Skönhetslistan.

Jag påbörjade skönhetslistan när den var aktuell på Sevendays, men av någon anledning glömde jag bort att publicera den. Men lyckligtvis finns det ju inget som hindrar oss från att tänka lite skönhet denna fredagkväll. Yes!

Jag tror jag håller mig till mänsklig skönhet (även om jag fann Ellens svar om rådjur som dricker ur en bäck mkt underhållande). Skönhet är så mångfacetterat att vi kommer sitta här tills imorgonkväll om jag ska gå igenom all sorts skönhet, därför lägger vi ramarna kring den mänskliga, ytliga skönheten. Låt oss gå (eller hur man nu översätter let’s go om man vill inleda sitt blogginlägg lite snitsigt).

 

skonhetslistan linn

 

Jag påbörjade mitt blogginlägg med att fota mig själv helt au naturel. Så här ser jag ut när jag inte anstränger mig desto mer. Och det är helt fine för mig. Är man 31 år (och dessutom preggers) är det väl ungefär så här som man ser ut. Hormonfläckar och skrattrynkor har jag gott om. 

Det här är skönhet för mig: Själv faller jag oftast för folk med spralligt och tryggt kroppsspråk (min kompis Jenny är en sån). Folk som ser glada ut (Majlis Öhman). Mellanrum mellan framtänderna (Milken innan hon tappade framtänderna). Skrattgropar (Elin Löf, jag pratar med dig). Skönhet i mina ögon är sällan något man kan styla sig till. Alla människor har något ljuvligt och vackert i sig, helt medfött.

Mina bästa skönhetstips: Jag är världens sämsta på att sminka mig, noppa ögonbrynen och vårda mig med krämer och sånt, ni vet. Jag kämpar på, men inte blir det bättre med åren heller. Men ett rött läppstift funkar alltid. Har du en fuldag – testa läppstift. Sedan underlättas vardagen betydligt om man har en hel och ren frisyr som man gillar (och underhåller den hos en frisör regelbundet).

Dagens skönhetsideal är: Svårt att inte låta sig påverkas av. Jag önskar att jag kunde titta på mina rynkor och ba ”mmmm”, men inte kan jag riktigt även om jag anstränger mig för att bara låta dem finnas. Men likväl kollar de på mig i spegeln som en smärtsam påminnelse om att jag inte längre är 20. Ungefär som det skulle vara det enda rätta.

Jag motarbetar skönhetsidealen på det här sättet: Jag pratar aldrig om utseende om det finns barn i rummet. Vill inte att de ska lägga någon värdering i det. Men i övrigt tycker jag det är ursvårt att ”motarbeta”. Hur man än gör så förlorar man. Om man fixar sig som en tok och går totalt loco efter normen, så blir man fattig och upptagen (måste stiga upp tidigt och offra massor av tid på dyra behandlingar). Om man helt ger upp, så ser man helt ut som en person som har gett upp (och en sån betraktas krasst nog sällan som en vinnare). Ähh, jag vet inte. Skulle nog säga att jag snarare är en slav under idealen än någon som aktivt går upp mot kamp.

 

 

skonhetslistan linn 2

 

Min skönhetsrutin: Det här (plus tandborste) är egentligen det enda som ingår i min dagliga skönhetsrutin nu när jag mest går omkring hemma i pyjamas. En bodylotion från Lumene (älskar Lumene), en hederlig deodorant från Sale och en ännu hederligare, fet Nivea-kräm för mina torra händer. Nivea-krämen är en nedärvd grej från fammo och mamma. Undrar hur många hundratals blåa burkar de har köpt i sina liv.

Köper aldrig dyra skönhetsprodukter. Men i vår kände jag mig helt enkelt tvungen att gå till ett apotek för att minimera mina hormonfläckar (dagkrämen längst till höger kostade 26 euro, men den är bra och har spf 20). Håroljan kostade 40 eugen, men mitt hår är så snustorrt att inte ens jag pallar se på det. Det är mina två dyraste produkter någonsin. 

Senaste gången jag upplevde skönhet: Om vi snackar mig själv, så tycker jag nästan alltid att jag känner mig mest attraktiv när det är juli, håret är solblekt och jag kommer skridande som lucia i min vita badrock efter bastun på Replot (nå, nu skojar jag, jag skrider inte – jag springer fort som fan så grannarna inte ska se mig). Nåja, men hur som helst. Sällan känner jag mig megahet när jag har ykköset på och hela ansiktet fullt av smink, utan oftast infaller mina snyggaste stunder under mer chillaxade former. Tycker jag själv i alla fall.

En person som är vacker: Linda Rodin. Älskar henne.

Veckans Sevendays-tema: Mitt kommunalval 2017.

Vi ska testaen ny grej på Sevvan. Att göra ett nytt bloggtema med en ny blogglista varje måndag. Eftersom valet närmar sig tänkte vi börja med det. Någon annan vecka kanske det blir matlista, inredningslista eller boklista. Eller kanske jag avskyr-lista. Ja, det återstår att se. Men i dag blir det människor och samhälle (yes!). Gör listan och länka den under artikeln på Sevendays!

