Inte fyskam det heller.

2018 02 10 12.28.22 2

 

Det är skönt att vara hemma igen. Det får man väl ändå konstatera. Även om det alltid känns lite motvilligt att packa ihop och förebereda sig mentalt på vinter. Men sedan är det ändå rätt härligt när man landar hemma. I alla fall nu när kappsäckarna är tömda, kläderna tvättade och barnen åter i skolan. Ordning och reda. Pengar på fredag.

Tänkte faktiskt på det under de sista dagarna. Att man nog inte skulle palla att bara leva la dolce vita under palmerna i all oändlighet. Säkert skulle det funka i någon månad, om man var inställd på det. Men ganska snabbt kommer nog tristessen emot. Att bara bada, åka runt på sightseeing, besöka museer, åka karuseller, sola, dricka drinkar, äta på restaurang och gå på marknader är fantastiskt, men gissar att det skulle bli lite hjärndött i längden. Att liksom aldrig behöva kämpa (annat än med barnvagnen i sanden).

Och det bästa just nu är att vi på något magiskt vis har trollat bort nästan hela skitvintern. Nu återstår ju bara den bästa delen! Ännu hinner vi skida och skrinna lite innan takdroppet börjar. Dessutom är det ju ljust jättelängre redan nu. När vi körde hemåt var det ju ljust ännu efter officetider (kunde inte tro mina ögon när jag anade dagsljus ännu vid 17.00). Finvintern är här! 

Välkommen till den bästa tiden.

Snart kan vi börja längta.

Tack Finland för fina dagar.

Glöm det där jag sa om vintern. Vilka otroligt fina dagar vi har haft den här helgen! Sol och -15 grader i dagarna tu. Mer kan man faktiskt inte begära. Det är fascinerande hur snabbt man vänjer sig vid kyla. Tidigare i veckan var det mellan -20 och -30 varje dag och plötsligt känns -15 som värsta tropikerna (”värmebölja!” som Joanna Hansén sa på insta).

Sami har varit i Sydafrika, så jag och barnen har åkt pulka, skrinnat och luftat oss för allt vad kropparna har hållit. Mellan varje vinter hinner jag glömma att skrinna är det bästa jag vet. Varje gång jag glider ut på isen slår mitt självförtroende över och jag är riktigt besviken att jag aldrig inledde min hockeykarriär (ännu som 29-åring tror jag att jag är liiiite bättre än genomsnittet).

Efter två timmar fick jag bära av en gråtande Milken från rinken i dag (hon älskar verkligen att skrinna). Hon var så förskräckligt arg. ”JAG FICK JU INTE TRÄNA TILLRÄCKLIGT!! HUR SKA JAG NÅGONSIN KUNNA SKRINNA SÅ DÄR SOM DU OM JAG INTE FÅR TRÄNA VA!!!”. I det skedet hade Matheo redan varit ombytt och lekt i snöhögen en timme. Man kan inte annat än beundra hennes inre glöd.

Och så några bilder på när Finland faktiskt betedde sig som Finland:

 

42

39

43

IMG 4043

4041

Regel: Inget skrinn utan kakao.