Trotsåldern i försommaren.

Jag tittar på dem över köksbordet. Oftast med höjda ögonbryn these days. De upplever någon sorts förfärlig trotsålder allihop. Alla på en gång. Tror den har drabbat mig också. För jag är så trött. Då brukar trotset smitta av sig på mig (svårt att vara pedagogisk och konstruktiv i tonen när man innerst inne vill ropa att alla ska hålla käften, helst redan igår).

I dag är det tre veckor sedan febern smög sig på i planet på väg hem från Stockholm. Sedan dess har jag varit mer eller mindre krasslig (grattis på treveckorsdagen, min ovän!). En seg bihåleinflammation spänner i pannan. Och My fick feber inatt som kronan på verket. Tusen grader i sovrummet när solen stekte in imorse. Tung luft. Och där någonstans mellan lakanen låg My i en svettpöl och var kokhet.

Bingo.

Tror att det här är kroppen som säger att den behöver softa. Och det finns faktiskt inget jag hellre skulle göra än låsa fast mig i en vilostol på Replot och .. kanske läsa en bok? Dricka 3 liter vin och bada bastu i dagarna tu. Lyssnar som bäst – för första gången på superlänge – på Innan du försvinner med Jörn och Rafael Donner. Så skönt att fly i en historia. Längtar efter att läsa. Länge. I samma stol.

20190602_162034

Men det kan man drömma om när barnen kräver någon form av 24/7 livvakt mellan sig för att överhuvudtaget överleva varandra. De äldre, som alltid varit så härliga mot varandra, kan plötsligt inte vistas i samma rum utan att sakerna flyger, blodet sprutar och någon gråter. Och någonstans ligger My i ett raseriutbrott. Vad är det meeeed er? Säger jag minst tio gånger per dag. Vad ääär det som har hänt? 

Men kanske är det en lång, tung vinter som har hänt. Den här tiden på året brukar de (vi) vara trötta och då brukar det synas i mängden konflikter. Tills vi vänjer oss med ledigheten och varandra. Kanske lägger det sig snart.

Det verkar i alla fall gå lite bättre när vi bor på Replot. Ska snart flytta ut permanent, har jag tänkt. Tror också trängseln här hemma gör att barnen snabbare blir uttråkade och arga på varandra när de fysiskt är nära. Själv känns det också som om jag kan leva lite bättre där. Det blir tyvärr ingen semester i år och då får man bara göra det bästa man kan av kvällar och morgnar. Återhämtningen är livsviktig just nu – speciellt när man har ett jobb som inte sköter sig själv. Och en kropp som är trött.

20190602_130659

Har gått i arbetshandledning en tid för att lära mig hantera mina resurser, mina styrkor och mid tid. Jag tycker det är skitsvårt att leva som jag vet att jag borde. Långsiktighet har ju aldrig varit min juttu. Utan jag tenderar bränna ljuset i båda ändor. Och vissa dagar gör jag det fortfarande. Skillnaden är i alla fall att jag ser det nu. Förr trodde jag att det var så ”man gjorde”. Men jag lär mig. Och jag stakar ut gränser. Trampar över dem. Har ångest. Backar. Vilar. Testar igen. Någonstans kanske jag hittar balansen. Det har varit överraskande mycket svårare än jag trodde.

Men det är i alla fall sommar. Vi är alla friska. Det finns långa, härliga, ljusa kvällar och helger som är till för vänner, god mat och långa bastubad. Fotbollsmatcher, turneringar och solstolar som väntar på min terrass.

20190602_131240

Snart är vi här!

Från en solig söndag.

2018 06 17 03.31.41 1

2018 06 17 03.31.40 1

2018 06 17 03.35.02 1

 

Nu är det nog lätt att vara idel leende från öra till öra, hörni. Vilken fin helg! Sol, syrran, kusiner och sköna dagar. Jag har inte ens semester, men den här känslan just nu är så nära avslappning som den bara kan bli. Om det inte sku vara så att min man är lite pryd och barnen har fotboll mest hela tiden, så skulle jag bosätta mig permanent på Replot nu (men ni vet, där finns inget gym, ingen bra teve för fotbolls-VM och inte någon dusch heller). Där mår jag så bra. Får vänta två veckor tills jag själv får semester – då får jag bo mest var jag vill, haha. 

I helgen fick jag och Sami gå på fest i Vörå (båda! samtidigt!) och My bröt så mycket ny mark på barnvaktsfronten att jag blir alldeles rörd när jag tänker på det. Det gick jättebra med syrran och jag kan knappt tro att det är sant. Plötsligt känns det som att det finns en framtid för henne också. Hade nästan gett upp tanken på att någonsin komma loss från henne samtidigt som Sami. Men se på fan – hon somnade på två minuter med Lotta! Grät inte ens när vi for. Ja, helt otroligt. Lättare att blicka framåt nu. 

Annars är det mycket på gång här i livet, både bra och superäckliga grejer. I magen är det både stora klumpar och bergochdalbanor. Önskar att jag skulle kunna bjuda in er i samtliga delar, men vi får ta det vartefter. Helst skulle jag vilja ha dubbelt fler timmar i dygnet, så jag hann blogga lite mer. Men av någon anledning släpar jag här. Men som jag skrev ovan: Om två veckor får jag semester. Kanske vi hinner höras lite mer då. Fattar inte att det plötsligt kan ha gått fem dagar utan att jag har bloggat. inte min stil. 

Hoppas ni har det bra där ni är! 

Ooooch den ljusnande framtid är vår.

I dag när Matte hade uteträningar i Gerby fick jag plötsligt ett spontant infall och tänkte att Mytte, Mitte och jag kunde åka ut till Replot för att kolla läget under tiden. Har inte alls varit där och kollat vad som gömde sig under snön det här året. Så vi fräste iväg över broarna för att hämta hem alla täcken, kuddar och filtar för tvätt. 

Jag brukar ju vara tjatig den här tiden på året. Men alltså hohho så ljuvligt det var där nu. Speciellt en sån här kväll. I dag var det verkligen varmt i Vasa (när jag gick hem från min kompis Saija tidigare i dag visade mätaren 18 grader i skuggan – i solen var det ungefär vid kokpunkten). Ni kan tro att det var härligt på terrassen på Replot när kvällssolen stekte. Satt och tänkte på alla fina kvällar vi har framför oss där i sommar.

