4 bra ögonblick från veckan som gick.

I november glömmer man hux flux bort allt vad positivt tänkande heter. Eller nu ska jag inte säga ”man” när jag egentligen menar ”jag”. Försöker tappert hålla gladlågan vid liv, men nästan en gång per dag slocknar den – och så får en kämpa igen! I skrivande stund sitter jag på 04.55-tåget till Böle och just i dag kan det vara riktigt hälsosamt att öva sig på att se livet från den ljusa sidan (om vi säger som så: varken sinnet eller staden var direkt jätteljus när jag hoppade på cykeln imorse!).

Men hey – vi ska se det från den ljusa sidan. Låt oss istället fokusera på fyra riktigt bra ögonblick från veckan som gått.

1. I onsdags var jag bokad i samband med Folkhälsan i Lappfjärds 80-års jubileum. Hade äran att föreläsa om mina egna erfarenheter kring utmattning inför en riktigt härlig publik. Det finaste var ändå efteråt när jag pratade med en bloggläsare som kom fram och berättade att mina texter och min blogg haft en avgörande betydelse för hennes eget tillfrisknande. Jag tänker nästan aldrig på min blogg ur det perspektivet – och det kändes riktigt varmt i magen. Liksom wow. Tack!

2. Igår hade vi ett kort och kraftigt möte med en nybliven frilansare som kom och kollade på ett hyresbord till oss. Jag frågade försynt vad hon tänker om framtiden och när hon i så fall kan tänka sig att överväga att flytta in (de flesta backar ändå, har det visat sig), så hade inga större förhoppningar om ett riktgivande svar. Döm om min förvåning när denna ivriga dam med tindrande blick sa ”Ja alltså, hur skulle det vara – kan jag kanske komma redan på måndag?”. JAAA! Mitt i allt har vi en ny i familjen. Eftersom jag är i Seinäjoki mest hela helgen blir det Annas man som får ta skruva-ihop-alla-ikeamöbler-nakkin (så där går det när man gifter in sig i ett företag).

3. I dag var det meningen att jag skulle delta i Yles livesändning av Näsdagen i Jakobstad, men det gick bara inte att få ihop det med tidtabellerna (jag sitter som sagt på tåget åt helt andra hållet just nu). Jag hoppas det går utmärkt för insamlingen ändå! I år stöder Näsdagen bland arbetet mot stympning och för att flickor ska få utbildning i Etiopien. Genom att skicka ett sms med texten Vega till numret 16499 stöder du näsdagsinsamlingen med 10 euro. Enkel grej att göra en fredag som denna! Håll hjärtat varmt.

4. Fick säga hejtå till vår praoelev igår, eftersom jag är på språng i dag. Sista dagen! Minns ni hur det var att vara på prao? Jag minns! Matilda har varit så duktig, punktlig och ambitiös. Har ju haft praktikanter på mitt förra jobb och tycker fortfarande att det är ursvårt att hitta lämpliga uppgifter. Man vill ju liksom inte visa dem förråden och säga ”Här! Red upp!”, utan på något enkelt sätt ge dem en liten inblick i hur vi jobbar. Det låter lätt, men är svårare än man tror! Ändå anser jag att praoelever hör till en viktig del av ett företags samhällsansvar. Det är skittufft att komma ut i arbetslivet när man är 15 år, så man får göra vad man kan för dem som behöver. Nu har vi haft vår första – och bra gick det!

IMG_2850

Nu går vi mot vinter! Byråns första. Yass!

Vad gör en kommunikationsbyrå?

 

 

”Wow, grattis Linn! Så kul med ny firma! Ser så fint och roligt ut! .. men asså sorry nu om jag låter korkad, men vaaaad är det ni gör riktigt?”

Så här brukar folk – lite skamset och positivt – möta mig nu för tiden. Och jag klandrar dem inte! Det här med kommunikationsbyråer, reklambyråer, PR-byråer, webbyråer, produktionsbyråer och gud vet vad – det är ingen lätt matematik att förstå sig på. Men tur att jag har en blogg! För här kan jag förklara!

Många av alla dessa byråer väljer i dag att kalla sig för kommunikationsbyrå istället för en renodlad reklambyrå eller PR-byrå. Kanske för att man vill omspänna lite mer (förr behövde man kanske inte så mycket mer än en schysst logo från en reklambyrå). Vi gör inte bara reklam, vi gör inte bara pr – utan vi serverar egentligen allt som har med kommunikation att göra. Det vill säga: hur du kommunicerar med dina mottagare.

