Obligatoriska bröllopsfrågan.

Jag slår ihop en massa frågor till en stor framtidsspekulation:

Tänker ni förlova er? Tänker ni isf också gifta er? Ifall ni skulle gifta er, hur skulle ni göra med efternamnen? Hurudant är ditt drömbröllop och din drömbrudklänning (även om ni inte tänkt gifta er, så har du säkert tänkt hurdant bröllop du skulle vilja ha, om ni skulle göra det)? 

Det finns en sak med frågestunder som jag älskar. I flera år har jag läst igenom frågestunder bara för att kolla om det överhuvudtaget existerar en utan bröllopsfrågor. Jag visste att den här frågan skulle komma (för mig veterligen har det inte funnits en frågestund utan bröllisfrågan). Det var många som frågade – och jag ska givetvis leverera.

Jag var 21 när jag blev gravid. 22 när jag fick mitt första barn. 24 när vi köpte hus. 24 när jag fick mitt andra barn. 27 när jag fick min examen. Allt bara hände där plötsligt. Mellan 20 och 25 hann jag knappt blinka, för det bara hände, hände, hände. Något kul måste man spara till senare, också. Och ett bröllop vill man ju verkligen inte slösa bort. Inte hasta fram.

Jag vet faktiskt inte vad det är med mig och praktiska, viktiga saker. Ekonomi och giftermål intresserar mig inte det minsta. Men tja, visst borde vi kanske gifta oss (HAR HÖRT ATT DET SKA VARA BRA). Men jag vet var jag har Samsan och vice versa. Barnen, vår familj, vårt hem och vår kärlek står högre än vilka ringar och namnteckningar som helst. Men ja ja ja, juridiken, rättigheterna, löftena, ja ja ja. Bla bla bla.

Men att förlova oss nu skulle bara kännas töntigt (får skamsköljningar vid blotta tanken). Gifter vi oss så gifter vi oss direkt (har redan lockat på Sami med ”Sami Mannil-Juuu-uung” i flera år).

Mitt drömbröllop skulle kanske äga rum i Snappertuna, i skären. En hel helg, kanske. Samis bästis Ronnie skulle prata längst fram (föreställer mig nämligen att Ronnie skulle vara bra på att prata kärlek och kloka ord på en blommande äng). Också fint med tanke på att Ronnie är orsaken till att vi hittade varandra. Han behöver inte klä ut sig till Elvis. Men en spänd liten läderkostym skulle sitta fint (Ronnie, jag skojar ej!).

Sedan liveband, dragspel, gitarrer, bärs, dans, grill, långbord, solnedgång, nattdopp. Vart jag ska lägga 150 pers när solen går ner vet jag inte (mamma får svindel nu när jag skriver detta: men vi säger tält). Jag är ej särskilt traditionellt lagd, om vi säger så. Jag vill bara ha myz, värme, ljus, diskussioner och barfota dans i dagarna tre (nu kanske ni förstår varför jag fortfarande är ogift).

Dessutom har jag så svårt för det där att klä ut sig till en brud. Vad ÄR juttun med det? Gräddbakelse och prinsessa är så inte min grej. Men tja, kanske någon del får jag offra. Mommo lär ha sin brudklänning med långa spetsärmar kvar. Kunde kanske sy om den. Annars känner jag mig lite dragen till marint tema. Tänk en hel äng av stora och små sjömän i skären. Aj aj, så bra. Pappa med sjömanshatten och mamma i flytväst (heh). Barnen som då är stora nog att köra taxibåt, kan skjutsa av och an mellan fastlandet.

Men som sagt, jag kan inte alls relatera till personer som pratar flickdrömskt om bröllop. Jag lockas bara av tanken att samla alla man älskar och uppskattar till en och samma afton. Inget sånt att man bjuder alla småkusiners mostrars kusiners barns sambo som man aldrig träffat, utan verkligen bara människorna man älskar och vill dela denna kväll med. De bästa människorna man har mött på vägen. Inget svårt och stelt, utan bara ledigt, roligt och sjukt bra mat.

Men nu drömmer jag fritt, som sagt. Om jag ska vara ärlig saknar jag både motivation, tid och pengar till att ställa till. Något roligt måste man ju ha efter 30 också. VISST?!

bild (23)

21 reaktioner till “Obligatoriska bröllopsfrågan.”

  1. Tu haar så rääätt 😉 Gifter sig gör man när det är dags. Liksom. Och man gör det på sitt sätt, inte utgående från förväntningar eller för att kusin Elak ska få klä upp sig en gång i året!

  2. Håller så med! vill inte heller stressa med ett bröllop bara för att! 🙂 så kostar det ju pengar också, och inte vill man ha någon stel tillställning!

  3. Här har det heller aldrig drömts om något stort prinsessbröllop, har helt enkelt inte fattat grejen. Men har senaste året även jag försökt mjukna gubben med att han tar dubbelnamn 😀 så kanske, kanske nån dag… Men kyrka, det ska det vara för min del isf.

  4. Vi planerade bröllop..vår gemensamma syn på bröllop i stort sett var att vi ville ha catering och dj/ band. Catering för att vi ville att alla våra släktingar och vänner firar med oss och ingen står i köket och vaktar maten, 🙂 Dock hade vi inte råd till varken catering eller band.. 😦 Då hade vi dragirt ner budgeten till 3000- 4000 euro och vi gör så mycket som möjligt själva..
    Vi hade datum och allt färdigt, t.o.m inbjudan utskickad och 2 veckor före bröllopet gjorde vi inte annat än ”kina” om pengar och hur ska allt räcka till..(nu tänker kanske någon att det var välan lite väl sent att börja tänka på det, men det gjorde vi ändå). Man kan väl säga att båda fick lite (läs: mycket) Cold feet!
    Vi avbokade bröllopet, ringde prästen och gäster och hela fadirullan.
    Sedan planerade vi vårt eget lilla bröllop som ägde rum i Magistraten med vi 2 och våra döttrar, vi fota oss och skickade i samma veva julkort där det stod: God Jul önskar fam. (och ett gemensamt namn)
    Många ringde nog och undrade vad vi gjort. 🙂 Såhär efteråt har endel sagt att de tyckte vi gjorde smart.
    Och visst är det väl onödigt att sätta pengar på det, även fast 3000- 4000 euro är ingenting emot 15000 euro.
    En fest skulle jag nog ännu villa ha någon dag..

  5. Låter fint med bröllop i skären! Tobben och jag försöker tänka oss Ronnie iförd en tajt läderkostym..vackert så 😉 Sami Mannil-Jung klingar ju fint, låter ju så ungt på nåt vis 😉

  6. När jag gifter mig ska jag inte vara utklädd till en prinsessa! Jag behöver inte något stort, Kyrka är något för mig medan sambon säger nej till kyrkbröllop.Jag kan gå med på ett borgerligt bröllop. För mig räcker det bara vi två, för varandra mer än någonsin. Egentligen skulle det räckt att vara tillsammans och bo ihop, men jag har något för äktenskap så någon gång ska jag blir fru A.

  7. Jag har aldrig varit speciellt bröllopssugen, saknar tydligen den genen. Inte är det på något sätt uteslutet men det känns kanske lite passé såhär vid 35-årig ensamstående tvåbarnsmor, haha.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.