Etikett: Semester

Inte fyskam det heller.

2018 02 10 12.28.22 2

 

Det är skönt att vara hemma igen. Det får man väl ändå konstatera. Även om det alltid känns lite motvilligt att packa ihop och förebereda sig mentalt på vinter. Men sedan är det ändå rätt härligt när man landar hemma. I alla fall nu när kappsäckarna är tömda, kläderna tvättade och barnen åter i skolan. Ordning och reda. Pengar på fredag.

Tänkte faktiskt på det under de sista dagarna. Att man nog inte skulle palla att bara leva la dolce vita under palmerna i all oändlighet. Säkert skulle det funka i någon månad, om man var inställd på det. Men ganska snabbt kommer nog tristessen emot. Att bara bada, åka runt på sightseeing, besöka museer, åka karuseller, sola, dricka drinkar, äta på restaurang och gå på marknader är fantastiskt, men gissar att det skulle bli lite hjärndött i längden. Att liksom aldrig behöva kämpa (annat än med barnvagnen i sanden).

Och det bästa just nu är att vi på något magiskt vis har trollat bort nästan hela skitvintern. Nu återstår ju bara den bästa delen! Ännu hinner vi skida och skrinna lite innan takdroppet börjar. Dessutom är det ju ljust jättelängre redan nu. När vi körde hemåt var det ju ljust ännu efter officetider (kunde inte tro mina ögon när jag anade dagsljus ännu vid 17.00). Finvintern är här! 

Välkommen till den bästa tiden.

Snart kan vi börja längta.

Ändå svårt att förstå att jag tyckte gröt var en så förträfflig frukost.

2018 02 08 09.07.41 1

 

I dag åt jag en förhållandevis liten frukost. Vete gudarna vad som har flugit i mig, men jag skulle kunna äta hur mycket som helst just nu. Kanske en kombination av att Mytski äter större mängder mat (och min kropp kräver mer energi för att producera den) och så det faktum att allt här är så jäkla gott. Klämde i mig några pancakes efter detta också. Ibland går jag via kakbuffén också. Njuter så ohyggligt av den här tillvaron. Att få äta svingoda rätter under dygnets alla måltider. 

Just nu känns det alldeles hjärtrekrossande att jag snart ska hem till gröt och mörker. Vi har bara i dag och i morgon kvar i solen. Å andra sidan känns det rätt skönt att åka hem. Barnen saknar sina kompisar, de saknar skolan och pratar redan om vem de ska ringa när vi kör in i Vasa på lördagkväll. Själv har jag inte tänkt så långt. Försöker leva här och nu in i det sista.

Här och nu.

Varmt och skönt.

Sand och grönt.

Hejtå.

Som ett mjukt moln.

2018 02 06 10.37.44 2

2018 02 06 11.16.27 1

 

Jag föreställer mig att andras solnedgångar är lite som drömmar (de fascinerar enbart när de är ens egna). Jag försökte faktiskt hitta något mer spännande att skriva om här ikväll, men liksom FATTA att det här är det vi vistas i varje kväll. I ett varmt, snällt rosa moln. Läste om de fina solnedgångarna innan jag kom hit, men kunde inte ens i min vildaste fantasi tro att de skulle vara så här mjuka. Att hav och himmel kan smälta ihop så här.

Där ute tar Sami och stora barnen sig ett kvällsdopp. Milken har äntligen lärt sig simma helt ordentligt, vilket var målsättningen inför resan (somrarna har varit så kalla och vattnet så grunt på Replot, att vi aldrig har fått tillräckligt med träningstillfällen). Nu simmar hon från poolkant till poolkant. Känns så skönt för alla inblandade! Matheo lärde sig exakt i samma ålder, i exakt samma månad, på exakt samma sätt, i Khao Lak. Krävs tydligen intensivträning för att det ska lossna.

Annars har vi väl inte gjort så mycket mer spännande sedan sist. Spelat tennis (igen). Ätit god mat. Solat. Badat. Gått på marknaden. Läst bra böcker. I dag var en speciellt bra kväll, för vi hittade en affär som sålde godis! Har man tur kan man hitta typ Oreokex lite här och där, men i dag hittade vi till och med Kitkat och gummibjörnar! Oh, the stora avgörande sakerna in life. Förresten känns det som om vi har varit här i evigheternas evighet. Och ändå är det först på fredag vi åker hemåt! 

Bra.

För jag har verkligen ingen brådis. 

Så skimrande var havet.

