Jag fick en mkt bra läsarfråga angående turism:
Hej Linn, tack för en trevlig blogg. Ville höra lite om hur du tänker kring mänskliga rättigheter i Vietnam – det håller ju på att gå helt galet med journalister, bloggare och människorättsaktivister överlag som sätts i finkan om de kommenterar situationen i landet – och hur turister kan påverka situationen, negativt eller positivt (t.ex. genom att inte kräva fair play och ett öppet civilsamhälle, eller genom att göra det)?
Ja, det finns tusen saker man kunde ta upp inom ramen för ”problematiskt resande”. Har tänkt blogga om det i flera dagar, bra du tog upp det!
Jag tycker redan det här med att flyga är problematiskt. Hur vi än vänder och vrider på saken så är det moraliskt förkastligt att åta sig så här långa flygresor och allt vad det betyder i utsläpp. Men likväl gör jag det (jag är ingen god människa på det sättet).
Att Vietnam har problem med mänskliga rättigheter är ingen välbevarad hemlighet. Situationen för yttrandefrihet är bedrövlig. Statskontrollerad media, kommunistisk enpartistat, korruption, med mera, med mera. Hostade lite lätt i kaffet när jag läste att Vietnam under de senaste åren har avrättat (liksom avrättat!) över fyrahundra pers.
Det är så obehagligt.
…tänkte jag i några minuter. Innan det slog mig: Är vi så himla mycket bättre själva? På alla ovanstående punkter kanske. Men har Finland råd att vifta med mänskliga rättigheter-flaggan 2018?
Kanske, kanske att jag är ute på farligt vatten nu (har inte tänkt igenom mitt resonemang alls, men jag chansar). Ni får gärna lära mig att tänka om – och tänka rätt. Jag vet egentligen inte hur jag känner och hur jag bör tänka kring att resa till länder där missförhållanden råder. Var går då gränsen? Kan man åka på fotbolls-vm i Ryssland i sommar? Och Dubai är väl i så fall helt uteslutet? Thailand också! Egypten! Turkiet!
Om man reser till ett land – betyder det då att man legitimerar och sympatiserar med dess statsledning? Det är förstås svårt att inte finansiera den när man väl är där. Jag vet att jag tänker för mycket för mitt eget bästa, men är finansiera att legitimera?
Turism är så tudelat (och jag är dåligt insatt), men läste någon svensk regeringsrapport om att den snabba ekonomiska utvecklingen i Thailand de senaste decennierna har lett till en kraftigt minskad fattigdom och förbättrade levnadsvillkor för stora delar av landets befolkning. Å andra sidan tillfaller absurda procentandelar av vinsten internationella researrangörer. Så vete fan om det är rätt eller fel. Säkert fel. Hur många gånger har vi inte läst att klyschan ”turism genererar jobb” bara är bullshit?
Ett jobb i turistbranschen går ju många gånger hand i hand med låga löner, orimligt långa arbetspass, usla arbetsförhållanden och osäkra arbetskontrakt (t.ex långa perioder av arbetslöshet under lågsäsong). Här skulle man säkert kunna gå in på barnarbete, djurplågeri, sexturism och exploatering (rätten till personlig integritet kan man ju verkligen ifrågasätta under vissa utflykter till t.ex fiskebyar jag har varit på i mina dagar).
Jag tycker att det är nödvändigt att lägga in värderingar i resande. För jag behöver vakna ur min priviligerade bubbla. Läste tidigare i år en artikel om den att den afrikanska turismen växer så det knakar just nu (och det märks ju verkligen av i de sociala flödena! Ghana, Zanzibar och Sydafrika!). Kul, tänker man! En hel kontinent att upptäcka!
Men sedan när man vaknar ur din dröm, så inser man att det inte är helt oproblematiskt. Läste t.ex om människor i Kenya som tvångförflyttas från sin mark eftersom där ska byggas hotell. Lokalbefolkningen lider av vattenbrist eftersom hotellanläggningarna har pooler att fylla, golfbanor att vattna etc. Det här är något som jag jättejättegärna vill att min kollega här på Sevendays, Sandra, bloggar om! Ifall hon råkar veta något om den saken. Geografiskt är hon ju i alla fall lite närmare.
Man önskar ju att resande bara innebär svajande palmer, chilimarinerad mat, kalla gin tonics under parasollet och glada barn i vattenbrynet. Men det är ju tyvärr inte så enkelt. Kanske (eller ska vi säga: antagligen) är vi där på någon annans bekostnad. Jag är inte säker på vad det gör mig till, men är ganska säker på att det inte gör mig till en God Människa.
Något bra svar på läsarfrågan har jag inte. Önskar faktiskt att jag hade. Precis lika mycket som jag önskar att jag var en människa som tyckte lite mer om att vandra i de finska fjällen.
Tills vidare står jag här i skamvrån!
Forever Jung 