Vegoari – en summering.

Vegoari Kottfri manad 1


I går var det sista
dagen av vegoari och det är dags att summera mina tankar från den köttfria månaden som gick. Tanken var alltså att göra hemmamåltiderna i Gula huset vegetariska under hela januari månad. Inget kött, ingen kyckling, ingen fisk. Mest för att kolla hur svårt det sist och slutligen kan vara att leva utan kött.

Trots att jag (för säkerhetsskull) lade in hemma-paragrafen blev det ändå mest vegetariska luncher som bonus. Några gånger har jag lunchfuskat (kanske en handfull gånger). Åtminstone tre fredagar fisk på Svenska klubben – och så åt jag brutalt nog asiatisk take away med nötkött på min 30-års dag. Men hemma lyckades vi till 100 %. Inte en enda fuskdag!

Om det var svårt? Inte det minsta!

Det här var kanske den lättaste utmaningen jag någonsin tagit mig an. Vilket också stärker min test om att vi äter alldeles för mycket slentriankött. Det är inte det minsta svårt att göra vanlig, hederlig familjemat utan kött. Det handlar bara om vana. 

Om jag saknade kött? Visst!

Även om vegoari var en ögonöppnande, lärorik månad tror jag inte på regler som bygger på tvång (jag tror inte att ett hundraprocentigt vegoari skulle funka i längden). Jag älskar ju knackkorv, fredagsbiff och laxen som fräser i pallogrillen på Replot. Men däremot kommer vi säkert att dra ner vår köttkonsumtion med häften. 

Häromdagen stannade jag till vid köttdisken i Sale bara för att kolla lite. Har bara snabbt hastat förbi hela månaden, men nu stannade jag till och kände efter om jag saknade köttet och de röda klimparna. Tittade på maletköttpaketen och kände mest .. motvilja? Var inte alls sugen. 

Jag hade hoppats på just den känslan. Att kött ska bli som en slags lyxvara. Något som man unnar sig när man länge har längtat. Barnen har saknat lax och det ska vi säkert fira med när det beger sig. Men i övrigt tror jag faktiskt vi kör på så här. Man äter kött när man känner för, annars finns det andra alternativ. Inga regler, inget tvång. Man äter det man vill. 

Tycker vi har ätit så många goda middagar den senaste månaden, bara för att vi har tänkt till lite extra. Så många nya favoriträtter i bakhuvudet. Så många nya smaker, färger och alternativ. Tydligen måste jag anstränga mig lite för att få till det. Pinterest har varit min räddare i nöden mången gång jag har kört hemåt med noll inspis. Där finns alltid någon lockande livlina att ta till.

Tror det krävs lite mer än en månad för att kalla sig flexitarian, men det är väl på ett ungefär vad jag siktar på. Att både säga ja och nej. 

Och med de orden kan vi väl konstatera att det var en rätt så lyckad månad, va? Hur gick det med era nyårslöften?

Fredagsbiff i vegoari.

29

27

28


Om det är något
jag är totalt ointresserad av så är det att hitta en massa komplement för kött under min köttfria månad (att liksom ersätta köttet med något som påminner om kött). Men så var det fredag och jag fick ett plötsligt sug efter fredagsbifun. Så jag var helt enkelt tvungen att fixa till lite sojastrimlor. Missade med att klämma ut all vätska efter kokningen, så barnen tyckte det var ett ”ovanligt vattnigt chött”. 

Men i övrigt gjorde jag en marinad bestående av rödvin, soja, chili, vitlök, salt och peppar. Men tyckte ändå det fattades lite syrlighet (sojastrimlor tenderar ju vara lite så där sötaktiga i smaken) så jag klämde över en halv lime medan jag stekte. Rostade potatis, morötter, rödlök och batat i ugnen. Och så lite dipp och sallad och rödvin till. 

Barnen var skeptiska till ”köttet”, men de åt motvilligt när jag mutade med popcorn till efterrätt. Första gången vi inte hurrade i salighet efteråt. Måste komma ihåg att liksom pressa vätskan ur sojan nästa gång det nalkas fredagsbiff. Men visst fasen var det gott!

Så det är med flaggan i topp vi går in i vecka 2. I dag på lunchen fuskade jag för första gången med fisk på Svenska klubben (se sällskap på bild 1). Men det får man för det är jag som gör reglerna. Ha!