Måste ännu tillägga en grej om loppis som jag kom att tänka på efter förra inlägget:
Visst, det är fantastiskt att köpa second hand och återanvända andras grejer. Men – när jag går omkring på loppis (i alla fall på de vanligaste köp- & säljloppisarna) får jag ofta dålig feeling över hur mycket överprisatta paltor där finns. H&M-toppar. Gina Tricot-klänningar. Lindex-bodyn. De där verkliga fynden som man förut kunde hitta på missionstorget i Karis are nowhere to be found. Slit och släng-outfittarna dominerar utbudet och där om någonstans blir det väldigt påtagligt att vi lever över våra tillgångar.
Jag vet att jag själv många gånger har motiverat köp med ”ähh, jag kan sälja det vidare sedan”. Men det är ju exakt lika dåligt. Det är på inga sätt bättre än att bara konsumera.
Och många gånger har jag köpt saker på loppis ”bara för att det är billigt”. Hade jag varit tvungen att köpa en helt ny hade jag förmodligen inte köpt någon alls.
Det här skapar i slutändan en lömsk rundgång i systemet. Folk som säljer mycket på loppis (jag) motiverar sina nyköp med att det går att sälja vidare. Och folk som köper mycket på loppis (jag) köper för att det är roligt och billigt. Ofta köper jag mycket fler grejer på loppis för att det inte alls märks i plånboken och för att jag ”återanvänder” (yeah right). Dessutom är loppis så mycket bizniz i dagens läge. Att hyllorna i de stora loppishallarna hålls fulla med grejer förutsätter att någon konsumerar så in i helvete.
Det är såklart bättre att köpa second hand är nyproducerat. Men det finns ändå något som irriterar så oerhört i dagens loppiskultur. Loppis är liksom inte bara bra längre.
Forever Jung 
Så sant! Klokt och tänkvärt! Konsumtionen flyttas liksom bara runt!?!
Herreguud vad du har rätt Linn!! Och jag är precis en sån som tokhandlar bara för att jag kan! Hjälp! Fast det kanske börjar gå om, för nu på juthbacka köpte jag bara vettiga grejer som en hasp till grinden och ett parkeringshus i trä. Tummen upp för he!
Jag har medvetet haft loppisförbud hela sommaren. Jag gillar att gå på loppis, men har märkt att jag gör det för att mätta konsumtionshungern med någon billig liten grej. Loppis är fantastiskt om du är där för att göra fynd du faktiskt behöver.
Blir också skitsur på alla H&M plagg som är dyrare på loppis än de är på rean!
Suck, jag förfasas också över detta. I sommar har man sett annonser om gårdsloppisar, loppisrace, måndagsloppis med mera i så gott som alla stadsdelar och byar runtomkring. En kompis hade bord på sin gård under en loppisrunda, men knappt någon besökare kom dit. Orsaken är troligtvis överutbudet av loppisar i sommar. Alla, inklusive mig själv, har en massa skräp hemma som man helst vill slippa, men som ingen vill ha. Inte ens fast man lägger en prislapp på 10 cnt…
Jag och min familj har för något år sen minskat rejält på vår konsumtion av prylar, vi köper bara det vi verkligen vill ha och behöver.
* Köp prylen/plagget endast om du skulle vara beredd att betala fullt pris för det.
*Köp inget som du ska ha tills du hittar det du egentligen vill ha. Vänta tills du verkligen hittar/har råd med t.ex. den möbel du tänkt dig.
Där satte du ord på det jag har tänkt flera gånger i sommar!
SÅ sant!