Jag är ju expert på att trigga i gång feeling. Och i dag hölls jag nästan inte i stolen när jag tänkte på alla kvällar som röken ska stå ut ur grillen när man vandrar upp från bastun med handduksturbanen runt håret. När kvällssolen bländar en när man står i köket och häller upp skumpan. Och barnen som hoppar i studsmattan och vargen som lurar i buskaget.

Nee huu, nu skojar jag förstås. Men på riktigt så kunde jag inte riktigt slappna av där i dag, så som jag kunde förut. Vargjakten börjar väl sakta avslutas där nu (ingen varg fälld so far) och jag står faktiskt inte ut med att vara lite försiktigare i år. Vi har en skog bakom oss och jag tänker inte gå in i den i år. Tvingade Milea att komma med mig bort från studsmattan när jag och My gick ner till vattnet och kikade i dag. Min rädsla är säkert helt obefogad och överdriven (stadsbo, pah) men jag vågade inte lämna henne där ensam, så som jag helt säkert hade gjort ännu ifjol. Jag är så störd och irriterad på att jag låter rädslan styra så här (men skulle antagligen bli lite störd och irriterad om vargen satte tänderna i henne också). 

Oavsett var det en härlig liten timme vi fick. Replot är min happy place. Och jag ser så fram emot den här sommaren där. Förra sommaren blev en sån flopp när jag bara var gravid och mådde apa. Den här sommaren ska vi ta njutrevansch. Ikväll har jag tvättat täcken och hängt väldoftande lakan i hela lägenheten. Tänk, snart är vi där! 

Snart lutar vi huvudet bakåt i bastun och kastar på mera bad!

 

resizedimage8001200 bild 3 4

 

(kunde skriva nåt semesterromantiskt om att kasta sig hämningslöst i vattnet här ovan, men det vet vi alla att jag inte gör, doppar lilltån eventuellt, frusikukku som jag är – allt annat vore en lögn).

11 känslor som ger mig goda vibes.

1. När man redan känner en svag, analkande kaffehuvudvärk. Och man kommer hem och äntligen får första klunken av nybryggt kaffe. Och man kastar sig i soffan med mobilen och försvinner i en värld av slösurfigt koffeinrus. Avslappningen, aah.

 

2. Kombinationen brieost och pepparkaka. När man har lite för mycket brieost i förhållande till pepparkakan. Och får skölja ner det med en klunk rumsvarmt rött vin. Åh herregud. Min magiska trio. Gåshuden!

 

3. När man ammar och har varit borta från babyn jättelänge. Och brösten är sprängfyllda som mordvapen. Känslan när babyn nappar i. Åh herregud. Lättnaden.

 

4. När det är fredag och man är jättetrött efter veckan och man har fredagsbiffen i magen (och halvt har somnat i soffan), men så går man till sängen och pluggar i hörlurarna och lägger på Alex & Sigges podcast. Och sakta somnar in.

 

5. När det står 2-2 i barnens fotismatch och det är uuurjämt och det bara återstår några sekunder kvar av matchen. Och så lyckas vi på något vänster vis krångla in bollen i mål! Explosionen av glädje! Barn som tumlar runt i gräset! Föräldrar som hoppar! Iiiiiiiiiih!

 

6. När man är ensam i bilen på väg hem från någon grej man har spänt sig inför och varit nervös för. Och så kommer ens favoritlåt i radion. När man skruvar upp volymen och ba ENDORFIIIIIINRUS.

 

7. När man har flugit 11 timmar och kroppen värker. Huden är blek. Nacken är stel. Och man äntligen får kliva av planet. När den snällaste av värme slår emot dig i ansiktet. Den där varma fukten som lovar så mycket. Aaaaah.

 

8. När man har absolut noll ork och noll energi och barnen bråkar och huset är ett jävla slagfält – och en kompis messar ”Hej, snabb fråga: kommer ni över på lunch och lek? Vi har så tråkigt!”. Tacksamheten, tacksamheten.

 

9. När det är sent i juli och man har torkat nytvättade lakan utomhus. När det blir kväll och man får ta den torra tvätten i famnen och gå in. Doften, mmmmmmm.

 

10. När man har skjutsat stora barnen till skolan på morgonen och fortfarande är megatrött. När man får klä av sig alla kläder igen, krypa ner med My och sova några timmar till. Liiiiivet.

 

11. När det är sommar och man har björkkvast i bastun och det är skitvarmt och man lutar huvudet bakåt och kastar på. Då har man fan inga bekymmer i världen. 

 

2017 12 12 07.21.03 1

Snart är det sommar på Soltorpet igen!

Familjen.

Innan vi åkte ut till Soltorpet utlovade väderleksrapporterna regn, så vädret slog sannerligen från underläge när det visade sig vara riktigt lugnt och stilla på självaste villaavslutningen. Aldrig hade vi väl trott att vi skulle få sitta utomhus efter mörkrets inbrott! 

Än en gång har jag konstaterat att det är så oerhört praktiskt att vi skaffade oss en plats som den här. Eller praktiskt är väl kanske ett lite väl torrt ord i sammanhanget (att vi köpte en sommarstuga på Replot är bland det bästa som har hänt den här familjen). Det som en gång var min fyra personers ursprungsfamilj har växt explosionsartat de senaste åren – plötsligt är vi 11 personer runt matbordet! 

Ett umgänge på det här sättet skulle inte vara möjligt utan Replot. Att organisera övernattning för elva pers (varav fem är sjövilda barn) i vår lilla lägenhet inne i stan skulle vara en sann prövning för det mänskliga psyket. På Replot går det hur bra som helst. Mamma och pappa placerar man i högsängarna bastun. Syrran och company sover i gästrummet (eller ”Matheos hus” som det också kallas). Att ha en gård, en strand, en skog och en bastu är övervärderligt när man är många som ska umgås.

Och det är så roligt att vi har så roligt ihop. Tänk om man hade förstått det när man var surpluttig tonåring, och tyckte familjen var mer eller mindre hopplös, att man senare skulle kunna tycka att det här faktiskt är den bästa gemenskapen. Varje gång hinner jag glömma vilken fullfjädrad komiker min syster är. Eller så måste hon ha blivit roligare med åren, för just nu vet jag ingen annan som så totalt kan ge mig andnöd pga skratt som Lotta kan. Ibland räcker det med en blick för att jag fullständigt ska tappa det. Och så känns det som om jag själv blir fyra grader roligare när jag har henne som wingman. Ibland tänker jag att vi borde göra en scenshow om mamma, men dessvärre tror jag bara den kan intressera en enda person (och det är väl pappa då).

