Osynliga händer.

12084982 1057778997589372 600269488 o

 

Direkt efter jobbet körde jag ut till syrran för att barnvakta. Då var jag pigg, nu är jag trött. Fyra knattar (hade med mig mina egna) kan verkligen kräva sin lilla kraftansträngning. Även om jag verkligen rodde i land hela kvällen med flaggan i topp kan man nog tacka sin höga skapare för att de tyngsta åren med småbarn är förbi (och kanske främst att man aldrig fick fyra, hur härliga de än må vara).

Å andra sidan kan jag erkänna att det finns en liten egoboost i kvällar som denna. Att man fortfarande har det i sig. Ni vet, när man står i köket med en bebis som nyss lärt sig att stå med stöd, när han balanserar på vingliga ben längs ens vrist och man samtidigt häller mjölk och lägger haklapp på hans storebror, samtidigt som man gör smörgåsar med sin tredje arm och rör febrilt i grötskålen med den fjärde. Och just när man frigjort den femte handen från disktrasan hinner man plocka dammiga brödbitar ur lillebrors mun. Samtidigt som den sjätte handen häller upp mera yoghurt. Och någonstans däremellan låg man på alla fyra under köksbordet och torkade upp mjölkglasen man nyss hällde i. 

Jag har trots allt inte tappat mina osynliga supermom-händer ännu! Vilken lyckoinsikt! De bara befinner sig i viloläge mesta delen av tiden. Det är bra att de får sin regelbundna träning. Vill aldrig förlora dem.

För faktum är: Den som kan fixa en helkväll med fyra småttingar, utan ett endaste ett gråt, med kvällsmål, blöjbyten, ren pyjamas och skratt – den kan fixa vad fan som helst.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.