Mat är livet.

Mycket råder det delade åsikter om i en familj, men en sak är vi rörande överens om i den här familjen. Och det är att mat är livet. Simply för att mat är livet. Halva nöjet med att vara här är ju att ligga och fantisera om vad jag ska äta härnäst (en är ju ingen invecklad person på det viset – ge mig bara mat, en sol och en bok så går jag som tåget). 

I dag har jag fantiserat om att hitta insekter som snacks på kvällsmarknaden vi har i siktet. För det vet vi ju alla: Insekter är framtiden och det gäller att vänja sig innan boomen kommer. Minns att jag för dryga femton år sedan hittade friterade kackerlackor doppade i chokladsås på en marknad i Thailand och tyckte det var närmast vidrigt. Nu känns det som ett 100 % rimligt alternativ. Får återkomma om vi hittar! 

Några matiga vykort på det, varsågoda.

 

2018 01 28 03.29.05 1

2018 01 28 03.29.58 1

2018 01 28 03.29.28 1

2018 01 28 03.28.17 1

2018 01 27 10.17.45 2

Tre bra vegoaridagar på raken.

Förra veckans vegoarisvacka kan ni glömma. Nu har vi tre succédagar i rad. Yass! Först var det då klassikern lasagne (har man en gång börjat göra vegetarisk känns det närmast absurt att man en gång proppade den full med kött – jag har bloggat om en mycket bra variant  tidigare). Den gillar ju barnen alltid. Var helt enkelt tvungnen att köra några säkra kort här emellan, för att bibehålla deras eviga kärlek.

När lasagnen var slut blev det en annan classic. Mixad soppa med potatis, morötter, purjo, persilja och koskenlaskija-ost. Ändå otroligt att något så enkelt kan smaka så gott. För att vara riktigt inställsam bakade jag scones till. Har aldrig gjort scones i sån där muffinsplåt förr, men det kändes ju genast lite festligare. Lade lite bakplåtspapper under för att de lättare skulle komma loss. Fick nästan stående ovationer från köksbordet.

 

2018 01 07 10.14.51 3

 

Sedan på den tredje dagen blev jag sugen på quorn, som enligt mig är den bästa köttimitationen. Jag tycker egentligen det är fånigt att man ska efterlikna köttlik matlagning (vem har sagt att köttmat är normen, va va va). Men fick nu ändå ett sug när jag strövade i affären. Jag wokade en massa morötter, broccoli, blomkål och minimajs och qourn i sanslösa mängder vitkök. Hade köpt nå spännande långa nudlar som jag tillredde och stekte med. Klippte över massa koriander. Lite soyasås och chilisås på det. Heaven!

 

2018 01 09 03.34.45 1

 

Jaja! Härifrån tvättas, som finnen skulle säga.

Kökschefen rapporterar.

Alltså det här med att jag tagit min rapportering från vegoari på största möjliga allvar är det bästa som har hänt min uppdateringstakt. Varje dag kan jag skyffla bilder på vad vi åt igår. Så hiskeligt ointressant för er, men så praktiskt för mig. 

”Ääää det är så jobbigt att vara så här på tårna under varje matlagning” gnällde jag åt Sami igår (han låg på köksgolvet i manflufeber och höll Mysli sällskap medan jag halvt brände rödbetsbiffarna).

Det finns ju både fördelar och nackdelar med att stuva om vardagskosten, har jag märkt. En lasagne kan man ju göra med en halsduk för ögonen och med ena handen i instagram, vilket är så sjuuuukt skönt. Men det här med att göra ny mat kräver ju lite koncentration. Hålla koll på recept i mobilen medan man gör. Uhh, det är störande. 

Men här kommer gårdagens skörd. 

Till lunch åt vi rödbetsbiffar med chevre. Recept här. Jag tyckte inte de höll måttet med bara stekning, så jag lade över en getostskiva och klippte över lite rosmarin och gräddade 10-15 min i ugnen. Sedan åt vi med potatis- och morotsklyftisar till. Och sallad och nån dipp. Jag gillade jättemycket. Barnen ringde efter fammo och frågade om de får komma övernatt och vad de i så fall får äta (HAHA!). De blev lovade lax och de flydde sedermera fältet över natten. 