Jag tycker att man skall aldrig köpa något och ha redan tanken att det här kan jag sälja vidare…det är så dåligt. Så kan man tänka då man köper något som man kanske är lite osäker om ….om det tex passar i sammanhanget där hemma. Fast jag är världens loppifreak så har min minimalistiska tänkandet påverkat väldigt mycket då det gäller loppis varor. Förut kunde jag falla i "det är så billigt, måste köpa" fällan, men inte nu mera. Nu köper jag väldigt lite. Det måste jag ändå kommentera att jag tycker att det är mycket bättre ändå att köpa på loppis och sälja det man köpt vidare…för att då konsumerar man inte nytt utan gammalt…saker som finns och har funnits länge. Här hemma har vi nästan bara möbel som jag köpt på loppis och om jag köper något nytt så hämtar jag ofta det från loppis. Jag ändrar min inredning ofta och därför vill jag just handla gammalt o sälja då det vidare då man ändrar något. Dessvärre köper majoriteten nya saker o möbel hela tiden…och dessutom byts dom ut ofta. Det är grymt! Men som sagt så är jag själv så är jag så inne på minimalism nu att försöker istället uppmuntra folk att sälja bort mera och bli av med tavara 🙂 För det är skönt, då man blir av med skräp o små prylar…aaah ❤
Men vi kan ju inte bara sluta konsumera här i Finland heller, för nu då exporten drar dåligt är det vi konsumenter som ska bidra till att hjulen rullar här.. Själv är jag inte heller någon vidare bra konsument, men frågan tål att fundera på.
Jag håller med dig till fullo! Jag brukar gå runt på loppisar nästan varje vecka och det som irriterar mig mest är just dessa h&m, lindex, kappahl plagg som kostar mera använda än vad man skulle behöva betala för oanvända rea-plagg. Och sen dessa använda "märkes"-plagg som kostar nästan lika mycket som i butiken och så står det något i stilen med "lähes käyttämätön" , helt som om det nu skulle på något vis berättiga de höga priserna. Läste (eller kanske hörde någon säga) nånstans att värdet på varan halveras redan när du stigit ut ur butiken och det är verkligen något som jag tycker att människor borde hålla i minnet när man prissätter saker till loppis. Under veckoslutet såg jag en tom felix-gurkburk för 20 cent, tänkte skratta ihjäl mig! Haha!
Jag är okej med att köpa saker på loppis med baktanken att jag kan sälja dem vidare sedan. Eller snarare går det oftare till så här: Jag köper ett par jeans oprovade på loppis för att provrum saknas och tänker att okej, det är bara tre euro, blir de inte använda kan jag ge bort dem.
Loppis har länge varit min frizon där dåligt konsumtionssamvete aldrig existerat. Det är där jag kunnat impulsshoppa det där plagget som egentligen inte är min stil (sedan är det ganska 50-50 om det blir en ny favorit eller ett plagg som jag låter gå vidare eftersom jag inser att det verkligen inte var min stil). För ett par år sedan hade jag en 40 dagars konsumtionsfasta när den enda anledningen till att jag fick lov att köpa något var att jag verkligen behövde det just då. Det visade sig att det enda svåra var att inte få spontanshoppa på loppis. Det enda som faktiskt fått mig att påtagligt dämpa mitt loppishandlande var vinterns attack av skadeinsekter hemma som ställde mig inför uppdraget att för säkerhets skull sanera alla mina kläder. Jag har inte obscent mycket kläder, men definitivt mycket mer än vad som är roligt att ha i en sån situation.
Jag går fortfarande på loppis och tycker att det i grunden är jätteroligt – men jag har blivit mycket mera restriktiv med vad som får följa med hem. Och det goda med den där konsumtionsfastan är att den efterlämnade ett nytt beteende hos mig: vanan att ställa mig själv frågan "behöver jag det här?". Och om tröskeln blivit högre för att spontanshoppa på loppis har den blivit jättehög för att köpa nya saker. Ibland kan jag bli sjukt envis och tänka att banne mig, den här prylen måste gå att hitta på loppis i stället. och jag försöker verkligen hålla fast vid principen att när jag köper något nytt ska det vara en kvalitetspryl eller ett kvalitetsplagg som jag kan ha länge och som någon annan kan ha efter mig om jag tröttnar / växer ur det eller liknande. För ja, jag mår också illa av alla drivor billighetsplagg och krimskrams som varje loppis svämmar över av. I min drömvärld skulle kvalitet alltid löna sig eftersom man vet att man inte blir sittande med billigt skräp som går sönder i händerna på en utan med ett föremål som någon annan vill överta efter en. Lite som klädmärket Gudrun Sjödén som driver en egen second hand-sajt på nätet där folk kan sälja och köpa begagnade Gudrun Sjödén-plagg. Inte som när H&M tar emot lump (vilket förvisso behövs det också) utan som i att säga: Vi gör kvalitativa kläder som ska hålla för fler än en användare.