På tal om pappa, så förtjänar han en guldstjärna efter vad han åstadkom i lördags. Ett fult vitt 90-tals klädskåp i spånskiva har stått tomt i vårt sovrum, så jag bad honom plocka isär det och skrota det, så att vi i något skede kan få in en säng åt My istället. Han plockade ner skåpet – och hokuspokus – byggde han om skåpet till en säng åt My tillsammans med Sami. Tänk att pappor kan sådant (nå, säkert mammor också, men inte riktigt min, haha!). Nu slapp jag tänka på det!

Annars har vi ätit gott (bland annat kräftor, mmmmmm) och lekt tillsammans. Matheo skulle kunna leka Bollen i ringen dygnet runt, så det värmer mitt kalla hjärta att alla ställer upp och leker det med honom. Det var ju något av det bästa man visste som barn. När de vuxna kom med i leken. Bollen i ringen är ju dessutom en sån lek som blir urrolig när alla tar det på allvar. När mamma galopperar förbi med sina älgben och befriar alla från boet (fast mest funderar man ju vad de tio bilarna tänkte, som körde förbi medan pappa låg på huk i häcken – i full färd att frälsa – och spionerade in på gården, där 10 pers sprang omkring och lekte glatt). ”Barnen är friska så länge de leker” brukar man säga – och här kan vi konstatera god hälsa. Hos så väl större som mindre.

På natten till söndagen när jag just hade ammat klart och var på väg att somna kom Sami in i sovrummet och sa: ”Linn, kom och kolla på en grej!”. Sånt blir man ju alltid lite exhalterat över. Hade hoppats på en björn. Men istället stod en enorm räv på vår terrass. Den snaskade lite kräftrester under matbordet och bar omkring på barnens badmintonmailor. Har aldrig sett en räv på så nära håll förut. Vi har en glasdörr till terrassen, så vi stod ungefär två meter ifrån varandra. I säkert en halvtimme gick den runt och snokade. Brydde sig inte ens fast vi öppnade dörren och sa hej. Tack och lov såg den superfin ut i pälsen (skabben blir inte min död), men hädanefter kommer jag inte att nattkissa ensam. Så spännande med vilda djur (räknar inte in huggormen vi såg följande dag – blä).

Ja, det var en fin helg. Ska bespara er alla detaljerade rapporter. Men vi firade mammas födelsedag (hon fick naturligtvis vandringspresenten kycklingen som jag fick till 30-årsdagen – lyckades grundlura henne totalt – jesssss!). Luften var höstkrispig och årets första blåbärspaj såg dagens ljus. Nog är det bra med familjer, hörni. Man får vara glad att man har en som man tycker om!

 

2017 08 26 07.58.21 1

2017 08 26 09.36.56 3

2017 08 26 10.52.19 2

Jag trivs bäst när dagen bräcker, och fälten fylls av ljus.

Vädermässigt levererar moderlandet bättre än någonsin just nu. Jag och syrran har haft fantastiska sommarlovsdagar på Reps. Just sådana dagar man drömmer om när man tänker på sommarlov och semester. Man bara ligger i solen dagarna i ända. Äter äter äter. Badar bastu. Är vaken alldeles för sent och sover i grupp.

 

kesa9 

Varje kväll ser terrassen ut som ett bombnedslag med disk och stolar och leksaker och cirka ett tusen par skor. Men man går och lägger sig och tänker ”i morgon, i morgon..”. Den här gången var vi ursmarta när vi kom hit ensamma med fyra barn (som känns ungefär som 400). Vi köpte med oss papperstallrikar och pappersmuggar. Jag brukar vara mkt restriktiv med sånt. Men någon måtta får det vara med disken. 

 

kesa5

 

Lite samma lathetssyndrom kan skönjas vid stranden. Eftersom jag vägrar kroppsarbete växer det igen lite här och där. I dag har Sami tack och lov rett upp det här. Hatar verkligen förvuxna gräsmattor (kryper i hela kroppen när jag så gärna vill åtgärda problemet, men kroppen håller ej).

 

kesa1

 

En dag låg vi här allihopa i flera timmar och lyssnade på SR:s fantastiska radioteater av Roald Dahls ”Häxorna”. Den finns i Severiges Radios app i 10 delar. Rekommenderar varmt. 

 

kesa11

 

Sedan har jag doftat som en annan bensasniffare på Lottas rödvin. Jag vet att jag gott kunde ta mig en klunk, men eftersom jag varit fullständigt alkoholfri så här långt, så känns det bara trögt. Eller det här med fullständigt alkoholfri kan vi kanske se som en sanning med modifikation. Ingen har glömt råfyllan på Ronnies 40-års fest. Men till mitt försvar kan jag faktiskt säga att jag testade negativt innan taxin kom. Och att det mest är Tim Sparv och hans jävla shottars fel.

 

kesa2

 

… så jag har druckit (eller snarare: ÖÖÖÖST in) hallonbladste. Inte är det ju megagott precis, men en har jag ju hört att det ska vara bra. 

 

kesa3

 

Och det här kan man ju leva på en liten evighet i temperaturer som dessa.

 

kesa4

 

Där är min bästa pojke och fångar fiskar med håv. På långt håll och med dålig syn kan man ibland tro att han är Sami. Samma kroppsform och exakt samma fejs.

 

kesa10

 

Här är jag så lycklig över nyklippt fotbollsplan att jag var tvungen att ta en bild (fotbollsmålet har min bästa fammo Inger i Karis sponsrat). Vår gräsmattan led hård av vintern 2017. Den är så ojämn och isbränd och eländig.

 

9maj2017

 

Sedvanlig sommaraktivitet 1.

 

kesa8

 

Sedvanlig sommaraktivitet 2.

 

kesa6

 

Få förunnat att ha så ”naturligt, skönt svall” i håret. Har inte sett en hårborste på år och dagar. 

 

kesa7

 

Sedvanlig sommaraktivitet 3. Arken-lunch med Arken-burgare (dvs. hamppare med abborre). Mina barn hälsar att era barn ska äta Trulles abborrfiléer om ni åker dit.

Hälsningar från ett semesterparadis nära dig.

… och med det menar jag dessvärre inte Amalfikusten eller Prag eller Pärnu (och alla andra ställen folk i mitt instaflöde besöker just nu). Jag pratar förstås om gamla hederliga Replot. Här ligger jag i min soffa och betraktar molnen som drar förbi. Ganska skönt med en dag med tråkigt väder. Kanske främst med tanke på mina barn som har haft galna dagar bakom sig. I dag är det dessutom fredag (speldag), så de ligger inne i sitt rum med varsin device och nörttar sig. Skönt att bara vara.