 

2018 01 06 11.27.49 1

 

”Vem har sagt att jag går med på nåt sånt hääääär?” sa Matheo trumpet. ”Moahahahah” sa jag då. ”Den dagen när man hjälper till i köket får man vara med och bestämma. Tills vidare är det den allsmäktige köksmästaren som har 100 % makt över menyn”. För det tycker jag faktiskt är rimligt. Inga snoriga, otacksamma ungar ska komma och klaga på maten som jag steker i mitt anletes svett (inte bokslavligen dårå). De åt upp allt, får jag väl lova att tillägga. 

 

2018 01 06 11.32.53 1

 

På kvällen efter att barnen drog iväg till Vörå hade vi ingen lust att anstränga oss. Så vi gjorde lite varma smörgåsar med den överblivna chevren och annat som kan hittas långt bak i ett kylskåp (svarta oliver, soltorkade tomater, saltgurka). Hade tomater och basilika också, vilket kan rädda i princip vilken rätt som helst. Med ett glas rödvin smakar ju vilken macka som helst som ett litet underverk. 

Rapport klart slut.

Istället för kött i tortillas.

Här är det no mercy på vardagslivet fastän man känner sig nära dödens brant. Jag var trots allt friskast och fick åka och handla. Så jag handlade så mycket som två tändsticksarmar orkade bära (när ska jag hinna bodybuilda fram starka armar?).

Nå väl, nu kommer här verklighetschock delux för i dag orkade jag verkligen inte med nå lullull (vill ni ha snygga matfoton hittar ni dem hos Nathalie Aurén – inte här). I den här bloggen får man typ tre matkassar svängda upp och ner på ett köksbord – voilá!

 

2018 01 04 11.01.56 1

 

Tänkte ändå snacka lite mat, för jag har så jäkla bra feeling kring vegoari. Jag är helt i mitt esse inför lunchen varje dag. Kalvarna (mitt bästa smeknamn på barnen) hade gnällt om tortillas. Så tortillas fick det bli. Försökte å det hårdaste komma på något trevligt att ersätta köttet med för att det skulle bli lite mer mättande. Och eftersom jag igår pratade skit om kikärter tänkte jag det kunde vara en god idé att försöka bli kaveri med dem.

Hade trots allt sett några lovade biffrecept på world wide webb. Tänkte att man säkert kan manipulera dem och smyga in fajita kryddmix. Kanske göra små bollar istället för biffar. Min iver visste inga gränser.

 

2018 01 04 11.01.54 1

 

Recept: Bångstryriga Brändöboltzin

Detta behöver du:

2 burkar kikärter (a’ 240 gram styck)
1 dl mjölk
15 cm purjolök
1 vitlöksklyfta
1 msk Maizena
1 halv kruka färsk koriander
1 Santa Maria Fajita-mix

 

Gör så här: Skölj kikärterna. Finstrimla purjolöken, hacka vitlöken. Mixa kikärterna med stavmixer och blanda sedan ner purjolök, vitlök koriander, maizena och mjölk. Ska bli som en slags färs. Smaksätt med kryddmixen. Forma färsen till biffar och stek dem i smör i en stekpanna.

Och glöm inte: Att ni ska göra egen guacamole och tomatsalsa. Hur ni gör det bäst har jag berättat förr, men ni kan fräscha upp ert minne här.

 

2018 01 04 08.40.27 1

 

Tyckte det blev supergulligt att trycka in små kikärtsbollar i tortillan. Det blev så läckra att jag knappt kunde sluta. Så vansinnigt gott med citronsur och chilidränkt salsa till. Lite svårt var det att få dem att hålla ihop vid stekning, men för att vara nybörjare gav jag mig själv hundra poäng. Får väl freestyla ihop en fastare smet nästa gång.

Sami tyckte också de var jättegoda, men Matheo skrynklade ihop hela sitt ansikte och sa dessväre ”ÅH HERREGUD, FÖRLÅT, MEN DET HÄR GÅR VERKLIGEN INTE ATT ÄTA”. Skrattade mig alldeles fördärvad, för han är sannerligen inte kinkig, men det nåt med konsistensen i just bönor och kikärter som jag kan relatera till. Man måste vänja sig vid den, tror jag. Barnens kompis vägrade smaka och Milea tyckte synd om mig så hon sa snällt ”Men mamma, det var i alla fall lite gott i början”. Haha! Alltid kan man inte göra kalvarna lyckliga. Men hej – länge kvar av vegoari, vi kämpar vidare!

