Touchdown: Österbotten.

IMG_2162

Barnen på Smulterö i somras.

Min första kontakt med Österbotten var Britten. Det är min bästis Karins mamma. Britten var från Österbotten, och det hördes när hon pratade, en annan sorts rytm i språket (Nykarleby har en annan intonation än Karis).

Jag minns en släkting som en gång sa ”De är så underliga i Österbotten. Religiösa fanatiker allihop. Bibelbältet kallas det”. Växte således upp i tron att det var något spännande, konstigt och annorlunda som fanns där någonstans uppe i landet. En värld som var sin egen.

Förutom Britten, som trots mina vilda föreställningar om österbottningar var som de flesta andra mammor i byn, hade jag inga andra kopplingar till Österbotten. Kände ingen där. Visste knappt var detta mytomspunna landskap fanns. Hade aldrig någon orsak att åka dit. Jag hann bli 19 innan jag första gången satte min fot inom de österbottniska gränserna.

Samtidigt som jag och mitt gäng tog studenten i Karis gick en massiv flyttvåg från Ekenäs och Karis till Vasa. Jag skulle kanske inte kalla det boom, men plötsligt var vi många, från samma kretsar, som plötsligt fick för oss att Vasa kunde vara ett roligt – och udda – alternativ. Pang sa det, så var vi jättemånga från gänget som bodde här. Nathalié, Linda, Malin, Elin, Hanna, Janne, andra Janne, Fia, Tommy, Jonas, Otto, Emmi, Emme, syrran och många, många fler.

Minns första gången när vi körde in i Vasa. Det var försommar och varmt. Vi var ashungriga och stannade vid McDonalds som då ännu fanns på torget. Lupala körde och jag och Nathalié hade slöpluggat ministrar och politiska system inför inträdesförhöret. Allt kändes nytt och spännande.

Såg fram emot alla laestadianer.

Om vi snabbspolar bandet, så kom vi båda in på statskunskap på Åbo Akademi. Och vi flyttade in på Formansgatan. Malin och Linda började på Novia. Och Linda blev vår granne. Hanna och Janne visste allt, visade oss allt. De här första åren var magiska på så många sätt. Vi drack orimliga mängder sprit och hade så fruktansvärt roligt. Det är speciellt att studera i en mindre studiestad där packet är lite mer samlat. Kan dock inte påstå att vi deltog i många studierelaterade evenemang – tror vi gick på exakt en sitz under alla år. Men det jag försöker säga är: Vasa var en otroligt välkomnande miljö att komma till 2005.

Men laestadianerna lyste tyvärr med sin frånvaro. Inte hittade jag heller någon som gick i kyrkan. Än mindre någon som pratade om Gud (snacka om falsk marknadsföring). Det närmaste jag kom religiösa österbottningar var fortfarande Britten som jobbade i församlingens barnklubb i Karis när jag var 5. ”Vi sätter oss i ringen” och medhavd saftflaska motsvarade verkligen inte det excentriska sektledarskap jag hade byggt upp för mitt inre.

Däremot välkomnade Österbotten oss med en otrolig värme. Vet inte hur många gånger jag under det första året sa meningen ”Men nog ääär ju folk så trevliga här!”. Det var en så djärv kontrast till den ganska okänsliga, hårdkokta machostilen vi kom ifrån. Det var helt nytt det här med att ingen var sarkastisk, utan istället genuint intresserad. ”Hej! Roligt att träffa dig! Vem är du?”.

Om vi snabbspolar bandet igen, så kan man säga att jag, så här 14 år senare, valde att stanna här. Under perioder presenterade jag det som att jag ”fastnade här”, med en antydan om att det inte riktigt var frivilligt. Längtade hem när de flesta av mina vänner som flyttade hit med mig flyttade hem igen. Ingenting kändes lika roligt då. Magin över den fantastiska staden Vasa svalnade. De åkte hem med examenspapper, jag satt hemma med oavslutade studier och en nyfödd bebis. Vem var jag nu? Vad gjorde jag ens här?

Men gav Vasa en ny chans. Studerade klart. Jobbade mig in i nya cirkar. Fick nya vänner, bekanta, kollegor, grannar. Nya människor via barnen, via fotboll, via vänners vänner. Och plötsligt insåg jag att jag återigen bodde i en region full av potential. Ju äldre barnen blev insåg jag också att Vasa är en otroligt bra stad för familjer och barn att växa upp i. Allt är nära och utbudet är stort. Lätt att bygga upp ett kontaktnät, samtidigt som man kan gå många, många varv runt stan utan att känna en enda. Nu är det inte bara Sami som vill bo här, nu är Vasa också mitt val. Brändö i synnerhet.

Och som vanligt: allt är oftast så roligt som man gör det. Och just nu tycker jag det finns massor av människor som ser att det finns bitar som fattas i Österbotten. Men som tar tag i det. Fyller ut hålen och skapar ett Österbotten som folk vill bo och leva i. Bristen på attraktiva, nytänkande arbetsplatser var något som jag själv tyckte fattades förr. Jobbar på det som bäst. Har också många kompisar, och en man, som jobbar med att skapa goda förutsättningar för junioridrotten här. Vill man ha något, så får man se till att dra sitt strå till stacken. Det har jag alltid uppskattat med Österbotten. Handlingskraften, kreativiteten, förmågan att se potential. Och viljan att ta itu med den.

Jag mår bra av att verka i en sådan miljö. Tycker om det lilla och det stora i Österbotten och jag är så vansinnigt stolt över Österbotten i många sammanhang. Även om jag alltid har haft lite svårt att identifiera mig som österbottning, än mindre att mina barn faktiskt ÄR infödda österbottningar. Men nu är det nog bara att LÄGGA SIG STOLT OCH PLATT, för kronan på frikkin’ verket kom nu i veckan när det framkom att jag är en av tio nominerade till Årets österbottning. Blev så jätteglad. Vilket jättefint erkännande!