Måste opponera mig lite mot din sista punkt: Just loppis är ju det bästa som finns för de där tillfälliga lösningarna – när man till exempel bor i andra hand en period av sitt liv och måste ha mer husgeråd bara för den sommaren eller när man inte har råd med den där snygga Arabia-servisen och inte är nöjd med att investera i en billigare servis utan i stället köper udda porslin på loppis för att trots allt ha något att ta till.
Så sant! Klokt och tänkvärt! Konsumtionen flyttas liksom bara runt!?!
Herreguud vad du har rätt Linn!! Och jag är precis en sån som tokhandlar bara för att jag kan! Hjälp! Fast det kanske börjar gå om, för nu på juthbacka köpte jag bara vettiga grejer som en hasp till grinden och ett parkeringshus i trä. Tummen upp för he!
Jag har medvetet haft loppisförbud hela sommaren. Jag gillar att gå på loppis, men har märkt att jag gör det för att mätta konsumtionshungern med någon billig liten grej. Loppis är fantastiskt om du är där för att göra fynd du faktiskt behöver.
Blir också skitsur på alla H&M plagg som är dyrare på loppis än de är på rean!
Suck, jag förfasas också över detta. I sommar har man sett annonser om gårdsloppisar, loppisrace, måndagsloppis med mera i så gott som alla stadsdelar och byar runtomkring. En kompis hade bord på sin gård under en loppisrunda, men knappt någon besökare kom dit. Orsaken är troligtvis överutbudet av loppisar i sommar. Alla, inklusive mig själv, har en massa skräp hemma som man helst vill slippa, men som ingen vill ha. Inte ens fast man lägger en prislapp på 10 cnt…
Jag och min familj har för något år sen minskat rejält på vår konsumtion av prylar, vi köper bara det vi verkligen vill ha och behöver.
* Köp prylen/plagget endast om du skulle vara beredd att betala fullt pris för det.
*Köp inget som du ska ha tills du hittar det du egentligen vill ha. Vänta tills du verkligen hittar/har råd med t.ex. den möbel du tänkt dig.
Där satte du ord på det jag har tänkt flera gånger i sommar!
SÅ sant!
Jag tycker att man skall aldrig köpa något och ha redan tanken att det här kan jag sälja vidare…det är så dåligt. Så kan man tänka då man köper något som man kanske är lite osäker om ….om det tex passar i sammanhanget där hemma. Fast jag är världens loppifreak så har min minimalistiska tänkandet påverkat väldigt mycket då det gäller loppis varor. Förut kunde jag falla i "det är så billigt, måste köpa" fällan, men inte nu mera. Nu köper jag väldigt lite. Det måste jag ändå kommentera att jag tycker att det är mycket bättre ändå att köpa på loppis och sälja det man köpt vidare…för att då konsumerar man inte nytt utan gammalt…saker som finns och har funnits länge. Här hemma har vi nästan bara möbel som jag köpt på loppis och om jag köper något nytt så hämtar jag ofta det från loppis. Jag ändrar min inredning ofta och därför vill jag just handla gammalt o sälja då det vidare då man ändrar något. Dessvärre köper majoriteten nya saker o möbel hela tiden…och dessutom byts dom ut ofta. Det är grymt! Men som sagt så är jag själv så är jag så inne på minimalism nu att försöker istället uppmuntra folk att sälja bort mera och bli av med tavara 🙂 För det är skönt, då man blir av med skräp o små prylar…aaah ❤
Men vi kan ju inte bara sluta konsumera här i Finland heller, för nu då exporten drar dåligt är det vi konsumenter som ska bidra till att hjulen rullar här.. Själv är jag inte heller någon vidare bra konsument, men frågan tål att fundera på.