 

I gårdagens Vbl-ledare skrev Henrik Othman att det inte finns något som tyder på att vare sig det allmänna valdeltagandet eller i synnerhet de ungas medverkan skulle öka i årets kommunalval, vilket förstås är uselt.

I det senaste kommunalvalet röstade bara 58,3 % av de röstberättigade, under 25 år deltog bara en tredjedel (så beklagligt).

”Inte heller de som betecknas som unga vuxna, kategorin 25–40 år, var särskilt intresserade då valdeltagandet stannade på 40 procent”.

Tycker det här är så intressant, därför gjorde vi den här listan. Svara på den du också! Det är bara fem frågor. Här kommer mina svar:

 

Sevendays

Bra typer på skogsbarrikad.

 

 

När jag hör ordet politik tänker jag:

Ordet politik måste vara det mest missförstådda begreppet någonsin. Eller i alla fall ett ord som skulle behöva en pr-firma och lite ny branding. När jag var yngre somnade jag bara någon ens sa ordet högt.

Nu när jag hör ordet politik tänker jag på vardagen och livet runt omkring mig. Att jag jobbar och betalar skatt, vart jag går när jag blir sjuk, var mina barn går i skola, hur jag väljer min föräldraledighet, var och vilken tid jag köper mitt fredagsvin, hurudan service jag får på svenska och hur trygg (eller icke-trygg) jag känner mig när jag rör mig i min stad. Bland annat. 

 

Jag tror att unga avstår från att rösta, eftersom..

… de inte förstår det som skrivs i tidningarna och inte begriper det som talas om i tv-debatterna. Jag är 31 år, har högskoleexamen och anser mig vara någorlunda bevandrad i samhällsdebatten, men ändå får jag verkligen anstränga mina öron när diverse reformer radas upp för mina ögon (Sote, jag tittar på dig). 

Jag tror också att unga inte känner att de har något att ge bland alla gråa kostymer, långrandiga dokument och timtalsånga, byråkratiska sessioner. Gissar att de inte ens orkar försöka förstå. 

 

När jag väljer min kandidat inför valet brukar jag tänka på:

Hur vill jag att min omvärld ska se ut? Det mesta (ja, nästan allt) i ett liv är politiskt. Och det har jag i åtanke när jag definierar var jag står politiskt och vem jag ska rösta på. Vem vill jag ge makten till? Vem kan föra fram de frågor jag tror på? 

I samma ledare jag länkar till här ovan sägs det att presidentvalen är de som lockar mest väljare, även om presidentens makt ironiskt nog beskurits kraftigt de senaste decennierna. När jag väljer min kandidat i kommunalvalet ska det vara någon som brinner för mina frågor i min stad. Tänker att kommunalvalet egentligen är ett mycket viktigare val än presidentvalet. 

Och av princip brukar jag alltid rösta på en kvinna, eftersom vi fortfarande är för få på beslutsfattande positioner.

 

Om jag sku få driva en valkampanj skulle jag:

.. absolut inte ägna min tid åt att stå på torget om helgerna (fine, fattar logiken i att träffa folk IRL, men mina väljare skulle knappast vara de som kommer ut till stan för en gratis kopp kaffe). Istället skulle jag satsa jättemycket tid på mina unga nätväljare. Ha en Facebook-sida – och såklart en blogg – där jag skriver om frågor jag vill jobba för.

Tycker de flesta kandidater häromkring är URUSLA på att promota sig själva online. De sponsrar inlägg på insta och facebook med endast bild, namn och röstningsnummer (herreguuuud så onödigt). Jag vill ju veta vad de står för, vad de tror på och tänker jobba för. En bild och ett nummer säger INGENTING. Jag skulle skriva engagerande inlägg på diverse sociala medier och trigga debatter – de forum där mina potentiella väljare finns. Skulle också satsa på urenkelt språk (helt skippa det där med att försöka ”låta smart”, vilket ofta bara är icke-inkluderande). Alla har rätt att förstå vad politik handlar om.

 

Om jag sku få ändra på något i mitt närsamhälle skulle jag ändra på:

Att invånarna i Vasa skulle känna att de genom kommunalvalet har världens chans att ändra på det eventuella missnöje de nu känner – alternativt ge de politiker de är nöjda med en chans att fortsätta jobba för de frågor de tror på. 

Om folk är missnöjda med att sjukhusjouren togs ifrån oss – rösta då på eldsjälarna som jobbar för frågan. Tycker du att Vasa är för ojämställt och rasistiskt? Rösta då på någon som har en feministisk och anti-rasistisk agenda! Är det bara gubbar som styr? Rösta på en ung då! Tycker du att villkoren för småbarnsföräldrar har blivit sämre? Se då till att välja en kandidat som själv vill ändra på det! 

Men om jag skulle få satsa på något rent konkret skulle jag sätta det mesta på barn, unga, utbildning, idrott och jämställdhet (är SÅ en småbarnsförälder). Hur jag skulle ändra på det kräver lite mer än ett blogginlägg (snarare ett manifest). 

 

Din tur!