Varje kväll innan jag lägger mig har jag samma kvällsrutin. Jag går via Etuovi till Oikotie. Vidare till Jokakoti och ännu ett varv via Nettiasunto. Varje kväll hoppas jag samma sak. Att ett trevligt litet hus i rimlig prisklass ska ploppa upp i Vikinga-Brändö-området.
Inte för att vi direkt vill bort från Gula huset, men mest för att jag så innerligt längtar efter en egen gräsplätt som bara är min. Där jag kan gå ut och dricka kaffe utan att borsta håret och switcha från pyjamas. Och kanske för att jag vet att vi knappast kommer att kunna bo här för alltid (vi bor i en trea) som jag långsamt börjar söka mig utåt.
Och så är det någonting med Vikinga som gör att jag mår bra. Fine, här finns absurda skrytbyggen, havsutsikter och överdådiga strandtomter, men det känns som en så MYSIG liten stadsdel. Pastellfärgade gamla fyrkantiga trähus. Små, lummiga trädgårdar. Nära till skolan. Nära till stranden. Nära till stan. Små guppiga grusvägar i rutmönster. Vacka parker, havsluft och Yle runt hörnet. En av få platser jag kan slappna av i tanken på att rota mig.
Men varje kväll är det likadant. Det finns inga hus på Brändö eller i Vikinga. Eller jo, det finns ett par stycken men de är för fina (hah!) för att vi ens ska ha möjlighet att gå på visning. Vad vi behöver är alltså ett fallfärdigt ruckel på bra plats som vi med nöd och näppe har råd med, och som vi efterhand kan fixa till. Det är vår enda chans. Och min stora förhoppning.
Att någon ska ge ifrån sig sitt gamla eländiga hus med liten gård. Göra snabb affär och överlåta huset till en glad liten brändöromantisk familj som vill slå sig ner. Jag försöker sprida mitt budskap till alla jag känner. Och ni också till er. Ifall någon har kopplingar hit och känner till någon mormor som ska flytta till lägenhet eller så. HÄR finns en familj som gärna vill flytta in. Storlek, stil och skick spelar INGEN roll. Allt är intressant.
Håll öronen öppna!
Forever Jung 
Vi köpte hus på findit. Lag upp en annons 2ggr och fick flera napp. Vi hittade vårt drömhus och köpte huset privat. Det gick förvånansvärt smidigt och banken hjälper till som mäklarfirma om ni väljer att köpa ett hus privat. Självklart ska man boka någon som kan komma och bedöma husets skick osv. men det borde gå att fixa via försäkringsbolaget. Lycka till med ert letande!
Det är något speciellt med vikinga. Jag bodde på hedbergsvägen i en liten lägenhet uppe på en vind i ett trähus. Ett kök, ett pyttelitet badrum och ännu ett rum med kakelugn. Men nog sjutton var det mysigt!!
Min farmor äger 2 tomter, med hus på, vid Vikinga stranden, och det skär i hjärtat när jag vet att ingen av oss i släkten kommer att ha råd att lösa ut de andra släktingarna när tomterna ska säljas. Jag gråter floder när jag tänker på mina planer för stället, för jag vill ha hela den knuten, bygga hus och sommarcafé och allt på det stället där jag själv bodde mitt första år i livet och som betyder så mycket för mig. Vikinga är bäst i världen.
Det sorgligaste i historien är det, att budgivningen för tomterna har pågått i snart 20 år, till min fars stora förtret, då det är honom folk ringer till och vill köpa stället. Dessutom lever farmor än, känns inte speciellt kul för henne heller.
Men om ni hittar ett hus på Vikinga så är ni nog lyckligast i världen, bättre ställe finns nog inte! 🙂
Min pappa bodde i Vikinga för ja.. Typ snart 60 år sen.. Hoppas ni hittar nåt snart!
Blev annars så inspirerad av senaste podcasten så jag inte kunde sova i natt utan steg upp och sydde leopardleggings till min son 🙂 (kolla gärna på bloggen 🙂 ) Hann inte lyssna på hela men nu vet jag vad jag ska göra nästa gång jag syr 🙂
Lycka till! Jag hoppas verkligen att ni hittar något fint och mysigt, eller något skruttigt som ni får fixa till så det blir helt som ni vill ha det. Håller tummarna!
Min mor växte upp i ett litet rött torp på Brändö så även jag delar denna facination. Men tomten såldes för länge sen, torpet revs och möblerna i den försvann. Och även jag kan gråta krokodiltårar över att min mors hem inte längre finns kvar. För då hade jag nog också bott där. I den lummiga trädgården på Valhallavägen.
Vi har precis samma drömmar som ni. Helst Vikinga. Det finns inte mysigare kvarter i Vasa…Nå den som lever får se om vi hittar boende där någon dag 🙂 Lycka till!!
Vi köpte hus på findit. Lag upp en annons 2ggr och fick flera napp. Vi hittade vårt drömhus och köpte huset privat. Det gick förvånansvärt smidigt och banken hjälper till som mäklarfirma om ni väljer att köpa ett hus privat. Självklart ska man boka någon som kan komma och bedöma husets skick osv. men det borde gå att fixa via försäkringsbolaget. Lycka till med ert letande!
Det är något speciellt med vikinga. Jag bodde på hedbergsvägen i en liten lägenhet uppe på en vind i ett trähus. Ett kök, ett pyttelitet badrum och ännu ett rum med kakelugn. Men nog sjutton var det mysigt!!
Min farmor äger 2 tomter, med hus på, vid Vikinga stranden, och det skär i hjärtat när jag vet att ingen av oss i släkten kommer att ha råd att lösa ut de andra släktingarna när tomterna ska säljas. Jag gråter floder när jag tänker på mina planer för stället, för jag vill ha hela den knuten, bygga hus och sommarcafé och allt på det stället där jag själv bodde mitt första år i livet och som betyder så mycket för mig. Vikinga är bäst i världen.
Det sorgligaste i historien är det, att budgivningen för tomterna har pågått i snart 20 år, till min fars stora förtret, då det är honom folk ringer till och vill köpa stället. Dessutom lever farmor än, känns inte speciellt kul för henne heller.
Men om ni hittar ett hus på Vikinga så är ni nog lyckligast i världen, bättre ställe finns nog inte! 🙂
Min pappa bodde i Vikinga för ja.. Typ snart 60 år sen.. Hoppas ni hittar nåt snart!
Blev annars så inspirerad av senaste podcasten så jag inte kunde sova i natt utan steg upp och sydde leopardleggings till min son 🙂 (kolla gärna på bloggen 🙂 ) Hann inte lyssna på hela men nu vet jag vad jag ska göra nästa gång jag syr 🙂
Lycka till! Jag hoppas verkligen att ni hittar något fint och mysigt, eller något skruttigt som ni får fixa till så det blir helt som ni vill ha det. Håller tummarna!
Min mor växte upp i ett litet rött torp på Brändö så även jag delar denna facination. Men tomten såldes för länge sen, torpet revs och möblerna i den försvann. Och även jag kan gråta krokodiltårar över att min mors hem inte längre finns kvar. För då hade jag nog också bott där. I den lummiga trädgården på Valhallavägen.
Vi har precis samma drömmar som ni. Helst Vikinga. Det finns inte mysigare kvarter i Vasa…Nå den som lever får se om vi hittar boende där någon dag 🙂 Lycka till!!