Nu märks det så tydligt att skolan har kört igång och att stora barnen inte ännu riktigt anpassat sig till tidiga väckningar och dagar som kräver någon form av hjärnkapacitet. När de kommer hem är de så trötta att de bara orkar bråka med varandra. Det enda som hjälper är att plocka fram det magiska vapnet (My). Då glömmer de bort att vara monster och pratar istället med snälla röster.
… i ungefär 2 minuter.
Nå väl, i kväll somnade båda strax efter 20. Och det är väl egentligen det bästa, att gå och lägga sig tidigt. Hur det går i skolan – och hur de själva trivs – är något som man som förälder sällan kan påverka. Däremot kan man erbjuda bästa möjliga omständigheter runt omkring, tänker jag. Att de är utvilade, mätta och förberedda. Och jag hoppas på lite piggare ungar om en tid, när värsta skolstartspirret lagt sig.
Själv gick dagen åt till promenix, att förbereda lite sponsrat inlägg med ny partner, åka till bautaaffär och handla. På eftermiddagen somnade jag som en stock på soffan. Vaknade till att Sami kokade kaffe och bjöd på glass. Ja, livet som ledig är inte så mycket mer spännande än så. Dagarna bara swischar iväg fast man inte gör nånting.
Dagens upptäckt: att My tyvärr hamnar dras med samma (urgulliga) virvel som sin far mitt på huvudet.
Men det är tack och lov inget hon verkar ta särskilt hårt: