Det är skönt att vara hemma igen. Det får man väl ändå konstatera. Även om det alltid känns lite motvilligt att packa ihop och förebereda sig mentalt på vinter. Men sedan är det ändå rätt härligt när man landar hemma. I alla fall nu när kappsäckarna är tömda, kläderna tvättade och barnen åter i skolan. Ordning och reda. Pengar på fredag.
Tänkte faktiskt på det under de sista dagarna. Att man nog inte skulle palla att bara leva la dolce vita under palmerna i all oändlighet. Säkert skulle det funka i någon månad, om man var inställd på det. Men ganska snabbt kommer nog tristessen emot. Att bara bada, åka runt på sightseeing, besöka museer, åka karuseller, sola, dricka drinkar, äta på restaurang och gå på marknader är fantastiskt, men gissar att det skulle bli lite hjärndött i längden. Att liksom aldrig behöva kämpa (annat än med barnvagnen i sanden).
Och det bästa just nu är att vi på något magiskt vis har trollat bort nästan hela skitvintern. Nu återstår ju bara den bästa delen! Ännu hinner vi skida och skrinna lite innan takdroppet börjar. Dessutom är det ju ljust jättelängre redan nu. När vi körde hemåt var det ju ljust ännu efter officetider (kunde inte tro mina ögon när jag anade dagsljus ännu vid 17.00). Finvintern är här!
Välkommen till den bästa tiden.
Snart kan vi börja längta.
