Semester.

Det är kväll här i Khao Lak och jag har placerat mig i gungstolen på balkongen. Har läst, läst och läst hela dagen. Nu känner jag för att skriva (läs svamla) lite fritt. Det är så varmt och snällt i luften, trots att klockan närmar sig sju. I dag var det 38 grader här på balkongen. Alla dagar är det över 30 grader i vattnet. Man kan bara kasta sig i havet, utan minsta lilla tvekan. Det kan jag aldrig hemma.

Dagarna här är så långa, så stressfria och så oändliga. Klockan går i hälften långsammare tempo än normalt. En hel dag rymmer en vecka. Varje kväll tänker jag precis samma sak. Att jag knappast aldrig har tänkt så här mycket. Även om jag läser största delen av min vakna tid glider tankarna i väg. Man läser några kapitel i en berättelse, och plötsligt är man någon annanstans långt, långt borta i tanken – och så läser man lite igen. Och så håller man på. Det är så skönt att tänka ut alla tankar. Det hinner jag aldrig annars. Alltid är det något som kommer i vägen. Tänker också att det här är sundare. Vad är det för liv att leva där man inte ens hinner tänka på det man vill?

Vi har en knapp vecka kvar av semestern och det är ljuvligt. Att befinna sig i det här tillståndet är något som alla borde få uppleva med jämna mellanrum, kanske främst jag själv. Att bara leva utan klocka, sova när man känner sig trött, slänga sig i havet när man blir varm och bara gotta sig i bok efter bok efter bok efter bok. Dricka kaffe på balkongen, spatsera längs stränderna, luncha där man ser något gott. Duscha och krypa ner i krispiga, nymanglade lakan.

Att vakna på morgonen och känna den fuktiga snälla värmen komma emot en när man öppnar ytterdörren. Gå ner till stranden och äta frukost. Allt känns så välkomnande här, direkt från start (det är ju inte direkt som om man ler när man öppnar ytterdörren på Brändö en kall februarimorgon strax efter 7.30). Ibland vaknar vi alla samtidigt, ibland vaknar vi i otakt. Att få äta frukost ensam med något av barnen känns speciellt. Att tyst smyga ut och äta frukost tillsammans känns värdefullt. Det är så sällan man hinner umgås med ett barn i taget.

Nu är det kväll och det doftar härligt längs gatorna. Rökelse blandat med halvruttna, kvalmiga fiskrester som legat alldeles för länge i värmen fyller luften. After sun, grillmat och sopor. Det är först i det här skedet som jag förstår hur mycket jag behövde den här resan. Ibland måste man bara nolla allt. Tömma huvudet på slask. Komma bort hemifrån och riktigt känna efter hur man mår, vem man är och vad man vill.

Det händer så lätt att man glömmer.