32 fakta om 32-åringen.

Hej och hå, jag har fyllt 32! Varma gratulationer på min dag. I dag ska jag åka iväg hemifrån, så medan jag kör kan ni läsa 32 smarriga fakta om den nybakade 32-åringen. Håll i hatten, för nu blir det vetenskap och kunskap du inte visste att du behövde (skoja, det här är rent nonsens, men det är nu det som erbjuds):

 

1. Varje morgon stiger jag upp och flätar Milkens hår före hon far till skolan. Dels för att hon vill, men också mycket för att jag genuint tycker om att fläta. Det är så terapeutiskt. 

2. Jag har en lifehack som gör att mina blommor överlever trots noll procent gröna fingrar. Det är för övrigt en skitbra minnesregel för alla som har idrottande familjemedlemmar. Det finns alltid halvfulla vattenflaskor ÖVERALLT i vårt hus och jag har förbjudit folk att tömma dem i diskhon. Vattenflaskbottnar ska alltid hällas i en blomkruka nära dig. Varsågod för livsavgörande tips.

3. Varje gång jag lägger upp en bild där vår säng syns tänker jag att någon ska tänka ”Men Gud, byter hon aldrig lakan? Alltid samma lakan!”. Och det är helt korrekt. Jag tycker bara om de här grårandiga just nu, så jag använder bara dem. Men lugn, bara lugn, jag har en sån där skön tvättmaskin som också torkar tvätten, så jag slänger in dem någon morgon när jag vaknar och så tar jag ut dem igen, rena och fina, när Mytte och jag ska powernapa.

4. När min mamma var gravid med mig har jag fått berättat för mig att det fanns två andra namnalternativ förutom Linn (kan förstås ha funnits fler). Robin och My.

5. Jag hittade en fyll i-bok om Matheo häromdagen och där stod det något mycket överraskande som fick mig att skratta högt. Att vi i något nöddopspapper på sjukhuset hade skrivit in Matheo som pojknamnsaltetnativ och – håll i er nu – Tindra som flicknamn. Minns att vi också hade Trine på någon lista. Inte är det säkert något fel på Trine och Tindra, men det är bara så 2008.

6. Jag och Sami har (fortfarande) inte köpt vigselringar, fast vi nu i 1,5 år har sagt att vi ”snart ska”. Tycker det känns som världens onödigaste utgift. Får inget ut av en vigselring.

7. Jag är rent utsagt urusel på att skilja på vänster och höger, och hävdar att det går bra att leva utan den kunskapen.

8. En dold talang jag har är att jag är oslagbar på att memorera lyrics i låtar. Jag lär mig orden i en låt nästan direkt och kan därmed sjunga med i nästan alla låtar jag hört en, två gånger (vilket jag alltid gör i bilen och min familj känner stark dödslängtan).

9. Vad jag väljer i glasskiosken? Romrussin eller mangomelon.

10. Jag tyckte om gröna kulor ända tills jag den här julen insåg att det är päronsmak. Liksom päron. Det är en löjlig smak. Kuriosa: Första julen som jag firade med Sami delade han en kula i två delar och klistrade en på var kind. Sedan åt han upp dem. Det var så sinnessjukt äckligt att jag får skrattkramp bara jag tänker på det.

11. Jag bad mina barn beskriva mig med två ord. De sa ”sträng” och ”snäll” (hur ska de ha det riktigt?).

12. Jag har sett ganska många filmer i januari, men bara två har jag gråtit till. Två svenska faktiskt. ”Mig äger ingen” och ”Svinalängorna”. Påminner en hel del om varandra. Båda böckerna är förstås bättre, men det var så urlänge sedan jag läste dem att jag LÄTT kunde ta till lipen.

13. Jag har tre program i tv:n som jag inte fixar att se på. Måste gå ut ur rummet för att överleva. 1. Gladiatorerna 2. Fångarna på fortet. 3. Bonde söker fru. Det är något med oändligheten som äcklar mig. Man kan seriöst inte se på ett program som visades redan på 90-talet (Gladiatorerna, jag tittar på dig – eller nej, det är ju det jag INTE gör, men jajajaja). 

