Jag är så fucking trött på människor.

2017 11 22 06.01.29 1

 

Rubriken är eventuellt i hårdaste laget. Men jag vidhåller: jag är så jävla trött på människor. Eller kanske inte på människorna i sig, utan människors usla förmåga att debattera i skrift. De senaste dagarna har det varit alldeles häpnadsväckande tydligt att vi måste uppfinna ett skolämne som heter ”argumentationsbaserad, skriftlig kommunikationsteknik”. Kanske också få in ord som progressiv eller framåtsträvande. Eller varför inte inlyssnande?

Vad säger vi om det till nästa läroplan? ”Argumentationsbaserad, progressiv kommunikationsteknik i skrift”. Eller så här i folkmun: Hur man deltar i en debatt på Facebook. Säga vad man vill om våra framgångar i Pisa, tycker den senaste tiden har bjudit på så många bevis på att Finland är ett debattekniskt u-land.

Eller den här veckan är ju ingalunda speciell. Vi har sett det här förr. I vaccindebatter. I vargdebatter. Kolloidalt silver-debatter. Alla sorts debatter som ska föras i skrift. Jag vågar inte gå så långt som att säga att de här debatterna har varit totalt förgäves – säkert har någon någonstans lärt sig någonting – men det som vi däremot har sett mycket av är folks oooobefintliga förmåga att ens försöka lyssna på varandra. 

Eftersom jag själv har band till Snappertuna har jag mycket intresserat följt med diskussionen kring vargflocken som rör sig där. Eller följde vill säga. För jag insåg ganska snabbt att det inte är någon idé att äta popcorn framför två läger vars ”debatt” gick ungefär så här:

– Skjut vargarna nuuu, ska någon måsta dööö innan något görs???? Vad säger ni sen när de har ihjäl ett barn va va va?????

– Jävla jägare, se er själva i spegeln, så här går det när man skjuter alfahanen!! Flocken är splittrad!!!!

– De här vargarna beter sig inte naturligt!! De är hybrider som ska skjutas bort!!! 

– SKJUT MÄNNISKORNA ISTÄLLET!!!

 

Ingenstans såg jag någon som sträckte ut handen och sa ”Jag förstår att det här gör dig alldeles förfärligt rädd, du som har barn som rör sig i området och allt. Finns det månne något vi tillsammans kunde göra för att minska rädslorna utan att skjuta varken människa eller varg?”. Såg heller ingen som sa: ”Jättefint att du värnar om vargen – det gör jag som jägare också. Månne vi kan dricka kaffe och se om vår gemensamma ängslan över vargstammens fortplantning kan skapa någon förståelse över lägergränserna? Jag vill föra fram argument som säger att en fällning kan förbättra situationen i området. Ses vi vid ABC klockan 18? Ps. Jag lyssnar gärna på dina argument också. Ds.”

PAH.

De kommer aldrig att lyssna på varandra. Det finns ingen vilja att förstå. De kommer att stå där och gapa om ond bråd död tills vargen tar den ena och bössan tar den andra. 

Och det är ju egentligen synd. För jag tror att om man klär av ”SKJUT VARGEN!!!!!!!!” så kan faktiskt hitta något mycket ärligare. Kanske var det bara ett dåligt formulerat ”Jag älskar mina barn och jag är så förtvivlat rädd för att något ska hända dem”?

När folk blir 1. rädda och 2. arga är det som om de glömmer att en diskussion blir betydligt mer givande om vi har en framåtrörelse. När känsloargumenten och anekdotisk bevisföring tar över vill ingen längre mötas. Då används kommentarsfälten mest som en kollektiv spya mot en piltavla. Alla vill säga något (helst så upprörande och med så många utropstecken som möjligt!!!!!!!). Det såg vi ju i kolloidalt silver-debatten i veckan också:

 

– Österbottniska hemmamammor i farten igen!! Samma som vägrar vaccin och förstör för oss andra!! I nappflaska till bebisar ännu till!!!!!!!!! VAR ÄR SOCIALEN? VAR ÄR BARNSKYDDET??? SKA NI FÖRGIFTA ETT BARN!!

– Amerikanska naturvårdsverket konstaterar att ingen toxicitet föreligger. Ni vet väl förresten att det här är Läkemedelsindustrins STÖRSTA FIENDE! Big Pharma och allt det där! En kommersiell vinstmaskin med tvivelaktig moral!! 

– FOLIEHATT!!! Österbotten har tagit på sig rollen som den faktafientliga regionen i vårt land!! Vad kallas alternativ medicin som visats fungera? Jo, medicin!!! ARGYRIAAAA!!!