 

Skärmavbild 2019-05-01 kl. 12.04.25

 

Speciellt den sista meningen var fin. En positiv och personlig bild av Österbotten. Och det var egentligen dit jag ville komma i dag. Min bild av Österbotten har minsann förändrats genom åren (trots att jag bosatte mig med en kyrka som granne har jag fortfarande inte hittat mina sekter – måste kanske leta mer norrut). Jag tror att jag, som utomjording, många gånger har en bättre bild av Österbotten än vad många infödda österbottningar själva har.

Upplever många gånger en klädsamt ödmjuk hemmablindhet, eller ett rent förakt, mot hemstan, hembyn, heimani. Ett försiktigt mindervärdeskomplex. Kanske har det att göra med samma fenomen som gör att jag har svårt att se mig som österbottning. Vill ändå inte riktigt erkänna. Som om Österbotten skulle vara något sämre.

… vilket är ju helt befängt. Österbotten är så jäkla bra på så mycket. Vi har ju alla anledningar att vara stolta över oss själva, vår härkomst och vår iver som jag just nu upplever att pyr under ytan. Österbotten kommer hårt på så många fronter. Kulturen, tekniken, innovativiteten. Ser framför mig att vi snart kommer att vara i framkant när det kommer till nya innovativa arbetsplatser. Ni vet, att oanvända uf-lokaler på landsbygden kommer fyllas med nytänkande frilansnätverk som sitter mitt i skogens lugn och jobbar över hela världen. Ja ja ja, drömma kan man alltid.

Tack för den här fina nomineringen!
Ska leva på den ett tag till.

Bra, Vasa.

I dag var jag ut på jakt efter två klädesplagg som jag desperat behöver. Jag hade kanske inte insett att jag var alldeles för sent ute när det kommer till nudefärgade pumps. Hittade så otroligt många fina höstskor, men festskorna – de var nowhere to be found. Helt fel säsong, förstås. Hittade dock den där fake fur-ish kavaj-ish-en som jag var ute efter. 1 down, 1 to go.

Trots att jag ännu gråter efter skorna, så upptäckte jag en grej i Vasa som gjorde mig väldigt glad. Frågade som sagt i varenda affär efter nudefärgade, högklackade skor. Ingen hade skorna jag letade efter, men det som gjorde mig väldigt positivt överraskad var att Vasa-försäljarna överlag var oerhört bjussiga och osjälviska.

Det kanske är självklart för vissa, men blev till exempel så glad när Minun/Min sa ”Voi nej, tyvärr har vi inte just de skorna du letar efter, men har du kollat på Avocas?”. Och när jag frågade efter en kavaj-ish på Dopp sa hon ”Voi nej, vi har ingen sådan, men jag vet att grannen här har i alla möjliga färger. Gå till Gina Tricot, de har var du letar efter!”. Vet ni? ”Nej tyvärr, vi har inte här på Aukia, men har du kollat nere i Kookenkä?”.

Det känns sympatiskt att försäljarna i alla affärer genuint försökte hjälpa mig att hitta det jag letade efter, även om de inte kunde erbjuda det själv. Istället för att truga på mig något från sin egen affär, skickade de mig vidare, i hopp om vinst någon annanstans. Japp, det var dagens guldstjärna. Bra, Vasa! Sånt uppskattar en stressad, yr konsument. 

 

2017 10 03 05.27.54 1

Drive in-bio i Vasa.

Alltid när jag hänger med mamma och Lotta märker jag hur jag skryter hejdlöst om hur braaaa allt är i Vasa jämfört med hur det är i Raseborg. Spelar ingen roll om det gäller väder, kulturutbud, fritidsintressen eller attityder överlag. Jag brer på för allt vad samvetet håller (i synnerhet om syrrans man är med – han längtar alltid pikulite tillbaka till Vasa, så den kniven vrider man ju gärna om, moahah).

Allt är inte grönare här, men överlag tycker jag faktiskt att Vasa är en stad där det är lätt att vara lycklig. Tycker det ständigt dyker upp små prickar över i:en och gräddlitrar på mosen (öööh, sa jag faktiskt igår att jag äntligen kan formulera meningar igen?).

Nå, anyway. Tycker Vasa är bra på att erbjuda sina invånare små malenamiska guldkanter i vardagen. Ta till exempel kryddodlingen i parken vid Kuntsi ifjol där vem som helst fick plocka åt sig av örterna. En så harmlös liten grej, men likväl en sympatisk gest.

Månadens gulliga guldkant är definitivt drive in-bion på torget som visas nu varje måndag-torsdag, helt grade. I går packade vi bilen full av ungar och såg Mumin på Rivieran. Här kan du se vilka filmer som ännu visas. Jag har ännu tänkt gå på ‘Hundraettåringen som smet från notan och försvann’ och barnen hade en önskan om Lego Batman. Varje dag visas en barnfilm och en vuxenfilm, tänk vilken service!

Jag var nu inte så farligt förtjust i Mumin-filmen (har redan sett den), men åkte med för att jag såg en chans till godis. My var nog inte heller så förtjust i filmen (hon sov sig igenom hela), men hon hade inte åldern inne för att vara ensam hemma. Alla andra var mkt nöjda. Ta det som ett tips!

 

Vasa drive in bio

 

För den som undrar kommer ljudet via en radiokanal. 103,8 för att vara exakt.

Sommaraktiviteter i Österbotten.

vaasa vasa

 

Jag fick ett mejl häromdagen som jag tänkte att ni skulle kunna hjälpa mig med. En läsare hörde av sig och efterlyste tips. Hon ska göra en roadtrip med sin 4-åring och 7-åring längs kusten och undrar vad man ska göra med barnen när man besöker Vasatrakten.

