Varför Vasa är Finlands bästa stad

”Kan du inte skriva ett helt inlägg om varför Vasa är så bra? Vi funderar på att flytta tillbaka dit efter 12 år i Hfors och jag håller på att ångestar ihjäl mig över om vi ska flytta eller ej.”

image

Det senaste året har min kärlek till Vasa växt sig stark. I dag, hösten 2014, är det lätt att älska den här staden (det var det banne mig inte 2011). Det tog några år att inse det. Men så här i efterhand förstår jag att det handlade om den klassiska problematiken ”det är inte du, det är jag”. Vasa var fantastiskt hela tiden. Jag var bara inte redo. Nu skulle jag våga påstå att Vasa är en av Finlands bästa städer.

image

Jag tror det var med Karkki som jag senast pratade om det här över en kaffe på August i somras.  Det som skiljer Vasa från våra hemtrakter Karis-Ekenäs är att här finns en stark unga vuxna-kultur (jaja, det är inget vedertaget begrepp, men ni fattar). Bor man i Karis och Ekenäs flyttar man vanligtvis bort direkt efter gymnasiet. Rör man sig i centrum en onsdageftermiddag kan man vara ganska säker på att man möter 50% pensionärer. Kanske någon enstaka mamma med barnvagn.

I det avseendet känns Vasa som en storstad. Här finns folk i alla åldrar. Stadsbilden är mångkulturell, fräsch och stundvis riktigt inspirerande. Här finns kulturtanter, Strömsö-tanter, flasksamlartanter. Folk från laande, folk från Yliopisto och folk från Strandgatan. Fiskare, hipsters, raggare och en himla massa musiker. Alla drar nödvändigtvis inte härifrån efter skolan. Här finns så mycket att studera. Unga vuxna kan leva ett otroligt bra liv här. Man behöver inte fly.

imageimageimageimageimage

Vasa är en fullständigt tvåspråkig stad. Det är så otroligt häftigt hur nästan alla kan båda språken. Att också de finskspråkiga kan svenska (min erfarenhet säger att det inte alls är lika vanligt i södra Finland). De som växer upp i stan kör båda språken sida vid sida (Vasa finska gymnasium är numera under samma tak som det svenska!). Att få leva på sitt modersmål är så underskattat (de första åren jag bodde i Vasa kändes hela livet som att bo i Sverige).

Jag älskar att havet alltid är nära. Uteserveringarna vid havet. Broarna till Brändö och Vasklot. Universiteten vid havet. Färjan som tar dig till Sweden på fem timmar. Stränderna som i princip är i centrum. Strandpromenaden en lördagkväll i juli när det dånar av musik från bilar och skratten ekar från Strampen. Och när parken vid Hovrätten är full av folk som dricker öl. Att det alltid doftar saltvatten och att alla fjortisar dinglar med fötterna vid bryggan som sträcker sig från Kuntsi till Sandö. Ah. Som skären mitt i stan.

imageimageimageimageimageimage

Hur många barnteatrar sattes upp i Karis när jag växte upp? Minns inte särskilt många. Här finns ett otroligt rikt kulturliv för alla åldrar. Här kommer nya barngrejs hela tiden. Barnutställningar, barnaktiviteter, barnhappenings – ja, barnallt! Till skillnad från mig som hade att välja mellan handboll och handboll så känns Vasa som en dröm. Alla idrottsföreningar! Alla konstklubbar! Alla knasiga kurser! Alla alternativ!

imageimageimage

En annan sak som jag ofta tänker på som också känns kul: Från Vasa görs det mycket barn-tv, vilket gör att barnen får se platser de känner igen på tv. Tänker att det säkert är värdefullt, att känna att man hör till ett sammanhang. I BUUS-fredag såg vi ofta Brändö. I Undra sa Flundra ser vi Strömsö (och bara barn från Österbotten).  Och vi hurrar! Där är vår park, Vasa, jee!

imageimage

Vasa känns storleksmässigt som den ultimata staden för mig. Så småningom fattar jag hur allt hänger ihop, samtidigt som det hela tiden finns nya saker och nya människor att upptäcka. För tillfället bor här 66 000 människor. Tillräckligt stort för att man ska orka andas, tillräckligt litet för att man inte ska drunkna i mängden.