I går överraskade mamma och pappa 40-åringen med en jättefin dag på havet. Vågar jag redan utnämna den till semesterns skönaste dag? De hade fixat en egen båt (med kock!) för att fiska och snorkla vid ett korallrev. I sex timmar åkte vi runt och stannade på tre ställen. Matheo vann fisketävlingen och fångsten – och massa, massa annat gott – åt vi till middag.

Resten av tiden latade vi oss på soldäck och njöt av fina vyer. Nu längtar jag så monumentalt mycket till sommaren. Föreställer mig att den ska bli ungefär så här (mkt realistiskt med en 1-åring i vår roddbåt på Replot, moaha!). Men att drömma har aldrig varit förbjudet!

Ett litet bildspel på det:

 

2018 02 04 09.20.11 1

2018 02 04 09.32.53 1

2018 02 04 09.15.00 1

2018 02 04 09.24.03 1

2018 02 04 09.18.47 1

2018 02 04 10.08.51 1

2018 02 05 06.35.12 1

2018 02 05 06.33.40 3

2018 02 04 10.11.01 1

2018 02 04 10.19.03 1

Här bor vi.

Ingela frågade hur vi bor. Och det är ju en enkel fråga att besvara!

Jag kan bli lätt matt i psyket när jag tänker på Phu Quocs framtid (men det är inte min sak att angsta över). Här byggs just nu sinnessjuka mängder hotell. Gissningsvis kommer västkusten att vara mer eller mindre förstörd om fem-sex år. Överallt smälls det upp hotell på tiovåningar (fattar inte var det är tänkt att de här människorna ska rymmas). Än finns det livsutrymme här, men vill inte ens tänka på stränderna om några år. Puh!

Vi bor på ett lite mindre hotell (Famiana Resort & Spa heter det, om nu någon kan tänkas vara intresserad). Det är beläget vid stranden där man kan kolla på gäliga solnegångar. Hotellet erbjuder de två grejerna jag uppskattar: Bra frulle och krispiga lakan. Mmm.

 

2018 02 04 04.53.15 1

 

När man kommer in till hotellet bor vi till vänster, mamma och pappa till höger. På dagen ser det så fint och lummigt ut, men på kvällen springer vi snabbt, snabbt här igenom för paddorna och grodorna sjunger i kör. 

 

2018 02 04 04.53.49 1

 

Om man inte svänger av till våra rum så kommer man rakt ner till poolen och restaurangen där vi äter frukost. Tycker det är skönt att havet och poolen är nära varandra (cirka 50 meter) så kan man springa av och an lite beroende på vilken feeling man har just i den stunden. 

 

2018 02 04 04.54.48 1

 

Här ligger vi på stranden och läser. På dagen är här packat med folk, men nu råkade vi vara ensamma. Jämfört med många andra stränder har vi rätt mycket space. Och en ren strand! När vi har gått längs stränderna åt vardera håll ser man att det verkligen skiljer sig hur de sköts. Här är massor av skräp på vissa ställen (sophanteringen här är en helt egen historia – vi kan ta den senare). Häromdagen såg pappa till och med en död hund (på hemvägen stod någon och grävde ner den). Men ja, om vi skulle gå tillbaka till rummet!

 

2018 02 03 08.47.21 2

 

Vi bor i ett lila rum (var det inte årets trendfärg?). Särskilt stort är det ju inte när fem pers, en vagn och två stora kappsäckar ska trängas i ett. Vi har tre sängar i rad – och sedan är rummet slut, haha! Men å andra sidan sover vi ju bara här. 99 % av övriga dagen är vi ute. Ta gärna gardininspis!

 

2018 02 03 08.43.31 1 2

 

Så här skulle man vilja ha hemma också. Ett rum som pretty much är en säng. Varför gör man aldrig sovrum med sängar från vägg till vägg? Det ypperliga alternativet för storfamiljen med småbarn!

 

2018 02 03 08.38.13 1

 

Och badrummet är stort och fräscht. Är ju en sucker för hotellfreebies så blev ju mycket exalterad över att Famiana har eget badsalt, scrub, body lotion, shampoo, balsam, rakhyvlar, tandborstar, tandkräm etc. Ni vet, man är en lättflörtad människa. 

 

2018 02 03 08.38.14 1

 

Bevismaterial. Och så fick man ett varsitt par flipflops och morgontofflor, mmmm. Har använt dem varje dag.

 

2018 02 03 08.34.34 3

 

Den här plus badsalt har jag och Milks testat en gång. Amazing. 