– SÅ NAIVT att svälja allt staten trugar på oss med hull och hår! Tusentals människor dör varje år av godkända läkemedel utskrivna av vetenskapsmän i form av läkare. Jag har aldrig sett en blå människa trots att tusentals människor använder sig av KS. Det är myt. TÄNK SJÄLV!!! VÅGA GÅ DIN EGEN VÄG!!

 

Skulle nästan vilja klämma av med ett hårt skällsord: Muppar.

Många diskussioner och kommentarsfält har jag tragglat igenom. Och sällan har jag sett så mycket misstänksamhet gentemot Den Andra Farliga Sidan.

Jag tror ingalunda det här med rekommendationer från myndigheter är en 100 % svartvit – och lätt – diskussion. Det här blir nu ett onödigt sidospår, men ta nu det här med statsstödet och mjölken som var på tapeten i Vörå häromveckan. Jag anser Vörå gjorde fint i att slopa den fettfria mjölken (huga) – även om de blev  tillrättavisade snabbt efteråt. Enligt rekommendationerna ska daghem och skolor dagligen servera D-vitaminberikad fettfri mjölk vid måltiderna. Om vi säger som så: Man KAN ifrågasätta den rekommendationen. Även om det var staten som utfärdade den. 

Ändå förvånar det mig hur lite vid litar på varandra. 

Och hur mycket vi misstror myndigheter.

Men framför allt: hur otroligt dåliga vi är att framför de goda argument som vi faktiskt har. 

Mellan raderna har jag avläst massor av bra poänger i alla ovanstående debatter. Om vargar. Om KS. Om vacciner. Till och med om mjölk! Men de försvinner bland utropstecken, hån, misstro, vetenskapsförakt, industrihat, österbottenfobi (vissa nylänningar verkar verkligen hata Österbotten) och mänsklig arrogans. Vi vill så gärna skriva andra på näsan, att vi helt glömmer bort att vi faktiskt kan ha nytta av varandra. 

All utveckling och framåtsträvan här i världen hänger på att vi ska våga ifrågasätta det gamla. Till exempel skapa nya sätt för djur och människor att leva sida vid sida. Till exempel i en by som Snappertuna. Eller också: Utveckla nya sätt så vi människor kan leva sida vid sida. Ta nu mediciner som exempel. Men det blir ju så mycket svårare att komma dit när vi hela tiden pratar med STORA BOKSTÄVER och utgår från att den man pratar med är hjärntvättad av ”moneytalksindustrier” eller ”youtubeexperter”,

Och samtidigt misstror den som försöker ta reda på vilken väg som blir bäst. Har vetenskap och forskning någonsin stått så lågt i kurs?

Min mamma Dana jobbar med ett projekt inom karriärhantering och pratar ofta om att mina barn antagligen kommer att jobba med yrken som inte ännu är uppfunna. Vem vet, kanske är det My som undervisar dina barnbarn i skolämnet ”Argumentationsbaserad, progressiv kommunikationsteknik i skrift”. 

Som den curlande morsa jag är har redan gjort en lektionsplan:

Lektion 1: Ingen använder ett enda jävla ord – bara sina öron. 

Lektion 2: Alla raggar upp sin värsta fiende och säger: Hey, jag lyssnar på dig en stund – och så lyssnar du på mig – och så skriver vi ner allt som förenar oss i en lista.

Lektion 3: Utifrån listan jobbar vi med problemlösning.

 

Kanske behöver jag inte vara så trött på människor sedan?

Oh well.

Ett par brutala faktafel uppdagades i dag i vaccininlägget här under.

1. Svärmors syrra hette faktiskt Monica.
2. Hon var inte lillasyster, hon var storasyster.
3. Hon dog i kikhosta.

 

I övrigt vill jag påpeka att jag verkligen blev tagen på sängen av mitt inlägg. Har ju förstått att det kan bli hett om öronen när man tar upp vacciner, men trodde inte att en enda människa i hela världen kan reagera på det där menlösa dravlet (oh well – jag hade jättefel).

Jag tycker att det är urintressant att läsa om åsikter ur olika läger, men tonen blir oftast så råjsig att man (nå, jag) hellre backar än lär sig av varandra, vilket förstås alltid är synd. Skulle så gärna vilja förstå.

De vaccinkritiker jag själv känner är så otroligt pålästa och argumentstarka att jag aldrig ens vågar gå i närheten när det nalkas diskussion. Är riktigt imponerad av mig själv att jag inte ens tvekade före jag publicerade inlägget här under, haha. Har tydligen ingen självbevarelsedrift längre.