Mamma är också här med sin barndomsbästis Gusse. De planterar och diskar och bär in ved och klipper gräs och har sig. Alltid roligt med sällskap! 

 

2017 06 09 02.51.55 1

 

När regnet slutade smattra gick jag en liten sväng på gräsmattan för att beundra våra bröllopsträd. Kolla på körsbärsträdet här under. Det för en hård kamp med plommonträder och päronträdet om vem som ser friskast ut. Tänk den dagen när allt inte bara är fint, utan också ger frukt! 

 

2017 06 09 02.59.33 1

 

Körsbärsträdet fick jag av Jenny, Johanna och Tobben, men vem som gav mig två feta rabarberplantor minns jag inte. Men de personerna ska ha ett stort tack. Tror inte det finns en människa med värre rabarbercraving än mig. Skulle kunna äta det i allt. Igår åt vi t.ex rabarberpaj med vaniljsås när solen ännu gassade på terrassen. Herregud det är gott.

 

2017 06 09 02.59.07 1

 

Efter lunchen kunde jag inte hålla mig från att göra en pannkaka. Bara för att få göra rabarbersoppa. Eller kräm eller vad det nu heter. Fick stoppa Milken efter den tredje biten

 

2017 06 09 03.15.33 1

 

Avslutningsvis kan jag visa er en mycket trevlig färg. Kan det finnas en snyggare färg, månntro? Dela in er i smågrupper och diskutera!

5 dagar i ett svep.

Med avsikt lämnade jag läppären hemma i onsdags när jag stängde dörren bakom mig. Tänkte att en helg utan tangentbord kan göra gott mellan varven. Desto roligare i dag när jag fick öppna kameran och se vad som fanns dolt där i. Här kommer ett klassiskt blogginlägg alá 2009. En bildrapport om vad som har hänt under de senaste fem dagarna av mitt liv.

 

2maj2017

 

I onsdags hade vi Anna-Lenas kalas, med start på jobbets takterrass. Alla fester som vi har på HSS Media har en tendens att börja just här med en kall skumpa i handen. Vi hade en förfärlig tur med vädret också. Det var en så fin kväll i Vasa.

 

3maj2017

 

Min bistra uppsyn kanske kan tolkas som att jag vantrivs bland bra typer i stekhet sol, men låt ej skenet bedra. Det här är mitt bästa element. Eventuellt kan jag ha sagt det förut, men det allra bästa i mitt jobb är att det finns så många bra människor i samma företag. Ta nu Smedberg här som exempel. Ja, både en tiopoängare i webbkompetens och humor.

 

1maj2017

 

Någon gång blev vi hungriga (och ännu lite törstigare) och gick vidare till Strampen. Här höll födelsedagsbarnet ett mycket rörande välkomsttal (om man nu får säga så om man har skrivit det själv, hah!). Vad är nu ett kalas utan välkomsttal – och hur ska man kunna skriva ett eget välkomsttal om det är frågan om en överraskningsfest? Och så drack vi lite sangria. Åt burgare och hade majonnäs-blindtest för Ers Majonnäs.

 

4maj2017

 

Hur ska en snygg efterrätt se ut, kanske ni undrar. Så här, vågar jag påstå.

 

5maj2017

 

Här sitter Øvergaard och ser seriös ut, fastän hon inte gjorde något annat än fnittrade hysteriskt hela kvällen. 

 

6maj2017

 

Följande morgon var det torsdag. Då fick jag dessvärre stiga upp tidigt, efter alldeles för få sovtimmar, för att åka med Massler på BK-48:s turnering i Fennia Arena. Pappa och mamma hade ju anlänt till Vasa kvällen innan, medan jag satt på Strampen och göttade mig, så pappa kom med i hejarklacken. Precis som svärmor och svärfar. Matheos lag föll ut i semifinal, men aj juku, vilken turnering de gjorde! Aldrig sett maken till spelglädje.

När turneringen var slut åkte vi alla ut till Reppen. Mamma och Milken var redan där, så allt var varmt och skönt.  Svärmor och svärfar lade upp studsmattan, mamma och pappa gjorde mat och Sami gjorde ved och allt som blivit ogjort så länge bara hände. Obs. Absolut inte min förtjänst.

 

9maj2017

 

I något skede åt vi förstås fisk från fiskaffären under Replotbron. Av någon underlig anledning har vi grillat på ved mest hela helgen. I korvtunnan som härstammar från vårt bröllop.

 

10maj2017

 

Konstigt hur mycket festligare det känns att äta utomhus. Kan också rapportera om att jag här såg en vitsvanshjort i skogen när vi grillade. Och en yttepytte, brun kaninunge som har gått lite av och an i gräsmattan hela helgen. Jag kommer att tycka om den ända tills den börjar äta i mina odlingar.

 

7maj2017

 

Och varje kväll har jag förstås badat bastu och beundrat utsikten över fjärden. Det är exakt här jag tänker att jag ska sänka ner min solstol under vattenytan när temperaturen som höggravid blir olidlig i juli. Föreställ er ett huvud som sticker upp där bredvid stenen i mitten. Det är jag.

 

1majs2017

 

De flesta tror att jag skojar när jag säger att jag ska föda först i juli. Det tror jag också. Ingen människa kan allvarligt tro att den här badbollen ska hålla tätt så länge. Här sitter jag och aftersaunar mig.

 

2.2

 

På lördag var det uselt väder. När vi tröttnade på regnsmatter mot taket åkte vi in till stan och lunchade på K.atchi. Här har vi en som först åt upp sin egen sushi. Gick sedan vidare till sin mormors rester, för att sedan sluka jämät av sin syster. Matglädjen har han eventuellt ärvt av sin mor.

Sedan åkte vi ett varv till min barndomsvän Isabel som för en vecka sedan flyttat från Ekenäs till Oravais. Mycket kul att ha henne här! Om ni stöter på henne i Oravais ska ni hälsa från mig. 

 

11maj2017

 

När vi kom hem från Oravais var det fortfarande ganska grått, men det regnade åtminstone inte, så vi höll oss till ursprungsplanen – paella. Vi fick en Muurikka-panna när vi gifte oss och nu blev det premiär! Exakt hela Replot doftade så frrrrrrrruktansvärt gott.