Mina barn brukar tycka om Österbottens museum, att gå någon naturstig (rekommenderar i så fall rutten runt Saltkaret på Björkö! glöm inte körven!) och kanske Aava Kertun Kotitila om man diggar djur. Sedan kanske Zip Adventure-parken funkar om man gillar att klättra! Glöm inte middag och pingis på Faros.

Men jag är säker på att ni har bättre förslag än mig. Tack jättemycket på förhand!

Hederlig brändöromantik.

Till min egen stora förvåning tackade jag ja när barnen frågade om jag kommer med på Pokémon-jakt. 8 kilometer skulle upp till 10 och vi tvinnade på i våra egna kvarter medan solen värme våra ansikten. Ah, visst är det fint här på vår plats på jorden! Hur mycket november det än må vara!

 

brando vasa 1

brando vasa 3

brando vasa6

brando vasa 2

brando vasa7

brando vasa8

brando vasa11

brando vasa10

brando vasa9

brando vasa12

brando vasa2

brando vasa14

brando vasa15

Söndagsbrygga.

solnedgang1

solnedgang2

 

I dag har jag haft en riktigt dålig dag (förutom några timmar när Mileas lag hade en mamma mot flickorna-match – det var skitkul). I övrigt har jag varit oerhört trött och ångestfylld. Mot kvällen var jag så low att Sami kommenderade ner mig till solnedgången på meditation medan han duschade barnen, försåg dem med mat och sövde dem (med det sagt menar jag inte att han är någon jävla hero, utan det det var bara så skönt att komma iväg och komma hem till ett tyst hus). 

Där satt jag på en brygga och kollade på när solen somnade bakom trädtopparna. Lite lägre puls, lite lättare i bröstet. I sådana här lägen är det så himla tacksamt att bo två kvarter från havet. Klucket har en så snabbverkande effekt på söndagsangst. I synnerhet i kombination med orange himmel och stekhet septembersol. 

Nya tag i morgon.

Bli Brändöbo!

Den här kvällen har jag varit ensam hemma sedan Sami skeppade våra sommarlovsbarn till Vörå. Hade absolut ingenting att göra. Eftersom jag fortfarande äter pencillin och inte känner mig helt hundra var träna uteslutet. En filosofisk kvällspromenad runt Brändö fick det bli. 

Flera gånger under promenadens gång tänkte jag på hur otroligt vackert det är här på vår stadsdel. Tänk att Brändö har så skit rykte när det i själva verket är Vasas vackraste stadsdel. Folk fattar faktiskt inte hur lummigt och trevligt det kan vara. Å ena sidan är det bra, för då får jag ha mitt Brändö för mig själv. Å andra sidan är det uselt, för jag vill ju att hela världen ska veta var paradiset finns.

 

2016 06 06 09.04.58 1

2016 06 06 09.05.00 1

 

Inom mig bor också en hemlig dröm om att sadla om till fastighetsförmedlare. Har därför nu ikväll scrollat runt vad som finns till salu häromkring. Eller om jag ska vara helt ärlig kollar jag Etuovi precis varenda vecka i hopp om att hitta den där fantastiska fyrarummaren någonstans här nära.

Men vad sägs till exempel om en riktigt ljus tvåa på Abborrvägen? Ovanligt snyggt kök för att vara ett Brändökök (hah!). En annan riktigt läcker tvåa finns till salu på Brändös motsvarighet till Strandgatan – Sundsgatan. 

 

2016 06 06 09.04.55 1

2016 06 06 09.04.56 1

2016 06 06 09.04.58 2

 

När jag flyttade till Brändö trodde jag det bestod av en massa ghettobetong. Bara för att det är det enda man ser när man kör igenom Brändö. Men så är det ju inte alls. Säg någon annan stadsdel i Vasa som har så här mycket lummiga gångar och så här mycket hav!

 

2016 06 06 09.04.55 2

 

Att Brändö är fullt av gula trähus det vet vi alla. Här finns en riktigt stor tvåa till salu. Och här. Och lägenheten under oss finns fortfarande till salu. Den är kanske inte drömmarnas dröm i nuläget, men om man vill investera och renovera är den definitivt en liten dröm – i alla fall prismässigt. Om jag inte helt är ute och cyklar har jag för mig att nästa visning är på onsdag. KÅMMÅKÖÖP!

Förstås finns det också en massa flashiga villor längre in i Vikinga – ta nu den här som exempel, men så är jag ju inte gjord av pengar. Däremot tycker jag det är helkreisit att ingen köpt det där lilla röda minihuset på Fabriksgatan. 

 

2016 06 06 09.05.01 1

2016 06 06 09.04.57 1

 

Ja, fattar verkligen att inte fler vill bo här. Bästa, bästa Brändö.

Vasa/NYC by Kati Hiekkanen.

Det händer inte så ofta att vi får stora postleveranser till jobbet. Men i dag hände det. Vi orkade just och just bära in lastpallen på tre pers (så tungt och fullspäckat paket var det!). Vi slet upp paketena för allt vad livet höll. För vi har äääntligen, på publikens begäran, tryckt upp Vasabladets egen Vasa/NYC-poster som fanns i jultidningen i december. Folk har frågat och mejlat, frågat och mejlat.

Och nu finns den äntligen!

Vi kommer att sälja dem under mässan som pågår i Botniahallen nu under helgen. Också på loppiset på Bock’s på söndag. Och inte nog med det! De finns i två olika storlekar (den stora är 50×70 cm och den lilla är 30×40) och vi säljer dem svinbilligt (5 och 10 euro). Vi har tryckt upp cirka 1000 ex. Jag skulle bli förvånad om vi inte måste trycka upp fler efter helgen. 

