Vaknar till liv.

Det var sen eftermiddag och i det skyddade hörnet nere på gården där jag låg var det så hett att jag fick ta av mig både jacka och gummistövlar. Solen stekte så hårt att det inte ens gick att hålla ögonen öppna. Det var bara att luta sig tillbaka och stänga ögonen. Låta solen tina en inifrån ut.

trött i ben, armar och axlar efter helgens målnings- och trädgårdsjobb. Så fruktansvärt skönt att bara kasta sig i en solstol.

Fick riktigt flashbacks från hur det är att ligga på en strand i något annat land. Förvisso hörde jag inga tunga, varma vågor rulla fram och tillbaka. Men måsarna sjöng och småfåglarna kvittrade så frenetiskt att det nästan kändes som en tidig morgon, kanske i Thailand. Svala, men varma vindar fläktade runt hörnet och barnen lekte en bit i från. Enda som fattades var doften av solkräm och någon svängig musik att vicka tårna till.

Varje år, den här tiden på säsongen, går jag helt upp i varv när jag tänker på att vi har hela den finska sommaren framför oss. När man ännu bara kan föreställa sig hur allt ska bli. I fantasin är ju allting alltid mycket bättre än i verkligheten, och jag föreställer mig att den här sommaren ska bli ovanligt underbar. Våren är min bästa tid och jag njuter verkligen när jag får se allt, inklusive mig själv, vakna till liv och grönska.

Ni som har läst den här bloggen länge vet att jag är en människa som alltid fryser. I nio av tio fall kan du räkna med att jag har kallt. Förutom några veckor i juli, då får jag slappna av (om det är ett bra år, vill säga). Därför har jag kommit att glorifiera allt vad semesterresor och högsommar heter. För jag älskar verkligen att ha varmt.

Därför händer det också otroliga grejer inom mig på våren. Det är som om humöret har varit fruset hela vintern – och nu smälter det sakta. Mitt i allt kan jag bara bli 100 % glad av att låta ansiktet grillas i solen! Skit i att jag blir rynkig och läderhudig som 40-åring. Låt mig bara få vara glad och snäll en stund, va.

Ovanför mig, i den supergamla eken, såg jag ännu inga spår av grönska, men vinbärsbuskarna och syrenerna har gröna fina knoppar. Gräsmattan börjar sakta men säkert grönska och nu är det fem före innan tulpanerna spricker. Det är så roligt att föreställa sig hur många bra stunder som ska komma på den här gården i sommar.

 

20200503_160020


Kanske får man så
småningom börja träffa vänner igen. Då ska vi grilla i vår nya grill och dricka vin i hörnsoffan tills solen går ner (kanske till och med tända en brasa i eldstaden!). Alla rabarberpajer. Alla soliga frukostar. Alla fredagkvällar med familjen. Lira lite fotboll, läsa lite böcker och rensa lite rabatter. Jag tror INGEN FÖRSTÅR hur pepp jag är på att få ta mig an den första sommaren som husägare. Jag trodde faktiskt inte att en egen gård skulle göra mig så här gott.

Eller så är det vårkänslorna som talar.

Kanske svär jag över alla misslyckade sådder och gräsmattshelvetet som ska klippas när ni frågar mig efter midsommar. Men so be it, det här med att glädjas i förväg har alltid varit min styrka. Och nu ser jag så många bra bilder när jag ser sommaren för mitt inre. Så många sommarprat jag ska lyssna på (och känna absurd stolthet över – ni fattar inte vilken otroligt bra säsong vi gör just nu!) medan jag pillar på i trädgårdslandet. Så många kryssmål jag ska göra i målet vi fick ärva av grannarna i dag. Och så ska jag säkert måla staket – och ännu mera staket – ända tills armarna faller av.

Och så ska jag ligga här i hörnet och föreställa mig att vi snart får en sommar som får Asien att blekna i jämförelse. Aj hörni, livet, inte är det helt skit inte.

 

20200503_165156

Häng med ut en stund, vetja.

IMG_4364


I dag efter jobbet
satt jag en stund i soffan och begrundade huruvida jag skulle lägga mig ner och förbli där eller snabbt svira om till arbetskläder och fortsätta med gårdagens staketmålning. Och eftersom jag står här med en bild på gården kan er slutledningsförmåga antagligen lista ut att jag trots allt valde det senare. Trots att jag egentligen ville bädda ner mig i soffan.

Jag började måla staketet igår  – och nog är det ju bara så att målning är livet! 

Det är något så njutningsfullt (satisfying, som barnen skulle säga) när ojämna ytor och skruttiga strukturer, med bara några penseldrag, plötsligt kan se enhetliga och nya ut. Allt går liksom att släta över med målfärg. Tänk om livet i allmänhet skulle vara så enkelt. Med några liter målfärg är allt förlåtet. Allt får en ny chans (jag skulle kunna doktorera i målningens helande effekt på Linn Jung). Men först måste jag alltså måla klart staketet!