Vegoari pågår för fullt.

Vi kör en favorit i repris även i år igen. Ett köttfritt januari i Gula huset. Tycker om att utmana mig själv – och det här med vegetarisk kost är så himla skönt när man lite hamnar tänka om. Är så innerligt trött på mat överlag. Behöver få in lite nya friska vindar i vardagen. Ska försöka dokumentera lite här i bloggen, så jag bättre minns tills nästa gång köttkonsumtionen eskalerar (det tenderar den göra när jag får dålig matinspis – vi äter fortsättningsvis alldeles för mycket slentriankött).

Ska försöka tagga allt under vegoari så vi hittar i framtiden! 

 

2018 01 03 02.45.54 1

 

I dag gjorde vi en curry (den gick så här – även om jag lade till kokosmjölk pga. älskar kokosmjöl och så lämnade jag bort den kokta potatisen, för jag orkade inte koka potatis). Det blev jättegott. Hyser stor kärlek till ris just nu. Det var länge sedan. Skulle kunna äta ris med soya ur en tioliters hink om jag fick. Nå väl, det blev en bra lunch. Matheo åt två stora portioner. Bra betyg. 

 

2018 01 02 03.34.52 1

 

Också igår var en bra dag, för då åt vi halloumiburgare. Det enda som var kökkigt var avokadorna som var ruttna inuti, så vi blev utan guacamole. Det var nästan jordens undergång, för en halloumiburgare är ej komplett utan en riktigt fläskig guacamole. Men shit happens och alla överlevde. Vi åt förstås karamelliserad rödlök, vitlöksdipp, mango, tomater och klyftpotatisar till. Jag tycker såna där vanliga hamburgerbröd är SKITÄCKLIGA. Man ska köpa frallor man gillar och rosta dem (eller baka egna, om man är ambitiöst lagd – det är jag dock inte).

 

2018 01 02 03.27.09 1

 

Gurkskivan skvallrar om att detta är Masses burgare. Vad det blir i morgon vete gudarna, men har fått en ny vegekokbok i julklapp, så framtiden är ljus. I kommentarsfältet får man ge tips. Men obs obs, inte något med kikärter eller bönor, för det tycker jag är närmast vidrigt. Hejtå!

Om hur vi uppfann Snickers-bollen.

Nu ska jag berätta en riktig solskenshistoria från ett fredagsmys nära dig. Här i soffan satt vi, på den sjätte dagen av feberstuga (ska det aldrig ta slut?). Väntade på att pappan skulle komma hem. Att något bra skulle komma i teven. Att något roligt skulle hända.

 

2017 11 24 05.08.02 2

 

Plötsligt hände något roligt. Det var jag som sa ”BARN! SKA VI GÖRA KOKOSBOLLAR?”. Eftersom barnen är sjuka sa de inte ”JAAAAAAAAAA” som de i vanliga fall skulle säga. Utan jag hörde ett svalt och ynkligt ”kanske” långt underifrån en filt. 

 

2017 11 24 05.15.44 1

 

Sedan kom motgångarna (det hör en solskenshistoria till). Det visade sig att sockret var slut. Och när jag letade ännu mer, så visade det sig att kokosflingorna också var slut. Aj aj aj, sa vi i kör. 

Men hey! sa jag då. Vi kanske kan göra freestylebollar! Jag såg att vi hade honung (tänker att det är sött som funkar istället för socker). Och jag såg att vi hade salta nötter (om man hackar dem kanske man kan få något som kan ersätta kokos). Och herregud, vilken succé!

Det här kommer jag nu alltid att börja göra. Kommer aldrig mer att göra bollar med socker. Och nötterna gjorde ju helt att det smakade Snickers! Vi hade uppfunnit Snickers-bollen!

 

2017 11 24 07.30.18 2

 

Det här måste ni testa! Gör en helt vanlig kokosbollssmet, men byt ut kokos mot hackade salta nötter (jag lade både i smeten och rullade bollarna i dem + lite pärlsocker). OMG, I SAY. Let the fredagsmys begin!

Middagstips: Mischmasch på plåt.

2017 11 23 05.48.47 2

 

Gud, i dag skulle jag kunna säga tusen saker om tusen känslor. Men det får bli en annan dag. Jag tror nämligen jag håller på att förlora förståndet här hemma på den femte dagen i sjukstugan. Och ännu ser jag inget slut, för här bor fortfarande folk med trettioåtta graders kroppstemperatur. 

Och alltså HAHHA, mina matbilder blir bara äckligare och äckligare för varje dag som går, men skulle liksom ändå vilja tipsa om världens bästa småbarnsfamiljsmat. Man kan laga stora mängder med liten insats. Helt enkelt en plåt med allt du hittar i kylskåpets nedre regioner.

Jag brukar börja med att ta en stor plastbunke och lägga några skvättar olivolja i botten. Slänga i citronpeppar, timjan och vad man nu diggar för kryddor. Leker att det är någon slags marinad. Sedan klyftar jag i vad jag råkar ha hemma. Potatisar, morötter, rödbetor, broccoli, zucchini, rödlök, majs, korvar, halloumi eller vad man nu känner för. Och så blandar jag och rostar cirka en halvtimme i ugnen. 

Och eftersom mitt kylskåp alltid innehåller turkisk yoghurt, majonnäs och vitlök brukar jag svarva ihop en dipp med det. Och sedan är alla nöjda och glada. Tror vi äter någon variant av det här flera gånger i veckan. Tröttnar liksom aldrig. 

Ja, det var bara det! 

Feberfest med empanadas.

2017 11 21 05.02.12 2

 

I dag när jag hämtade Milken från skolan sa hon ”Jag fryser” och då visste jag det var kört. Eller kört och kört – insåg att hon är näst på tur. När vi kom hem mätt hon också 39. Tjohejsan! Det firade vi med empanadas och pebre. Eller det var ingen som åt, förutom Sami och jag då, för de däckade i soffan. Rödbrusiga, heta, luddiga i blicken. 

Degreceptet till pirogerna tog jag från Foodly. Fyllningen freestylade jag fram (även om min kåmpis Pablos piroger ändå är de bästa – de går ungefär så här). I dag fyllde jag med nötmalet, ris, smulad fetaost, hackad tomat, oliver, klippt basilika, vitlök och chili. Kavlade ut degen, tog ut cirklar med grötskål, formade piroger, penslade med ägg. Gjorde en halvhjärtad pebre medan de gräddades. Snopet när jag inte hittade koriander.

 

2017 11 21 05.02.59 1

 

Och sedan kom tisdagsvinet springande! Och man sa ju inte nej. Inte till den sköna tuppluren efteråt heller. Resten av kvällen har gått åt till att lura i barnen glass. Fatta att de inte ens äter glass – då vet man att de är dåliga. Igår var 9 av 22 elever på plats i Matheos klass. De faller som små julgranar. En efter en. Så som det kanske tenderar vara i november. 

Jajaja, tänkte jag bara skulle dela med mig av detta läckra middagstips. Om ni, som jag, har ätit er beskärda del av makaronilåda i år. Nu ska jag fortsätta min dag som sjuksyster. VEM VILL HA GLASS?!

 

 

 

… ok, fortfarande ingen!

”Ja, men vad äter folk hela dagarna då?”

a1

 

Nee så intressant att ni ändå var några stycken som protesterade och sa att ni visst äter kokt potatis och så kallad skolmat (kanske mer känd som husmanskost). Någon frågade också vad vi äter istället för potatis. Och det vet jag faktiskt inte. Känner mest att jag vill ställa motfrågan ”näääär hinner ni äta all denna potatis?”, haha!

Klingenberg hade dock en god point i att det finns massor av bra ekologisk potatis häromkring som man mycket gärna kunde äta (lite som tomater). Men tja, vad äter vi då? Ingen aning, faktiskt. Fick riktigt scrolla tillbaka i hjärnan och djupanalysera för att minnas vad vi har ätit de senaste sju dagarna. Vet inte om den senaste veckkan är kännetecknande för hur vi normalt äter (kan tycka att det var en onormalt pastastinn vecka). Om vi backar bandet en vecka ser det ut så här:

 