Jag håller med dig till fullo! Jag brukar gå runt på loppisar nästan varje vecka och det som irriterar mig mest är just dessa h&m, lindex, kappahl plagg som kostar mera använda än vad man skulle behöva betala för oanvända rea-plagg. Och sen dessa använda "märkes"-plagg som kostar nästan lika mycket som i butiken och så står det något i stilen med "lähes käyttämätön" , helt som om det nu skulle på något vis berättiga de höga priserna. Läste (eller kanske hörde någon säga) nånstans att värdet på varan halveras redan när du stigit ut ur butiken och det är verkligen något som jag tycker att människor borde hålla i minnet när man prissätter saker till loppis. Under veckoslutet såg jag en tom felix-gurkburk för 20 cent, tänkte skratta ihjäl mig! Haha!
Jag är okej med att köpa saker på loppis med baktanken att jag kan sälja dem vidare sedan. Eller snarare går det oftare till så här: Jag köper ett par jeans oprovade på loppis för att provrum saknas och tänker att okej, det är bara tre euro, blir de inte använda kan jag ge bort dem.
Loppis har länge varit min frizon där dåligt konsumtionssamvete aldrig existerat. Det är där jag kunnat impulsshoppa det där plagget som egentligen inte är min stil (sedan är det ganska 50-50 om det blir en ny favorit eller ett plagg som jag låter gå vidare eftersom jag inser att det verkligen inte var min stil). För ett par år sedan hade jag en 40 dagars konsumtionsfasta när den enda anledningen till att jag fick lov att köpa något var att jag verkligen behövde det just då. Det visade sig att det enda svåra var att inte få spontanshoppa på loppis. Det enda som faktiskt fått mig att påtagligt dämpa mitt loppishandlande var vinterns attack av skadeinsekter hemma som ställde mig inför uppdraget att för säkerhets skull sanera alla mina kläder. Jag har inte obscent mycket kläder, men definitivt mycket mer än vad som är roligt att ha i en sån situation.
Jag går fortfarande på loppis och tycker att det i grunden är jätteroligt – men jag har blivit mycket mera restriktiv med vad som får följa med hem. Och det goda med den där konsumtionsfastan är att den efterlämnade ett nytt beteende hos mig: vanan att ställa mig själv frågan "behöver jag det här?". Och om tröskeln blivit högre för att spontanshoppa på loppis har den blivit jättehög för att köpa nya saker. Ibland kan jag bli sjukt envis och tänka att banne mig, den här prylen måste gå att hitta på loppis i stället. och jag försöker verkligen hålla fast vid principen att när jag köper något nytt ska det vara en kvalitetspryl eller ett kvalitetsplagg som jag kan ha länge och som någon annan kan ha efter mig om jag tröttnar / växer ur det eller liknande. För ja, jag mår också illa av alla drivor billighetsplagg och krimskrams som varje loppis svämmar över av. I min drömvärld skulle kvalitet alltid löna sig eftersom man vet att man inte blir sittande med billigt skräp som går sönder i händerna på en utan med ett föremål som någon annan vill överta efter en. Lite som klädmärket Gudrun Sjödén som driver en egen second hand-sajt på nätet där folk kan sälja och köpa begagnade Gudrun Sjödén-plagg. Inte som när H&M tar emot lump (vilket förvisso behövs det också) utan som i att säga: Vi gör kvalitativa kläder som ska hålla för fler än en användare.
Måste opponera mig lite mot din sista punkt: Just loppis är ju det bästa som finns för de där tillfälliga lösningarna – när man till exempel bor i andra hand en period av sitt liv och måste ha mer husgeråd bara för den sommaren eller när man inte har råd med den där snygga Arabia-servisen och inte är nöjd med att investera i en billigare servis utan i stället köper udda porslin på loppis för att trots allt ha något att ta till.