Bronx 4 life!

 

vasabladet vasa new york

Motivet har såklart Vasabladets egen Kati Hiekkanen gjort.

 

Tagga gärna din bild med #vasagoesnewyork om du lägger upp bilden på Instagram. Vi vill så gärna se hur tavlan ser ut hemma hos dig!

Club Ernst: Season finale.

12969248 1179793818721222 725048251 n

 

Den här dagen, måndagen den elfte april, har jag utsett till den officiella evenemangtipsardagen. Jag inledde starkt med att tipsa om vårt loppis och fortsatte om möjligt ännu starkare med att tipsa om Clara och Annakarin (det blev rusning till platserna, så om du vill vara säker på att du får en plats så skulle jag rekommendera er att anmäla sig senast i morgon!). Men jag har ännu ett tips kvar. 

Nu på onsdag är det säsongsavslutning för vårt kärleksbarn Club Ernst. Sedan tar vi sommarlov och återkommer igen i höst. I smyg drömmer jag om att köra några akustiska kvällar utomhus just när sommar övergår till höst. Alla vet vi ju att stans finaste bakgård ligger precis bakom hörnet. Men först ska vi smälla av en hejdundrande show nu på onsdag. Då får publiken möta Erik Sjöholm, Timo Silvennoinen och Christer Rönnholm (innan vi börjar harkla oss vill jag poängtera att vi kör en all female-kväll på hösten). 

Det har varit så sjukt roligt att få göra de här kvällarna under vintern. Har träffat så många nya härliga människor. Alltid har jag sån saakelis ångest före (tänker att jag ska fucka upp hela showen), men efteråt är jag glad i flera dagar. Alltid så tacksam publik och så vänliga, urgulliga artister. Kan inte vänta tills vi vevar igång klubben igen i höst. Men vi ses på onsdag, visst? Ta med dig en kompis och kom på tapas och vin!

 

Här kommer du till evenemanget.

 

Psst. som vanligt kostar det inget!

Att komma ihåg: Sevendays loppis.

Jag vet inte om ni redan hann se att vi, Sevendays bloggare, ska ordna ett loppis på Bock’s sista helgen i april (alltså inte vappen, utan söndagen den 24.4). Det är flera år sedan jag senast har varit med och ordnat ett loppis (senast tillsammans med Joanna hemma på deras gård) så det ska bli skönt att befria min vind från grejer vi inte längre behöver. 

Så ni kan se det här som en inbjudan. Välkomna att köpa mina gamla kläder, skor, inredningsprylar, böcker och leksaker och gud vet vad. 

Söndagen den 24 april kl 14.00-17.00 på Bock’s. Skriv ner redan nu. 

 

Facebook-evenemanget hittar du här.

10 säkra tecken på att du bor i Vasa.

86

 

1. Det var säkert 10 år sedan du investerade känslor i en cykel och du orkar inte längre bli sur när någon stjäl din (den som nyligen stals var din åttonde).

 

2. Du går omkring och undrar vem Kilroy egentligen är. För uppenbarligen was he here.

 

3. Du tackar och tar emot en liten gul box när du beställer din krapulapizza. Fyller lådan med den klassiska förrätten rivna morötter med dillmakaroner.

 

4. Du har minst en gång fastnat bakom veteranbilståget från Sundomhållet på första maj och har sedan dess lovat att aldrig mera sätta din bil i rullning under ifrågavarande högtid.

 

5. Du vet att det bara finns en genuint glad kassatant i hela stan. Hon jobbar i Citymarket och heter Bibi.

 

6. Du känner bara till en rusningstid och det är trafikljusen i Gerby 7.45.

 

7. Du har minst en gång ätit långsmala vårrullar i plastglas på Brändö torg. Självfallet med sötsursås i botten.

 

8. Du måste få bearnaisesås på fredagar. Spelar ingen roll om du måste köa ändå ut på gården till Svenska Klubben eller Kesmo.

 

9. Du vet precis vad jag menar när jag säger att Finlands mest dåraktiga pilkare bor just här. På ett 1 x 1 meter stort isflak nära dig.

 

10. Det spelar ingen roll hur länge det har varit så. Du går ändå fel i Clas Ohlssons rulltrappa.

 

Bubblare: När du såg bilden längst upp började du famla efter en 2 euro i bakfickan.

Dagens tips: På kommun

pa kommun


Om man har
sju minuter och trettiotre sekunder att döda någon gång tycker jag att man med fördel kan kolla in webbserien På kommun på Arenan. Dels för att man kan titta på min frisyr och tänka att den faktiskt någon gång var så hemsk (tänk att jag ändå orkade le!).

Men mest ska ni se igenom hela serien för avsnitt nummer 3. Jag minns inte när jag senast har skrattat så mycket. När Svante sjunger liiiiiten blir stor med massa autotune och sittgräsklippare. Förutom yours truly får ni också träffa Vasabladets guldpojke Patrik Back och musikgeniet Janne Hyöty. Och så de alldeles enastående skådespelarna Susanne Marins och Håkan Omars.

Klicketiklick.

Maria Serafia Korvo och alla andra som hängde och levde här.

Ledsen att jag lämnade er vind för våg i fredags. Men jag har faktiskt haft fullt upp med en grej. Nu låter det här knäppt, men jag har blivit helt totalt hooked på min lokalhistoria. Jag har läst om boken ”Brändö – en stadsdel med själ” och jag vet inte varför jag drabbades så hårt den här gången. Kanske för att jag har joggat runt här i hoodsen så flitigt den senaste tiden. I dag har jag knappt tänkt på något annat än på Brändö förr i tiden. 

Eller så var det för att jag plötsligt kopplade en kapitel i boken. Plötsligt förstod jag var adressen Brändö 183 (i början av 1900-talet fanns ännu inga gatunamn) var. Det var här! Före Gula huset byggdes. Här på Beckbruksgatan, på den gård jag nu bor, låg en av få affärer på Brändö. Här låg Maria Serafia Korvos speceriaffär.

Korvo var hemma från Korvola by i Storkyro. Hon flyttade in i huset 1916 och drev affären tills huset av någon anledning revs 1934 (och det stämmer bra, vårt hus är byggt 1935). I boken berättas hur gamla Brändöbor särskilt minns hennes lakritspipor som kunde köpas här i affären. Jag vet inte nu vad det är med mig som gör att jag alltid blir så tagen av sådana här historier. Jag känner att jag behöver veta allt om Maria Serafia Korvo (herregud, det skulle först vara ett namn för mig!).

En av Finlands allra första andelshandlar grundades här på Brändö 1907. Arbetarnas bageri var ett stort bageri som bakade åt alla arbetarnas andelshandlar. Och vet ni, det låt precis här bredvid, längre ner på Beckbruksgatan (historien om beckbruket kan vi ta en annan gång). Det berättas att det gick massor av bröd härifrån. De som arbetade där bakade allt vad de orkade från morgon till kväll. 

Jag kan leva mig in i de här historierna så mycket. Känns som om det var så bra puls här i arbetarkvarteren under 1800-talet och första halvan av 1900-talet. Massa proletärer som vankade av och an mellan trähusen och fabrikerna. Hade slagsmål i gränderna, rökte cigg och köpte Wasa Tidning i någon speceriaffär (Wasabladet kom 1856). Att åka över Brändöbron med häst och kärra kostade 1 kopek. 

Jag tycker bara det är så häftigt att allt hände här. Wasa Bomull, skeppsvarvet, Vasa Tvål och ett av stans första fotbollslag (på Vasa Bomull arbetade en engelsman som engagerade arbetarna och intresset för fotboll växte stort). Fatta hur tufft att Palosaaren urheiluseura grundades redan 1902 och sju år senare färdigställdes idrottsplanen och det blev lättare för arbetarna att idrotta. Här kring mitt hus snurrade allt.

Och jag kan liksom inte få NOG.

 

brando

 

Här står nu Gula huset. Men någon gång stod här en handel mitt i en snöstorm.

 

korvo

 

Här som jag nu sitter om sommarkvällarna och avnjuter mitt fredagsvin under äppelträden. Där satt en gång Korvo-kvinnan med sina barn, en frass och ett läckert förkläde.

Så kloka och stora, men så små och tassiga.

s2

 

Här kommer jag dragande med en gammal klyscha igen: Men alltså hohho, det är så fascinerande att se sina barn växa upp och bli stora. Jag har inte ännu kunna smälta hur anmärkningsvärt det faktiskt är. När man får barn tänker man mest på att man ska få en bebis och att den ska vara en bebis hela tiden. Det tar länge innan man inser att de faktiskt ska bli vuxna människor någon vacker dag. Sakta går det upp för mig.

Nästan varje dag när vi äter kvällsmål sitter jag och tindrar med ögonen och betraktar deras söta små ansikten. Så kloka, så kvicka – och samtidigt så oerhört korkade mellan varven. Ena stunden kan man oroa sig och tänka ”o-ou, nu har de gått förbi mig i intellgens” för att i nästa falla bakåt av hysteriskt flabb pga. tassig fråga.

Jag tycker det är helt otroligt att man lääänge kan hålla sig till ett och samma samtal numera. Tänk att all skit man stått ut med (blöjor, vaknätter, skrik) betalar sig tillbaka (och mångfallt!) i riktiga, givande samtal om livet. Om folk vi känner, gamla minnen, framtida drömmar. Varför den kände så, vem i skolan sa så – och den där ena gången på dagis: varför gick det så? Vad händer om vi dör, kan vuxna gråta och hur många gånger får man byta jobb. Vem alla känner vi som har gjort slut och varför gick det egentligen så? 

Visst blir man förstås avbruten av frågor i stil med ”hej annars mamma, jag har sett att vissa har bröd i frysen, alltså VARFÖR HAR MAN BRÖÖÖD I FRYYYSEN?!”. Och på något sätt så är det ju just det som är det bästa med barn i den här åldern Så kloka, men ännu så mycket att reda ut.

Alla spontana, hysteriskt roliga frågor de ställer, ord de säger fel och begrepp de blandar ihop. Man vill liksom aldrig att de ska växa ifrån det. Även om jag tycker det är så berikande att se dem mogna vill jag alltid att de ska prata om fubliken och lanisani (publiken och lasagne). Eller Milken som alltid ”burkar göra någonting” (brukar). Jag burkar alltid vara i fubliken.  

Medan jag gjorde middag satt Matheo vid köksbordet och gjorde läxor. Övade på läsläxan och jag tänkte som vanligt att ”hohho, så han har gått snabbt framåt med läsningen, nu läser han ju aldrig fel mera”. Så jag sa:

– Men alltså GUD så det går BRA för dig nu!
– Jo, det här var ganska lätt!
– Men läs igenom alla ord en gång till, för säkerhetsskull.
– Men mamma..
– Jaja, bara de tre sista då!
– Mmm-oo-n-a. Mona!
– Bra!
– OO-mm. Om!
– Bra. Och så den sista!
– Okej, sista ordet är att oo-llll-a olla! Att olla!
– Ola, älskling, Oooola.

Helgrapport.

Så gick en septemberhelg och kommer aldrig åter. Vi var ute på Replot och som jag sagt mången gång förut, så går tiden där i 0,5 x vanligt tempo. Tycker det är flera veckor sedan fredag och vi åkte ut över bron.

Först kom Lotta, Mats, Willy och Winston. Någon minut senare kom mamma, pappa och mommo. Totalt var vi 11 personer runt matbordet varje måltid. Och det kändes inte ens trångt. Är så glad att vi har tillräckligt med sovplater och sängar. Att hänga där (i skogen, på gården, på Björkö etc.) ger så mycket mer än att trycka in oss alla i ett litet kök på Brändö.

Mycket frisk luft, mycket vin, prat och bastu. Mycket mat, mycket disk och många barn som springer runt. Så mycket fint att fota och så dåligt minne med kameran. Några små snapshots från en fin hösthelg kommer nedan.

Söndag klockan 12.00 bröt vi upp, åkte in till stan och bokade vintersemester. Pappa fyller jämt och alla elva ska med på flyget. Håhåjaja. 76 år mellan yngsta och äldsta. Men gick det bra Bodvattnet runt ska det väl gå bra var som helst.

 

bild2

Skarmklipp6

bild1

bild 4 2

bild 3 3

bild 1 1

bild 5

12050429 1052729298094342 1212327897 o

bild 3

bild 1 2

bild 1 3

bild 3 1

bild 2 1

kkkk4

bild 3 2

12016664 1052681514765787 1350550741 n

12033299 1052681751432430 279311723 n

12047357 1052681614765777 1282353638 n3

12029051 1052707938096478 804629590 n

bild 2 2

bild 1 6

bild14

gggg

aaaaaaaaaaaa

Är Vasa redo för en ny frukostkultur?

 

Inlägget är ett kommersiellt samarbete med 
Original Sokos Hotel Vaakuna Vaasa

***

Som jag i förbifarten har nämnt förut har vi en ny medieförsäljare i vårt team här på jobbet. Det är alltid roligt med nya, fräscha vindar. Den första veckan jag var tillbaka efter semestern planerade vi in ett morgonmöte för peptalk på morgonmålsrestaurangen vid Sokos Hotel. Gick igenom hösten och startade morgonen med en ordentlig frukost. 

 

36


Michaela heter
vår nya kollega och är ett riktigt energiknippe. Jag och Anna-Lena är ju ganska neutrala i vår framtoning (ett snällt sätt att säga att vi ser ganska sura ut, haha). Michaela har höjt energinivån i vårt rum med det dubbla. Men på ett sätt påminner vi alla om varandra – vi tycker alla om mat, jättemycket om mat. 

Vanligtvis äter vi ofta lunch på Pincho, men det här var min premiärfrukost på samma ställe. Vaakunas hotellfrukost serveras alltså i samma utrymmen som lunchrestaurangen. De hade verkligen allt en frukostvän kan önska sig. 

 

frulle2

5555

 

För mig ser den ultimata hotellfrukosten ut på följande vis.
Se och lär!

  • Kaffe med mjölk
  • Apelsinjuice
  • Ett ägg
  • Naturell yoghurt med bär
  • 2 små karelska piroger med äggsmör
  • Blodapelsin eller grape

 

37

 

I min arbetsvardag blir det en hel del vanliga möten och ibland lunchmöten. Båda har sina fördelar. Lunchmöten är kul för man kommer närmare sina kunder (det är lättare att bonda över en god matbit, men jobbigt när majsen fastnar i framtänderna). När vi hade frukostmöte med Anna och Michaela pratade vi om det här definitivt är ett koncept vi borde ta till oss oftare. 

Att ha frukostmöte är på något sätt ännu mer avslappnat än att ha lunchmöte. Michaela läste en artikel om att människan är som allra skarpast 2-3 timmar efter väckning. Varför inte smida medan järnet är varmt?

Jag tycker själv att morgontimmarna på jobbet är de mest effektiva. Det ska bli min nya grej den här hösten, ha frukostmöten. Skönt att gå till jobbet efteråt, mätt och glad. Redo att verkställa.

 

MG 0727

uuu

9999

2222

 

Hotellet har, precis som många andra, satsat mycket på lokala varor de senaste året. Brödet här är t.ex från Aroma (mmmm). 

Nästa steg för hotellrestaurangen är att öppna dörrarna till Rewell center. I planerna finns att göra Vaakuna till Vasas officiella frukostrestaurang. Vem som helst kan äta frukost här i nuläget, men de vill göra frukosten ännu mer tillgänglig. Frågan är bara om Vasaborna är redo för det. Den finländska frukostkulturen är ju inte direkt så sprittande. Vi äter våra reissumiesmackor hemma i köket för oss själva. 

Det i sig är ju inte så konstigt. Det är brådis till dagis, jobb och skola. Men just i businessammanhang tycker jag vi kunde uttnyttja frukosten som en förenande, avslappnande faktor. 

Hur förhåller ni er till frukost? Tror ni det finns hopp för den finländska frukostkulturen?

 

 

 

FRUKOST
  • ma-pe klo 6.30-9.30
  • la klo 6.30-10.00
  • su klo 7.30-11.00

 

Facebook: Original Sokos Hotel Vaakuna Vaasa
Instagram: @vaakunavaasa #vaakunavaasa 

Gyllene läge att bli Brändöbo.

Jag var ut på en filosofipromenix tidigare i dag. Gick förbi det där fantastiska lilla huset som är till salu på Fabriksgatan. Jag har så många gånger gått förbi där och mysdreglat. Om jag skulle vara ni skulle jag slå till. Världens chans att bli brändöromantiker!

 

img2200198759522186383

img7876318948149805262

Bild: Optima LKV

Vykort från en närmast idealisk tillvaro.

