Den här veckan har varit en tung vecka. Har varken hunnit med mig själv eller bloggen. Den ena jobbiga saken har avlöst den andra och jag är så galet nöjd över att jag inte ha styrt upp ett 30-årskalas den här helgen, för jag vill allra helst sova. Sova, sova, sova, ladda, ladda, ladda. Tycker jag mentalt är på samma nivå som förra vintern när vi lanserade Sevendays. Vet ni, så där ont i magen-stressig i huvu när man ska somna. Svårt att fokusera när tankarna är på annat håll. Massa små orosmoln promenerar vid min sida.

Sami hade födelsedag på onsdag och det lindrade min ålderskris i ungefär en halv dag (”haha, du är SÅ JÄTTEJÄTTEGAMMAL, jag är så ung som är 30!”), men nu är jag åter ångestfylld inför födelsedagen. Jag vill inte bli 30. Jag vill alltid vara ung och lovande. Tycker åldern 30 står där och ropar ”UPP TILL BEVIS!”. Skitålder. Skitfödelsedag. Skit-allt. Och skitkallt.

Jag har så länge önskat mig en mixer (vår gamla brände vi slut på kanske en månad), så jag köpte en till Sami i födelsedagspresent (eller egentligen var det Matheos förslag, så mitt samvete är rent). Sedan dess har jag avslutat varje dag med smoothie – eller smuuting som Milken säger. Fattar inte att vi har kunnat leva utan mixer så här länge. Mitt bästa tips är att alltid ha i avokado och spenat. Av mig fick Sami en gul ylletröja och av Milken en rosa isskrapa till bilen. När folk frågor mig vad jag önskar mig säger jag alltid handdukar. Har insett att vi enbart äger äckliga handdukar. Skäms varje gång vi har övernattningsgäster.

Ja, det här var ju inte särdeles upplyftande. Men jag har hört att man alltid ska avsluta med en positiv slutkläm. Så här kommer nu något trevligt. Den finaste stunden på denna dag var när Masse helt oprovocerat tog tag i mig och sa ”jag älskar dig, mamma”. Sånt gör inte sjuåriga pojkar så ofta, men gör trettioåriga mammor jätteglada.

Jahapp, dags för en smoothie till?