14. Jag har en ständigt pågående chat med mamma och syrran och där frågade jag just om de snabbt kan säga något beskrivande om mig. Jo, sa det båda. ”Sjunger hellre än bra” sa Lotta. ”Känslig för prat om morgonen” sa mamma.

15. Det får mig att tänka på nyårsafton när mamma till sist skakade på huvudet, suckade djupt och sa att det nog skett en rejäl regression när Lotta och jag klappade i händerna och tjöt av iver när vi kom på att vi skulle leka den fantastiska leken ”om jag sminkar dig, så sminkar du mig”. Det var kanske inte så mamma hade tänkt sig livet med 30-åriga barn.

16. Jag tycker inte alls om sällskapsspel.

17. Jag har en ny favoritpodd: Genushustoriepodden

18. Hemma går jag nästan uteslutande klädd i ett orangelila underställ från Kari Traa som jag fick i julklapp (så sjukt braaaaaa!). Den dagen jag måste tvätta det (cirka varannan dag) är jag alltid ledsen. Det här är ett direkt nedärvt beteende från mamma som inte bytte bort sitt Ullmax-set mellan åren 1999-2015.

19. Det finns supermånga skickliga bloggare omkring mig, men man har ju några som man hugger på direkt när man ser att de har bloggat. Och det där varierar ju kraftigt från månad till månad. Just nu tycker jag att Linnea Portin, Peppe Öhman, Ponks och Linn Fellman bloggar sånt jag gärna läser. Och går vi över till sverigesvenska bloggare så är det Hanapee och Tramsfrans jag föredrar.

20. Mitt bästa skrivtips till andra bloggare är att använda så många tassiga adjektiv som ni bara kan – och alltid ha synonymer.se öppet i en flik. Skriv korta stycken och långa rubriker. Finns inget som jag finner så infernaliskt tråkigt som folk som kör ettordsrubriker. Nå, säg till exempel ”Laxpaj”. Hur svårt kan det vara att t.ex skriva ”Så här gör du en riktigt lyckad laxpaj”. Eller ”Recept på världens nästbästa laxpaj”. Eller vad som helst som är lite mer kul än LAXPAJ. 

21. Om jag skulle få köpa vad som helst i klädväg just nu, så skulle jag köpa de här urfina jeansen från Filippa K:

 

ladda ned

 

22. Min favoritkändis är Alex Schulman och jag kan inte motivera det. Det är nu bara så. 

23. Jag har skidat tre gånger de senaste veckorna och älskat det. Tyvärr kan jag inte skida så mycket längre än en timme ifall My drabbas av hungerdöden (det gör hon aldrig, men jag skyller på det eftersom jag inte orkar skida längre än en timme – jag har skitdålig kondis och skäms rätt mycket för det). 

24. Det kanske låter lite hårt nu (försök komma ihåg att jag ofta överdriver), men jag hävdar ändå lite tyst att folk som gör tester på Facebook är lite mindre begåvade än genomsnittet.

25. När jag en gång bekänner färg och visar hur osympatisk jag är, så kan jag passa på att säga att jag alltid i smyg himlar med ögonen åt folk som säger att de mest läser självbiografizzzska böckäää. Säger bara: Fiktion, fiktion, fiktion. Självbiografier är för lillgamla gymnasieelever (och losers).

26. Och förresten tar jag tillbaka punkt 24 och punkt 25 NU GENAST pga dåligt samvete. Och för att det nu slog mig att jag igår sneglade på Hans Roslings biografi, åjvåj.

27. Varje natt dricker jag en liter vatten utan att jag minns en enda klunk när jag vaknar på morgonen. Fyller flaskan varje kväll och på morgonen är den tom. Dricker och ammar i sömnen (så smidigt!). Amningen gör mig fortfarande helt djuriskt törstig.

