Här igen!

När jag och Nadia satte oss ner och började spela in vårt första avsnitt av SNAKK hoppades vi på sisådär 300 lyssnare. Det tyckte vi var en rimlig skara finlandssvenska kvinnor. Vår enda målsättning var att få åtminstone varannan att återvända till det andra avsnittet. Så 150. Dessvärre blev det lite fler som lyssnade och nu borde vi ha sett till att göra ett hejdundrande, livsomvälvande SUPERAVSNITT för att få tusen pers att klicka play (för det var faktiskt över 2100 som lyssnade på första).

Det såg trögt ut till en början. Vi hängde båda läpp av trötthet när vi träffades. After kalas-koma gånger hundra. Zippade kaffe och degade i soffan. Såg på varandra och ba ”va fan ska det här bli till?”. Sedan hände något (nå, vi kan säga så här: mina ben hände) och magi uppstod i Gula huset. Tyvärr blev vi så betagna av våra orakade ben att vi inte kom längre på kroppsbehåringen. När ni har lyssnat klart kan ni gå in på SNAKK-bloggen och berätta vad ni känner för hår på benen och hår under armarna. Är så vansinnigt intresserad.