 

2018 02 03 08.49.17 1

 

Och så har vi ju en liten terrass, men dit orkar vi inte gå nu för i dag har jag varit ut med båt hela dagen (fiskat, snorklat, ätit, solat och njutit) och är alldeles golvad av bra feeling. Kul att ni följde med i alla fall! Vart åker vi härnäst?

Lördagsnytt från Phu Quoc.

”Snälla rara du, kan vi få se lite fler semesterbilder?”. Sa ingen människa någonsin. Men tji fick ni. Semesterbilder blir det ändå. Synd att jag inte kan visa dem på diabildsskärm!

Mycket har vi sett, hört och upplevt (och som vanligt: äääätit). I dag tog vi en taxi och åkte runt lite hitåt och ditåt i några timmar. Som den gamla dam jag är har jag ju redan nu nackspärr av all aircon i bilen (ni som vet vet, att bli känslig för drag är det hårdaste ålderstecknet av dem alla). 

Vet ni, här finns så många fotogeniska platser. Synd att man har hundratre barn med sig, annars skulle det vara så trevligt att fota här. Nu blir det mest ursnabb dokumentation med mobilen – klick klick – åt alla håll när man inser att omgivningen är vacker eller stämningen är god.

Och stämningen – aj että den är god!

 

2018 02 03 08.57.22 1

2018 02 03 08.57.22 2

2018 02 03 09.36.19 1

2018 02 03 09.38.06 1

2018 02 03 10.06.18 1

2018 02 03 07.26.26 1 1

2018 02 03 07.23.45 1

2018 02 03 07.19.58 1

2018 02 03 10.13.43 1

2018 02 03 09.39.57 1

Generation dåligt samvete.

2018 01 30 06.03.07 1

 

Hej hej från en stolstol. Jag haft lite svårt att få kläm på dygnsrytmen, så vissa nätter har jag lyssnat på tre-fyra poddar innan jag har fått tag i sömnen. Inatt lyssnade jag till exempel på den utmärkta podden Blankens Swanbergs senaste avsnitt. Kunde relatera hårt på en punkt.

De pratade mycket träffsäkert om generationen som har dåligt samvete för allt. Bland annat om det där med att flyga som jag bloggade om häromdagen. Kunde verkligen känna igen mig i resonemanget. Det är ju inte så, men ofta känns det som om aaaaallt som är gott, lustfyllt och roligt skaver på samvetet. Som sagt ÄR det ju inte så (det finns såklart mycket hållbart och hälsosamt som är roligt också) men ibland vill man ju bara vara en partypooper.

Man ska helst inte flyga (det vill säga: resa till Asien som jag uppskattar jättemkt), för det är skit för miljön. Samma är det med kött. Kött som är så vansinnigt gott (även om det nu tidvis har börjat smaka lite ångest). Åt för övrigt jätteräkor häromdagen och det var så smarrigt att jag nästan grät (lika mycket ville jag slå mig i pannan när någon av er påminde mig att man INTE ska äta just jätteräkor pga. mangroveträsk etc. – hade faktiskt glömt det).

I podden sa Johanna något i stil med: ”Man kan knappt unna sig ett gymkort nu för tiden eftersom man då tänker att man borde skänka pengarna till någon bättre behövande”. Tränar man inte så får man dåligt samvete för att man inte tränar – och tränar man får man dåligt samvete för att man inte skänker pengarna till välgörenhet. Oh the irony.

Satt och kollade på ett massivt tiovåningshotell som byggs här i närheten. De som bygger står just nu fritt på balkongräcket och målar. Kanske 40-50 meter upp i luften svajar de utan skyddsutrustning. Ett litet snedsteg och de faller mot en säker död. Skulle du måla balkongtaket genom att balansera på räcket? Njae? Kände – ylläri ylläri – ett sting av dåligt samvete. Hur mycket vi än försöker döva bort det dåliga samvetet med snack om strukturer och individens icke-ansvar, så är det ju ändå fakta: de här hotellen byggs för att sådana som jag vill åka hit. Och där står de och riskerar sina liv för det. Orka med sådana som oss.

Tänker också på hur svårt det är för oss att avstå. Alla vet exakt hur vi borde leva för att få till stånd en mer hållbar och snäll värld. Ändå är det så galet svårt för de priviligerade att låta bli allt det goda (och dåliga). Och det är väl exakt därför som saker och ting tar så lääääänge att förändra.

Och sedan ibland känns det ändå så hopplöst att ens försöka. I morse ramlade över en artikel med de internationella företagens utsläppsstatistik från 2017. Liksom vad spelar det för roll om jag slutar äta kött när jättarna har flåsat ut sinnessjuka mänger koldioxid innan jag ens har fått i mig påläggsskinkan om morgonen? Men då app-app-appar jag mig själv och tänker att individen också är strukturen och någon måste alltid gå i bräschen och vara före sin tid, så följer massan efter (och individen har väl egentligen makten över marknadskrafterna). 

