Jag fick ett mejl (redan i december, förlåt förlåt förlåt!) av en person som för tillfället studerar ungefär samma som jag en gång gjorde och har ungefär samma ambitioner som mig. Hon frågade om jag kunde ge några snabba tips på hur man ska tänka när man väl har den där examen och önskar sig snabbare än snabbt bege sig ut i arbetslivet.
Tyvärr finns det sällan genvägar, utan oftast är det blod, svett och tårar som gäller. Men här kommer ändå några punkter som jag kanske hade önskat att någon någon gång hade poängterat.
1. Se till att internet är rent. Det första vi gör när vi får praktikantansökningar till Sevendays eller mediebyrån är att googla. Det första som möter en på Google är oftast ganska avgörande för hur vi fortsätter (om vi kastar ansökningen i skräpkorgen eller ringer upp). Se till att fixa en schysst internetprofil. En sympatisk profilbild på Facebook (obs, ej plutmun) ger många pluspoäng.
2. Bonda med personer som du vill jobba med. Finns det personer i din stad som du längtar efter att få jobba med? Närma dig dem försiktigt (eller framfusigt!). Försök slingra dig in på alla tänkbara sätt. Via gemensamma vänner? Via öppen praktikansökan? Via sociala medier? Lägg dig i deras medvetande på ett sätt som kan komma till din fördel. Det spelar ingen roll hur kompetent och bra du är om ingen känner dig.
3. Har du chans att visa vad du går för? Överprestera för allt vad huvudet håller (snackar alltså inledningsvis). Kom i tid och gör något ännu bättre än vad de förväntade sig från början. Och det där med tider är något jag personligen håller hårt på. Blir toookig om personer jag har möte med kommer för sent. Personer som slarvar med deadlines och låter mig vänta en kvart går bort direkt. Personer som kommer 5 minuter för tidigt och har 5 goda idéer med sig i väskan – I love them. Alla gör det. Sedan ligger utmaningen i att förstå när man ska sluta överprestera – och bara leverera som vanligt.
4. Likeability väger tyngre än examen. Det gäller absolut inte alla branscher (jag säger alltså inte att man kan få anställning som kirurg bara för att man är kiva). Men jag lovar att det väger otroligt tungt inledningsvis om du är avslappnad, glad och humoristiskt lagd. Det tog för övrigt lääänge innan min chef frågade vad jag har för examen på mitt nuvarande jobb. Jobba hårt, ställ upp när ingen annan gör det och var snäll.
5. Boosta dina kollegor. Ingen gillar den som är egoistisk med credden. Överös dina kollegor med generositet. Spelar ingen roll om du så gjorde 90 % av jobbet – bjussa på snälla ord och dela med dig av credden. Alla gillar en snällis.
Forever Jung 
Ett tillägg till punkt fyra. Försök inte vara någon annan än du är. Om du säg inte är så rolig, börja inte dra skämt för du hört att folk gillar skojiga typer. Ge heller inte komplimanger för kollegans tröja om du ärligt tycker den är ful. Då är risken stor att du verkar falsk. Så var dig själv men visa upp den bättre sidan av dig själv.
I övrig skriver jag under alla punkter (hälsar en som fick jobb inom samma bransch)
Ja huj, falsk positivitet är det vidrigaste.
Sen är det ju faktiskt olagligt att i Finland googla arbetssökanden om man grundar beslut på den information man hittar.
"”Mikäli työnantaja tai tämän edustaja ainoastaan etsii ja saattaa omaan tietoonsa tietoverkoissa olevaa tietoa ilman että työnantaja kerää, tallettaa tai muutoin käyttää näitä tietoverkosta hankkimiaan tietoja työntekijää tai työnhakijaa koskevassa päätöksenteossa, jää tällainen käsittely henkilötietolain ja työelämän tietosuojalain soveltamisen ulkopuolelle”, todetaan tietosuojavaltuutetun ratkaisussa vuodelta 2006 (626/452/2006).
Työnhakijan googlaaminen ei siis varsinaisesti ole kielletty, mutta tietoja ei saa kerätä tai käyttää hyväksi päätöksenteossa."
http://www.suomenlaki.com/incoming/tyonhakijan+googlaaminen+ei+ole+kielletty/a2102697
Jo, så är det (men jag gissar att det är svårt att bevisa). Och jag gissar att alla arbetsgivare ÄNDÅ googlar. Så det skadar ju inte att städa.
Ursäkta, men om jag skulle måsta uppbåda allt detdär -ja då glömde jag snart hur man öppnar en vanlig dörr eller dricker ur en kopp eller bäddar en säng eller tänker.
Om jag måste vara allt detdär, utan att andas-då vore jag hellre arbetslös, luspank och bortglömd.
Ja, så kan man ju också se det! 🙂
Det finns ju en hel del tjänster som har behörighetskrav, så då gäller det att ha examen också. På sådana tjänster är man direkt utgallrad, om inte pappren är i skick. Ingen risk att chefen frågar om examen något år senare.
Precis, som sagt – sällan man blir erbjuden kirurgtjänst för att man är symppis.
Skriver också under alla punkter då det handlar om att snabbt komma ut i arbetslivet och gärna genast till ett ställe man önskar, men tror inte man behöver vara alla dessa punkter (förutom punkt 1!!) i längden om man inte är det helt naturligt utan större ansträngning (finns de sorterna). Att överprestera hela tiden leder snabbt till att man inte presterar något alls mera. .. fixa dina uppgifter i tid och var snäll och generös. Det tror jag på! Men sen igen kommer jag från en helt annan bransch, så inte vet jag, men detta var min spontana reaktion. Tack för sin härliga blogg!
Ja, i längden får man inte överprestera, då går det åt pipan. Men en vecka eller två kan man väl försöka bjuda till lite!
Jag håller med dig om allt och visst googlar man :)… grunden är ju att sökanden är driven.
Bra lista. Och det tål också att poängteras att medie- och kommunikationsbranschen de facto inte passar för alla. Det låter hårt att skriva så, men den "glamour" som många förknippar med media/pr/kommunikation bygger i sin tur mestadels, precis som du skriver, på hårt arbete. Ganska ofta även obetalt övertid som är svår att förutspå t.ex. p.g.a. oväntade nyheter, kriser och händelser som inträffar. Det är en fantastisk rolig bransch att få arbeta och utvecklas i, men det går inte att förneka att det ÄR en tuff bransch. Jag sitter själv just nu och rekryterar till en tjänst hos oss och märker av en trend där många tror att man kvalificerar sig för en tjänst "enbart" för att man skrivit några rader i en blogg. Självklart är det positivt att man är aktiv i sociala medier, men ur rekryteringsperspektiv är det givet att man googlar kandidaterna samt att det du delar med dig av i sociala medier också kommer att spela in i bedömningen. Sociala medier är fantastiska ur ett demokratiskt perspektiv, tycker det är roligt med mångfalden av röster som hörs och syns numera. Baksidan som det pratas mer sällan om är att en del får svårt att skilja på privat vs professionellt yrkeskunnande, samt pratar mer än de levererar. Självförtroende behövs, men ödmjukhet vinner man på i längden. (Personlig erfarenhet). 🙂
Oh ja, så är det. Lycka till med rekryteringen!
Det är faktiskt HÖGST olagligt att googla en person som söker jobb. En viktigt orsak är för att arbetstagaren inte ska kunna döma t.ex. en kvinna som i sin Facebook profil visar att hon snart vill skaffa barn. Bara att du skriver här att ni brukar göra detta så kan och borde det definitivt anmälas. Detta är verkligen inte okej!
Jag är ingen chef och jag anställer ingen! Så jag tror det är fritt fram på google. Alltid kul att se vem personen i fråga är på nätet! Inte har vi aldrig valt bort någon på grund av det, men har själv många gånger blivit tillfrågad (i arbetsintervjusituationer) om sånt jag skrivit här i denna blogg, just saying!
Det att dom som intervjuat dig har googlat dig gör det inte okej att du gör det, det ger dig dock rätt att dra dem inför rätten. Man får inte få en bild av en person genom att googla, dvs. ingen som ens lite kan påverka vem som anställs (dvs. alla anställda på ett företag) får googla en sökande. Den här lagen är till för att skydda den som söker jobb, och faktist främst kvinnor med tanke på "skaffa barn" frågan. Eller annars också om någon t.ex. blivit utsatt för ett brott eller blivit (nät)mobbad så vill de knappast att det kommer fram. Om personen vill det så kan han/hon berätta det själv.
