Jag har alltid tänkt att det inte går att toppa inlägget när Milken föddes, men det gjorde jag igår (har jag för mig). Vill minnas att det var kring 10K som läste inlägget efter att Milken plockades ut. Såg just att våldtäktsskolan redan är uppe i 12K unika. Det säger jag inte för att fuldansa och storskryta, utan mest för att poängtera hur maffigt det är att bloggandet ännu ökar 2016. Tack alla ni som delar och gillar och har er.
En annan reflektion från i går: Jag sa ju häromdagen att blogga är att förstå saker med sig själv. Nu vet jag en till grej som bloggandet innebär.
Att blogga är att bli missförstådd.
Men det roliga är att så här många års träning har gjort en väldigt immun mot missförstånd. Jag menar, ta nu bröstdebatten till exempel, kände att det var cirka 30 % som totalt missade poängen. Men efter alla dessa år i bloggvärldens alla diskussioner så känns det inte längre i magen.
Förr fick jag magont utaf bara helfvetet när någon missförstod vad jag sa. När någon läste in någonting som jag verkligen inte menade. Nu är det mest ”jaja, kanske hen någon gång i framtiden förstår” och så tar man en apelsin och lägger sig i soffan. Vet ni hur skönt det är? Att kunna rida avslappnat genom stormande hav? Ja, det är ljuvligt. Så bra färdighet att ha med sig i livet!
Farhågan i går var ju att någon sluta läsa mitt inlägg halvvägs och således tro att jag totalt har lost it. Det hände några gånger. Speciellt lustigt när någon delade inlägget i Rajat kiinni-gruppen på Facebook ”ÖÖÖÖ MITEN OIS OPETTAA NOILLE UUDISASUKKAILLE MITEN KAYTTÄYDYTÄÄN SEN SIJAAN EIKÄ TYTÖILLE JA NAISILLE VÄLTYTÄÄN RAISKATUKSI TULEMISTA”. Ja ja ja. Och så åt man småfnissande en apelsin.
Att blogga är acceptera att det inte går att göra sig 100 % förstådd i alla läger.
Och att vara helt okej med det.
För det viktigaste är ändå att det fanns någon som förstod.
Det räcker.
Forever Jung 