Etikett: Karis

På väg genom Finland.

I dag blir kanske inte den ljuvligaste av juldagar, trots att det nu råkar vara dagen före julafton. I dag är det nämligen transportdag för den här familjen. Vi ska förflytta oss (fem människor och en barnvagn) i 430 km med cirka en miljon kilo packning. Det skulle säkert vara helt trevligt om det vore så väl att man körde lastbil (och inte en skruttig Ford). Stackars barn fick redan öppna lite av julklapparna igårkväll, för att vi sku rymmas bättre, haha. 

Ni kan önska oss en trevlig färd. Hoppas folk har vettet i behåll på vägarna och att babyn har julefrid i baksätet. På Brändö lämnade vi i alla fall ett städat hem bakom oss (tack Linn Jung för att du storstädade, uppskattas storligen vid hemkomst). Nu kan vi bara slappna av. Nu börjar julen, hörni!

Celine Dions julskiva, var är du?

Mitt livs julväder.

Mycket har levererat den här julen, i synnerhet julvädret. Traditionellt juligt var det ju inte, men i sanning fantastiskt. Som gjort för picnic i skogen. Eftersom det här var mitt livs bästa julväder ska jag komma ihåg det med några bilder. 

Kuriosa: På juldagen plockade vi trattkantareller och i dag kantareller.

 

14

13

15

17

18

19

16

Här nu

Nu har vi landat där var andetagen är lugnare, luften friskare och hjärtat varmare. Tänk att det verkligen finns platser där man, oberoende av omständigheter, kan känna sig fri. Lugn. Harmonisk. Trygg. Här mår jag så skamligt bra att allt runt omkring kvittar.

Spelar ingen roll att vi glömde tuttarna (napparna! napparna!) på fastlandet och att vi är strandade här utan båt tills imorgon. Här lever man hur bra som helst på kärlek, vin och måsarnas skri.

20130612-233754.jpg

20130612-230454.jpg

20130612-230518.jpg

20130612-230432.jpg

Hemma.

Imorgon skall vi åka hem. Har, som vanligt, varit en alldeles makalöst skön vecka här på vischan. Har nog aldrig åkt härifrån utan ro i själen, tror jag. Är så skönt att leva utan klocka. Eller skall vi säga – skönt att leva utan att tiden, måsten och sysslor flåsar en i nacken stup i kvarten. Varje morgon har jag bara vaknat, lagt lite gröt i barnen och yrvaket traskat ut på terrassen i sunkig stor t-shirt. Har inte ens behövt göra gröten själv, för det har någon annan gjort innan den åkte till jobbet. Har bara slappat och laddat. Slappat och laddat. Joggat och kliat myggbett. Ja jestas, så lätt livet kan vara när man kommer bort hemifrån.

Tio dagar har vi varit här, men det känns ändå som flera månader sedan vi var i Gula huset. Har helt glömt bort hur man lever i Vasa. Vet inte alls vad vi skall syssla med i veckan. Vet i alla fall att jag skall springa som en galning. Är så nykär i spring-endorfiner att jag riktigt fick hålla fast mig för att inte ränna ut i regnet idag (mina dunderäckliga blodblåsor måste faktiskt få läka nu). Och så skall vi hänga med systeri. Kanske göra strandpremiär? Baka en kaka? Gå på loppis. Bjuda över trevligt folk på vin i trädgården! Läsa slut en dålig bok och göra mer rabarbersoppa. Oh yes, så lever man i Vasa!

Skål

till alla som för tillfället firar gamla goda Papper på Stryrmansgatan. Ni är alla fantastiska och underbart kreativa människor. Själv trycker jag i mig karkki och lite rödvin och lite nötter och lite allt jag hittar framför Totuuden hetki. Min saknad efter TV4 har aldrig varit större. Vad är en fredag utan Idol? Nothin´. Worthless. Meningslös.