Hej från sjukdomsmisären, jag pendlar upp och ner i diverse febertoppar. Ibland klarar jag inte ens av att prata med omvärlden, ibland mår jag hur bra som helst. För att i nästa stund fräsa iväg till 39. Just nu är jag ner i ett skönt Burana-mode. Ska snabbt passa på att färdigställa ett blogginlägg jag har haft på G en tid. Men aldrig kommit mig för att publicera.
Det började med att jag hittade ett gammalt foto förra veckan som jag postade på Instagram i går. Det kan ju vara svårt att fokusera på något annat än kaoset som råder på bilden i fråga, men blev pepp på att göra en tillbakablick på hur det såg ut i Gula huset när vi flyttade hit. I november har vi bott här i fem år. Tre väggfärger senare kan man ju säga att det har hänt en del på vägen. Först var det naturvitt, sedan blev det mint och nu är det grått.
Häng med på en throwback:

När vi flyttade in var det naturvita väggar med en mörkgrå fondvägg. Nu när jag ser bilderna i efterhand kan jag imponeras av ljuset. Fast på den tiden skulle det ju vara ljust & fräääscht (uh).

Här hade vi tydligen inte riktigt kommit i gång ännu. Uj, så här kontrastlösa lägenheter gör mig orolig i kroppen. Lägenheten i sig är ju huippu, men FÄRGEN VAR ÄR FÄRGEN.

Fondväggen var mörkgrå. Den var helt okej, om än i ganska dåligt skick.

Här ser man den lite bättre. Problemet var inte tapeten i sig, utan mer konceptet fondvägg. Ni kan försöka förbi se mitt tillgjorda leende. Tyckte dörren och tapeten var väldigt samspelta, men i hörnet där tapeten mötte den vita flagnade det utaf helfvetet.

Här hade vi ännu sofforna mitt emot varandra. Måste ärligt talat säga att jag totalt har förträngt att det någon gång såg ut så här. Snudd på fånigt. Men blir ändå rörd. Barnsligt, knasigt och oväntat. Någon gång hade vi också sofforna längs väggarna.

Sedan följde den mintgröna fasen. Året var 2013. Den hade jag drömt om väldigt, väldigt länge. Och jag målade över tapeterna en kväll när jag fick feeling.

Det var också en väldigt harmonisk färg att ha i vardagsrummet. Tyckte alltid den händes välkomnande och varm när man kom hem. Tyckte den var allra snyggast på kvällen. På dagen blev den lite för turkos för min smak. Men där vid 19 var den perfect.



Men i något skede fick vi nog av att bo i en mintglass och fick för oss att lägga nya skivor i vardagsrummet. Tapeterna gick inte längre att måla på.

Och sedan, på nyårsnatten 2015, kom den gråa perioden. Väggfärgen är Tikkurila Pro Grey 1951. En superbra grå. Men – det bästa vi någon gång gjort i Gula huset var nog att lägga den här fantastiska hyllan från Elsa Möbel i hörnet av vardagsrummet.


Här har vi något underligt lila filter på. Egentligen är den riktigt, riktigt grå. Inga skiftningar i blått eller lila som det ofta kan bli när man köper färg baserat på färgkartor i affären. Vårt sovrum blev ju lila, men det här lyckades asbra.





Nu ska man ju aldrig säga aldrig, men jag tror faktiskt inte att vi målar om här flera gånger. VAD skulle i så fall kunna vara en färg som får mig på fall? Petrol? Njae.
Hur ser historien om ditt vardagsrum ut?
Gilla detta:
Gilla Laddar in …