Oh well.

Ett par brutala faktafel uppdagades i dag i vaccininlägget här under.

1. Svärmors syrra hette faktiskt Monica.
2. Hon var inte lillasyster, hon var storasyster.
3. Hon dog i kikhosta.

 

I övrigt vill jag påpeka att jag verkligen blev tagen på sängen av mitt inlägg. Har ju förstått att det kan bli hett om öronen när man tar upp vacciner, men trodde inte att en enda människa i hela världen kan reagera på det där menlösa dravlet (oh well – jag hade jättefel).

Jag tycker att det är urintressant att läsa om åsikter ur olika läger, men tonen blir oftast så råjsig att man (nå, jag) hellre backar än lär sig av varandra, vilket förstås alltid är synd. Skulle så gärna vilja förstå.

De vaccinkritiker jag själv känner är så otroligt pålästa och argumentstarka att jag aldrig ens vågar gå i närheten när det nalkas diskussion. Är riktigt imponerad av mig själv att jag inte ens tvekade före jag publicerade inlägget här under, haha. Har tydligen ingen självbevarelsedrift längre.

En av grejerna som diskuterades i mitt kommentarsfält igår var frågorna om att medierna inte skriver nåt som går emot ”statens linje”. Jag skulle inte orka dra den här harangen, men kan ändå tycka det är en märklig uppfattning. Är det inte just det journalister jobbar med – att granska statsmakten? 

Min kollega Heidi skrev en bra kolumn för cirka ett år sedan. ”Hur ska journalister hantera vaccinfrågor?”. Hoppas ni är prenumeranter så ni kan ta del av den (annars kan man bli det för 1 euro, ser jag). Där ställer hon många bra frågor. Vem ska medierna vända sig till för att få bägge sidorna representerade så att artikeln blir balanserad och trovärdig? Är en ensaksrörelse som denna jämbördig med en myndighet? I don’t know. Det är så infekterat och svårt att man knappt vågar utveckla.

Ändå är jag helt säker på att de medier jag dagligen läser gör sitt allra yttersta för att ge mig rådande fakta och forskning, helt utan smutsiga baktankar och piskor från staten (jag raljerar stort här nu, men tänker att det här påminner lite om diskussionen om när ”media mörkar nationaliteter på brottslingar”).

Att diskutera det här var ändå semi-roligt ända tills jag fick ett superargt mejl om hur rutten och ansvarslös jag är (det tycker jag var ruttet). Jag trodde att man får hålla ändlösa monologer om sina egna livsval, så länge man var snäll. Men har lärt mig en läxa: Det gäller inte när man snackar vacciner.

Som avslutning vill jag tipsa om Anders Eklunds artikel ”Det stora vaccinkriget”. I morgon ska vi diskutera .. typ namn, väder och hållbar utveckling. Tack ändå till er som var vänliga och sakliga.