Sara Danius sommarprat blev årets bästa.

Processed with VSCO with c1 preset

Det kom bara ett sommarprat i år.

Det får vi väl konstatera så här när sommaren sakta börjar packa ihop.

Lyssnade till några stycken, men det var inget som nämnvärt lade sig på minnet. Katarina Wennstams gillade jag förvisso, men också det högkvalitativa och pedagogiska programmet bleknade i lördags när Sara Danius i direktsändning läste upp sitt manus. Det fanns en sån nerv i programmet att jag knappt vågade andas under de 62 minutrarna sommarpratet pågick.

Sara berättar om upploppet till händelsen som ledde till att hon avträdde posten som ständig sekreterare för Svenska Akademien. En väg som kantas av förbluffande feghet, jäv, vänskapskorruption och tvivelaktiga tillvägagångssätt. Jag ville resa mig ur sängen och ropa genom fönstret: ”Men så här kan ni väl allvarligt inte mena att det SKA GÅ TILL?!”. Varför är det ingen som sätter stopp? Vad håller folk på med?

 

”Jag lärde mig också andra ord under min tid som ständig sekreterare. Ord som “golden shower” och “honey trap”. Jag tar dem igen. Golden shower och honey trap. Handen på hjärtat: jag hade aldrig hört talas om dessa ord. Och det hade jag väl inte kunnat tro, att jag skulle bli tvungen att konsultera en pornografisk ordbok för att kunna sköta mitt ämbete som Svenska Akademiens ständiga sekreterare, därtill den första kvinnan att inneha denna befattning. Men så blev det.”

 

Jag rekommenderar att ni lyssnar. För så här skarpt och andäktigt har inte Sommar i P1 varit på länge. Här kan du trycka play.

5 sommarprat jag inte tänker missa.

Mille1

 

Ingen sommar utan sommarprat – så brukar det vara. Även om jag ifjol hade så fruktansvärd LEJDON över att många verkar ha fastnat i en viss ton. Lyssnade knappt på ett enda. Den alltid lika roliga instagrammaren och bloggaren Hanapee satte fingret på det som skaver häromdagen. Kolla det här. Ni fattar, va. Men den här sommaren kanske blir bättre? Vi ska ge det en chans! 

Har lyssnat på så många sommarprat genom åren (vissa år har jag faktiskt lyssnat på precis alla). Och sällan är ju de som man förväntar sig att ska vara riktigt bra som är de bästa, utan oftast kommer det ju någon okänd underdog och knockar ner förhandsfavoriterna. Men här kommer ändå listan över de fem sommarprat jag ser mest fram emot – i den ordning de publiceras:

 

 

1. Katarina Wennstam

6.7 – Sveriges Radio. Har gillat Katarina väldigt länge. Ända sedan jag läst Flickan och skulden för långt över tio år sedan. Tycker hon är så otroligt skön att läsa och följa på sociala medier. Någon som alltid förklara mönster och strukturer. Någon som pedagogiskt orkar förklara hur saker och ting fungerar. En kvinnorättskämpe jag beundrar. Blir säkert ett lärorikt program. Väntar! 

2. Adam Guarnieri

18.7 – Yle Vega. Tror Adam titulerades ”föreläsare i transfrågor” när Vega presenterade sina sommarpratare. Själv intervjuade jag Adam någon gång under min tid på X3M och minns honom som en mycket sympatisk och rolig människa. Han har genomgått en könskorrigering från kvinna till man och kommer förhoppningsvis att prata om det. Känner att det är ett ämne som kunde luftas lite mer. Löjligt mycket stigma kvar.

 

3. Johanna Holmström

24.7 – Yle Vega. Eftersom Johanna skrev en av de bästa böcker jag läste förra året (Själarnas ö) så är det nu bara så att jag måste lyssna till hennes röst också. Tycker hon verkar vara en klipsk människa. Har ingen aning om vad hon ska prata om. Men jag hoppas ju på nåt kring kvinnlig dårskap. 

 

4. Mikael Runeberg

31.7 – Yle Vega. För den som har följt fallet Jari Aarnio (Finlands i särklass största polishärva) är det nästan omöjligt att inte gotta sig i detta. Känns ju kanske lite förutsägbart (gissar att det kanske blir lite upprepning av Jeanette Björkqvists långa reportage i våras), men so be it – jag kommer ändå att lyssna. 

 

5. Sara Danius

18.8 – Sveriges Radio. När någon marknadsför sitt program med orden ”Jag ska tala om konsten att knyta en knytblus och Svenska Akademien” och därtill heter Sara Danius – då blir det nog så gott som omöjligt att låta bli. Få se om vi får någon större klarhet i vad som på riktigt hände innan hon avgick som ständig sekreterare. Känns som en olidligt lång väntan till 18 augusti. 

