Etikett: Vietnam

Inte många nya tankar tänkta denna dag. Nu är vi halvvägs in i semestern och man märker att hjärnan börjar vara lite off. Fick faktiskt ta fram telefonen i dag för att kolla vad det var för dag, hade helt tappat räkningen. Har haft telefonen på flygplansläge ända sedan vi landade (våga vägra samtal och sms!) och har inte läst en endaste en nyhet på sju dagar. Bara lite böcker, bloggar, insta och annat lustfyllt på sin höjd. Ibland måste man få nolla. Inte titta på klockan, inte blicka mot den riktiga världen.

Därför har jag inte så mycket nytt att komma med, men om ni vill kan ni hänga med på en sväng till stan!

 

 

När vi kom till Duong Dong ikväll var det strömavbrott i hela centrum. Det hördes på lång väg för generatorerna jobbade som dårar för att hålla fiskarna kalla. 

 

 

Inne i restaurangerna och i affärerna var det mörkt. Vilket förstås var lite synd för alla som stod och sålde. Ni kan tänka er hur spännande det doftar här när det grillas utanför så gott som alla restauranger och det säljs fisk överallt. Ibland doftar det så gott att man går i bitar, ibland stinker det så sopa att man knappt får luft. Älskar det. Och massor av moppar och folk som trängs. Puls!

 

 

Här skulle jag fota en tapper krigare som bara hade ett (1) ljus till hjälp när han febrilt försökte hålla affärerna levande i mörkret, men jag hann inte riktigt ställa skärpan i kameran eftersom en moppe tutade och halvt manglade mig på kuppen. 

 

 

Här grillas det godheter. Maten får verkligen tusen poäng här. Fisk och skaldjur håller så sjukt hög klass. Har verkligen haft räkfrossa deluxe varje kväll. Särskilt förnäma restauranger kan man inte riktigt förvänta sig (ingenting är tillrättalagt och minimalistiskt med mysbelys här – man ska inte vara någon pryd jävel). Men vågar man så vinner man. I de mest fallfärdiga skjulen med de lägsta plaststolarna – där kan man mitt i allt hitta oerhörda guldkorn.

 

 

Här kan man se en lite större restaurang som till och med har dukar – och uppenbarligen en reservgenerator in case of strömavbrott, eftersom lamporna lyser. 

 

 

Här stannade vi till och beundrade musslorna. Det man vill ha pekar man på och så tillreder de det. Efter vegoari kreivar jag fisk som en tok. 

 

 

Jag ska faktiskt erkänna att jag aldrig har tänkt på hur pepparn växer eller hur den kommer till. Nu vet jag till och med hur ser ut innan man torkar dem. Finns för övrigt många pepparodlingar häromkring. Och är man sugen på torkade räkor (oklart vem som kan tänkas vara sugen på sådana) så hittas de där bakom. Där går verkligen min personliga gräns när det kommer till räkfrossa.

 

 

Håller mig till helt vanliga. Vi stannade till på slutet av gatan och åt på samma restaurang som i början av veckan. Det åts varierande räkor och musslor och ris och fränäre och vårrullar och det vanliga härliga. 

 

 

Skrattade riktigt högt när jag såg den här bilden. Dels för att jag ser ut som om jag var min egen fiktiva storebror. Dels för att jag ser så skallig ut. Men allra mest för att ni som känner min mamma ska få er ett gott skratt. Jag är ju en exakt kopia av henne, fast med platt och trött icke-hår. Någonstans på vägen tycks jag också ha tappat mina ögonbryn. Kanske de rök i samband med tidsuppfattningen. Flickan bredvid har jag gjort själv (ett av många diy-projekt).

 

 

Den 40-åriga gubben lever och mår bra. Varje morgon inleder han med att högt förkunna ”Det här är nog livet, det”. Det är väl ett av många steg i åldrandet, det här med upprepandet.

 

 

Plötsligt sa det ”klick” och hela gatan hurrade när strömmen kom tillbaka. Under vårt bord svansade en herrelös hund, någon försökte kränga söta chilinötter och några stånd längre bort exploderade någonting (gissningsvis en lampa eller liknande). Folk flockades och hade sig. Själv hade jag fullt upp med musslorna.

 

 

Sedan strövade vi vidare. Jag vet inte vad de här små gulliga frukterna längst ner heter, men de finns i vår frukostbuffé och jag äter dem varje morgon. Så gulligt goda! Kokosnötter hatar jag. Det är sedan gammalt.

 

 

Och sedan var det väl bara att börja söka sig hemåt. Ska för övrigt köpa med mig en lampa hem. Överallt har de fina färgglada lampor här (tycker Vasa kunde ha det samma). Men hey, roligt att ni hängde med. Ses en annan dag?

Två helt superfina dagar bakom oss (vi kan ta några klassiska diabilder här efter). Sku gärna återge våra dagar i detalj om inte det vore så att solen och kvällsmiddagen klubbade mig fullkomligt nyss. Det är otroligt varmt här om dagarna (inte ens havet svalkar särskilt länge med sina 29 grader). Igår flängde vi runt som tokar och i dag har vi mest återhämtat oss (nöjesfält och badparadis knäcker vilka hårdingar som helst). Det är liksom ingen liten tröttma man känner om kvällen när man varit utomhus hela dagen på de här breddgraderna. Fukten! Värmen! Havet!

Även om mycket är fint här, så har jag bestämt mig för att solnedgångarna är bäst. Ingen annanstans i världen har jag sett så här mjuka, snälla solnedgångar som här. Ikväll låg vi nere vid stranden och läste medan solen gick ner. Läser en Tsatsiki-bok för barnen (älskar den serien!) och jag är nästan helt säker på att vi aldrig har läst Tsatsiki på en så här bra plats som här, när man ibland får luta sig åt höger för att komma åt sugröret i mojiton. Där satt vi tills det blev så mörkt att jag inte längre kunde urskilja bokstäverna.

Livet – inte är det skit inte!

 

 

.. och så landade vi äntligen här i den snällaste av solnedgångar. Se på den här vyn här på hotellet! Den är som en varm, go kram från någon man har saknat jättelänge. Brukar nästan aldrig slänga hit helt oredigerade bilder, men den här kommer direkt från kameran. När världen runt omkring en är så här mjuk behövs inga filter. Se på färgerna! Känner ni hur pissljummet vattnet är? Förstår ni hur snäll den här kvällen är?

 

 

Resan gick för övrigt jättebra. Det var den kortaste tio timmars flight jag har varit med på. My sov första sju timmarna, sedan åt vi lite frukost och så – poff – var vi framme. Ändå är man så trött nu efter middagen. Med magen full av räkor ska jag ta min bok och krypa ner under det vita täcket. Livet kunde sannerligen vara sämre, hörni! Nati!