 

8maj2017

 

Och när maten väl var klar sprack det nästan upp och vi åt ute i alla fall. Hundra år sedan jag ätit något så gott.

Någon gång under helgen monterade vi också upp ett nytt fotbollsmål (bildbevis saknas). Min farmor Inger hade skickat pengar till något kul och jag försöker verkligen anstränga mig för att skapa bästa möjliga förutsättningar för ett bra, konfliktfritt sommarlov. Nu har vi gungor, studsmatta, fotbollsmål, strand, snickerboa och skog – vetja det ska gå att vara här utan att få trååååååkit.

 

12maj2017

 

Och plötsligt var det söndag och dags att packa ihop och dra tillbaka till stan för en sista skolvecka. Tänk, om fem dagar är det sommarlov!

När jag målade muren.

När vi köpte sommarstuga älskade jag känslan av att ha ett livsprojekt. Här skulle vi sakta men säkert bygga det sommarparadis vi så länge hade drömt om. Med små, små steg i taget. Nu vet jag inte varför jag skriver i imperfekt, för jag älskar fortsättningsvis känslan.

Tycker det är så skönt att vi inte måste skynda. Allt funkar som det redan är, men varje sommar sker små förändringar i rätt riktning. Och även om vi inte förändrar något, så är Soltorpet ett paradis ändå. 

Den här sommaren hände väldigt lite. Jag var trött och låg hellre på stranden i solstolen. Så kan man också göra (jag har ju hela livet på mig). 

Men en sak gjorde jag. Och resultatet kan ni se här under. Jag målade tegelmuren vid spisen vit. Den var både sotig och smutsig – och hur mycket jag än älskar tegelväggar, så såg det så oroligt ut i kombination med trävägg. Ville helt enkelt ha ett lite renare intryck. Jag är inget fan av att måla sönder allting vittvitt. Men nu såg jag inga andra alternativ. Den var så himla nasty.

Ni får ursäkta mina korniga mobilbilder, men vid tidpunkt för målning (i början av juli?) hade jag en bloggpaus och kunde inte föreställa mig att detta skulle nå allmänheten. Men nu tycker jag ni kan få ta del av detta ändå. För det finns ingenting jag älskar så mycket som den här kaminen. Min inre pyroman slår mysvolter varje morgon när jag får slå eld i spisen. Speciellt nu på hösten. Det här är hemmets viktigaste punkt.

Klart ni ska få se när jag piffade till den.

 

mala tegelvagg1

 

Här har vi alltså utgångsläget. En riktigt smutsig mur, en burk Coloria Exo och ett stycke publik. Och så två stackars Vasabladet-tidningar som jag varsamt slaktade och spred ut. Det var det enda jag hade hemma i pappersväg och jag klottade alldeles orthört med färgen. Puh.

 

mala tegelvagg2

 

Och så kom jag halvvägs. Här hade jag supertrötta armar och ville skita i allt. Men nu gick det ju inte riktigt längre. Längst upp fick jag måla flera varv för soten kom igenom. Men efter tre varv var det okej. 

 

14124143 1280074472026489 280472344 o

 

Här började det återigen höras fågelsång i öronen. Mållinjen och tejpborttagningen hägrade i horisonten. Någon gång i mitt liv ska jag måla klinkersgolvet också. Nu är det beigefärgat med bruna fogar (hmm). Kanske samtidigt sedan när jag har köpt en vinkelpensel så jag kan måla området bakom spisen (haha, ja, jag fuskade med gott samvete när jag inte kunde nå dit, lovar att det förblir så i all evighet). 

 

14152010 1280050435362226 2113065957 o

 

Och så levde vi lyckliga i alla våra dar. Visst blev det lite renare så?

Valborgsrapporten.

Den här var den längsta helgen i mannaminne. Har varit ute från morgon till kväll. Det var som en enda lång vilostund, trots att jag inte satt stilla många minuter. Men nu är vintern ett minne blott. All fukt är försvunnen. Allt doftar gott. Allt är rent, allt är klart för ny säsong. Gården är krattad och nya blommor är planterade. 

Och vilket väder vi fick! Det var ju nästan t-shirtväder, men vågade inte chansa ifall det bara var en inbillning. Men svettigt och härligt var det. Sällan har man lett så brett.

 

3

4

 

Här ovan ser ni mitt livs första olivträd. Har alltid önskat mig ett. Nu har jag ett, hurra! Min nästa önskan är en brygga, men den jag önskar mig har jag nog inte råd med på ett par år, så jag får leva med mitt stenröse. 

 

5

6

 

Här har jag suttit och eldat, eldat, eldat. Om jag skulle veta vad det är för märke och modell på vår kamin skulle jag genast tipsa om den. Den är på riktigt världens bästa. Hela stugan blir supervarm på cirka en halvtimme. Den där lilla fåniga saken är en riktig TURBO.  

 

1

7

 

Ingenstans är vattnet lika klart som här. Det är nästan lite läskigt att se exakt vilka fula firrar som simmar här omkring när man sitter riktigt tyst. Hade hellre varit lyckligt omedveten. Till höger i bild ser ni Matheos hus. Klängväxten (klätterväxten?) som jag inte vet vad heter är tydligen en perenn som är alldeles full av knoppar. Det märkte jag när jag skulle klippa ner den, hehe. Han har själv en önskan om att fylla alla sina väggar med växter. Vi får jobba på det.

 

10

11

 

När jag fyllde trettio år fick jag ljuskronan av mina kollegor. Jag hängde upp den i taket nu i helgen. Jag fullkomligt älskar den. Så många bra samtal som komma skall under den. Till höger i bild ser ni min nya rabatt som är alldeles fullproppad av diverse blomlökar barnen har köpt i HalpaHalli. Blir spännande att se vad som kommer upp. Säkert någon smakfull och välorganiserad blandning (heh).

Ah, våren! Blir sprittsprångande glad av dig!

 

Söndagsrapport.

Det är helt frikkin’ omöjligt att vara på dåligt humör efter en heldag av hårt utomhusarbete. I dag grävde jag i fyra timmar i sträck och transporterade runt en stor skottkärra. Jag var så positivt trött i kroppen efteråt. Ja, det var totalt omöjligt att vara på dåligt humör. Hann rensa alla dåliga tankar. Spadtag för spadtag försvann de ner i jorden. 

