Systrar, plankor och prosecco på Venn.

Inlägget är ett kommersiellt samarbete med
VENN Vaasa
***

 

Säga vad man vill om utelekar, men i går gjorde jag och syrran det som varje söndermotionerad sportlovsförälder innerst inne behöver. Vi belönade oss med en tyst och lugn kväll, helt för oss själva. Har man bott nio pers på 90 kvadrat hela veckan, så behöver öron och själ få vila. Och var vilar själen och öronen bäst? Jo, där skumpan är kall, maten är serverad och soffan är mjuk. Här pratar jag såklart om Venn.

Jag vill inte göra er gröna av avund, men se på det här. Föreställ dig att det är kväll och barnen har somnat. Du är riktigt sugen på något gott och till på köpet har du saknat din syrra i tusen år. Och så landar allt detta framför dig i en riktigt feelgoodig miljö.

 

2018 02 22 10.29.58 2

2018 02 22 10.31.39 1

 

Jag har varit på Venn en gång förut – och det var på min fruhippa och då satt jag exakt här. Jag tog den platsen nu igen, för jag har bestämt att det är min plats. Här ska jag alltid sitta när jag har bra känsla i kroppen. Och det hade vi minsann igår! Det var dessutom Lottas sista kväll i Vasa, så vi fick minsann avsluta den på topp.

 

2018 02 22 10.13.12 1

2018 02 22 11.00.30 1

 

Tycker Venn är ett så bra ställe om man behöver en mysig plats att hänga på i ett mindre sällskap. Inget slår ju en riktigt bra soffa att prata sönder en kväll i. Samtidigt som man får njuta av en coctail (eller två). Nu är jag ju ingen hård öldrickare (förutom i Asien dårå), men har hört att öldrickare har mycket att hämta här. Speciellt om du är en av dem som går igång på mikrobryggerier.

Men nuuuuu vill jag prata om maten. Åh herregud alltså. Vi hade hört så mycket gott om plattorna, så vi körde på två olika och delade på dem. De var så otroligt goda. En lax- och flodkräftsplatta och en kyckling- och avokadoplatta (se bild). Vi kunde faktiskt inte avgöra vilken som var bättre. För de var båda jättejättegoda. Nästa gång ska jag också testa en planka! Här kan du kolla hela menyn.

 

2018 02 22 10.32.55 1

2018 02 22 10.35.12 1

 

Det var nåt med den kallrökta laxen och dillen i skagenröran som fick oss att börja sommardrömma utan dess like. Proseccon gjorde ju inte saken sämre. Vilken kombination! Och sedan när vi minst tre gånger sagt att nu ska vi aaaaaldrig äta något mer i våra liv (vi var så proppmätta), så fann vi oss mitt i allt bläddrande i en efterrättsmeny. 

 

2018 02 22 11.01.45 1 1

2018 02 22 11.30.11 1

 

… och in kom en planka med gottigott. 

 

2018 02 22 10.37.48 1 1

2018 02 22 12.02.29 1

2018 02 22 10.22.27 3

 

… som vi systerligt delade på. Att doppa jordgubbar i kolasås funkar alltid. Hur mycket du än svurit på att aldrig äta igen, hah.

Vi kom för övrigt riktigt lägigt, för på onsdagar brukar det ordnas lite extrakul (då är det Vennsday!). Igår var det till exempel en dj på plats som spelade sköna beats (dj finns alltid på onsdag, fredag, lördag). Bra omväxling från Willy som mest har sjungit (okej, vrålat) Oi maamme Suomi i dagarna tre. Vi fick en så fin avslutning på vårt gemensamma sportlov, syrran och jag. Bättre kunde det inte ha varit!

 

2018 02 22 12.01.33 1

 

 

Glöm inte att gilla
Venn Vaasa på Facebook!

Och så ska ni såklart åka dit själv
(finns i Rewell center där Amarillo var förr).

må-ti 11:00-00:00
ons-lö 11:00-02:00
sö 12:00-23:00

Äta ute.

lunch vasa

 

Om det är något jag fullkomligt älskar med sommaren så är det att andelen uteluncher ökar markant. Det vill säga luncher man själv slipper tillreda. Och alla vet vi ju att mat som någon annan gör alltid slår ens egen.