Ja hörni, ibland önskar man ba det var brunt sjuttiotal och man fick sitta inne i vardagsrummet och bolma med barnen i famnen (vet ni, inte överhuvudtaget reflektera över konsekvenser). Eller det önskar man ju inte. Men det dåliga samvetet är väl priset vår generation ska betala för att få till stånd något bättre.

Jaja, happy holidays! Den här dagen är (ändå) fantastisk!

Mat är livet.

Mycket råder det delade åsikter om i en familj, men en sak är vi rörande överens om i den här familjen. Och det är att mat är livet. Simply för att mat är livet. Halva nöjet med att vara här är ju att ligga och fantisera om vad jag ska äta härnäst (en är ju ingen invecklad person på det viset – ge mig bara mat, en sol och en bok så går jag som tåget). 

I dag har jag fantiserat om att hitta insekter som snacks på kvällsmarknaden vi har i siktet. För det vet vi ju alla: Insekter är framtiden och det gäller att vänja sig innan boomen kommer. Minns att jag för dryga femton år sedan hittade friterade kackerlackor doppade i chokladsås på en marknad i Thailand och tyckte det var närmast vidrigt. Nu känns det som ett 100 % rimligt alternativ. Får återkomma om vi hittar! 

Några matiga vykort på det, varsågoda.

 

2018 01 28 03.29.05 1

2018 01 28 03.29.58 1

2018 01 28 03.29.28 1

2018 01 28 03.28.17 1

2018 01 27 10.17.45 2

Så här undviker du kräksjuka på semestern.

 kasidesi

 

Nu börjar resesäsongen vara i full gång. Nå, för mig är den över, men för er andra som är på väg har jag ett riktigt lyckat recept för att slippa slösa semesterdagar på diarré och hulkande i en tropisk toalett.

 

På Kap Verde gjorde vi en riktig dunderblunder, som vi i efterhand inte kan förstå att vi gjorde (klassisk nybörjartabbe). Vi åt ur en buffé där det flög in en fågel nu som då. Att det sprutade ur alla ändor i flera dagar efteråt är bara ett rättvist straff för den sortens dumhet.

 

Mamma säger alltid att hon med hjälp av denna simpla metod har ätit ur riktigt tveksamma dikeskanter i Vietnam, i Malaysia, Sri Lanka och gud vet var, utan att bli det minsta konstig i magen. Med några enkla steg (de kan te sig självklara, men man slarvar lätt när hjärnan går i semester-mode) kan du avsevärt minimera spy- och diarrérisken.

 

5 ENKLA STEG FÖR ATT MOTVERKA SEMESTERSJUKA

 

1. Rela-tabletter. Ät en mjölksyretablett per dag, minst en vecka innan avfärd, och fortsätt hela semestern. Barnen älskar de med jordgubbssmak. Mot slutet av semestern tror man att de inte behövs. Men ät ändå.

 

2. Desinficeringsmedel för händer (eller käsidesi som det heter på riktig svenska). Nu skojar jag inte, utan vi har haft 3-4 stycken småflaskor som har hängt med i diverse fickor och väskor hela semestern. Inför varje måltid har någon trollat fram en flaska och vi har dränkt händerna i medel. Inte ens en gång har vi slarvat. Och jag tror kanske det är den avgörande faktorn. Lord knows hur mycket skit det finns på barnens händer efter en hel dag ute. Alltid finns det inte tillgång till tvål och vatten när hungern slår på.

 

3. Undvik att borsta tänderna med kranvatten. Det här gäller förstås inte i länder där man faktiskt kan dricka kranvatten. Men låt oss säga att du befinner dig i ett land där man dricker vatten på flaska: I början när man är känslig för nya bakterier lönar det sig kanske att ta det säkra före det osäkra. Tvätta tänderna med flaskvatten. 

 

4. Välj bort isen. Om vattnet (isen) är av tveksam art – drick din cola direkt ur flaskan. Riskera inte att isen (läs: läbbigt kranvatten) smälter och du sörplar i dig den.

 

5. Undvik sallad. Okej, det där lät hårt. Men under semesterns första dagar kan det vara smart att vara försiktig med grönsaker och annat som kan vara sköljda med vatten. En regel som alltid funkar: Föredra het, rykande mat – i alla fall de första dagarna. Fåglarna kan gärna trampa runt i maten, så länge den friteras efteråt, heh.