Och så var det ju det där med människorna som jag ofta pratar om. Här finns så mycket kreativt och smart folk att det inte är KLOKT. Fördomsfullt tänker man att alla de här människorna egentligen borde ha flytt fältet för länge sedan. Men de bor kvar, för det går. Och jag förstår att de vill stanna. Den kreativa scenen är otroligt levande.

imageimageimage

Och så är det något i det här med att Vasa inte alls är så perfekt som jag diggar. Här finns så mycket som skaver och det älskar jag. Här möts storstad och bondesamhälle. Gammalleastadianer, perusduunare, akademiker, feminister och folk som är jätteaktiva i sin lokala ungdomsförening. Folk som går på peffan och folk som går på metamfetamin. Så är det väl i alla städer, men här känns det verkligen. Mixen av folk på Ollis är så absurd. Så fördomsfritt och så fördomsfullt på samma gång.

Och så är det så förskräckligt billigt att bo här.

Fyll gärna på!

50 reaktioner till “Varför Vasa är Finlands bästa stad”

  1. Det är nu jag måste bekänna att din blogg bidrog till att jag flyttade tillbaka för några år sedan efter ett halvt liv utomlands (tack!!!) Du kan verkligen skriva om Vasa så att man får hemlängtan! Har inte ångrat mig en sekund och nu har det gått så långt att jag knappt vill åka härifrån på resa. Drar alltid en djup suck av lättnad när flyget landar igen. Havsdoften. Lugnet. Och att man får vara hipster om man vill, men det är absolut inget tvång. Och att här finns människor som sysslar med fantastiska saker (konst, forskning, idrott, företag, projekt) utan att göra något större väsen av det. Om man klarar att bo i en ganska liten stad utan att få underliga mindervärdeskomplex, är det en opretentiös och väldigt bra plattform, precis som du skriver. För att inte tala om att det går att köpa hus MED ÄPPELTRÄD på gården utan att ruinera sig.

  2. Håller med om allt! Dör mig tog det också ett par år att bli kär i stället men nu sen jag flyttar bort längtar jag tillbaka varje dag (tyvärr är arbetsmarknaden inte så luckrativ för alla pedagoger och avståndet till södra Finland känns ibland lite långt). Brukade alltid säga att Vasa är en liten storstad eller en stor liten stad, just sådär kiva på gränsen, man kan höra till ett sammanhang och cykla över allt men ändå är stan tillräckligt stor för att ha ett kiva utbud av diverse. hade det bara funnits jobb hade jag inte tvekat en sekund!

  3. Linn – tack! Vilken oerhört träffande, målande och vacker kärleksförklaring till en stad som verkligen förtjänar det, men som ingen lyckats med att beskriva så som du. Du är geniet med det stora, öppna hjärtat. Jag känner fullständigt igen mig i allt du beskriver, och även jag dissade stan då jag återvände hit 2007 efter många år i exil i Hfrs. Nu vet jag bättre, o h det känns så rätt i varje atom i kroppen och hjärtat: här är gott att vara, här får man ro, utan att ge upp allehanda aktiviteter, kulturliv. Hoppas ni stannar här för alltid, det tänker iaf vi göra (fast öhöm, i Korsholm då, men du vet, same same).

  4. Det jag älskar med min vardag i Vasa är att jag kan cykla med barnen till dagis, vidare till ett jobb i ett globalt företag där jag får prata flera språk varje dag med människor från hela världen – man känner att man jobbar på den globala arenan. Sen går man ut igen, kastar sig på cykeln, hämtar barnen och känner lugnet och havsdoften. Och har så mycket mera fritid än i Helsingfors (där jag också bott och jobbat i flera år), så mycket av ens fritid gick åt att ta sig från punkt A till punkt B i huvudstan. Jag flyttade tillbaks till Vasa efter 12 år i södra Finland och jag har inte ångrat det en sekund. Underbart kärleksinlägg, Linn!

  5. Njae, min reaktion är den motsatta. Onekligen är det ju en snitsig formulering, men det är väl ändå fruktansvärt att insinuera att en stad utan amfetaminmissbrukare vore lite mer färglös och trist att leva i!