 

Ps. Tycker det är snudd på ofattbart att Vega inte tog in någon vargexpert som sommarpratare (imagine om de hade fått in den där Jesper från Vargfakta – hade antagligen blivit det mest lyssnade i år). Blev också besviken över att Catariina Salo inte fanns på listan (hade velat höra storyn om beben). Väntar också på Annika Åmans tur. På Sari Somppi. Sara Jungersten. Heidi Hakala. Anna Bertills. Pamela Lindqvist. Tycker inte heller att det hade varit heldumt att ge Anna Hellerstedt (vd för KSF Media) och Anna-Mari Karhunen (vd för HSS Media) ett delat specialprogram. Något säger mig att det hade varit kul att höra två unga kvinnor på två så traditionellt gubbiga poster prata om framtiden. Men hey, det kommer fler år! 

Sommar i öronen.

Tack till er två som räddade min totalt sömnlösa natt genom att tipsa om två sommarprat som jag i min ignorans hade missat och hoppat över. Nu ska jag inte längre gnälla om att P1 inte har levererat i år. Lyssnade på tisdagens och onsdagens efter varandra – och nu är allt förlåtet. 

Jag vill framföra tipsen vidare till er, för jag tycker faktiskt att ni bör lyssna. Och helst i den ordningen jag nu rekommenderar. 

Börja med katastrofläkaren Johan von Schreebs program där han bland annat berättar om när han ryckte ut i ebolakrisen i Sierra Leone, om tältsjukhus i Haiti, om Hans Rosling, om Läkare utan gränser och allt möjligt bra. Blir alltid lika uppfylld och rofylld när jag hör om människor som honom. Som beskriver sig som fega och livrädda, men gör det ändå. Blev otroligt sugen på att läsa hans bok ”Katastrofdoktorn: en berättelse från fältet”. Privat meddelande till Malin, du ska lyssna på det här!

Orsaken till att du måste börja med programmet ovan – och inte Tommy Ivarssons – är för att när du har lyssnat på Tommy Ivarssons så har du inte längre någon ork kvar i kroppen. Jag fulgrät så mycket inatt att jag var tvungen att gå upp och byta kudde. Jag var totalt trött i strupen, magen och ögonen. Hade knappt ett synfält kvar, för jag hade lipat sönder hela mig. En fin pappas lika fina histora om ett liv som bara varade i 15 år. I 9 år kämpade familjen mot sonens lungsjukdom och väntade en halv evighet på nya lungor – och när de väl kom fick operationen avbrytas mitt i, för lungorna höll inte måttet. Och där grät jag så mycket att jag knappt fick luft. Nå väl, ni ska verkligen lyssna. 

Mycket läkare och patient och död i mina tips. Men tro mig. De här två har varit bäst hittills, tycker jag. Se där, nu har ni en bra start på denna soliga söndag. I med hörlurar i öronen och ut i solen!

 

77

Att lyssna på.

På 450 km hinner man nöta många tankar, konflikter, poddar och radioprogram – i synnerhet om 450 km i princip går ut på att nöta 80 km/h bakom ett band av husvagnar (alltså vad var GREJEN med alla tusentals husbilar och husvagnar i dag?). Vanligtvis tar det typ fem-ish timmar att köra hem, i dag tog det sex.

Men eftersom mitt semester-jag är lugnet självt, gick det ändå hur smooth som helst. Jag matade barnen med choklad och lyssnade på allt som kom i min väg. Regnet droppade melankoliskt när vi körde genom landet och jag var allmänt mottaglig och öppen i sinnet. Först lyssnade jag på ”Blankens Swanberg” som är min nuvarande favoritpodd, tillsammans med ”Vad har Peppe lärt sig under veckan som gått” (som lyssnade jag på efteråt). Det var inte på grund av mitt fenomenala humör som jag tyckte de var så bra, utan de är båda på riktigt, riktigt högklassiga. Lärde mig (återigen) så mycket nytt om populärkultur och journalistik. Har ni ännu inte hakat på grejen med podcasts ska ni börja med dem.

Sedan lyssnade jag på Ingalill Mosanders sommarprat (och tänkte på att jag borde ha en sommarserie här i min blogg som recenserar sommarprat, har faktiskt lyssnat på alla, både svenska och finlandssvenska, och en har ju tusen saker att kommentera). Mitt drömjobb i hela världen är förresten att bli producent för sommarpratarna.

MEN SEN:

Sedan slängde jag mobilen och lade på bilradion. Och just då började Hannah Norrenas ”Hon som inte rodnar”-avsnitt. Och jag vet faktiskt inte vad det berodde på, men jag blev så vansinnigt berörd av det. Liksom inte gråtig eller så, men det kändes som om allt Hannah sa gick rakt in i hjärtat. Liksom tusen aha-upplevelser i minuten. Jag var så innerligt mottagligt för allt hon sa. Jag tycker mig ha lyssnat på det tidigare, men jag kan inte ha haft samma mood på, för nu kändes Hannah som en som jag skulle behöva gå hos en gång i veckan. Vilket otroligt klokt avsnitt. Kände mig alldeles uppfylld av vishet. Speciellt fastnade det som Hannah sa om att lyssna på sig själv. Tror hon sa något i stil med ”Om du har frågan, så vet du redan svaret, du måste bara lyssna noggrant inåt”. Redan det att du ställer dig själv en fråga indikerar på att svaret finns där inne.

Tack Hannah och Frida för god söndagskänsla i magen!

Ni kan lyssna själva här.