Ofin fråga.

Jag utlovade en obekväm historia från ölserveringsområdet från mellon i Växjö. Stämningen i korridorerna i arenan var festlig och klockan var kanske kvart före start och vi stod och trängde oss kring ett ståbord.

Det var svettigt, trångt och packat. Jag och Nathalié stod som bordvakter i det enda lediga bordet som fanns tillgängligt (alla andra köade efter en skumpa eller en sista öl innan det var dags att söka oss till våra sittplatser). 

Fram till bordet stegade två snygga pantertanter, cirka 40 plus. De hade inget ledigt bord och frågade:

– Tjena, får vi stå här medan era vänner köar?

– Nåmen såklart, sa vi på hård finlandssvenska.

– Ah, snällt. Tack! Det var så trångt här. Säg till när vi ska gå!

– Iiingen panik, det är lugnt, stå kvar ni!

 

Och så började såklart smalltalket (eftersom svenskar i regel är trevliga):

– Ja, vad tror ni om dagens tävling då?

– Vi är här för att heja på vår kompis Krista, så vi tror förstås på henne! Ni då?

– Vi är här med FO/O, så vi håller på dem!

 

Eftersom pojkarna i FO/O är relativt unga (18-19 år) och dessa pinglor lite äldre drog Nathalié till med en rimlig fråga (ja, det får man väl ändå säga).

– Ja, så ni kanske är deras mammor då?

Och exakt här dog stämningen. Den gick från hundra till noll på 0.2 sekunder. Det gick att skära i luften. Det blev akward, helt enkelt.

– Nee, vi är bara deras vänner, sa de torrt.

Eftersom magin var bruten blev vi mycket glada att våra finska vänner kom tillbaka med händerna fulla av skumpa och öl. Vi sa adjö och så tänkte vi inte mer på det. 

Ända tills Jema messade en screenshot följande morgon: 

 

17121998 1504284612938806 1583255421 o

 

Den vi just hade mammat var alltså en flickvän (inte undra på att stämningen var lite ”spänd”, heh).