En av grejerna som diskuterades i mitt kommentarsfält igår var frågorna om att medierna inte skriver nåt som går emot ”statens linje”. Jag skulle inte orka dra den här harangen, men kan ändå tycka det är en märklig uppfattning. Är det inte just det journalister jobbar med – att granska statsmakten? 

Min kollega Heidi skrev en bra kolumn för cirka ett år sedan. ”Hur ska journalister hantera vaccinfrågor?”. Hoppas ni är prenumeranter så ni kan ta del av den (annars kan man bli det för 1 euro, ser jag). Där ställer hon många bra frågor. Vem ska medierna vända sig till för att få bägge sidorna representerade så att artikeln blir balanserad och trovärdig? Är en ensaksrörelse som denna jämbördig med en myndighet? I don’t know. Det är så infekterat och svårt att man knappt vågar utveckla.

Ändå är jag helt säker på att de medier jag dagligen läser gör sitt allra yttersta för att ge mig rådande fakta och forskning, helt utan smutsiga baktankar och piskor från staten (jag raljerar stort här nu, men tänker att det här påminner lite om diskussionen om när ”media mörkar nationaliteter på brottslingar”).

Att diskutera det här var ändå semi-roligt ända tills jag fick ett superargt mejl om hur rutten och ansvarslös jag är (det tycker jag var ruttet). Jag trodde att man får hålla ändlösa monologer om sina egna livsval, så länge man var snäll. Men har lärt mig en läxa: Det gäller inte när man snackar vacciner.

Som avslutning vill jag tipsa om Anders Eklunds artikel ”Det stora vaccinkriget”. I morgon ska vi diskutera .. typ namn, väder och hållbar utveckling. Tack ändå till er som var vänliga och sakliga.

Skyddar hela flocken.

När man snart ska sätta en ny människa till världen har man cirka en miljon beslut att fatta. Det låg jag och filosoferade över i dag när barnen var i skolan och Sami låg och snarkade av sig ett nattskift bredvid mig.

Ska man göra den där dna-screeningen som säger exakt vilka ärftliga sjukdomar barnet har anlag för? Behöver vi en försäkring ifall barnet blir sjuk? Får jag ens en försäkring med tanke på tidigare förlossningar? Bla bla bla. Från sjukdomar skenade tankarna vidare till vaccinationer som sannerligen är aktuella de första åren i barnens liv.

Tänkte en stund på svärmors lillasyster Karin som, om jag minns rätt, dog redan som tvååring i scharlakansfeber (eller var det kikhosta – nu minns jag inte). Och så tänkte jag en liten stund på vaccinmotståndet som har härjat (kanske främst i norra) Österbotten de senaste åren. Hur konstigt det skulle te sig för Karins föräldrar om de fortfarande levde. 

Inser nu att jag sitter här och bloggar om det mest infekterade som finns (vacciner), men när vi en gång kom in på det så skulle jag kunna passa på att berätta varför jag själv har vaccinerat mina barn, eftersom det kom på tal här i helgen. Om varför jag kommer att fortsätta vaccinera mitt nya barn om vi nu kommer så långt.

Jag har barn i min närhet som inte kan vaccineras, hur mycket deras föräldrar än skulle vilja – barnen är helt enkelt för allergiska. Och det finns ju också barn som av andra orsaker inte kan vaccineras (de kanske har nedsatt immunförsvar pga cancer eller andra rysliga sjukdomar). Alla ovaccinerade barn är ju ingalunda barn till vaccinmotståndare. Även om det finns av dem också.

När jag ser på det här med vacciner från ovan, så ser jag det som ett kollektivt, solidariskt system. De vaccinerade skyddar hela flocken. Vi vaccinerar vår familj, inte bara för vår egen skull, utan också för att minska risken för att en ovaccinerad ska smittas av en förödande sjukdom. Ju fler som vaccinerar sig kring ett ovaccinerat barn – desto mindre blir risken. 

Det är på något vis så ledsamt att den här gruppimmuniteten inte längre håller. Jag fattar förstås att det finns äckligheter i vacciner också, och att det förekommer vaccinskador etc. Men det är ju inte direkt så att man önskar tillbaka mässling och difteri och fan och hans moster. I synnerhet när man har ofrivilligt ovaccinerade barn omkring sig. Det tror jag också de som fortfarande minns vad de gamla barnsjukdomarna förde med sig håller med om.

Ja ja ja, allt kan man ändå inte skydda sig mot. Inte ens om man screenar DNA:t direkt på BB (ps. bestämde förresten att vi väljer bort det). Gonatt tå!

 

bebisar

 

Ps. Här kan ni (på finska) läsa om
mässlingproblematiken i Italien just nu.