 

image55

image56

image57

image58

image61

image62

image63

image64

 

Man kan faktiskt inte säga annat än att min semester har levererat, både sällskaps-, väder- och innehållsmässigt. Den första veckan tackar för sig i morgon, men ändå känns det som jag varit ledig mycket längre. Har verkligen tagit ut allting. Sol alla dagar hittills.

Är på Replot och pynjar nu. Återhämtning i form av mysjobb. Dagens dagsverke har bestått av att betrakta svärfar fälla ett träd, tvätta lite mattor och gått med trimmern runt gården. Har också städat stranden (se sista bilden, värsta Thailand). 

Just nu är det lite off i huvu. Ni får ursäkta min oförmåga att bilda fullständiga meningar. Bastun tog mina sista hjärnceller.

Nostalgipromenad.

I går innan jag hade listat ut att min kropp försöker säga att jag håller på att bli sjuk (jo, fick stegring i morse, min superdaiju, nu har jag 38) gick vi på en nostalgipromenad till vår hemliga koja på Smulterö. 

Fick en liten klump i magen, vete fan varför, men det kändes bara lite sorgligt att vi inte alls ha haft en vanlig sommar på Brändö i år. Vi har inte ens varit på stranden en enda gång i år. Inte en enda dejt med Nadia, Pysse och Becka på Vikingastranden. Inte en enda Jenny, inte en Sofie. Inte ens en enda hungrig unge som strittar sand på filten. Inte en enda sketen vårrulle. Inte en enda after beach på vår gård. Den här sommaren regnade bort och nu börjar det nästan vara för sent. 

Det var en annorlunda sommar i år. Försöker hela tiden intala mig att det var en paus-sommar. Ingen ordentlig semester, inget ordentligt väder. Allt och alla vilar inför nästa sommar som blir THE sommar. Nästa år säger det pang, har jag tänkt. 

Bekräfta gärna min teori! 

 

4

8

3

7

6

9

 

Visst är det fint på Brändö. Bästa, bästa Brändö.

FLASH: Picnic-säsongen inledd.

 

Okej, det här kan tyckas lite overkill för en måndag, men när jag cyklade hem från jobbet och solen stekte mig i ansiktet tänkte jag ”näe, nu går jag INTE hem och lägger mig i soffan hela kvällen, utan nu går jag bara SNABBT in och byter kläder och går ut igen”. Och just då cyklade jag in i resten av familjen som kom gående runt knuten. Skickade dem till Sale efter picnic-mat. Bytte kläder och så begav vi oss iväg till Brändös finest.

 

Kvällarna är så långa nu att man faktiskt kan göra saker efter jobbet. Speciellt i dag när det var totalt blickstilla och full sol. Vasa som annars är en ganska blåsig stad var för en gångs skull riktigt vindstilla. Gick ner bakom gamla tvålfabriken med våra bananer och yoghurtar. Alla dagar måste man faktiskt inte äta TJÖTT OCH PUTATIS. Ibland väger upplevelsen upp näringsinnehållet. SOM vi njöt!

 

Det var liksom varmt. Herregud, inga vantar! Och alldeles, alldeles tyst. Bara fåglar som sjöng över isen och Wasaline som plötsligt dundrade in från Umeå. Fick motsträvigt dra barnen hem när Sami skulle till jobbet klockan sju. Bästa möjliga start på veckan.

 

image100image88image89image90image92image93image91image98image99image94image97image96image95

 

Eftersom vi ändå är från Brändö gick vi kaxigt förbi denna. Kan nu inte gälla oss.

Därför är Brändö Vasas bästa stadsdel.

1. En ö är alltid en ö 

Broar ger mig alltid god feeling. Båda broarna som leder till Brändö, Pappersbron och Brändöbron, är portarna till friheten. Här på andra sidan är allt lite mer avslappnat. Husen är snedare, lite gulare och snäppet coolare. Bron har också blivit min mentala brygga. På den här sidan av bron bor fritiden. Där bakom skymtar Pappersbron. Här har vi Metviksparken och Brändögässen.

 

BeFunky null 2.jpg

BeFunky null 2.jpg2

a1.jpg

 

2. Ett kvällsdopp är alltid en kvällspromenad ifrån

Beroende på var du bor har du alltid stranden inom två minuters räckhåll. Dessutom finns det två. Vikinga stranden och Smulterö. Vår förra granne badade bastu i källaren och tog dopp nere vid Smulterö. Ibland går barnen ner i bara handduken. Kan inte komma på något som jag uppskattar så mycket som centrala badstränder.

 

a3

BeFunky null 2.jpg8

a4

Där borta ser ni ju som bekant Åbo Akademi och Academill. 

 

3. Medborgaraktiviteten

Sedan Brändö gick med i pilotprojektet Den nya lokalsamhället för några år sedan händer det hela tiden. Du som bor här får inte missa Facebook-gruppen. Nyligen diskuterades planen för Brändösund på ett öppet möte och i dag när jag åkte hem från jobbet var det stor demonstration på Palosaaren koulus skolgård. Om jag bara hade mer tid i mitt liv skulle jag gå med i medborgarrådet som finns. Folk på Brändö bryr sig om Brändö.

 

BeFunky null 2.jpg9

6

BeFunky image3 500x500.jpg

BeFunky null 2.jpg10

 

4. Framgångssagorna börjar på Brändö

Först var det Sweet Vaasa som öppnade på Brändövägen 23. De expanderade och har nu Vasas största och finaste lokal på Hovrättsesplanaden. Sedan öppnade Raawka på Brändövägen 23. Och nu flyttar de till city. Nu har vi en ny marockansk på Brändövägen 23. Vad händer om några år? Nå, ni vet.

 

a5

 

5. Solen går ner över Vikinga

Behöver vi ens kommentarer på det? Jag råkar dessutom ha turen att ha vardagsrumsfönstret just i den riktningen. Där nere lägger sig solen i juli. 

