Visst är det konstigt när allt är bara löjligt bra och man ändå hör sig själv säga ”jamen, pikulite skönt ska det nog bli att komma hem i alla fall!”.
Den första veckan går alltid supersnabbt. Tar några dagar att gå ner i tempo och få grepp om hur allt funkar. Man hinner bara ta ett dopp, smörja sig med after sun och sörpla sista klunken ur mojiton innan den första veckan ringer ut. Sedan kommer den andra veckan och den vill liksom aldrig ta slut. Man njuter så man spricker och den bara fortsätter, fortsätter, fortsätter.
Och konstigt nog så börjar man sakta längta hemåt. Jag känner sakta hur en förväntan börjar byggas upp inom mig. Det nya köket när vi kommer hem, ett ordentligt täcke i sängen, jobbet, vardagen, livet!
Ååååå så jag uppskattar effekten av semester.
Oj vad ljuvligt, blir så sugen på att fara iväg söderut jag nu också!
Åk, åk! Är som ny!
Härliga bilder. Ljuvlig familj.
Tack, ljuvliga du!
Oj vad ljuvligt, blir så sugen på att fara iväg söderut jag nu också!
Åk, åk! Är som ny!
Härliga bilder. Ljuvlig familj.
Tack, ljuvliga du!