Jag ska inte tjata så mycket om SNAKK:et i den här bloggen. Men det här ska jag i alla fall säga: Om ni inte orkar gå in och kolla bloggen, så finns det nu också en fb-sida (så ni automatiskt får en update när nästa avsnitt kommer). Fattar inte hur jag inte tänkte på det själv. Tack för tipset. Och tack för alla snälla medhårspajande kommentarer. Tänk att tre män hörde av sig med positiva meddelanden. Skrattar ännu. För jag blev så glad. Jaja, tack från djupet av mitt hjärta. Och sjukt att ni är över 1000 som lyssnat.

För några veckor sedan satt jag och Nadia på Central och snackade (fullständigt) strunt. Några rödvinsglas senare hade vi jättemånga idéer att förverkliga. Dessvärre känner vi varandra väldigt lite (vet bara att hon är en makalöst bra kvinna). Och ännu mindre vet jag hur vi jobbar ihop.

Och om vi någon gång ska göra succéprojekt ihop måste man börja smått.Vi skakade hand på att inleda med ett fem veckors serie om vardagsbekymmer och det svåra liiiiiivet. Varje söndag ska vi leverera ett nytt avsnitt. Vi börjar med ljud (Lord knows, kanske vi snart börjar göra söndags-tv). I fem veckor framöver ska vi leverera en 25 minuter lång diskussion på vår gemensamma blogg SNAKK. Där hittar du också mer info om vem denna fabulösa kvinna är.

Det första SNAKK-avsnittet finns redan tillgängligt. Vi diskuterar min svåra babyfeber och Nadias utomjordiska PMS. Och det kan hända att vi är de mest egocentriska människorna som existerar, men det är så här vi är. Ska man lära sig prata och klippa och känna varandra, är det så här man måste börja. Våga, helt enkelt. Riskera.

Ta med oss på söndagspromenaden, i badet eller under täcket på middagsvilan. Helt hur ni vill. Men här ska ni trycka. Återkom sedan med kommentarer om hur vi ska överleva och överkomma våra svåra bekymmer. Klassiska kvinnoproblem, minsann. Häjtå!