Lördag: Till middag åt vi kycklingsoppa med potatis, morot, koriander, kokosmjölk, chili och lime och allt möjligt nami. Kallas kanske Tom Kha? Oklart vad vi åt till lunch.
Söndag: Tacos med kyckling. Och så något som jag glömt bort till middag.
Måndag: Sami gjorde pika-pika pasta carbonara pga. barnens fotisträningar som börjar ungefär samtidigt som vi slutar jobba.
Tisdag: Lasagne på spenat och feta. Med bautasallad.
Onsdag: Samma lasagne och samma sallad som dagen innan.
Torsdag: Lidls supergoda gröna färskpasta med någon malettköttsås med oliver som Sami gjorde. Plus en fetasallad. Och en sån där riven morot-sallad med grynost som barnen älskar och får i skolan. På dagen hemma åt jag en risotto från frysen.
Fredag: Ikväll ämnar vi äta min favoritmat (klicka här för bild) halloumiburgare med karamelliserad rödlök, guacamole, tomat, sallad, mango och bbq-sås. Om vi hittar någon kvarglömd potatis i kylen så ska jag väl trolla fram en och annan klyftpotatis också (naturligtvis dränkt i timjan). 

 

Så en faktaruta på det:

3 dagar vegetariskt
2 dagar kyckling
1 dag nötkött
1 dag rökt skinka (såklart från Årrvas)
3 ggr pasta
1 gång ris
2 ggr potatis (om än ganska små mängder i soppan)
5 dagar sallad

 

Nu är jag ju alldeles fruktansvärt nyffe på vad ni åt under de senaste sju dagarna. Kanske jag kan inspireras av er och äta något riktigt nytt (eller något riktigt, riktigt traditionellt under helgen). Hoppas ni har något riktigt kul i ert matbagage! Snälla, berätta för mig hur er matvecka såg ut! Taaaaaaaack på förhand. 

Den utdöende köttsoppan.

grillakorviskogen

 

Dagligen kommer det så många bra blogginlägg i min väg, som jag tänker att jag måste blogga om senare, men oftast dröjer det så länge innan jag kommer till skott att jag tänker ”ähh, det är nog för sent nu” och så skiter jag i det. 

Tycker t.ex Eva Frantz skrev ett bra inlägg igår om ”att äta normalt”. Är nu inte så hemskt insatt i hur man ska äta korrekt – och inte särskilt intresserad heller. Min fiilis säger att vi äter helt okej i vår familj och eftersom alla är rätt friska så antar jag att vi inte gör något brutalt fel heller (hah, benämnde jag just mig själv som frisk?)

Men tack vare Evas inlägg blev jag ändå lite smygintresserad av kostcirkeln igår kväll, så jag surfade runt på Eviras webb en stund. Mest för att man sällan hör något positivt om det finländska näringsrekommendationerna (är heller inte så förtjust i just fettfri mjölk eller yoghurt med låg fetthalt). Vet nu inte om jag blev så särskilt överraskad av kostcirkeln eller tallriksmodellen. Så där har den väl sett ut i all oändlighet. 

Däremot tyckte jag det var mkt intressant det som Eva skrev om särskilda maträtter som innefattar ”en normal kost” i dag. Som just köttsoppa – eller kokt potatis som ploppade upp lite här och där på Eviras sidor. Den kokta potatisen är verkligen död i vår familj. Visst, sommartid kanske den lever lite i form av nypotatis, men jag kan inte minnas när vi senast skulle ha ätit kokt potatis här hemma. Det finns helt enkelt inte i vårt system.

Jag tror vi gör sushi oftare än kokt potatis. Precis som Eva sa att de äter tacos oftare än köttsoppa (håller helt med). Janssons frestelsen dör säkert sakta ut. Ungefär i samma takt som leverlådan. De kan placera sina gravar näst intill ugnskorven med ärt-majs-paprika-blandningen.

När jag tänker på de mest traditionella rätterna som serverades t.ex i skolan så är det väldigt, väldigt få av dem som ingår i vår dagliga meny. Vi äter helt enkelt inte alls samma rätter som för 20 år sedan, men jag tror ändå vi håller oss till gaaaanska samma bas i kostcirkeln (förutom att vi inte äter lika mycket kött).

Jag är så OTROLIGT intresserad av mattraditioner. Skulle kunna prata om mat i all oändlighet. Om hur man åt förr när fammo var liten, om vad mamma och pappa åt i skolan, om vad som var trendigt -92 och hur den vanliga småbarnsfamiljen äter 2017 (för inte är det kåldomar inte).