Inte ens barnen orkade lyssna till mitt kvittrande mot slutet. ”Ja ja ja, du har sagt det jättemånga gånger att du tycker om att vara här, varför säger du det hela tiden?”. Nå, för att jag helt enkelt inte kan komma över hur mycket jag faktiskt tycker om att vara här!

Allt med Soltorpet är bra, förutom en sak. Jag fixar egentligen allt. Tömma utedass, hugga ved, elda, bygga stuff – ja, liksom det mesta som jag förr i tiden trodde var svårt. Det enda jag fortsättningsvis har svårt med på landet är alla döda djur.

Jag har så fruktansvärt obehag för de allra minsta av kadaver. Fick hjärtstillestånd i dag när jag var tvungen att fösa en drunknad mus ur en hink. Var alldeles svettig efteråt. Fick vila i solstolen en stund. För att inte tala om hur länge det tog för mig att få fågeln som hade flugit mot fönstret på spaden och kasta den till skogs. Åh fy fan. 

Kan liksom konka svinstora stenar i en skottkärra två timmar i sträck utan problem, men en blöt, uppsvälld (super-super-superäcklig) mus får mig helt på fall. Hela kroppen liksom skriker nej, men ändå måste jag göra det, för hur jag än ropar ”hallå, kan någon vuxen komma och hjälpa?” så är det ingen som kommer.

 

replot

 

Här har jag i dag försökt jämna upp marken. Den sluttade på ett så störande sätt, så här har jag grävt och jämnat ut. På andra sidan av trappan grävde jag en liten rabatt där barnen lade en massa billiga blomlökar från Hong Kong. Förmodligen misslyckas vi med sådden, men det är inte hela världen. I så fall köper vi pelargoner för halva semesterpengen (skumpa för resten!).

 

replot 1

 

Och så kom då den magiska stunden när jag fick rulla ut grillen. Den här lilla fåniga bollen är min allra bästa vän (efter min cykel). Det doftade så gott och det var så varmt att jag fick slänga jackan åt fanders. Kunde knappt tro det själv. Plötsligt står man där utan jacka och grillar sin första korv. Det är lika skumt varje år. Överraskad att det faktiskt händer.

”Alltså vad är det med den här korven som du köper här på Replot? Den är liksom så goood!” sa det ena barnet och tog en till. ”Åh, mitt barn, det är inte korven. Det är atmosfären”. Behöver jag säga att det återigen himlades med ögonen?

 

replot bron

 

Och så blev det kväll och vi fick ställa tillbaka alla spadar och skottkärror i skjulet och åka tillbaka över bron. Om det fortsätter så här är det bara en tidsfråga innan vi slipper återvända. Fatta!

Högt svävande planer.

Ja, det var ju projektdrömmarna på Reppen (nytt coolt smeknamn) jag skulle återkomma till. Min planeringsassistent Massler von Kassler och jag är mycket ivriga på att snön ska smälta så vi kommer igång med allt. 

Men innan jag kommer till sak: När tror ni så där spontant att vi kan flytta ut permanent? Jag försökte komma på ett bra svar på den frågan. Men vete fan med somrarna i det här landet nu för tiden. Inte kan man lita på dem inte. Juni brukar ju vara värsta fuktskadan?

Nå väl, nå väl. I dag har vi plöjt mitt Summer house-album på Pinterest. Du hittar det här. Ifjol hann vi mest landa och röja (när vi köpte Soltorpet köpte vi allt lösöre också). Den första sommaren handlade väldigt lite om att förverkliga. Den enda investeringen inför framtiden var att plantera ett äppelträd. Den här sommaren är det tänkt att det ska komma blommor och träd och sittplatser. Ni vet, allt lullull.

Nu är det mycket roligare om ni klickar på länkarna, eftersom jag inte vågar stjäla bilder från Pinterest. Om ni vill följa med, vill säga. Annars kan ni gott poppa popcorn och se en film, eller nåt. För här blir det klicketiklick deluxe.

Här kommer lite önskeprojekt, varsågoda.

 

64

77

 

Framför allt har vi en eldstad i åtanke. Ni vet en sådan man kan elda i när solen går ner, som ger både värme och god feeling. Jag snackar alltså utomhus. Nu är det här än rätt så typisk amerikansk och halvläbbig pinterestbild, men ni fattar vad jag menar. Är inte helt omöjligt att jag föreställer mig den nere vid stranden, där på den lilla udden (annars någonstans på gräsmattan kanske?). Har förstått att de flesta gräver ner tunnor eller dylikt. Tipsa gärna på säkert eldande. En är ju inte så förtjust i bränder, hehe.

 

66

61

62

63

 

Min assistent var mycket angelägen om att vi skulle bygga en stor blomlåda till terassen. Han såg en bild som han inspirerades mycket av. I övrigt var han väldigt bohemiskt lagd när det kom till trädgårdar ( min son). Alla gårdar han gillade var väldigt astridlindgrenska. Ta nu denna och denna som exempel.

Det ska vara glatt, lummigt och fritt. Tillrättalagda, symmetriska trädgårdar är inte vår grej. Så vi ska anlägga rabatt mot husväggen och köpa så mycket rosa och röda blommor vi hinner. Den här gården är väldigt, väldigt blomlös och lättskött just nu. Den består mest av en stor gräsmatta.

 

65

99

 

Som ett tredje önskemål hade jag ett förslag om att göra en ordentlig väg från stora vägen till huset. Nu kör man in bilen direkt på gräsmattan. Köpa lite grus och tydligt visa var vägen går. Men där var vi lite oense, eftersom grus är så äckligt att gå på barfota. Gräsmatta vinner 100-0. Som kompromiss såg vi denna mysiga stig och tänkte ”nämen, why not?”. Vår nuvarande port är heller ingen höjdare, men en port kan jag faktiskt inte bygga. Vi får se

Sedan när vi kom till måla om och bygga brygga var vi redan så slutarbetade och utfattiga att vi tappade lusten. Allt kan man inte göra på en sommar. Man måste ju få bada bastu, grilla körv och åka båt också.

Historien om Soltorpets ljuskrona.

Det var många drömmar som gick i uppfyllelse på Soltorpet förra sommaren, även om vi faktiskt fick nycklarna så sent som första juli. Men drömmen om en ljuskrona ovanför köksbordet förblev blott en dröm. En ljuskrona är något som jag förknippar väldigt starkt med sommarkvällar eftersom vi har flera på Tvisäck. Sena kvällar under ljuskronan hör liksom en sommarstuga till. 

