Önskemål inför Roxette.

I kväll ska vi krona den här fantastiska semestern som jag fick. Den slutar ju i morgon. Det går inte att beskriva i ord hur bra den var. Kan inte ens föreställa mig hur den skulle ha varit om den skulle ha varit normallång. Antagligen FÖR bra.

Som den 90s sucker jag är avlsutas semestern på bästa möjliga sätt. Med över 10 000 andra på Karlsplan framför Roxette. Det går inte ens att räkna hur många gånger Tourism-albumet snurrade i min cd-spelare i mitt rum i Sannäs (när man hör en låt vet man exakt vilken som kommer efteråt). Jag älskar att kolla på gamla livevideos med Marie Fredriksson. Så full av självförtroende och power i tajta lacktoppar och kritvitt hår. Aaaaah. 

Också roligt med kvällar i Vasa som man på förhand vet att ”alla är där”. Blir också fördrink hos kaveris, middag på Strampen och gud vet var det slutar. Har dansat hemma i lägenheten hela morgonen till gamla hits. Har ylat som en tok (finns det på riktigt ett annat band som har så många hits som man faktiskt kan alla ord till?). ”Låt för i helvete hennes sjunga nu!”, gormade Sami just från vessan när jag gick upp i inlevelsefull falsett.

Några låtar jag hoppas få höra i kväll är:

 


Almost unreal.
 Det är ju mer eller mindre självklart med Joyride, Sleeping in my car, The look och Fading like a flower, men den här påminner så mycket om förr. Om du Per läser det här: Please?

 


Watercolours in the rain.
Ni måste kolla det här MTV Unplugged-klippet. Marie är så SJUKT snygg och cool och bra. Den här låten fanns på ett mixtape som vi hade i skären på 90-talet, på samma kassett fanns Eva Dahlgren och Tomas Ledin. Får så extremt bra feeling av den. Maries frilla är verkligen to die for.

 


Tourism-skivan
heter ju egentligen ”Tourism: Songs from Studios, Stages, Hotelrooms & Other Strange Places”. Intron till ”It must have been love” på den skivan är från den här keikkan i Chile. Jag får turbogåshud där vid 1 minut, när publiken tar över. Jag är nästan 100% säker på att vi får höra den här ikväll. Hoppas också på publiksång. 

 

Vem alla ska dit i dag? Säg hepp!

Gåshuden.

1

En sorglig grej med mig och goosebumps-musik är att euforin bara håller i ett dygn, knappt. För om jag hittar en bra låt, så blir det bara en och samma låt. Inga andra. Tills den bra-iga låten är över. Om och om och om och om och om igen. Jag skojar inte när jag säger att jag lätt repeatar en och samma låt 35 ggr, utan paus. Till den brutala grad att jag knappt ens klarar av introt dagen efter.

I går introducerade Janne mig till en audition. Sorgligt nog är den bara två minuter lång, så det blir så sjukt mycket tryckas på youtube. Göra något. Spring till youtube och repeata. Fylla badkaret. Springa till youtube och repeata. Klä av barnen. Springa till youtube och repeata. Hämta leksaker. Springa till youtube och repeata osv (man hinner ingenting på 2 min). En annan kul sak med denna låt är att jag i början fick så brutal gåshud att mina ögonbryn reste sig och kittlade mig helt sinnessjukt i luggen (?).

På en kaffekopp hinner man lyssna sju gånger på Karl Michael.

Här trycker du.