Etikett: Kommunikation

Vad gör en kommunikationsbyrå?

 

 

”Wow, grattis Linn! Så kul med ny firma! Ser så fint och roligt ut! .. men asså sorry nu om jag låter korkad, men vaaaad är det ni gör riktigt?”

Så här brukar folk – lite skamset och positivt – möta mig nu för tiden. Och jag klandrar dem inte! Det här med kommunikationsbyråer, reklambyråer, PR-byråer, webbyråer, produktionsbyråer och gud vet vad – det är ingen lätt matematik att förstå sig på. Men tur att jag har en blogg! För här kan jag förklara!

Många av alla dessa byråer väljer i dag att kalla sig för kommunikationsbyrå istället för en renodlad reklambyrå eller PR-byrå. Kanske för att man vill omspänna lite mer (förr behövde man kanske inte så mycket mer än en schysst logo från en reklambyrå). Vi gör inte bara reklam, vi gör inte bara pr – utan vi serverar egentligen allt som har med kommunikation att göra. Det vill säga: hur du kommunicerar med dina mottagare.

Kort och gott kan man kanske säga att vi förser våra kunder med en identitet. Hur de ser ut och hur de låter. Med tilltal, ton, text och bild. Just nu är det mest tryck från företag och organisationer som vill ha nya, lockande webbsidor. Många gånger är en webbsida det första du som kund stöter på när du googlar. Och det första intrycket ska vara tilltalande, positivt och lättillgängligt.

Och sociala medier icke att förglömma. Hurudan ton och vilket tilltal ger bäst resultat? Vilken feeling ger bilderna man postar? Hur vill man låta? Vad vill man signalera?

Och det verkar folk ha förstått nu!

Oavsett om man är en förening, en organisation, ett företag, en kommun, ett politiskt parti eller vad som helst så är det så viktigt att alla delar samspelar. Min förra chef Kaj Ritala skulle antagligen ha sagt: ”Tone of voice måste vara koherent”. Och med det menar han att tonen och profilen för alla proffsiga företag ska vara enhetlig. Man kan inte låta på ett sätt i sociala medier, använda en helt annan ton på sin webbsida och sedan köra en tredje stil i annonserna i Vasabladet. Det ger ett lite slarvigt och förvirrande intryck.

Och hur konstigt det än låter (för en som älskar älskar älskar text) så tycker ju inte alla om att skriva! Eller behärskar det, för den delen. Därför blir jag glad när många plingar på dörren och säger ”Hej, jag tror att jag vet vad jag vill ha, men jag tror du gör det bättre än mig!”. Då smälter man ju ner som en blöt fläck på marken. Åh så kul!

Att skriva texter för webbsidor och sociala medier – det är egentligen det jag alltid har drömt om att få göra. Nu ska jag, Anna och Nadia göra ett kundprojekt ihop, till exempel. Jag och Anna gör strategi, planerar och skriver – och Nadia fotar. Tilltalet ska bli personligt och proffsigt, bild och text ska samspela och helheten ska bli helt ny.

Men sedan finns det ju andra områden inom kommunikation som folk behöver hjälp med. Årsberättelser, broschyrer, handböcker. Intern kommunikation. Annonser. Blogginlägg. Events. Vi kan bistå på alla möjliga områden. Kort och gott: När du ska kommunicerar med andra – skriftligt, muntligt eller bildligt. Må det sen vara att sälja, förmedla känslor eller stärka varumärken. Då kan en kommunikationsbyrå vara med och hitta rätt taktik. Och framför allt – vi kan skriva dina texter så du låter som en tiopoängare.

Om förra veckan mest bestod av föreläsningar, så har vi den här veckan mest offererat uppfriskande och tilltalande texter till webbsidor. Allt möjligt kan man göra inom fyra väggar på Rådhusgatan 21. Och ingenting är tråkigt – det kan jag lova!

799A1648.jpg

Ibland är man så ivrig att man t.ex glömmer att knäppa skjortan.

Fina saker händer när man vågar sticka upp huvudet ovanför staketet och säga hej.

Barn alltså. De är så otroligt kompetenta när det kommer till det sociala spelet – så mycket mer begåvade än vuxna ibland. 

I dag gjorde vi någonting som vi borde ha gjort för länge sedan. Jag ploppade upp huvudet över staketet till grannflickan och frågade om hon vill komma över till vår gård och leka. Försökte peppa Milks att göra det själv, men eftersom hennes finska har rostat rätt mycket sedan hon gick dagis så våååågade hon inte riktigt själv (hon har gått två år på svenska nu, och tyvärr har vi inte riktigt underhållit finskan så väl).

Flickan blev superglad, kom springande ner för gatan och jag höll en liten kick off på vår picknickfilt (introduktionsföreläsning eller workshop, eller vad ni konsulter vill kalla det – när man svetsar ihop okända till ett team). Nå nu skojar jag, egentligen knagglade jag på med ”Jaha jaha, mikä sinun nimi on? Minun nimi on Linn. Jaha jaha, kuinka vanha olet? Minä olen 32. Tämä on Milea ja hän on 7 vuotta vanha. Kiva kiva” och log jättestort och svalde alla ändelser. Och sedan gav jag dem en fotboll och ”hämtade jag saft” och ”bytte blöja på My” så de skulle komma igång.

Och de lekte i nästan 5 timmar. 

I början var Milea lite ur form, så de löste kommunikationen med att prata ett intressant kycklingspråk (de kucklade hejvilt över gräsmattan och viftade med händerna) när de sparkade fotboll. Men vid halv åtta när jag gick ner på gatan för att säga att hon skulle komma in och äta, så flöt det redan mycket, mycket bättre.

Tycker det är så beskrivande för hur skön attityd barn har till mycket. När man saknar ett gemensamt språk, så leker man höna och pekar och viftar och skrattar. Liksom ingen skam eller genans – man ser helt enkelt till att få förståelsen att fungera. När de inte alls förstod varandra fnittrade de och bad mig förklara. Och den här dagen kom med en självklar insikt: ett gemensamt språk är faktiskt inte alls avgörande när man leker med lego, spelar chokospelet eller ritar med kritor på trottarer. 

Däremellan skulle vi hämta Sami från flyget, så Milea fick pausa leken en stund. Hela vägen tillbaka i bilen övade hon på att säga ”Hei, onko x kotona?” och ”Tuletko ulos leikkimään?”. Stod och kikade på balkongen när hon kavat traskade över och plingade på. Och så lekte de igen!

”Det är så härligt att ha en ny vän”, sa Milks vid kvällsmålet. ”Synd att ingen av oss förstår någonting! Men det gör nog ingenting!”. Det var kanske det skönaste och mest fördomsfria jag hört om vänskap på flera år. 

Barn alltså. Bäst.