Kort och gott kan man kanske säga att vi förser våra kunder med en identitet. Hur de ser ut och hur de låter. Med tilltal, ton, text och bild. Just nu är det mest tryck från företag och organisationer som vill ha nya, lockande webbsidor. Många gånger är en webbsida det första du som kund stöter på när du googlar. Och det första intrycket ska vara tilltalande, positivt och lättillgängligt.

Och sociala medier icke att förglömma. Hurudan ton och vilket tilltal ger bäst resultat? Vilken feeling ger bilderna man postar? Hur vill man låta? Vad vill man signalera?

Och det verkar folk ha förstått nu!

Oavsett om man är en förening, en organisation, ett företag, en kommun, ett politiskt parti eller vad som helst så är det så viktigt att alla delar samspelar. Min förra chef Kaj Ritala skulle antagligen ha sagt: ”Tone of voice måste vara koherent”. Och med det menar han att tonen och profilen för alla proffsiga företag ska vara enhetlig. Man kan inte låta på ett sätt i sociala medier, använda en helt annan ton på sin webbsida och sedan köra en tredje stil i annonserna i Vasabladet. Det ger ett lite slarvigt och förvirrande intryck.

Och hur konstigt det än låter (för en som älskar älskar älskar text) så tycker ju inte alla om att skriva! Eller behärskar det, för den delen. Därför blir jag glad när många plingar på dörren och säger ”Hej, jag tror att jag vet vad jag vill ha, men jag tror du gör det bättre än mig!”. Då smälter man ju ner som en blöt fläck på marken. Åh så kul!

Att skriva texter för webbsidor och sociala medier – det är egentligen det jag alltid har drömt om att få göra. Nu ska jag, Anna och Nadia göra ett kundprojekt ihop, till exempel. Jag och Anna gör strategi, planerar och skriver – och Nadia fotar. Tilltalet ska bli personligt och proffsigt, bild och text ska samspela och helheten ska bli helt ny.

Men sedan finns det ju andra områden inom kommunikation som folk behöver hjälp med. Årsberättelser, broschyrer, handböcker. Intern kommunikation. Annonser. Blogginlägg. Events. Vi kan bistå på alla möjliga områden. Kort och gott: När du ska kommunicerar med andra – skriftligt, muntligt eller bildligt. Må det sen vara att sälja, förmedla känslor eller stärka varumärken. Då kan en kommunikationsbyrå vara med och hitta rätt taktik. Och framför allt – vi kan skriva dina texter så du låter som en tiopoängare.

Om förra veckan mest bestod av föreläsningar, så har vi den här veckan mest offererat uppfriskande och tilltalande texter till webbsidor. Allt möjligt kan man göra inom fyra väggar på Rådhusgatan 21. Och ingenting är tråkigt – det kan jag lova!

799A1648.jpg

Ibland är man så ivrig att man t.ex glömmer att knäppa skjortan.

När har vi öppet?

2018-08-15 02.43.47 1.jpg

Det är några som har frågat om våra öppettider. Och egentligen har vi inga öppettider (eller kanske snarare så här: vi har inga stängt-tider, heh). Men i regel finns jag på kontoret på vardagar mellan 9 och 16 (Anna finns också här mellan varven, men hon jobbar kvar på Folkhälsan till årsskiftet). Ibland är jag till 15, ibland är jag till 18. Än så länge följer dagarna inget mönster, utan vi finns där vi behövs. Det betyder att det kanske lönar sig att ringa först ifall man har ett ärende (kan ju vara så illa att jag råkar vara på ett kundbesök just när du står och rycker i dörren).

Men oftast finns jag exakt här och hackar tangenter. Så vill man chansa är det bara att slänga in huvudet och ropa ”tjena!”.

Processed with VSCO with c1 preset

Om inte annat kan man komma förbi och smeka lite på våra nya sammetslampor. Jag nästan tjöt av iver när Ida kom med dem i morse. Hur mycket mer Bertills & Jung kan ett par lampor bli? Det är lite med kontor som med riktigt bra texter – det är detaljerna och de överraskande svängarna som avgör. Min målbild i höst är att skriva lika softa texter som de här lamporna (om någon undrar så är de från Madam Stoltz). Vi har mycket roligt på gång just nu. Och jag hoppas vi snart får hugga i det verkliga jobbet. Det som vi har längtat efter!