Letade överallt efter en minimalistisk krona (ni kanske minns det här inlägget), men hittade ingen. Såg bara en trevlig på en pressbild i Anna-Lenas blogg. ”Ljuskronan i ditt senaste inlägg, jag behöver den”, skrev jag på chatten. ”Vet du var man får den?”. Jag tror hon skrev att hon skulle kolla upp saken, men sedan glömde jag bort det och kronan rann ut i sanden. Tills det blev den 23 januari och hela annonsavdelningen tågade in till mitt bord i ”ja må hon leva”. 

Jag blev så glad (ni anar inte!). Den är från Ferm Living och i mässing. Samma fina krona från pressbilden. Med så vackra läderband att hänga upp den i. Alltså exakt en sådan jag har spanat efter (tack, tack, tusen tack, älskade kollegor!). Än har jag inte lagt den på plats (därav lite knasiga bilder – inte så lätt att hålla i och fota samtidigt). Tänker att den här ska kröna vårstädningen.

 

ferm living ljuskrona

 

Här kan du se en bättre bild. Tydligen kan man också ha den som helt vanlig ljusstake på bordet. Ge mig bara ett ögonblick ska jag skriva mer om våra sommarprojekt. Ska ba fösa barn i säng, diska och mjölka korna.

Början och slutet.

Ni som följer mig på insta (där heter jag föga förvånande @linnjung) såg att jag tidigare i dag skrev att det känns riktigt underligt att det bara är tre månader sedan vi fick nycklarna till Soltorpet. Det måste vara de längsta tre månaderna någonsin. Tycker vi har bott in oss riktigt ordentligt redan nu. Tre år känns mer rimligt.

Är så genuint glad över att vi lyckades bonga en sommarstuga redan den här säsongen, att vi hann tjuvstarta redan i år. Så småningom får jag dock inse att högsäsongen börjar vara över. Löven gulnar, vattnet i tunnan har istäcke, inne är det fuktigt och solen lyser med sin frånvaro. Blommorna vissnar, gräset är långt och båten är upp och ner. Nu svänger vi om till höstsäsong.

Ändå kan man komma hit och vila lite. Grilla. Elda i spisen. Dricka kaffe. Äta ute och arrangera lite inför vintern. Jag tänker inte sluta komma hit fastän vintern kommer. Jag bara ordnar så allt håller för snö och is. Jag vill komma hit och skida. Kanske skrinna, bada bastu och grilla vinterkorv. Kanske bara sitta på en fårfäll och le. Soltorpet ska inte bara vara en sommarstuga, tänker jag, utan mer en andningspaus året runt. 

Det här är SÅ INTE årets sista grillkorv. Kanske bara den sista jag äter utan vantar. 

 

bild 1 4

bild 2

bild 3

 

bild 4

bild 5

Helgrapport.

Så gick en septemberhelg och kommer aldrig åter. Vi var ute på Replot och som jag sagt mången gång förut, så går tiden där i 0,5 x vanligt tempo. Tycker det är flera veckor sedan fredag och vi åkte ut över bron.

Först kom Lotta, Mats, Willy och Winston. Någon minut senare kom mamma, pappa och mommo. Totalt var vi 11 personer runt matbordet varje måltid. Och det kändes inte ens trångt. Är så glad att vi har tillräckligt med sovplater och sängar. Att hänga där (i skogen, på gården, på Björkö etc.) ger så mycket mer än att trycka in oss alla i ett litet kök på Brändö.

Mycket frisk luft, mycket vin, prat och bastu. Mycket mat, mycket disk och många barn som springer runt. Så mycket fint att fota och så dåligt minne med kameran. Några små snapshots från en fin hösthelg kommer nedan.

Söndag klockan 12.00 bröt vi upp, åkte in till stan och bokade vintersemester. Pappa fyller jämt och alla elva ska med på flyget. Håhåjaja. 76 år mellan yngsta och äldsta. Men gick det bra Bodvattnet runt ska det väl gå bra var som helst.

 

bild2

Skarmklipp6

bild1

bild 4 2

bild 3 3

bild 1 1

bild 5

12050429 1052729298094342 1212327897 o

bild 3

bild 1 2

bild 1 3

bild 3 1

bild 2 1

kkkk4

bild 3 2

12016664 1052681514765787 1350550741 n

12033299 1052681751432430 279311723 n

12047357 1052681614765777 1282353638 n3

12029051 1052707938096478 804629590 n

bild 2 2

bild 1 6

bild14

gggg

aaaaaaaaaaaa

Vykort från en närmast idealisk tillvaro.

 

image55

image56

image57

image58

image61

image62

image63

image64

 

Man kan faktiskt inte säga annat än att min semester har levererat, både sällskaps-, väder- och innehållsmässigt. Den första veckan tackar för sig i morgon, men ändå känns det som jag varit ledig mycket längre. Har verkligen tagit ut allting. Sol alla dagar hittills.

Är på Replot och pynjar nu. Återhämtning i form av mysjobb. Dagens dagsverke har bestått av att betrakta svärfar fälla ett träd, tvätta lite mattor och gått med trimmern runt gården. Har också städat stranden (se sista bilden, värsta Thailand). 

Just nu är det lite off i huvu. Ni får ursäkta min oförmåga att bilda fullständiga meningar. Bastun tog mina sista hjärnceller.

Soltorpet: Matheos hus

Något som jag inte har hunnit visa på den här bloggen är Matheos hus. De förra ägarna kallade den Jungfrukammaren, men numera går det under namnet Matheos hus. Matheo har nämligen tagit huset till sitt. Finns ingen återvändo numera. 

 

rep3

 

Än så länge finns det ingen el därinne, men som dotter till elektikern så är det väl bara en tidsfråga. Jag har redan hörts mumlas om jordkablar och andra termer som jag inte riktigt kan befatta mig med.

 

rep5

 

Hälften är verkstad, hälften är sovrum. Två skilda ingångar, förstås.

 

rep

 

Har har vi något klättrande. Inuti sitter förmodligen husbonden själv och bläddrar i Illustrerad Vetenskap.

 

rep6

 

Aj nej, han springer ju här med en smörgås on the go.

 

rep4

 

Hur det ser ut inuti får vi återkomma till en annan gång. För här tog tydligen bildserien slut. Men vågar nästan hävda att det är rummet som invändigt har de snyggaste ytorna. Vi hörs igen!

 

rep8

Saltkaret, landhöjning och annat viktigt man bör veta.