28. Precis varje gång jag bloggar tänker jag att jag måste sluta använda parenteser i cirka pirka varannan mening (men det är omöjligt!). Tror ingen annan människa i hela världen använder parenteser så här ofta som jag (det skulle vara min religionslärare Tobbe från gymnasiet dårå).

29. Vi har ett väldigt traditionellt café här på Brändö. Med precis lika traditionella bakverk. Sami är ju en mästare på att gå på kondis. När Milea gick i förskolan på Kaptensgatan var det mer eller mindre ett undantag att de kom hem utan att ha gått på café först (de är såna brutala sockerråttor de två). Där satt de och åt sina berlinermunkar (huu!). Men till saken: När jag går dit har jag alltid ett guilty pleasure. Chokladmunk med grädde i. Ser lite ut som korv med bröd. Aj että, det är gott. 

30. Min bästa mat är mammas paella. 

31. Min tre tryggaste platser på jorden är 1. Sjukhus. 2. Tvisäck. 3. Replot.

32. Min bästa vardagslyx är att svära. Jag unnar mig några riktigt skarpa svordomar i min ensamhet varje dag. Ibland också i sällskap. Ni vet ju det där om delad glädje är dubbel glädje etc.

 

Hejdårå!

10 bloggiska evighetsfrågor.

1. Så här tänker jag kring vacciner: Vacciner finns av en orsak. Det fria valet finns av en orsak. Alla har helt enkelt rätt att chansa sig fram till sitt eget barns bästa. Hur man än väljer blir det fel och rätt. Så som det oftast är i livet. Några vinner, andra förlorar. Har själv aldrig gått i gång på att diskutera vacciner. Kan verkligen inte säga något klokt om dem. 

 

2. Gällande skönhetsingrepp tycker jag så här: Ännu i denna dag hävdar jag envist att personer som har fått för sig att de behöver ändra sitt yttre för att känna glädje i sitt inre har blivit lurade någonstans på vägen. Men jag klandrar ingen. Inte ens mig själv när jag faller för normer och ideal. That’s life.

 

3. Min sanna åsikt om muminmuggar: Vi har ett gäng i skåpet som vi använder på kalas och annat. Min idol är ju Tove Jansson så kan ju inte säga ett ont ord om dem. Tycker dessutom storleken på muggen är optimal. Man dricker en kopp, sedan tar man en liten påtår och så är man ohemult nöjd. 

 

4. Ska barn synas på sociala medier? Så här tänker jag: Ja, de får synas. Jag tror det här är en icke-fråga om 20 år. Men som vanligt kan jag ha fel.

 

5. Är jag feminist eller inte? Så här tänker jag: Jag är feminist. Det betyder att jag 1. tror att det finns en massa oskrivna regler bland oss som är redo att punkteras. 2. jag vill gärna hitta dem. 3. inte alltid lyckas med punkt 1 och 2. Jag borde blogga mer om feminism, det tänker jag alltid.

 

6. Mina tankar om kommersiella samarbeten i bloggar: Man kan aldrig ha för många. Så länge man står bakom det man skriver om.

 

7. Kan pojkar ha rosa kläder? Min åsikt om genustänk i kläder: En gång var jag superintresserad av barnkläder och genus. Nu får mina barn gå runt i vilka lumpor som helst de finner intresse för. De är tillräckligt stora för att avgöra sånt själv. Vad ska jag komma och blanda mig i vilka färger och mönster de tycker är snygga? Båda tycker att rosa är en färg att räkna med. 

 

8. Dop eller namnfest – vad väljer jag? Vi döpte det ena, tänkte om till det andra. Hade så fullt upp med att bli förälder att jag liksom inte orkade ta tag i min icke-tro första gången. Till barn nr. 2 hann jag liksom tänka lite större. 

 

9. Bloggska – är det ett viktigt språk? För någon kan bloggskan vara det som avgör hela språkets fortsatta utveckling. Bloggska är ibland det viktigaste språket. 