Jag säger inte det för att berättiga googlandet. Jag säger det för att det är så det funkar överallt. Jag är övertygad om att folk som anställer och gör kontrakt hos oss håller sig till sina regler. Men själv är jag inte i den positionen.
Men oavsett – det skadar ju inte att se över sin nätprofil med jämna mellanrum. Oberoende om man ska på arbetsintervju eller inte.
Som Linn skriver så är det så det går till, och det är en sån sak som man inte kan lagstifta emot.
Man ska ju inte överanalysera innehållet, människor ändrar mycket från åren de studerar till första åren i arbetslivet. Men ibland dyker det upp saker som gör en person direkt olämplig. Om en person t.ex. poserar framför en sydstatsflagga och texten "The south will rise again" på Facebook så skulle jag aldrig kalla hen till intervju, oavsett utbildning och erfarenhet. Helt enkelt för att hen associerar sig med något som jag inte vill ha in i organisationen.
Haha, "inga plutmunnar". De borde förbjudas i lag. 😉 Förstår inte hur man vill stå o se ut som man fastnat med munnen i dammsugaren. Det är ju som att iq-befria sig själv.
Att säga att alla kvinnor som tar plutmunsbilder "iq-befriar sig själva" låter verkligen nedvärderande. Upprörande hur kvinnor hela tiden skuldbeläggs, även av andra kvinnor. Det du istället borde fundera över är de sjuka skönhetsideal vi har i vårt samhälle och det faktum att kvinnors utseenden hela tiden bedöms (som din kommentar är ett exempel på). Låt kvinnor ta plutmunsbilder utan att bli bedömda, låt en kvinnas kropp för en gångs skull vara något hon själv kan bestämma över (utan att bli benämnd "iq-befriad").
Ok, det var kanske ett onödigt starkt ord. Det är dock så jag känner MIG om jag skulle göra det.
Fast som arbetssökande tror jag ju inte att kompetensen och chansen att komma på intervju får ett lyft av en plutmun.
Men klart man måste få pluta med munnen om man tycker det är roligt. Jag tänker inte hindra någon från det.
Måste tillägga:
Det handlar alltså om kroppsspråk. Inte hur man ser ut. Utan vad man gör. Och hur olika "poser" upfattas av andra. Psykologi. Finns en massa teori om det där.
Hur man skall stå och sitta och hålla händerna för att ge en viss bild av sig själv. Plutmunnen hör inte till de proffessionella uttrycken man kan ge via kroppspråket, hur jämställda och ickedömande vi än vill vara.
Jag har också nästan kunnat slå vad om att vara googlad…Sen har jag hört att riktigt stora företag kan köpa tjänster för den typen av efterforskning ..men det kanske är skrönor då eller?
Beror lite på vilken tjänst det är. Om du söker en hög position som förmedlas via t.ex. Mercuri urval så ska du först skicka in ansökan och CV. Först efter att de gjort sin koll och utvärdering får du veta vilket företag det är du söker jobb hos (förutsatt att du klarar granskningen). Det gäller dock främst General Manager positioner. En vanlig dödlig sätter man inte överdrivet mycket resurser på att utreda.
Jag har också rekryterat endel och en sak som vi brukar ta fasta på är huruvida personen försökt ta reda på saker om oss. T.ex om man söker ekonomijobb på ett företag så är det en bra idé ha beställt vår årsredovisning och läst på lite. Och om man söker jobb på tidning är det bra om man faktiskt brukar läsa den tidningen. Inte bara senaste numret utan många nummer så man kan berätta om vad man tycker är bra och intressant. Slutligen, kom inte för sent till intervjun!
Som studerande, och snart utexaminerad, så räknar jag nästan med att folk googlar mig när jag söker jobb. Rensar konsekvent bort alla fulla festbilder, osmakliga skämt och annat taskigt man blir taggad i.
