I dessa tider av huisig teknisk framfart är det ändå otroligt hur mycket obefogad fientlighet det finns mot sociala medier och tekniska lösningar i stort. Tog i förbifarten del av ett samtal häromdagen där två människor diskuterade (eller ska vi säga raljerade över) den överdrivna användningen av mobiler, datorer, robotar, whatever.
Tänker alltid att folk som håller på så där verkligen inte har fattat grejen. Jo visst, det kan kännas störande när barnen fastnar alldeles för mycket vid sina skärmar och ibland när man själv ser sig omkring på stan tycks folk verkligen ha växt fast i sina mobiler. Det finns baksidor med allt, förstås. Men blir alltid lika förvånad – i synnerhet när man hör unga människor vara så där pessimistiskt lagda. Trodde i min blåögdhet att unga får med sig teknikkärlek i modermjölken.
Tänker att i en tid när folk gör superfina karriärer på sociala medier, odlar starka relationer online och studerar via webben, så är det ändå märkvärdigt hur ruttet rykte så kallad skärmtid har. Och hur lite av potentialen som faktiskt utnyttjas!
Tidigare i höstas intervjuade jag Katri Sajama som var Finlands mottagare av Queen Silvia Nursing Award som är ett stipendium instiftat av Drottning Silvia. Stipendiet tillfaller varje år en idé som gör vardagen lite bättre för seniorer (demens- och äldrevårdsfrågor ligger drottningen varmt om hjärtat). Fjolårets finländska vinnare var en innovation som kombinerar empati och teknologi. Tror den kallades för ”vänlig dörrvakt”.
Ta till exempel en minnessjuk person som är på väg ut genom dörren mitt i natten. När personen vidrör handtaget aktiveras en röst som snällt uppmanar personen “Hej du, klockan är två på natten – gå tillbaka till din säng och sov istället”. I apparaten kan till exempel finnas förinspelade lugnande uppmaningar och påminnelser från en anhörigs röst.
Det är ju en jättefin grej!
Minns att Katri också nämnde att många olyckor bland äldre händer nattetid när de vaknar och ska gå på toa, ibland reser de iväg lite för snabbt. Här hade hon också en idé om att kunna ha en apparat som reagerar på rörelse nattetid – och med samma snälla anhörigsröst säger typ ”Sitt en stund i sängen innan du går på toa, så du återfår balansen!”
Alltså tänk nu vilka otroliga möjligheter det finns när man utnyttjar teknik och kombinerar den med empati!
… vilket osökt får mig att tänka på en annan juttu jag gjorde för Folkhälsan nyligen. Den börjar med den olidligt spännande gåtan: ”Vad får vi om vi korsar en klassisk tavla med Instagram?”. Svaret får du förstås om du klickar på länken. Och herregud så bra grej det också! Tänk så mycket roligare ett stillsamt liv kan blir genom den apparaten!
För faktum är ju att vi aldrig kommer att kunna ersätta alla människor med robotar, så vi behöver liksom inte bli livrädda här. Men det finns så många områden här i livet som kan bli roligare, tryggare och bättre med digitala innovationer.
.. vilket osökt får mig att tänka på ett lunchsamtal i höstas där vi pratade om hur VR säkert kommer att förändra hur vi reser i framtiden – nu med klimathotet och allt. Vi började måla med stora penslar om rum där man kan gå runt med VR-glasögon och uppleva platser som har spelats in på förhand. Dofter som puffas ut, vindpustar, värme, sand mellan tårna. Upplevelseturism utan flygskam. Man köper ”En dag på en indisk marknad” eller ”Bestiga berg i Nepal” eller vad man nu vill – mitt i centrum av Vasa. Vietnam, New York, Kenya. Och så går man in i rummet och njuter och upplever nya platser. Billigt – och inga utsläpp! Kanske man till och med kan köpa lunch och äta den med en vän? På en strand där syrsorna sjunger?
Här tänker jag på seniorerna igen. Hur roligt vore det inte för en gammal fabo – som kanske numera är väldigt stillasittande på ett boende – att gå in i samma rum och få njuta av en promenad genom sin hemby Björköby (som kanske har förändrats en del sedan han senast var där för 8 år sedan). Möjligheterna är ju oändliga!
Ja, allt det här ville jag säga häromdagen när jag lyssnade på teknikskammandet. Det finns så mycket fint vi kan göra med teknik bara vi slutar ha så oerhört dålig inställning till den.
Vad skulle du uppfinna om inga begränsningar fanns?
Forever Jung 