 

10. Den berömda bloggfasaden – ska man visa allt i bloggen? Har en bloggbekant (vi ska låta hennes namn förbli osagt) som en gång sa att hon riktigt njuuuuter av att folk köper den slipade fasaden. Fasader eller icke-fasader, alla sätt är goda, förutom de dåliga. Själv önskar jag att jag var lite mer slipad. Men så är jag ju så råjsig mellan varven. Går inte att rädda mera. Ni vet ju hur jag är.

 

Ps. Angående jag och idealen. Här är jag:

 

22

Hår och hår och hår.

BeFunky Collage3

 

Min hovfrisör Emma var upptagen på lördag, så hennes kollega Sara Viklund fick fixa mitt hår (och bra blev det ju!). Har ju lite svårt för galaklädsel och galafrisyrer överlag. Fluff och diamanter och stora lockar är så långt ifrån mig det kan bli, men tyckte Sara fick till en lagomfestlig frippa utan att fjolla till det för mycket. Igår på jullunchen blev det vanlig, lång råttsvans (som är hundra gånger bättre än en vanlig kort, råttsvans). 

Därför vill jag passa på att påminna er om att i dag är sista dagen ni kan vara med och tävla om löshårsset från Chloe’s. Här kommer ni till tävlingsinlägget. Drar en vinnare senare i dag!

Att trigga en trettioårskris.

bild

 

Jag googlade ”trettioårskris” häromdagen. Nu kanske ni tänker att jag totally har lost it, men jag tycker inte att min kris existerar tillräckligt starkt ännu (försöker med milt våld trigga igång den). Jag vill på alla sätt bejaka en eventuell trettioårskris. Har inte kriser alltid varit synonymt med utveckling? Jag riktigt suktar efter en kris, vet ni?

Dessvärre serverade google det jag misstänkte: I huvudsak artiklar om hur man undviker och överkommer en trettioårskris. Inte riktigt vad jag var ute efter. Jag som hade sett fram emot att reflektera över mitt liv, vånda och angsta. 

Fick i alla fall lära mig att trettioårskrisen oftast består av omvärldens krav på utbildning, jobb, familj, barn och bla bla bla (lillgammal som jag är var det där ungefär min 20-års kris). Att jag skulle angsta över det nu när jag är 30 känns ungefär lika spännande som ett parti boule utan klot. På en sajt läste jag att ”30-åringarna har fullt upp med att få alla pusselbitar på plats för ett utåt sett perfekt liv”. Zzz. 

Här hade jag sett fram emot nattliga, tårdrypande existentiella funderingar och slutligen någon form av lyrisk förlikning med livet. Pah. 

Synonymt för de flesta ålderskriser man har i livet är hur som haver att de kan tolkas som ett friskhetstecken. Att man stannar upp och tänker igenom vad man vill och vad man lärt sig – ja, det kan ju aldrig vara fel. Och eftersom det här med man och barn och jobb inte är så stora frågetecken, så kan vi kanske hoppa över det här med ”hur man vill leeeeeeeva” och gå rakt på lärdomarna.

Här kommer nu listan över mina spontana, icke desto mer genomtänka, lärdomar från mina första 30 år i livet:

 

 

5 SPONTANA LÄRDOMAR FRÅN LIFVET SOM 29-ÅRING

 

1. Det är svåraste för mig, i mitt liv, är att skilja på en skit dag och ett skit liv. Mina känslomässiga berg- och dalbanor är något som jag dagligen känner av – på gott och ont. De senaste åren har jag aktivt försökt visualisera mina superkänsliga känslor som gäster eller bekanta som kommer och går (obs, det lärde jag mig på en quote på Pinterest, ahahaha, men det har hjälpt mig). Jag tror att alla känslor är permenta familjemedlemmar när de egentligen är gäster som går hem när de ätit klart sin fredagstaco. Obs! När det handlar om glädjekänslor är det förstås enbart positivt.