Tycker annars dina tips är bra! 🙂 Även om jag inte tänker jobba inom riktigt samma branch håller jag hårt på att visa vad man kan, vara snäll och sprida bra feelis runt sig.
Klokt! Har du möjlighet att kort förklara hur man gör rent tekniskt för att rensa?
Skulle du ge samma tips åt unga män som söker jobb? Att vara snäll lär inte räcka speciellt långt …
Lite små roligt. Googlade mitt namn och fick mej ett skratt. Ingen var jag. Hoppsan, jag finns inte på internetet eller så kan jag inte googla rätt.
Beach eller semesterbilder i CV:n går också bort 😀 har fått ansökningar där sökande poserar i tublinne på strand.
Sedan ett tips är att skaffa en riktig e-post adress. Att skicka ansökningar från "unicornforever@gmail.com" och liknande blir också fel. Och punkt 1 skriver jag under, bort med alla duckface bilder!
Bra punkter. Jag jobbar ju i Sverige och arbetsklimatet här är lurigt. Man förvillas att tro i början att allt är så snällt och att man har en massa rättigheter som arbetstagare, men det är en snårskog av koder. Här, och i min bransch, lönar det sig absolut inte att ta på sig mycket jobb, andra arbetspass eller byta sina semesterveckor för att vara snäll. Men för övrigt, alla vi människor vill bli sedda så att intressera sig för sina kollegor och även chef, är sympatiskt.
Ett tillägg till punkt fyra. Försök inte vara någon annan än du är. Om du säg inte är så rolig, börja inte dra skämt för du hört att folk gillar skojiga typer. Ge heller inte komplimanger för kollegans tröja om du ärligt tycker den är ful. Då är risken stor att du verkar falsk. Så var dig själv men visa upp den bättre sidan av dig själv.
I övrig skriver jag under alla punkter (hälsar en som fick jobb inom samma bransch)
Ja huj, falsk positivitet är det vidrigaste.
Sen är det ju faktiskt olagligt att i Finland googla arbetssökanden om man grundar beslut på den information man hittar.
"”Mikäli työnantaja tai tämän edustaja ainoastaan etsii ja saattaa omaan tietoonsa tietoverkoissa olevaa tietoa ilman että työnantaja kerää, tallettaa tai muutoin käyttää näitä tietoverkosta hankkimiaan tietoja työntekijää tai työnhakijaa koskevassa päätöksenteossa, jää tällainen käsittely henkilötietolain ja työelämän tietosuojalain soveltamisen ulkopuolelle”, todetaan tietosuojavaltuutetun ratkaisussa vuodelta 2006 (626/452/2006).
Työnhakijan googlaaminen ei siis varsinaisesti ole kielletty, mutta tietoja ei saa kerätä tai käyttää hyväksi päätöksenteossa."
http://www.suomenlaki.com/incoming/tyonhakijan+googlaaminen+ei+ole+kielletty/a2102697
Jo, så är det (men jag gissar att det är svårt att bevisa). Och jag gissar att alla arbetsgivare ÄNDÅ googlar. Så det skadar ju inte att städa.
Ursäkta, men om jag skulle måsta uppbåda allt detdär -ja då glömde jag snart hur man öppnar en vanlig dörr eller dricker ur en kopp eller bäddar en säng eller tänker.
Om jag måste vara allt detdär, utan att andas-då vore jag hellre arbetslös, luspank och bortglömd.
Ja, så kan man ju också se det! 🙂
Det finns ju en hel del tjänster som har behörighetskrav, så då gäller det att ha examen också. På sådana tjänster är man direkt utgallrad, om inte pappren är i skick. Ingen risk att chefen frågar om examen något år senare.
Precis, som sagt – sällan man blir erbjuden kirurgtjänst för att man är symppis.
Skriver också under alla punkter då det handlar om att snabbt komma ut i arbetslivet och gärna genast till ett ställe man önskar, men tror inte man behöver vara alla dessa punkter (förutom punkt 1!!) i längden om man inte är det helt naturligt utan större ansträngning (finns de sorterna). Att överprestera hela tiden leder snabbt till att man inte presterar något alls mera. .. fixa dina uppgifter i tid och var snäll och generös. Det tror jag på! Men sen igen kommer jag från en helt annan bransch, så inte vet jag, men detta var min spontana reaktion. Tack för sin härliga blogg!