 

WP170600 image51

 

Helt säker går man aldrig. Men med följande steg har man bättre chans att slippa krama toaletter och istället njuta av en efterlängtad semester.

Närmar sig.

Trots att den här semestern ter sig oändlig börjar jag ändå slowly längta hem till Brändö, till vänner, till min säng, till officen och till mitt jobb. Kanske främst för att Sevendays äntligen börjar vara klart.

Nu på lördag, på alla hjärtans dag, lanseras vår nya sajt (iiiiiik!). Blir darrhänt av bara tanken, att det vi har lekt, skojat och svettats med hela vintern faktiskt ska bli någonting riktigt. Som – herredumilde – andra också kan ta del av. Anna-Lena och Anna har jobbat som dårar medan jag har varit borta (just kiva kaveri som åkte på semester när det äntligen började brinna i knutarna). Ser så fram emot att komma hem och DRA PÅ ARBETSHANDSKARNA.

Helt underlig känsla att längta till jobbet, förresten. Det var nåt nytt. Fast längtar är väl lite i överkant? Tänker kanske främst att det ska bli så himla fräscht att gå till jobbet utan huvudvärk och flera månader av för lite sömn i bagaget. Känner redan nu att jag kommer småspringa upp för trapporna och bara gotta mig i idéer, nya visioner och nya krafter.

Jag vet inte om jag kom ihåg att säga det sist, men jag flyttar min blogg till Sevendays, den nya adressen blir sevendays.fi/linnjung – visst kommer ni i håg att bookmarka? Måste fixa med Bloglovin också, hojtar när det är klart. Men de flesta av er hänger kanske ändå på min fb-sida, så ni lär ju ändå hänga med i svängarna!

Tills dess ska jag göra som dessa två, relaxa:

 

image100

Semester.

Det är kväll här i Khao Lak och jag har placerat mig i gungstolen på balkongen. Har läst, läst och läst hela dagen. Nu känner jag för att skriva (läs svamla) lite fritt. Det är så varmt och snällt i luften, trots att klockan närmar sig sju. I dag var det 38 grader här på balkongen. Alla dagar är det över 30 grader i vattnet. Man kan bara kasta sig i havet, utan minsta lilla tvekan. Det kan jag aldrig hemma.

Dagarna här är så långa, så stressfria och så oändliga. Klockan går i hälften långsammare tempo än normalt. En hel dag rymmer en vecka. Varje kväll tänker jag precis samma sak. Att jag knappast aldrig har tänkt så här mycket. Även om jag läser största delen av min vakna tid glider tankarna i väg. Man läser några kapitel i en berättelse, och plötsligt är man någon annanstans långt, långt borta i tanken – och så läser man lite igen. Och så håller man på. Det är så skönt att tänka ut alla tankar. Det hinner jag aldrig annars. Alltid är det något som kommer i vägen. Tänker också att det här är sundare. Vad är det för liv att leva där man inte ens hinner tänka på det man vill?

Vi har en knapp vecka kvar av semestern och det är ljuvligt. Att befinna sig i det här tillståndet är något som alla borde få uppleva med jämna mellanrum, kanske främst jag själv. Att bara leva utan klocka, sova när man känner sig trött, slänga sig i havet när man blir varm och bara gotta sig i bok efter bok efter bok efter bok. Dricka kaffe på balkongen, spatsera längs stränderna, luncha där man ser något gott. Duscha och krypa ner i krispiga, nymanglade lakan.

Att vakna på morgonen och känna den fuktiga snälla värmen komma emot en när man öppnar ytterdörren. Gå ner till stranden och äta frukost. Allt känns så välkomnande här, direkt från start (det är ju inte direkt som om man ler när man öppnar ytterdörren på Brändö en kall februarimorgon strax efter 7.30). Ibland vaknar vi alla samtidigt, ibland vaknar vi i otakt. Att få äta frukost ensam med något av barnen känns speciellt. Att tyst smyga ut och äta frukost tillsammans känns värdefullt. Det är så sällan man hinner umgås med ett barn i taget.

Nu är det kväll och det doftar härligt längs gatorna. Rökelse blandat med halvruttna, kvalmiga fiskrester som legat alldeles för länge i värmen fyller luften. After sun, grillmat och sopor. Det är först i det här skedet som jag förstår hur mycket jag behövde den här resan. Ibland måste man bara nolla allt. Tömma huvudet på slask. Komma bort hemifrån och riktigt känna efter hur man mår, vem man är och vad man vill.

Det händer så lätt att man glömmer.

image97 500x333