 

… vilket för oss över till punkt 2. Ta alltid ut glädjen i förskott. Det värsta som kan hända är att du är glad i onödan. Det är det bästa som någonsin har sagts. Jag bromsar aldrig utifall att något skulle skita sig i slutändan. Skiter det sig, så skiter det sig. Huvudsaken att man hade kul så länge det varade. Att ta ut glädjen i förskott förutsätter att du kan tackla besvikelser – och där är jag värdsmästare. En drar hastigt upp snåran och fortsätter.

 

3. Underskatta aldrig tystnadens effekt. Det här är något som en extrovert pratkvarn som jag har haft mycket glädje av. I en situation eller en diskussion kan en tystnad ibland säga mer än hundra ord. Att reagera icke-kommunikativt kan ibland vara det mest kommunikativa för en kommunikativ person. Däremot är det svårt för mig att våga vara tyst. Det övar jag mig på varje dag.

 

4. ”Att säga förlåt betyder nödvändigtvis inte att du erkänner att du har fel och att den andra personen har rätt, utan att du värdesätter er relation högre än ditt ego”. Det här är också något som jag läste på Facebook och jag tjoade högt för det var äntligen någon som satte ord på hur jag många gånger känner när jag säger förlåt. Ofta är jag lite för snabb på att ta på mig skulden, men sedan jag läste det där känns det lite bättre att vara den som snabbast säger förlåt. Och på tal om förlåtelse: Ju snabbare man förlåter, desto bättre mår man.

 

5. Hellre ett ”hups” än ett ”tänk om jag ändå hade..”. Det här känns som hela mitt liv i ett nötskal. Jag har chansat mig fram med magkänslan. 

 

Nå, om du så där snabbt skulle räkna upp tre saker du har lärt dig i livet – vad skulle det vara? Kommentarsfältet är ert!

Greja inte för mycket med ditt hår.

Hemma hos mig finns en tavla med orden till den fantastiska låten Solkräm (alltså den svenska versionen till The sunscreen song, framförd av Richard Wolff). Den fick jag av min goda vän Daniela när vi tog studenten. Jag tänker ofta på en specifik mening i den låten:

 

”Greja inte för mycket med ditt hår, för då kommer du att se ut som 85 vid 40”.

 

Ni vet ju att min hårångest har varit monumental det senaste året. Aldrig har jag haft så fult hår som de senaste 12 månaderna. Fulast var ändå den här hemska encentimeterssvansen (nå, inte var nu hockeyfrillan heller så supertjusig). Men det börjar bli bättre nu. Eftersom ni är välbekanta med mina vblfies så har ni ju sett att det börjar vara pagelängd. Det kan man ju ändå leva med. Inte är den nu riktigt jag, men jag gråter inte mig längre till sömns.

Och även om jag lovade mig själv att inte trixa så mycket nu när jag för en gångs skull börjar vara något på spåren, så kliar så det ofantligt i fingrarna. Det är ju bara hååååår, tänker jag. Och så länge det inte betyder att jag ska klippa av mig håret så borde det vara godkänt.

Min nya hangup är grått hår. Den senaste tiden har jag sett så många skitsnygga gråa hår på stan att jag nästan tappat hakan. Jag vill liksom inte ha så där vittgrått, utan mest ett riktigt kallt råttfärgat med slingor. Jag vill ju inte bli blond, men är så uuuutled på den här superslemmig varma bruna färgen jag har.

 

bild 4 1

 

Har några bilder i mobilen som jag sparat efterhand. Så här ljust kan jag förstås inte ha. Men tycker det är så ursnyggt med riktigt isigt blont hår.

 

bild 2 2

 

Fast jag har förstått att det är mycket, mycket svårt att hålla ett grått hår grått. Så det värsta som kan hända är ju att det blir som nu. 

Och tur är väl att jag börjar ha 30 år på nacken, så ingen tar mig för en tonåring. Kan misstänka att det finns lite teinivibes i grått, men har så mycket rynkor att jag mera vippar över mot tantsidan. Fint så.

 

bild 3 1


Och eftersom jag
är en latmask skulle jag vilja ha mörka rötter, så jag slipper springa hos frisören stup i kvaten. 