Ja, i längden får man inte överprestera, då går det åt pipan. Men en vecka eller två kan man väl försöka bjuda till lite!
Jag håller med dig om allt och visst googlar man :)… grunden är ju att sökanden är driven.
Bra lista. Och det tål också att poängteras att medie- och kommunikationsbranschen de facto inte passar för alla. Det låter hårt att skriva så, men den "glamour" som många förknippar med media/pr/kommunikation bygger i sin tur mestadels, precis som du skriver, på hårt arbete. Ganska ofta även obetalt övertid som är svår att förutspå t.ex. p.g.a. oväntade nyheter, kriser och händelser som inträffar. Det är en fantastisk rolig bransch att få arbeta och utvecklas i, men det går inte att förneka att det ÄR en tuff bransch. Jag sitter själv just nu och rekryterar till en tjänst hos oss och märker av en trend där många tror att man kvalificerar sig för en tjänst "enbart" för att man skrivit några rader i en blogg. Självklart är det positivt att man är aktiv i sociala medier, men ur rekryteringsperspektiv är det givet att man googlar kandidaterna samt att det du delar med dig av i sociala medier också kommer att spela in i bedömningen. Sociala medier är fantastiska ur ett demokratiskt perspektiv, tycker det är roligt med mångfalden av röster som hörs och syns numera. Baksidan som det pratas mer sällan om är att en del får svårt att skilja på privat vs professionellt yrkeskunnande, samt pratar mer än de levererar. Självförtroende behövs, men ödmjukhet vinner man på i längden. (Personlig erfarenhet). 🙂
Oh ja, så är det. Lycka till med rekryteringen!
Det är faktiskt HÖGST olagligt att googla en person som söker jobb. En viktigt orsak är för att arbetstagaren inte ska kunna döma t.ex. en kvinna som i sin Facebook profil visar att hon snart vill skaffa barn. Bara att du skriver här att ni brukar göra detta så kan och borde det definitivt anmälas. Detta är verkligen inte okej!
Jag är ingen chef och jag anställer ingen! Så jag tror det är fritt fram på google. Alltid kul att se vem personen i fråga är på nätet! Inte har vi aldrig valt bort någon på grund av det, men har själv många gånger blivit tillfrågad (i arbetsintervjusituationer) om sånt jag skrivit här i denna blogg, just saying!
Det att dom som intervjuat dig har googlat dig gör det inte okej att du gör det, det ger dig dock rätt att dra dem inför rätten. Man får inte få en bild av en person genom att googla, dvs. ingen som ens lite kan påverka vem som anställs (dvs. alla anställda på ett företag) får googla en sökande. Den här lagen är till för att skydda den som söker jobb, och faktist främst kvinnor med tanke på "skaffa barn" frågan. Eller annars också om någon t.ex. blivit utsatt för ett brott eller blivit (nät)mobbad så vill de knappast att det kommer fram. Om personen vill det så kan han/hon berätta det själv.
Jag säger inte det för att berättiga googlandet. Jag säger det för att det är så det funkar överallt. Jag är övertygad om att folk som anställer och gör kontrakt hos oss håller sig till sina regler. Men själv är jag inte i den positionen.
Men oavsett – det skadar ju inte att se över sin nätprofil med jämna mellanrum. Oberoende om man ska på arbetsintervju eller inte.
Som Linn skriver så är det så det går till, och det är en sån sak som man inte kan lagstifta emot.
Man ska ju inte överanalysera innehållet, människor ändrar mycket från åren de studerar till första åren i arbetslivet. Men ibland dyker det upp saker som gör en person direkt olämplig. Om en person t.ex. poserar framför en sydstatsflagga och texten "The south will rise again" på Facebook så skulle jag aldrig kalla hen till intervju, oavsett utbildning och erfarenhet. Helt enkelt för att hen associerar sig med något som jag inte vill ha in i organisationen.
Haha, "inga plutmunnar". De borde förbjudas i lag. 😉 Förstår inte hur man vill stå o se ut som man fastnat med munnen i dammsugaren. Det är ju som att iq-befria sig själv.
