilder från renoveringen i vardagsrummet. Vilket är nonsens. Jag bloggar till 99% meningslösa, suddiga instabilder från vardagsrummet. Så också i dag. 

 

image52

image53

image47

image48

image50

image49

 

Den som kan säga vad vi har för stil hemma vinner en brödrost i valfri färg. Och en rabattkod till en knackkorv.