  6. Bodde i Vasa ett knappt ar for hundra ar sen. Avskydde stan for det mesta (fast jag minns att jag diggade att det gick att leva pa svenska) men sa har i efterhand har jag ocksa fattat att det handlade mer om att jag trodde att jag var storre och battre an hela javla svenskfinland an att Vasa skulle ha varit en skitstad. Nu har jag inte ens varit i Vasa pa flera herrans ar men jag TROR, baserat pa hur folk beskriver stallet och mojligheterna som finns att det ar en stad dar jag skulle trivas helt ypperligt. Min partner ocksa. Synd att jag inte gav stan en chans da nar det begav sig.

  7. Hej!
    Jag skulle vilja lyfta fram det rika musiklivet, och förstås det kulturella livet överlag. Från det urbana, nära till en fantastisk natur.
    "Min egen stad"
    Jag tycker denna text passar bra för mig 🙂

    Anni-Frid Lyngstad (Frida) – Min egen stad
    "Jag står en stund på kvällen i mitt fönster
    Och ser ut på alla glada ljus
    Jag vaknar upp på morgnarna och hör trafiken
    Brusa utanför mitt hus
    På eftermiddag'n går jag runt en stund i parken
    Och hör barnens skratt och stoj
    Och hemma på vår bakgård ligger grannens katt
    Och sover, mjuk och sommarloj

    Det här är min egen stad
    Det är hit jag hör
    Och jag hör på alla ljud
    I en härlig kör
    Det här är min egen stad
    Glädje eller sorg
    Jag älskar varenda sten
    Varje prång och torg"

  8. Hej,
    livet är rikare med mångsidiga språgkunskap. Hundar och katter år bland de popularaste husdjur i Vasa. Man lär språkor båst i mångsprågik miljö.
    Jag deltog söndagens Klimamarsch och trotts det regnade där var ungefär 30 aktiva internationella deltagare.

  9. Det som jag uppskattar med Vasa är att det är så pass litet att det är lätt att träffas spontant bara för en kväll, också om man bor i förorter på olika sidor om stan. Tvåspråkigheten är också berikande: "Että voi vaihtaa språk mitt i meningen" 🙂

  10. Bodde i Vanda 8 år och jobbade i Helsingfors, flyttade tillbaka 2006 och njuter varenda dag över vår fina stad utan stress och med havet nära.Ångrar inte att jag var en sväng söderut , lärde mig mycket och framförallt uppskattar jag Vasa mycket mer nu än tidigare .

  11. Korsholmare fyller på:

    Pinnade upp och ned för Gerbyberget i dag. Vilken fantastisk utsikt man bjuds på när man når toppen!

    En annan sak som jag imponerades över var alla hopp och gupp som byggts för terrängcyklisterna där. Jag menar: jag tror att de byggt dem själva (inte att det är någon stadslig inrättning) och det är imponerande.

  12. Så roligt att läsa alla kärleksförklaringar till Vasa. Är själv en globetrotter, som bodde i Vasa 1964-1976, dvs de viktigaste åren under min uppväxt. Gick nio år i dåvarande Flickis och sedan ett par år på nystartade Peffan. Är tyvärr alldeles för sällan på återbesök "hemma", men hann ändå med en snabbis i juli i år. Roligt att känna igen sig i sina kvarter i centrum, men ändå att stan växer till oigenkännlighet i ytterkanterna.

  13. Och och ljuset på sommaren och stjärnorna om vintern, vilka båda lyste med sin frånvaro under åren i exil i en större stad i södra Finland. Att man tog norrsken som något man kunde ta för givet att få en skymt av fick lite förståelse i södra finland..så närheten till Lappland måste också kunna ses som något positivt. Vilket också betyder en garanterat vit jul i 9 fall av 10! Bland de skönaste med att vara tillbaka här är nog att slippa mötas av ansiktsuttrycken som undrar om man är lagd åt det dummare hållet då man knagglar fram något på obegriplig finska. Här förstår folk automatiskt att det antagligen handlar om att det är det andra språket som råkar vara ens modersmål och behöver inte desto mer förklaras eller ursäktas. Iom att situationen kan vara den omvända nästa gång är det ofta man möts av både förståelse och tålamod då.

  14. […] Och nu njuter vi tvådubbelt upp. Hela tiden. För det är här som vi vill bo, resten av livet. Linn har ju redan dragit upp hela sin Vasa-lista och den säger redan så mycket. Så mycket jävla bra! Jag är också så totalt överrumplad […]

  15. Men Linn jag dööör så bra skrivet att jag nästan måste lämna min man och mitt barn och flytta dit heti nu pronto! Så fiiiint!!