Jag snackade om det här med uteätandet med min svägerska för ett tag sedan och först då tror jag det gick upp för mig hur ofta vi egentligen äter ute, i alla fall sommartid. Om man tänker på hur det var när man själv var barn – ja, då var det ju närmast megafest om man en gång på tusen lyckades tjata till sig en kotipizza (alltid skinka och ananas!) på vägen hem från stan.

Känns som om det mest var på utlandsresor man gottade sig i restauranger på den tiden (kan ju förstås också bero på att det helt enkelt inte fanns ett så hejdundrande utbud av bra restauranger i Karis på 90-talet). Och när man väl åt ute – ja, då kändes det lite högtidligare än vanligt. 

Nu är det ju närmast vardag att jag (naturligtvis med muminmammans ljuva tonläge) frågar ”hören upp, familjen, vad skulle vi säga om lite thaibuffé denna soliga förmiddag?”. Jag tycker det är närmast omänskligt att under sommarlovet föda upp en familj på hemgjord föda. Eller i alla fall om man är en sån som jag. Jag orkar inte. Och allt jag gör just nu blir bara äckligt. Har verkligen ingen lust. 

Någon kanske tycker det här är fullständigt förkastligt. Att äta luncher ute flera gånger i veckan. Gissar att någon kanske vill påpeka att maten man kunde göra hemma är mer näringsrik än den man äter på restaurang. Men där håller jag inte alls med. Tycker t.ex de flesta ställen vi väljer har urbra salladsbord (och barnen tenderar vara bra på just sallad – och fisk! alltid fisk!). Möjligtvis kan man kanske klaga på att det är dyrt, men vi vet ju alla att mat är livet.

Tycker också det finns en klar fördel i att barnen är megavana restauranggäster. De vet precis vad de vill ha och fattar hur saker och ting funkar. Och är det något man som förälder uppskattar, så är det ju just det. Får utslag när jag tänker på att de sku tjata medan man väntar och ropa att det är eeeklit efteråt.

Tror vi har en ganska bra cirkulation på matställen i Vasa. När barnen är med äter vi oftast på Magokoro, Chili & Lime, K.Atchi, Selmas, Kaffehuset August, Bank, Strampen, Faros, Svenska klubben (och så Arken när vi är på Replot, även om jag stör mig så ofantligt på att de förstör den fantastiska abborrburgaren med KETCHUP – liksom vem gör sååååå mot utsökta abborrfiléer?). Och när ni nu en gång tjatar, så kan jag säga att mina big no no-ställen är Wazaca, Pancho Villa och Amarillo. 

Både igår och i dag har jag haft urbra lunchsällskap. Igår fick jag äta med Anna-Lena och Agnes på Chili & Lime och i dag fick jag möta upp Nadia för långlunch på Strampen.  Jag bokar upp mig som en tok nu varje dag – mest i hopp om att en dag få avboka. 

Men alltså, nu vet jag inte varför det här spårade ur så här, för orsaken till att jag överhuvudtaget öppnade detta blogginlägg var att jag skulle fråga om ni skulle kunna tipsa om bra lunchutflykter utanför Vasa. Max en timmes avstånd från sjukhuset, säger vi. Om man vill få dagarna att gå genom att äta sig igenom Vasas grannar – vart ska man då dra?

Tack för hjälpen!

Så fixar man en bra matkväll i Vasa.

 

Det blev inga långväga äventyr. Med fyra barn, varav en på fyra månader, var det inte värt att riskera en lång väg och en skrikig middag. Ingen restaurang kändes tillräckligt lockande i relation till avståndet. Så vi körde på ett säkert kort. Det blev indiskt på Kaavya. En restaurang i Vasa som får alldeles för lite uppmärksamhet. Den ligger lite avsides, på Storalånggatan i Wasa galleria-huset. Så sjukt bra lunch också. Naanbrödet är guld.

Vi valde menyn för 6-7 pers. En massa gött plock. Ibland smakade det milt och skönt, ibland brann det ända in i själen. Stort plus för megastort lekrum.

 

image39

image40

image46

image45

image41

 

Sedan blev det efterfest hos oss. Skumpa från Estland och pavlova från Sweet Vaasa. Ja, inte behöver man egentligen åka riktigt långt för en bra kväll.

 

image44

image43

 

Och så blev det lördagkväll och solen gick ner över Brändö. Och i morgon åker mamma, pappa och mommo hem igen. Alltid går det alldeles för snabbt.