Att säga att alla kvinnor som tar plutmunsbilder "iq-befriar sig själva" låter verkligen nedvärderande. Upprörande hur kvinnor hela tiden skuldbeläggs, även av andra kvinnor. Det du istället borde fundera över är de sjuka skönhetsideal vi har i vårt samhälle och det faktum att kvinnors utseenden hela tiden bedöms (som din kommentar är ett exempel på). Låt kvinnor ta plutmunsbilder utan att bli bedömda, låt en kvinnas kropp för en gångs skull vara något hon själv kan bestämma över (utan att bli benämnd "iq-befriad").
Ok, det var kanske ett onödigt starkt ord. Det är dock så jag känner MIG om jag skulle göra det.
Fast som arbetssökande tror jag ju inte att kompetensen och chansen att komma på intervju får ett lyft av en plutmun.
Men klart man måste få pluta med munnen om man tycker det är roligt. Jag tänker inte hindra någon från det.
Måste tillägga:
Det handlar alltså om kroppsspråk. Inte hur man ser ut. Utan vad man gör. Och hur olika "poser" upfattas av andra. Psykologi. Finns en massa teori om det där.
Hur man skall stå och sitta och hålla händerna för att ge en viss bild av sig själv. Plutmunnen hör inte till de proffessionella uttrycken man kan ge via kroppspråket, hur jämställda och ickedömande vi än vill vara.
Jag har också nästan kunnat slå vad om att vara googlad…Sen har jag hört att riktigt stora företag kan köpa tjänster för den typen av efterforskning ..men det kanske är skrönor då eller?
Beror lite på vilken tjänst det är. Om du söker en hög position som förmedlas via t.ex. Mercuri urval så ska du först skicka in ansökan och CV. Först efter att de gjort sin koll och utvärdering får du veta vilket företag det är du söker jobb hos (förutsatt att du klarar granskningen). Det gäller dock främst General Manager positioner. En vanlig dödlig sätter man inte överdrivet mycket resurser på att utreda.
Jag har också rekryterat endel och en sak som vi brukar ta fasta på är huruvida personen försökt ta reda på saker om oss. T.ex om man söker ekonomijobb på ett företag så är det en bra idé ha beställt vår årsredovisning och läst på lite. Och om man söker jobb på tidning är det bra om man faktiskt brukar läsa den tidningen. Inte bara senaste numret utan många nummer så man kan berätta om vad man tycker är bra och intressant. Slutligen, kom inte för sent till intervjun!
Som studerande, och snart utexaminerad, så räknar jag nästan med att folk googlar mig när jag söker jobb. Rensar konsekvent bort alla fulla festbilder, osmakliga skämt och annat taskigt man blir taggad i.
Tycker annars dina tips är bra! 🙂 Även om jag inte tänker jobba inom riktigt samma branch håller jag hårt på att visa vad man kan, vara snäll och sprida bra feelis runt sig.
Klokt! Har du möjlighet att kort förklara hur man gör rent tekniskt för att rensa?
Skulle du ge samma tips åt unga män som söker jobb? Att vara snäll lär inte räcka speciellt långt …
Lite små roligt. Googlade mitt namn och fick mej ett skratt. Ingen var jag. Hoppsan, jag finns inte på internetet eller så kan jag inte googla rätt.
Beach eller semesterbilder i CV:n går också bort 😀 har fått ansökningar där sökande poserar i tublinne på strand.
Sedan ett tips är att skaffa en riktig e-post adress. Att skicka ansökningar från "unicornforever@gmail.com" och liknande blir också fel. Och punkt 1 skriver jag under, bort med alla duckface bilder!
Bra punkter. Jag jobbar ju i Sverige och arbetsklimatet här är lurigt. Man förvillas att tro i början att allt är så snällt och att man har en massa rättigheter som arbetstagare, men det är en snårskog av koder. Här, och i min bransch, lönar det sig absolut inte att ta på sig mycket jobb, andra arbetspass eller byta sina semesterveckor för att vara snäll. Men för övrigt, alla vi människor vill bli sedda så att intressera sig för sina kollegor och även chef, är sympatiskt.