  16. Har gått och tänkt på samma saker faktiskt. Är återinflyttad och hade mycket svårt i början, men precis som för dig så var det mig det var fel på, inte stan (jo, kanske lite…). Du inspirerade i alla fall mig till att skriva ner det jag själv gått och tänkt på under sommarmånaderna gällande den här stan.

  17. Det är nu jag måste bekänna att din blogg bidrog till att jag flyttade tillbaka för några år sedan efter ett halvt liv utomlands (tack!!!) Du kan verkligen skriva om Vasa så att man får hemlängtan! Har inte ångrat mig en sekund och nu har det gått så långt att jag knappt vill åka härifrån på resa. Drar alltid en djup suck av lättnad när flyget landar igen. Havsdoften. Lugnet. Och att man får vara hipster om man vill, men det är absolut inget tvång. Och att här finns människor som sysslar med fantastiska saker (konst, forskning, idrott, företag, projekt) utan att göra något större väsen av det. Om man klarar att bo i en ganska liten stad utan att få underliga mindervärdeskomplex, är det en opretentiös och väldigt bra plattform, precis som du skriver. För att inte tala om att det går att köpa hus MED ÄPPELTRÄD på gården utan att ruinera sig.

  18. Håller med om allt! Dör mig tog det också ett par år att bli kär i stället men nu sen jag flyttar bort längtar jag tillbaka varje dag (tyvärr är arbetsmarknaden inte så luckrativ för alla pedagoger och avståndet till södra Finland känns ibland lite långt). Brukade alltid säga att Vasa är en liten storstad eller en stor liten stad, just sådär kiva på gränsen, man kan höra till ett sammanhang och cykla över allt men ändå är stan tillräckligt stor för att ha ett kiva utbud av diverse. hade det bara funnits jobb hade jag inte tvekat en sekund!

  19. Linn – tack! Vilken oerhört träffande, målande och vacker kärleksförklaring till en stad som verkligen förtjänar det, men som ingen lyckats med att beskriva så som du. Du är geniet med det stora, öppna hjärtat. Jag känner fullständigt igen mig i allt du beskriver, och även jag dissade stan då jag återvände hit 2007 efter många år i exil i Hfrs. Nu vet jag bättre, o h det känns så rätt i varje atom i kroppen och hjärtat: här är gott att vara, här får man ro, utan att ge upp allehanda aktiviteter, kulturliv. Hoppas ni stannar här för alltid, det tänker iaf vi göra (fast öhöm, i Korsholm då, men du vet, same same).

  20. Det jag älskar med min vardag i Vasa är att jag kan cykla med barnen till dagis, vidare till ett jobb i ett globalt företag där jag får prata flera språk varje dag med människor från hela världen – man känner att man jobbar på den globala arenan. Sen går man ut igen, kastar sig på cykeln, hämtar barnen och känner lugnet och havsdoften. Och har så mycket mera fritid än i Helsingfors (där jag också bott och jobbat i flera år), så mycket av ens fritid gick åt att ta sig från punkt A till punkt B i huvudstan. Jag flyttade tillbaks till Vasa efter 12 år i södra Finland och jag har inte ångrat det en sekund. Underbart kärleksinlägg, Linn!

  21. Njae, min reaktion är den motsatta. Onekligen är det ju en snitsig formulering, men det är väl ändå fruktansvärt att insinuera att en stad utan amfetaminmissbrukare vore lite mer färglös och trist att leva i!

  22. Bodde i Vasa ett knappt ar for hundra ar sen. Avskydde stan for det mesta (fast jag minns att jag diggade att det gick att leva pa svenska) men sa har i efterhand har jag ocksa fattat att det handlade mer om att jag trodde att jag var storre och battre an hela javla svenskfinland an att Vasa skulle ha varit en skitstad. Nu har jag inte ens varit i Vasa pa flera herrans ar men jag TROR, baserat pa hur folk beskriver stallet och mojligheterna som finns att det ar en stad dar jag skulle trivas helt ypperligt. Min partner ocksa. Synd att jag inte gav stan en chans da nar det begav sig.