Men så har jag ju googlat som en galning och frågat mig fram. Att trolla fram ett grått hår är ju ingenting man gör bara så där. Det kräver flera omgångar. Det betyder att jag inte kan hålla på och springa hos diverse drop in-frissor som jag gör. Inte heller springa hos frissor som färgar mörkt när man ber om ljust.

Nå, via rekommendationer hamnade jag hos Emma som läser min blogg. Fatta hur skönt det är, med någon som vet vad man varit med om (ett svårt hårtrauma, haha). Hon har klämt och kollat på mitt hår och tror att det går att genomföra. Även om det var ganska slitet från förr (kitet här nedan är någon form av mirakelkur som ska råda bot på mitt kråkbo – det har hittills varit amazing). Jag behandlar allt jag kan här hemma, så att det ska må tjohejsan igen.

 

bild21

222


Så nu är min
frissatid bokad till nästa lördag. ”Greja inte för mycket med ditt hår, för då kommer du att se ut som 85 vid 40” ringer i mina öron. Men det är mera så där ”Äntligen! Ääääääääntligen 85!”. Om en vecka ska jag berätta mer om hårvård, grå frilla och min nya frissabästis Emma. Men först vill jag att ni delger er åsikt.

Grått hår – VISST ÄR DET DET SNYGGASTE SOM FINNS?

20 saker ni förmodligen redan visste om mig

Jag gör en Linnea och ger er 20 random facts. Jag tror att ni känner mig utan och innan, så få se om ni alls hittar nåt nytt i listan.

 

38

 

1. Jag har två par glasögon (använder uteslutande paret till vänster).

2. Jag var megalång som barn. Fick alltid ha med id på handbollsturineringar, så att föräldrar i motståndarlaget inte skulle anklaga mig för fusk (de trodde alltså jag var äldre än jag var). Sedan slutade jag växa vid 172 cm.

3. Jag är förvånansvärt bra på att jonglera med boll på knäna och fötterna (peippa som vi säger i Karis). Har ett personbästa som går över 100. För övrigt något som fått många män att bli förtjusta i mig under åren. Ett bollsinne är tydligen det man ska ha.

4. Varje kväll innan jag lägger mig kollar jag på Etuovi om det finns nya hus till salu i Brändö-Vikinga. Kan inte tänka mig att bo någon annanstans om jag ska bo i Vasa. 

5. Jag är väldigt lättrörd. Flera gånger om dagen har jag tårar i ögonen när jag hör om sådant som är fint. I dag fick jag ett fint mejl. Då fick jag tårar i ögonen. När jag hörde att Matheos klass har en klassmoffa som är med på jumppan. Då fick jag tårar i ögonen. Grät sedan floder till mobbningsvideon alla delar på fb idag.

6. Min högsta dröm just nu är att skriva en finlandssvensk Harlequin-roman. Jag vill inte skriva något som är bra på riktigt. Utan bara en snuskig och klyschig story från .. Vörå? Ibland när jag är ledig skriver jag på skoj i ett word-dokument. Ska ge den till syrran i julklapp 2020.

7. När jag och Lotta var små brukade vi i smyg skära fullt med ostskivor i en liten skål och värma dem i mikron tills de smälte. Sedan åt vi i smyg före mamma och pappa kom hem från jobbet.

8. En gång i gymnasiet misstog jag mig på dagen när jag kollade schemat, så jag for till skolan i tron att det var onsdag och jag började 9. I själva verket var det tisdag och jag började 8. Ångest som jag naturligtvis fick när jag insåg mitt misstag sprang jag raka vägen till lärarrummet, bekände min synd och bad om förlåtelse. Och det som hände sedan har jag ännu svårt att förlåta: Läraren vände på klacken för att hämta något. Kom tillbaka och överräckte mig en kvarsittningslapp utan kommentar. Jag var SÅ ledsen och besviken på hennes oförmåga att vara schysst. Mitt livs enda kvarsittning.