På tal om mat, så är jag också så otroligt fascinerad över en annan Evas, Eva Ramstedts, otroliga kostomställning som har gjort henne så mycket friskare. När man ser sånt tänker jag alltid att man borde intressera sig mer för kostens inverkan på hälsan. Viktigt att se att kostcirkeln verkligen inte lämpar sig för alla. Ni följer väl hennes andra instakonto @atopiskteksem

Så här på slutet undrar jag förvirrat vart jag egentligen ville komma med det här inlägget (jag har redan hunnit glömma). Men jag ska i alla fall tipsa om ett bra poddavsnitt från Marthapodden ”Billigt & gott – en möjlig ekvation”. Som handlar om att äta billigt, hälsosamt och gott. Det kan ni lyssna på medan jag själv drar till Svenska klubben på traditionell fredagslunch. Häj!

 

marthapodden

Rapport från One pot-pastan.

Eftersom Klingenberg så vänligt önskade bilder och recension av one pot-pastan som jag bloggade om igår – och eftersom era ord är min lag – kommer här en rapport. Nu saknar jag ju totalt förmågan att följa ett recept till punkt och pricka (kanske främst för att jag den här gången saknade rätt sorts körv, till exempel). Så ha överseende med att vi jobbar med knackkorv denna gång. I övrigt följer jag Sofies Foodly-recept. 

 

One pot pasta 1

 

Här inser jag att jag ljög alldeles förfärligt i föregående mening, för jag hade inte spagetti heller, utan vi körde med helt vanliga pastaskruvar. I det ursprungliga receptet var korven Chorizo-korv och den kan säkert kokas lika länge som allt annat, men eftersom vi hade knackkorv, så väntade jag en liten stund innan jag lade i den (sönderkokt korv är ingen korv).

 

one pot pasta2

 

Tyckte det kändes lite torrt från start med tanke på att pastan faktiskt var okokt, men jag väntade ett par minuter och då hade tomaterna släppt ifrån sig så mycket vätska att jag kunde pusta ut.

 

one pot pasta3

 

Ja, då såg det ut cirka så här. Min mobil immade igen, men ni fattar. Det doftade för övrigt sjukt gott. Pastan skulle koka cirka 9 minuter, så halvvägs slängde jag i mina körvar. Kom ihåg att röra om ganska flitigt.

När det kommer till knackkorv är jag för övrigt väldigt noggrann. Det måste vara sådana med skinn och sådana som det säger ”knax” när man biter i dem. Om någon kommer med såna där sladdriga, skinnlösa, rosa fanskap – ja, då blir jag inte glad.

 

one pot pasta5

 

Här någonstans kom Milken in med en nysnickrad maskeraddräkt och en svår gåta ”Gissa vad jag föreställer!”. Ledtråd: ”Det har med fredagsmys att göra”.

 

one pot pasta4

 

Och sedan hade cirka 10 minuter gått och maten var klar! Hyvlade över så mycket parmesan som mina armar orkade och klippte i resten av basilikan. Och sedan åt vi alla tills vi sprack. Så himla enkelt och gott. Pastan smakade liksom så mycket mer när den marinerats av alla smarriga smaker. Och lätt och snabbt gick det! Ni kan absolut testa.

Här är receptet igen om ni ännu är sugna

Flashbacks från förr.

OnePotPastaKorv

 

När jag inledde min semester förra sommaren satt vi ännu två pers i vårt kontor. När jag kom tillbaka från min sjukledighet var vi tre. Under tiden hade vi ynglat av oss och utökat familjen med Sofie Sergelius som hade anställts för att starta upp en systersajt till Sevendays, en matsajt för HSS Media. 

Det har varit så roligt att följa med uppstarten av sajten. Just för att allt är så bekant – förutom den lilla detaljen att vi var tre personer när Sevendays lanserades – Sofie har varit .. ja, Sofie. Hon har verkligen jobbat som en dåre. Hon har byggt upp sajten, gjort cirka en miljon recept (och fotat dem), haft kontakt med alla kunder, gjort cirka tusen kontrakt och däremellan sprungit av och an som en annan stadsbuss mellan Creamarketing och kontoret. Förstår inte hur hon har gjort det.

Även om man inte har haft huvudansvaret inför lanseringen har vi ändå kunnat leva med i premiärnerverna (i smyg har det varit ganska skönt att inte bära allt ansvar, jag och Anna-Lena har mest hjälpt till med marknadsföring och diverse kampanjer – ja, och ibland har vi ryckt in där det behövts, till exempel som handmodell).

