Att lyssna på.

På 450 km hinner man nöta många tankar, konflikter, poddar och radioprogram – i synnerhet om 450 km i princip går ut på att nöta 80 km/h bakom ett band av husvagnar (alltså vad var GREJEN med alla tusentals husbilar och husvagnar i dag?). Vanligtvis tar det typ fem-ish timmar att köra hem, i dag tog det sex.

Men eftersom mitt semester-jag är lugnet självt, gick det ändå hur smooth som helst. Jag matade barnen med choklad och lyssnade på allt som kom i min väg. Regnet droppade melankoliskt när vi körde genom landet och jag var allmänt mottaglig och öppen i sinnet. Först lyssnade jag på ”Blankens Swanberg” som är min nuvarande favoritpodd, tillsammans med ”Vad har Peppe lärt sig under veckan som gått” (som lyssnade jag på efteråt). Det var inte på grund av mitt fenomenala humör som jag tyckte de var så bra, utan de är båda på riktigt, riktigt högklassiga. Lärde mig (återigen) så mycket nytt om populärkultur och journalistik. Har ni ännu inte hakat på grejen med podcasts ska ni börja med dem.

Sedan lyssnade jag på Ingalill Mosanders sommarprat (och tänkte på att jag borde ha en sommarserie här i min blogg som recenserar sommarprat, har faktiskt lyssnat på alla, både svenska och finlandssvenska, och en har ju tusen saker att kommentera). Mitt drömjobb i hela världen är förresten att bli producent för sommarpratarna.

MEN SEN:

Sedan slängde jag mobilen och lade på bilradion. Och just då började Hannah Norrenas ”Hon som inte rodnar”-avsnitt. Och jag vet faktiskt inte vad det berodde på, men jag blev så vansinnigt berörd av det. Liksom inte gråtig eller så, men det kändes som om allt Hannah sa gick rakt in i hjärtat. Liksom tusen aha-upplevelser i minuten. Jag var så innerligt mottagligt för allt hon sa. Jag tycker mig ha lyssnat på det tidigare, men jag kan inte ha haft samma mood på, för nu kändes Hannah som en som jag skulle behöva gå hos en gång i veckan. Vilket otroligt klokt avsnitt. Kände mig alldeles uppfylld av vishet. Speciellt fastnade det som Hannah sa om att lyssna på sig själv. Tror hon sa något i stil med ”Om du har frågan, så vet du redan svaret, du måste bara lyssna noggrant inåt”. Redan det att du ställer dig själv en fråga indikerar på att svaret finns där inne.

Tack Hannah och Frida för god söndagskänsla i magen!

Ni kan lyssna själva här.