Det var här allt började.

Iiiik.

Det här är ett av de pirrigaste blogginläggen jag har skrivit på flera år. 

Nu ska jag skriva av mig alla hemligheter som har bubblat under huden den senaste tiden. Ber om ursäkt för alla A:n och outtalade B:n.

God morgon, världen. Står just nu inför en riktigt spännande dörr. Att få öppna den här med er i dag är kanske det mest svindlande som har hänt sedan mina barn kom till världen

Vi kan backa bandet till början av april när jag sent en kväll låg och ammade My.

Lite efter 23.00 plingade det till i min telefon. Världens gulligaste – och mest överraskande – mejl om livet, jobbet och lusten för nya utmaningar låg plötsligt där och frestade. Det slutade ungefär med orden “Linn, har du någon gång funderat på vad du ska göra när du blir stor? Funderat på att starta eget? Hur ser dina planer ut framåt?”

Och ni ska veta att jag hade funderat. Grubblat. Tänkt. Skrapat mig i huvudet. Tankarna har gått i cirklar. Om nytt jobb. Om att starta eget. Men har alltid tänkt att jag behöver någon som brinner lika hårt som mig, men för andra saker. Och framför allt har jag alltid tänkt: “Ähh, det ska jag göra sedan”.

Eller: “Senast när jag är 40”.

Sedan. Sedan. Sedan.

Men det har hänt så mycket den senaste tiden som har fått mig att inse att livet är här och nu. Det kommer kanske inget “sedan”. Får man feeling ska man göra det. Helst redan i dag. Om det känns rätt, roligt och realistiskt (de tre R:en är kanske något man kunde ha som livsmotto) ser jag inte varför man ska sätta sig bekvämt och vänta i 10 år. I synnerhet om man är en sådan som gärna gasar i motvind tills det blir medvind.

Så jag svarade “Ja! Vi kan träffas och snacka!”.

Visste nästan omedelbart att det var kört.

“Ska jag starta eget så måste jag göra det med någon som är bättre och smartare än mig själv”, sa jag någon gång under min mammaledighet. “Annars vågar jag inte ge upp det jag har”.

Och nu var det mycket som klickade.

Och mycket som stämde.

Träffade Anna Bertills över en lunch och en frukost och så var det där.

Känner jag henne från förr? Nej. Våra vägar har korsats några gånger jobbmässigt. Hon växte upp i samma kvarter som min man. Och jag har röstat på henne i val. Men har alltid känt på mig att hon är en bra människa. Vet att hon är proffsig. Smart. Varm och god. När hon var 29, yngre än jag är nu, blev hon VD för Folkhälsan Utbildning. Det antyder också att hon besitter ett kaxigt mod. Hade jag ens vågat söka en sådan tjänst? Tveksamt.

Sedan hände allt.

Och det hände snabbt!

Vet ni hur roligt det kan bli när man träffar en sådan som inte alls är som en själv – och allt ändå klaffar? Vet ni hur huvudlöst kul det kan bli när man möter en som är en sån galen maskin och JAG får vara bromsklossen? Liksom jag – en bromskloss! Vet ni hur otroligt produktivt det är med någon som inte överhuvudtaget ser ramar på de sätt jag ser dem? Att jobba med någon som har visioner, erfarenhet, tusen barn – och som genuint och bredbent säger: Klart att du kan! Jag vet ju att du kan!

Och vill man göra en lång story kort kan man säga så här: Genom cirka en miljon mess på Facebook-chatten har vi nu startat stans snällaste och skarpaste kommunikationsbyrå. JA! TÄNK!

Och jag hoppas att jag en dag kan mysa in mig under täcket och tänka att det var här, just i dag när jag skrev det här inlägget, som succéhistorien om Bertills & Jung började (jag tänker så här: har vi överlevt sju barn kan väldigt lite gå fel).

Vad vi gör kan ni förresten läsa om på vår webbsida. Den har superduktiga Linnea Portin gjort. Och sensommaren och hösten blir lite roligare om ni lajkar vår Facebook-sida (och kanske rent av följer oss på Instagram) och håller oss i handen.

Håll i hatten – för nu blir det holabaloo på Rådhusgatan 21.

Kopio tiedostosta 799A1150