 

IMG_4354


Igår skröt jag över
hur bra min staketmålning blev på insta – och fick smisk för att jag glömde före-bilden. Men här kommer ett litet bevis på hur illa ställt det var innan vi tvättade och målade! Jag har tvättat med en blandning av ättika, diskmedel och vatten. På vissa platser växte mossa, så där har jag förstås fått gå loss med stålborste. Ett fåtal plankor var också så ruttna att de fick bytas. Men i det stora hela är det frågan om ett staket som nog håller några år till med lite kärlek, målfärg och konstgjord andning.

 

IMG_4355


En annan liten
utmaning är att det växer supervassa rosenbuskar ungefär längs 10 meter av staketet, så mina händer (och vrister och vader) består just nu av sunda, vitmålade köttsår. Men det har jag förhoppningsvis glömt sedan när de slår ut och börjar blomma. Är det någon som vet vad det här ser ut att vara? Hoppas det blir någon fin färg mot det vita staketet!

 

IMG_4345

 

Med mig på dagens talko hade jag Mysslersons Myss som tjänstvilligt marinerade sin hårt arbetande mor i såpbubblor.

 

IMG_4349


Visst blir det fint?
Goodbye grönt mögel, goodbye flagnande färg, goodbye sunkig feeling! Målade grinden ett andra varv i i dag. Porten är ju trots allt ansiktet utåt (som vi i reklambranschen gärna säger).

 

20200426_173208

 

Förr när jag gick förbi här om somrarna tyckte jag alltid den där stora syrenen till höger var så ovanligt fin när den blommade om somrarna. Har fotat flera bilder på den med telefonen, långt innan jag förstod att den en dag skulle vara vår. Förra sommaren bågnade den av lila blommar. Dessvärre har den rymt genom staketet så vi fick slakta en hel del som ni ser där nere. Den får se till att hålla sig på insidan (social distancing).

I övrigt har våren väldigt tydligt vaknat till liv ute på gården nu. Här blommar mycket i blått, grönt och gult just nu. Låt oss ta en sväng om i rabatten!

 

IMG_4332.jpeg

 

De här är så gulliga och de ploppar upp överallt, till och med i gräsmattan, men jag låter dem hållas. Tids nog plattas de till av fotbollar och andra hänsynslösa fiender. Snödroppar ser jag också här och där.

 

IMG_4328.jpeg

 

Jag är ju sannerligen ingen Hemulen (snarare Hemulens motsats), så ni får skratta om det här inte är en påsklilja, men de här som jag tror är påskliljor har äntligen slagit ut. Jag undrade länge vad de kan vara (på den nivån jobbar vi alltså här). Nu har jag googlat påsklilja och känner mig lite säkrare. Moving on!

 

IMG_4350

 

Min enda superspänning just nu ligger i att klura ut vilken färg tulpanerna kan tänkas vara. Knopparna börjar piiiiikkuhiljaa visa någon slags tendens på att lite lite lite skifta i rosa eller rött. Tänk att det växer tulpaner här! Min bästa blomma. Hoppas på cerise!

En annan mycket rolig överraskning fick jag i helgen när vi drack kaffe invid trädgårdslandet. Jag har ännu inte hunnit plantera något annat än några utväxta vitlökar (och ja, jag vet att det är fel tidpunkt, men jag har hört att man kan äta blasten). Nåja, här har naturen skött det riktigt bra själv. En trevlig överraskning fick vi!

 

IMG_4357

 

Ser ni alltså vad som pågår där längre bak? Let’s take a closer look!

 

IMG_4359

 

I jorden som vi skyfflade till trädgårdslandet (eller i marken under högen) fanns rabarber! Vilken skojig överraskning – och vilken utomordentligt välfunnen placering. Mitt i mitt trädgårdsland!

 

IMG_4358

 

Bakom de åtta jordgubbsplantorna som vi hittade för en tid sedan ploppade det också upp fet rabarberhög. Gjorde mig riktigt munter när jag tänkte på hur fruktansvärt gott det är med rabarberpaj. Rabarber måste ju nog vara en av de mest underskattade råvarorna. Allt man gör med rabarber är ju bara skitgott. Ja?

 

IMG_4363

 

Visste ni att den vita delen av huset byggdes långt senare? Först fanns bara den sandfärgade delen. Men behovet av en hiss i huset gjorde att den nya delen kom till. Det är vi mycket tacksamma för i dag. Det gör att det finns mycket mera space, både i tamburen och i rummet som går under arbetsnamnet skumparummet på övre våningen. Skumparummet är tyvärr inte så härligt som det låter. Det är ett slagfält utan dess like. Fem säckar ostrukturerade barnleksaker och två franska balkonger.

 

 

Och här någonstans slutar dagens afterwork på Brändö. Roligt att ni hängde med ut på gården en stund! Stay tuned för hisnande spännande rapporter om det som nästan gör oss sömnlösa om nätterna: TULPANERNAS FÄRG!!!

Vänner, håll ut.