Jag minns exakt när jag första gången lade min fot på Replot. Året var kanske 2011 och jag gjorde en frilansjuttu för någon broschyr. Minns faktiskt inte på rak arm vad det handlade om, men kommer ihåg att jag tillsammans med en ortsbo gick runt i hamnen och avslutningsvis klättrade vi upp i Saltkaret (utkikstornet i Björköby). Tyckte genast att det här var världens vackraste plats. Med viss konkurrens i Snappertuna och Grand Canyon, men ähh, fint.

  

REPLOT

 

Det spelar faktiskt ingen roll hur många gånger du har varit där uppe. Tycker det är lika breathtaking varje gång. Gick Bodvattnet runt med mamma och pappa här i veckan (rekommenderar den om man älskar myggor – pappa fick 158 nya myggbett) och vi passade på att gå upp och kika i tornet. Den där steniga, vidunderliga skärgården slutar aldrig att fascinera.

 

REPLOT4

 

Om ni är i hoodsen rekommderar jag att ni åker ut hit. Det lär går världsnaturarvsbussar från Vasa centrum flera gånger i veckan. Sommartid finns här också ett café, Salteriet. En liten dagsutflykt kanske? Såg att man kan hyra cyklar i hamnen där nere.

 

REPLOT3

 

2006 blev Kvarkens skärgård en del av världsnaturarvet Höga kusten/Kvarken pga. landhöjningen som syns väldigt tydligt här. Om jag inte är helt ut och cyklar så stiger landet ur vattnet en knapp centimeter om året. Om 50 år kommer vi att ha väldigt mycket mer strand och väldigt mycket mindre vatten på vår stuga.

Jag var en gång på en guidad kryssning häromkring och jag minns att guiden sa att om 2000 år kommer det att vara land mellan Sverige och Finland. Det kanske rinner en stor fors eller älv emellan, men i princip är det torrt. Huisiga tanke.

Hela landhöjningen har någonting med istiden att göra (ni får googla, sorry). Har för mig att marken pressades ner av isen och nu stiger den långsamt igen. Hur som helst är det fascinerade.

Dagens obligatoriska geografilektion äro nu avslutad.

 

Rapport: första helgen

 

Sådärja!

 

stugan

 

Där gick den första helgen på stugan. Är tillbaka i stan och jobbar. Sitter här vid tangetbordet på kontoret och slafsar i mig en läbbig thaibox från Sale. Kan passa på att blogga lite mellan tuggorna. Så tomt och tyst här i korridorerna på Vasabladet. Den där sedvanliga mediepulsen lyser sannerligen med sin frånvaro. Att vara ensam här på officen är det tråkigaste jag någonsin har varit med om på min tid på HSS Media. Och det är ju inte direkt upplyftande att veta att bara en vecka har gått. Fem eländiga veckor kvar innan Anna-Lena är tillbaka!

 

Nåja, några ord om min premiärhelg på Soltorpet. De två första nätterna var förfärliga (kom tillbaka till den här bloggen ikväll så ska jag berätta varför). Inatt sov jag som en prinsessa. Har haft gäster mer eller mindre varje dag – och vad är nu bättre än det? Svärisarna på fredag, syrran med barnen på lördag dag, kompisar på lördagkväll och så kom mamma och pappa i går kväll. Precis så som jag tänkte att det skulle vara!

 

Och nu är det alltså tänkt att jag ska bo där. 22 minuter tog det i morse mellan Replot och Sandögatan 20 där jag jobbar. Kändes kungligt att få vakna och elda i spisen, dricka kaffe i fullständig tystnad och tvätta tänderna i solskenet. Medan alla andra snarkade gott. Vilket privilegium att få vakna så! På vägen in till stan slog det mig: ”jag har inte tänkt på jobbet en ända gång under hela helgen”. Och det, mina vänner, kan gärna hända lite oftare. Ändå slog vi (igen) besöksrekord på Sevendays. Så här klagas sannerligen inte.

 

Slut på thaibox. Back to work. Häj!

 

 

 

En liten presentationsrunda, varsågoda.

 

Det var Anna-Lena som påpekade att jag sannerligen slarvar med uppdateringen av sommarstugan. Men jag sa ”kan inte ääääännu visa, för det är så stökigt här”. Men så här vid närmare eftertanke så förtjänar ni nog en titt. Som tack för att ni har slått ut med mitt tjatande.

Något som jag uppskattar väldigt mycket med stugan är att det finns en ytterdörr i köket. Så man kan gå direkt ut med stuff till terrassen. Här står jag t.ex och steker potatis och fotar mina barn samtidigt. Fin kväll ikväll förresten. Varmt ända in i det sista.

 

replot1

bild 2 3

 

Bredvid terrassen har vi också örtagård lika stor som en sandlåda. Det kan man ju inte direkt ogilla heller.

 

bild 3 1

bild 4 1

 

I bakgrunden ser ni gungorna som också finns på gården. Trevligt!

 

bild 3 3

 

I bakgrunden ser ni uteköket på terrassen. Så skönt att kunna diska och klotta utomhus. Jestas så jag ska kocka där i sommar. Ser så fram emot när allt kaos har lagt sig när man kan komma hit utan att städa ihjäl sig.

 

replot2

 

Inomhus är det nog ännu alldeles för stökigt för att jag ska kunna ge er helhelsbilder. Vi köpte nämligen allt lösöre för en struntsumma och här finns sannerligen en hel del att rota igenom. Vad ska vi spara? Vad ska vi sälja? Vad ska vi ge bort? Vad ska vi slänga? I nuläget finns det i alla fall alldeles för mycket.

 

replot5

 

Jag tycker till exempel att en soffa är alldeles enough. Det gulliga bordet hittade jag i ett förråd, tillsammans med den fina lådan från Vin- & spritcentralen i Sthlm. Mattan och kuddarna är det enda jag har med mig hemifrån. Någon vacker dag ska vi måla väggarna vita också. Men det kanske är nästa sommar eller så. Måste landa i det här först.

 

bild 5

bild 2 4

 

Haha, först nu ser jag att Matheo den råddbollen går med strumporna ute. Den som följer mig på insta såg att jag just skrev att 83 ton finsand hämtades hit för några år sedan. Det är så oerhört trevligt.

 

bild 3 4

bild 4 2

 

Så lugnt och fint och myggigt ikväll. Är du nöjd nu, Anna-Lena, så jag får gå och lägga mig? Vi slutar här tror jag. Ni lär ju få se bilder härifrån fler gånger. Fler än ni någonsin kommer att orka med. Nati!