Khao Lak då?

Michela ställde lite frågor om Khao Lak här tidigare. Kommer inte åt nätet här vid poolkanten, så kan jag nu inte kolla upp exakt vad hon frågade. Får dra lite på högt.

 

Det första som slog oss när vi kom var ”OMG SÅ HÄR GALET MÅNGA PENSIONÄRER HAR VI ALDRIG SETT PÅ ETT OCH SAMMA STÄLLE”. Det kryllar av old but gold. På vårt hotell finns för närvarande en annan barnfamilj. Resten vigulanta, hurtiga promenadgubbar och lippistanter från Tyskland.

 

För dem som tycker om lugn och ro är det verkligen ett suveränt klientel här. Men så här mot slutet skulle jag gärna ha lite fler gråtande snorungar vid poolen och fler odrägliga tonåringar som väsnas. Här är så fruktansvärt lugnt och behagligt. Man kunde ge en tia eller två för lite action. Och nu menar jag verkligen inte Pattaya eller så. Utan bara lite vanligt, hederligt folk under 60.

 

Men Thailand är alltid Thailand och hur man än vänder och vrider på det, så är det fantastiskt. Naturen, människorna, maten och klimatet. Tycker överlag att Thailand har fått en oförtjänt taskig svennestämpel. Att det börjar vara Gran Canaria, ja ni vet.

 

Men det är jag inte benägen att svälja ännu. För trots allt har vi haft perfekt väder varje dag i snart 18 dagar. Inte en droppe regn och havet över 30 grader varje dag. Så himla pålitligt. Och maten, herregud, maten. Alla dagar har vi ätit så sjukt mycket gott. Och alla de här gulliga människorna. Och det finns massor av fina, mysiga platser. I synnerhet om man bor en liten bit utanför centrum som nu.

 

Vi flög reguljärflyg Helsingfors – Phuket med Finnair (tog 10 timmar, vilket var passligt med tanke på barnen, mellanlandningar får vänta några år). Från Phuket körde vi 90 minuter med taxi till Khao Lak. Hotellet hade mammas kompisar tipsat om. Mycket bra hotell. Ljuvlig frukost, perfekt läge på stranden och så himla rent och fräscht.

 

Det enda dåliga är kanske att det blev asigt dyrt, men å andra sidan skulle jag betala dubbelt upp bara man alltid fick ha den här goda känslan i kroppen.

 

image28