I dag fyller Foodly.fi en vecka och för att fira det har jag tre absoluta favoriter som jag tänkte presentera för er (ni kommer inte att bli besvikna). 

 

1. Ett helt fantastiskt klipp från Närpes. Jag har sett det säkert 10 ggr och tycker fortfarande det är fullständigt ljuvligt. Speciellt när farbrorn säger ”kuckar i backspäilin” (det är något med hur han uttalar kuckar med ett så hårt u som gör att mina ben börjar darra av kärlek).

2. De så kallade ”Bajsbullarna”. Eller lakritssnurror heter de ju på riktigt. Men tänker att de här skulle funka alldeles speciellt bra på barnkalas. Svarta lakritsbullar med roliga associationer – vad kan möjligtvis gå fel?

3. I dag är jag ledig och har tid och lust att testa på en One pot-pasta (se bilden längst upp) som jag tänkt göra i cirka hundra år, men aldrig kommit mig för. Tänker mig att den kan bli en hit i småbarnsfamiljen.

 

Kommer att uppdatera Foodlys Facebook med allt möjligt göttigt under helgen, så kan också rekommedera att gilla den. Gör det här.

Söndagssallad (eller: hela veckans rester-sallad).

 

image89

 

För en riktigt yummie lunchsallad krävs:

– Gårdagens pastasallad dränkt i pesto
– Ett paket ruccola
– En skivad och stekt halloumi
– Några sorgliga körsbärstomater
– Ett äpple
– En mango
– Champinjoner
– En kiwi
– Cashewnötter
– En lime
– Oliver
– Soltorkade tomater
– Basilika

 

image92

 

Och förstås:

– Gårdagens lantbröd dränkt i vitlökssmör (10 minuter i ugnen).

 

image90

 

 

Och för att lunchen ska vara helt komplett rekommenderas bra typer runt matbordet. Exempelvis sådana:

 

image91

Vardagsmat: Max 10 min

bild (11)

Av det här kan man för övrigt göra jättegod fastfood. Tina räkorna och blanda med musslorna. Låt dem vila i lite citronsaft i typ fem minuter. Under tiden: Stek hackad paprika, lök och vitlök. Höll över en burk kokosmjölk. Klipp i persiljan. Klicka i typ tre matskedar créme fraiche. Smula i en hönsbuljong. Kasta i några citronskivor. Salta, peppra. Låt puttra. Under tiden kan du koka nudlar. Och just när allt är klar slänger du i de citronmarinerade räkorna och musslorna.

bild (12)

Detta är räkor och musslor dränkta i citron.

bild (13)

Detta är blandningen innan jag slängt på två paket favoritnudlar (för ni vet ju att jag enbart håller mig till MAMA). Och om jag skulle ha fått bestämma hela vägen skulle jag ha önskat mig koriander och lime och gröna bönor, men Siwa ville inte samarbeta. Men helt okej för en sketen onsdag.

bild (14)

Detta är ett barn som mumsar. Och nä, vi ska ingalunda förvandlas till en receptblogg (bara fortsätta vara en vardagsblogg). Jag hoppas bara att ni ska få flow och visa mig vad NI äter. För här i Gula huset har vi så dålig inspiration. Varje dag måste ta Pinterest till hjälp för att överhuvudtaget kunna tänka förbi makaroner och korvsoppa.

Glada, röda barn.

Åt en evighetslång frukost i morse, för jag visste att parken var vårt enda alternativ efteråt. Tryckte i mig smörgås efter smörgås, kaffekopp efter kaffekopp, bara för att skjuta på hela processen. Man kan inte sitta inne en hel helg, bara för att det regnar. Det är dåligt för 1. samvetet 2. humöret 2. barnens energinivå. Därför daskade jag (hårt) mig i kinderna och klädde barnen i regnkläder från topp till tå. Och så gick vi ut. Och tänk! Det störtregnade inte ens. Bara pikulite. Och det var på riktigt det skönaste jag har gjort den här veckan.

Och sedan gick vi hem och fortsatte på det röda temat:

Sopprester från igår. Tänk att en vanlig morot-potatis-purjo-persilja-soppa kan bli så där röd av bara tre små rödbetor. Magic!