Förbjudet?

22

 

”Nu tänker jag göra det förbjudna, nämligen tala om barn och föräldrarskap – trots att jag inte har egna barn”.

 

Så modigt började Karolina sitt inlägg om barn och snabbmat i morse. Redan där kittlar det ju lite extra i ens blogghänder, eftersom man vet att det tenderar bli smaskigt i sådana kommentarsfält. Det är ju typ det mest förbjudna som finns. Att ha åsikter om hur andra uppfostrar och tar sig an sina barn. Eller är det?

Jag minns att jag förr i tiden kände ett litet sting i magen varje gång jag läste dylika artiklar eller blogginlägg eller undersökningar eller vad fan som helst. Allt som på något vis berörde det lättsamma ämnet ”hur man uppfostrar barn” bidrog med hundra kilo osäkerhet. Minsta lilla åsikt eller pekpinne som tydde på att man som förälder avvek från det bästa möjliga kom som ett litet argt nyp i örat. 

 

Det är roligt att tänka tillbaka på det.

 

Kanske beror det på att jag numera har stora barn och är relativt trygg och stabil i min roll som förälder som jag kan läsa sådana här artiklar och le lite förtjust. Bara för några år sedan blev jag superprovocerad (ja, snudd på aspissed) när någon barnlös blandade sig i mina barnfrågor (”DU HAR INGEN ANING, VÄNT BARA!!!”). Gissar att det säkert handlade om någon form av osäkerhet. Att allt det här med barn var ett så övermäktigt paket att man inte riktigt visste vad man skulle göra av det (och Gud nåde den som vågade kritisera!).

Ja, det tänkte jag på i dag när jag läste Karolinas intro. Att det i dag, till skillnad från för några år sedan, är svårt att bli provocerad i mitt föräldraskap. Nu tackar man och tar emot alla råd som kommer (och klart som korvspad att alla ska få ha åsikter om allt!). I min nuvarande värld är det fritt fram att ifrågasätta och kritisera. 

Som jag så många gånger har sagt: Det är så mycket enklare att ha stora barn. Allt ba ordnar sig. Vet ni?

 

8 reaktioner på ”Förbjudet?

  1. Huh ja, det stormar nog lite i kommentarsfältet idag, men det visste jag ju att det skulle göra. Många blir tyvärr provocerade, även om det inte var min mening. Det ÄR ett lite förbjudet tema, men jag tycker att det är ACK så viktigt att våga diskutera sånt här.

  2. Det är även rätt roligt att tänka tillbaka på en del av de "expert-kunskaper" man hade innan man fick barn… I situationer när man ser sig själv göra på helt andra sätt än de man tyckte var de Rätta för ett antal år sedan… 🙂

  3. lillamy

    Jag vill dela med mig av min historia från när jag var barn och tilläts äta socker, dock är det inte skräpman, men jag hävdar att socker är MYCKET farligare än skräpmat, om man nu kan jämnföra. Jag åt/fick alldeles för mycket godis när jag var från 4 års ålder till tonåring. Säkert berodde det på att min mor inte alltid orkade, eftersom jag var en envis liten flicka, och det fanns redan en söt-tands gen från min fars sida. Men detta ledde till att jag även idag kämpar med att inte äta sött, för jag tröstäter det, och min kropp mår inte bra av det, men ändå äter jag!…Så snälla alla ni föräldrar ge inte efter era barns tjatande, köp ett par öronproppar istället, för era barn skull! 🙂 …för jag vet hur negativt socker och skräpmat är om det tillåts att gå ur styr!

  4. Jag känner att jag längtar dit, när kidsen är så stora så allt ba ordnar sig. Skönt dock att ha uppnått den nivån av mognad (ålder?) iallafall i denna småbarnsrumba att det inte behöver knipa i magen av diverse tyckanden. Det är ju det som det är frågan om, andras tyckanden och hur bra självförtroende man som förälder har. Tur att man vet var man har sig själv o "roko kvinno som int kan änder se", hälsar hon som för några år sen aaaaldrig skulle mata ungarna burkmat, eller saft, eller eller eller…;)

  5. Huh ja, det stormar nog lite i kommentarsfältet idag, men det visste jag ju att det skulle göra. Många blir tyvärr provocerade, även om det inte var min mening. Det ÄR ett lite förbjudet tema, men jag tycker att det är ACK så viktigt att våga diskutera sånt här.

  6. Det är även rätt roligt att tänka tillbaka på en del av de "expert-kunskaper" man hade innan man fick barn… I situationer när man ser sig själv göra på helt andra sätt än de man tyckte var de Rätta för ett antal år sedan… 🙂

  7. lillamy

    Jag vill dela med mig av min historia från när jag var barn och tilläts äta socker, dock är det inte skräpman, men jag hävdar att socker är MYCKET farligare än skräpmat, om man nu kan jämnföra. Jag åt/fick alldeles för mycket godis när jag var från 4 års ålder till tonåring. Säkert berodde det på att min mor inte alltid orkade, eftersom jag var en envis liten flicka, och det fanns redan en söt-tands gen från min fars sida. Men detta ledde till att jag även idag kämpar med att inte äta sött, för jag tröstäter det, och min kropp mår inte bra av det, men ändå äter jag!…Så snälla alla ni föräldrar ge inte efter era barns tjatande, köp ett par öronproppar istället, för era barn skull! 🙂 …för jag vet hur negativt socker och skräpmat är om det tillåts att gå ur styr!

  8. Jag känner att jag längtar dit, när kidsen är så stora så allt ba ordnar sig. Skönt dock att ha uppnått den nivån av mognad (ålder?) iallafall i denna småbarnsrumba att det inte behöver knipa i magen av diverse tyckanden. Det är ju det som det är frågan om, andras tyckanden och hur bra självförtroende man som förälder har. Tur att man vet var man har sig själv o "roko kvinno som int kan änder se", hälsar hon som för några år sen aaaaldrig skulle mata ungarna burkmat, eller saft, eller eller eller…;)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.