  23. Hej!
    Jag skulle vilja lyfta fram det rika musiklivet, och förstås det kulturella livet överlag. Från det urbana, nära till en fantastisk natur.
    "Min egen stad"
    Jag tycker denna text passar bra för mig 🙂

    Anni-Frid Lyngstad (Frida) – Min egen stad
    "Jag står en stund på kvällen i mitt fönster
    Och ser ut på alla glada ljus
    Jag vaknar upp på morgnarna och hör trafiken
    Brusa utanför mitt hus
    På eftermiddag'n går jag runt en stund i parken
    Och hör barnens skratt och stoj
    Och hemma på vår bakgård ligger grannens katt
    Och sover, mjuk och sommarloj

    Det här är min egen stad
    Det är hit jag hör
    Och jag hör på alla ljud
    I en härlig kör
    Det här är min egen stad
    Glädje eller sorg
    Jag älskar varenda sten
    Varje prång och torg"

  24. Hej,
    livet är rikare med mångsidiga språgkunskap. Hundar och katter år bland de popularaste husdjur i Vasa. Man lär språkor båst i mångsprågik miljö.
    Jag deltog söndagens Klimamarsch och trotts det regnade där var ungefär 30 aktiva internationella deltagare.

  25. Det som jag uppskattar med Vasa är att det är så pass litet att det är lätt att träffas spontant bara för en kväll, också om man bor i förorter på olika sidor om stan. Tvåspråkigheten är också berikande: "Että voi vaihtaa språk mitt i meningen" 🙂

  26. Bodde i Vanda 8 år och jobbade i Helsingfors, flyttade tillbaka 2006 och njuter varenda dag över vår fina stad utan stress och med havet nära.Ångrar inte att jag var en sväng söderut , lärde mig mycket och framförallt uppskattar jag Vasa mycket mer nu än tidigare .

  27. Korsholmare fyller på:

    Pinnade upp och ned för Gerbyberget i dag. Vilken fantastisk utsikt man bjuds på när man når toppen!

    En annan sak som jag imponerades över var alla hopp och gupp som byggts för terrängcyklisterna där. Jag menar: jag tror att de byggt dem själva (inte att det är någon stadslig inrättning) och det är imponerande.

  28. Så roligt att läsa alla kärleksförklaringar till Vasa. Är själv en globetrotter, som bodde i Vasa 1964-1976, dvs de viktigaste åren under min uppväxt. Gick nio år i dåvarande Flickis och sedan ett par år på nystartade Peffan. Är tyvärr alldeles för sällan på återbesök "hemma", men hann ändå med en snabbis i juli i år. Roligt att känna igen sig i sina kvarter i centrum, men ändå att stan växer till oigenkännlighet i ytterkanterna.

  29. Och och ljuset på sommaren och stjärnorna om vintern, vilka båda lyste med sin frånvaro under åren i exil i en större stad i södra Finland. Att man tog norrsken som något man kunde ta för givet att få en skymt av fick lite förståelse i södra finland..så närheten till Lappland måste också kunna ses som något positivt. Vilket också betyder en garanterat vit jul i 9 fall av 10! Bland de skönaste med att vara tillbaka här är nog att slippa mötas av ansiktsuttrycken som undrar om man är lagd åt det dummare hållet då man knagglar fram något på obegriplig finska. Här förstår folk automatiskt att det antagligen handlar om att det är det andra språket som råkar vara ens modersmål och behöver inte desto mer förklaras eller ursäktas. Iom att situationen kan vara den omvända nästa gång är det ofta man möts av både förståelse och tålamod då.

  30. […] Och nu njuter vi tvådubbelt upp. Hela tiden. För det är här som vi vill bo, resten av livet. Linn har ju redan dragit upp hela sin Vasa-lista och den säger redan så mycket. Så mycket jävla bra! Jag är också så totalt överrumplad […]

  31. Men Linn jag dööör så bra skrivet att jag nästan måste lämna min man och mitt barn och flytta dit heti nu pronto! Så fiiiint!!

  32. Har gått och tänkt på samma saker faktiskt. Är återinflyttad och hade mycket svårt i början, men precis som för dig så var det mig det var fel på, inte stan (jo, kanske lite…). Du inspirerade i alla fall mig till att skriva ner det jag själv gått och tänkt på under sommarmånaderna gällande den här stan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.