 

7

BeFunky null 2.jpg12

 

6. Vasas skoltätaste stadsdel

Vasa Universitet. Wamk. Novia. Två lågstadieskolor. You name it. Här blir du klok. Klok blir du för övrigt att de lokala radio- och tv-nyheterna som går från Brändö Yle.

 

7. Stans snyggaste bibliotek

Fine, den i stan är större och fancygare. Men Brändö bibliotek har ändå akvarium och massor av barnböcker. 

 

dd

BeFunky DSC 0032.jpg

 

8. Råjsiga gator

Allt är inte planlagt, fyrkantigt och snyggt. Det finns själ och vilja i växtligheten. Det finns till och med mossa på stenmurarna längs hela Vikinga. Vittnar om att Brändö är en stadsdel med anor, hjärta och historia. Ibland växer det mossa på väggar och tak också. Det är väl egentligen den enda jag kräver av en stadsdel. Ju mer råjs desto bättre.

 

image68

88

BeFunky null 2.jpg4

BeFunky null 2.jpg7

image67

 

9. Tomterna går huller om buller

Det här är sannerligen inget nybyggt område där tomterna är kvadratiskt utmärkta, utan här kör vi charmigt i sick sack. 

 

BeFunky IMG 0136.jpg

BeFunky 20130528 222005.jpg

BeFunky null 2.jpg5

10. Egen värld

På vintern känns det inte alls så, men när sommaren kommer känns det som om centrum försvinner allt längre bort. Som om Brändö klipps av och blir en helt egen fristående liten by, mitt i stan. Här har vi våra affärer, våra caféer, våra stränder, våra gårdar, våra parker. Vad mer behöver vi egentligen?

 

BeFunky null 2.jpg6

BeFunky 46.jpg

BeFunky 73.jpg

BeFunky null 2.jpg11

image65

image64

 

Välkomna hit, ni kommer inte att ångra er.

Vasatips: Österbottens museum / Terranova

I går var vi på Terranova och Österbottens museum. Vi hade haft en snällhetstävling tidigare i veckan och den som hade samlat ihop mest snällhet från måndag till lördag fick bestämma lördagsprogrammet. Matheo vann (surprise surprise) och vi gick på museum (surprise surprise) med hans kompis, Milken, mamma och jag.

Skäms att erkänna, men hade faktiskt aldrig varit där tidigare. Och nu grämer det mig en aning, förmodligen har vi missat massor.

imageimage

Vi gick alltså på naturdelen, som i huvudsak handlar om naturlivet här i Kvarken, och därefter en utställning om kvinnornas liv & leverne i Österbotten genom tiderna. Båda var otroligt bra för barn. Helt perfekt för Matheo (och Milea också för den delen!).

imageimageimage

För det första var vi ensamma på helt muséet och för det andra fanns där uppstoppade sälar. Och ni vet ju att jag har en förkärlek till just det djuret. Kul också att det skiftade väder inne i den här delen av uställningen. Plötsligt började det åska och bullra ute i kvarken och allt blev mörkt. Sedan blev det sol och måskvitter. Satt länge och begrundade den här kamraten. Å ena sidan sympatisk, men förfärliga de där moppefjunet.

image

Som mina arbetskamrater har erfarit har jag varit närmast besatt av vargrättegången i Perho (om det är några detaljer ni vill åt – just ask!). Att jag kan fascineras av de här vilda galningarna. Ni kan ju då gissa hur barnen älskade de uppstoppade djuren.

image

Sedan gick vi vidare till den andra delen. Jag kan faktiskt inte säga vilken del som barnen gillade mera. Matheo går ju sannerligen i gång på ”förr i tiden” och nu när det verkligen handlade om Vasa och Österbotten var det ännu roligare. Jag var så impad av hur mycket fysiska saker det fanns att tillgå. Tänkte på förhand att det mest skulle vara frågan av bilder och tråkiga affischer, men här fanns hela rum och människor och kläder och grejer och möbler och what not.

image imageimageimage

Alfred Svenssons damcafé på Kyrkoesplanaden 21. Där skulle man ha pimplat kaffe som en dårka. Som en teaser måste ni åka hit för att höra historien om hur Beata Bladh blev Vasas rikaste kvinna. Hon hade 17 tjänstefolk och var en av få som ägde en fyrhjulig hästkärra. Dessutom var Madame Bladh en av få som hade råd med lyxprodukterna te och snus. I sju år i rad var hon den som betalade mest skatt i Vasa.

Ja, ni måste helt enkelt åka hit. 7 eugen betade jag inträdde för mig. Barnen helt gratis. De är alltså där i början av Skolhusgatan, ni vet. I kurven före peffan. Rekommenderar varmt!

Topp 3: österbottniska feministbloggar.

Ledsen folket, har blivit alldeles besatt av att göra listor. Jag kan helt enkelt inte rå för det. Tycker listor är världens bästa grej. Man liksom vet vad man får. Tycker folk borde göra mer listor. I kväll under den sedvanliga internetrundan ramlade jag över två nya österbottniska förmågor.

Det händer ju ungefär en gång på miljonen att man hittar nya spännande bloggar som dessutom råkar bo i ens närhet. Som dessutom driver feministiska bloggar. Herregud. Eftersom gruppen österbottniska feministbloggar inte direkt står i majoritet är det nu DAGS FÖR LISTA! LISTA LISTA! Nedan följer topp tre dagens bästa feministbloggar i Österbotten:

1. Linnea Portin, min all time favourite.

image

2. Stumpans corner:

image

3. Sofia Lithén:

image

Kommentarsfältet kan ni använda som en tipsbok. Namedroppa gärna era favoritbloggar.