1. Jag äter yoghurt sent i sängen. Det finns antagligen mycket som Sami älskar med mig, men mitt sängätande hör tyvärr inte dit. Själv tycker jag att den största njutningen i livet de facto kan vara just en turkisk yoghurt & mysli-skål i sängen där kring 23-snåret. Sami gråter blod ur ögonen när jag smular och smaskar och njuter. Helst med en podd i öronen. Ibland när det är mörkt och telefonen bländar (att scrolla insta + äta = bäst) kan jag få för mig att någon stirrar på mig där ute – och det är exakt vad som händer – Samis ögon som strängt säger att jag ska sluta äta så högljutt. Under graviditeten kunde jag inte äta sent pga. dog av halsbränna. NU ÄR JAG VÄRLDENS LYCKLIGASTE KVÄLLSÄTARE IGEN.
2. Jag vaknar och är glad. Förr vaknade jag och så var den dagen förstörd. Nog är det en underskattad känsla att vakna och tänka ”hey, i dag är återigen en ledig dag som inleds med rykande hett kaffe, långfrulle och nyskrivna blogginlägg!”. AJ ETTÄ!
3. Jag kan tänka ”Wow, här är mannen i mitt liv”. Under graviditeten tänkte jag mest ”Usch, vem är den här totalförändrade dåren som bor hos oss?”. Heheheh. Så här i efterhand kanske vi kan dela in oss i smågrupper och diskutera vem som sist och slutligen var den totalförändrade dåren. Anyways – efter 9 månader av hormonsvall kan jag tycka att jag känner mig fånigt nykär. Och det är väl inte direkt råttskit så här elva år och tre ungar senare.
4. Jag har återfått mitt skrivsjälvförtroende. Jag har skrivit som en kratta de senaste månaderna. Jag har knappt kunnat formulera fullständiga meningar, än mindre varit kapabel att uttycka något som kunde funka i skrift. Sakta men säkert börjar hjärnan hinna i kapp nu. Märker att jag visst kan skriva grejer som blir bra. Bra feeling i egot.
5. Mitt vinkrejvande har upphört. ”Du vill bara ha det du inte kan få” har aldrig varit mer sant än nu. Bara för att alkohol inte längre är förbjudet så har mitt sinnessjuka sug försvunnit. För övrigt sa en kompis häromveckan att jag måste sluta skriva om vin i den här bloggen innan jag får barnskyddet på mig. Lol.
6. Jag tror på en framtid. Okej, det där kan vara det junttigaste jag har skrivit i den här bloggen, men so be it. Under graviditeten trodde jag helt seriöst att jag hade förstört mitt liv. Kan inte riktigt motivera det så att det låter rationellt, men min magkänsla meddelade klart och tydligt: ”Ditt liv kommer hädanefter att gå åt helvete. Ditt psyke kommer att förbli mörkt och din fysik för evigt förstörd”. Nu vaknar jag varje morgon och känner en sån barnslig entusiasm över att jag faktiskt har ett helt liv framför mig. Så himla mycket kvar att uträtta! Och jag har inte ens någon foglossning! Trumpeter, papiljotter och fanfarer!
Forever Jung 