Svullo rapporterar.

I morse när jag vaknade kunde jag inte ens böja mina fingrar. Inte för att det här med svullnad är något nytt fenomen i mitt liv. I flera veckor har jag bara gått omkring i flipflops (oftast Samis), för mina fötter är så läbbigt mycket större än normalt. Inga av mina skor går på mig längre.

Tack och lov är det sommar. Herregud, tänk om det var mars nu! Tänk om man var tvungen att rymmas i jackor och byxor och vinterskor! Kan inte tänka mig något värre än svullnad och vinter i kombination.

Lumpänglar på Oravais teater var tydligen heller ingen bra förlossningsstartare – även om pjäsen i sig var bra – men ur ett födarperspektiv bidrog den enbart med ond träbänksrygg. Därför har jag i dag fått ta en paus från mina idoga försök. Har bara legat i soffan och ylat. Det är absolut ingen som tycker att jag är en mysig person här hemma längre. ”Inte för att jag nu så gärna vill ha babyn, men för att du sku bli fri från det där, så skulle den där förlossningen kunna börja snart” var det någon som sa i dag. Och jag instämmer. Ja, förutom att jag också gärna tar babyn.

Mitt sf-mått har varit det samma i två veckor nu (32 cm) vilket väl betyder att babyn sjunker, sjunker och sjunker. 5 dagar kvar plingade min gravidapp just. Men vi hämtade fysiobollen från Pysse i dag, så nu ska jag pompa the shit out of this pregnancy. Det här ska INTE ta fem dagar.

Och hör sen!

 

preggers