9. Första vintern jag bodde i Vasa kastade någon en tegelsten genom vår terrassdörr på Formansgatan, tog sig in och stal min laptop. Lyckligtvis var jag inte hemma. Ännu i denna dag misstänker jag vår granne som plötsligt började avge messengerljud från sin lägenhet dagen efter.

10. När barnen är omöjliga och jobbiga brukar jag och Sami tindra med ögonen och sucka kärleksfullt ”ååååå du är mannen i mitt liiiiiv åååå” och pussas jättemycket. Då flyr barnen fältet innan de ens hinner fnittra ur sig ett uäääääääääääk

11. Matvaror vi alltid har hemma: Mjölk, ägg, avokado, turkisk yoghurt. Allt annat kan du utgå från att vi inte har (fast just nu har vi ganska välfyllt kylskåp när Sami är hemma, han har en fraktur i långfingret och är sjukledig flera veckor).

12. Vi såg 50 shades of Grey för en tid sedan och den var så plågsam och fånig att jag skrek rakt ut att vi måste stänga aaaaaaaav. 

13. Om inte något riktigt dramatiskt sker och livet fortsätter som nu, så kommer jag att vara både barnfri (och skuldfri!) när jag fyller 43. Förutsatt att Milea flyttar hemifrån när hon är 19 och att jag inte hittar det där huset i Vikinga. Alla 43-åringar jag känner är ju SÅ UNGA. Vad ska vi göra med ALL FRITID?! Nå jag vet exakt vad vi ska göra. Vi ska resa som dårar.

14. Jag kan verkligen inte alls röka – och har aldrig kunnat. Det är för mig obegripligt hur folk kan dra halsbloss. Alla som sett mina urusla försök till rökning vet hur eländigt det är. Det slutar bara med att jag ligger raklång och hostar ihjäl mig. Det är verkligen en otroligt bra egenskap.

15. Jag älskar att köra långa sträckor bil på natten och ha riktigt bra musik i stereon. Har alltid förknippat stora vägar och hög volym med frihet. Tur att jag ofta kör 430 km i sträck.

16. Jag har gett upp tanken på att jag någonsin kommer att bli en person som har ordning i sitt klädskåp. Det funkar i perioder, men det är aldrig ett permanent tillstånd. Det var skönt när jag accepterade det. Vissa människor är helt enkelt inte ämnade för ordning i skåpen. Och bra går det också.

17. Jag brukar alltid skryta med att jag äter allt – och tycker om allt. På det viset är jag en tacksam person. All mat smakar helt fantastiskt i min mun. Spelar ingen roll hur äckligt det är.

18. Förutom Linn hade mina föräldrar två andra namnförslag; My och Robin. Även om jag alltid tyckt att Linn är ett fab namn har det funnits perioder när jag har suktat efter namnet My.

19. Båda gångerna jag själv har fått barn har vi (nå, jag) haft extrem namnångest. Och båda gångerna har jag haft lika brådis med att få ett namn. På den tredje dagen har jag blivit galen pga. otålighet. En kompis till mig väntade flera veckor, kan inte begripa hur de gjorde. Båda barnens namn har varit slumpmässiga val från någon slarvigt nerplitad namnlista. Har haft kanske 5 starka namnalternativ båda gångerna. Milken var 5 före att bli Mini. Men det lät så knasigt med efternamnet. Sedan stod jag och velade mellan Naemi och Maya. Men så plötsligt fick jag beslutskraft och ropade NÄ VI SÄGER MAYA MILEA OCH SÅ FÅR DET VARA BRA PUNKT SLUT. Och så blev det så. Hatar verkligen att stå och vela mellan alternativ. 

20. Ju äldre jag blir märker jag att det blir allt viktigare att engagera mig i saker som berör andra än mig själv. Barns rätt att vara barn, rasism och feminism är viktigt för mig. När barnen blir äldre hoppas jag ha mer tid att verkställa i praktiken. Att bli vänfamilj är ett första steg. Min huvudsakliga uppgift just nu är att fostra mina egna barn till personer som ser det som en självklarhet att hjälpa andra.

 

Puh, hittade ni någon punkt som ni inte hade hört om?