Ur en annan synvinkel.

Om man ska vänta på dagsljus i det här landet, får man oftast vänta förgäves. Tänkte vi kunde fortsätta husesynen denna trötta afton i Gula huset. Det var någon som påpekade att man alltid ser vardagsrummet från samma vinkel (ja, det stämmer, oftast ligger jag i soffan och fotar därmed bokhyllan).

Men om jag stiger upp och lägger mig i bokhyllan. Ja, då ser jag två soffor. Den här vinkeln syns väldigt sällan i den här bloggen, eftersom den är så tråkig. Den lever inte riktigt upp till mitt så kallade inredningsmotto och det vill jag ju inte att ni ska få veta heller. Att jag ur vissa vinklar är så innerligt intetsägande (skoja, ni vet redan allt om mig).

Ni vet ju också att jag har massor av sådana här. I alla världens metalliska färger. Tycker det ser lite glest ut här, så måste eventuellt samla på mig några fler.

Och lägger jag mig tillbaka i andra soffan (vilket jag verkligen måste efter min första dag på skridskor) – då ser jag detta framför mig. Vägen till köket. Dit jag nu ska vandra på en kvällsmacka eller två.

Tjohej!