Tjugo år av februaricharter på Kanarieöarna har gett Martti självförtroende. Han ser sig själv som en van resenär. Han kan stolt rabbla una cerveza por favor och är klädd i beige väst med många fickor. Han vet också att det lönar sig att vara ute i god tid. Minst 2,5 timme före avgång på flygfältet har Marja läst på de utprintade biljetterna. Då är de på plats, välutrustade med frodiga handbagage, så välfyllda att väskorna måste skjutsas i kärra.
Trots att Martti och Marja är ute i god tid hamnar de av oförklarlig anledning långt bak i check-in kön. Det skaver i Marttis hjärna. Han är mycket ivrig på att komma först i mål och finner det enerverande att kön går långsamt fram. Marja blickar oroligt på klockan. Hur ska de hinna? Bara två timmar kvar till avgång. För en åttonde gång kilar hon nervöst handen i handväskan och kollar att passen och plånboken är kvar. Hon vet att ficktjuvar ofta slår till på flygfält – för att inte tala om utomlands.
Kön är lång och stillastående, svetten lackar i parets panna. Martti ser hur paret framför lämnar en lucka till följande par. Hur täcks de? Att de inte rör sig framåt! I en kö ska man stå så tätt man bara kan, så här kan man ju inte hålla på! Folk vill ju framåt!
Att en kö inte blir snabbare för att den är kortare har tyvärr inte slagit honom.
Han delar ut nervösa blickar både framåt och bakåt, samtidigt som han fattar ett stadigt tag om sin väskvagn. Han torkar sig för pannan och en sur odör sprider sig från armhålan. Han ser en omkörningsfil som ingen annan ser och tar sats. Om paret framför honom inte bemödar sig att ta luckan som uppenbarar sig är det minsann hans förbannade plikt att ta den. Han muttrar surt, blänger ilsket och går före det häpna paret i kön. Att han manglade en femårings fötter med sin kärra märkte han inte, han är så fullt uppslukad av sitt avancemang. Han har ju faktiskt bråttom till flyget.
Att alla andra ska till samma flyg har han dessvärre inte tänkt på.
Att resa har blivit krångligare med åren är båda överrens om. Allt ska man göra själv nu för tiden. När det väl är Martti och Marjas tur att checka in börjar Marja gräva i handväskan. Jasså det var nu man skulle visa bokningsnumret? Handväskan som annars tycks vara så städad är plötsligt ett virrvarr. Var lade hon biljetterna nu igen? Hon famlar runt i väskan, gräver, vänder ut och in. Marttis tålamod börjar vara slut. Hur svårt kan det vara att hålla ordning på några papper? Kön bakom väntar snällt. Men hur ska Martti och Marja hinna?
Att kötid kan användas till att förbereda pass, biljetter och papper har de faktiskt inte tänkt på.
Martti tänker snabbt på whiskey. Först ska han orientera sig genom säkerhetskontroller och departure-tavlor. Det är svårt att fokusera bland myllret av människor, telefoner som ringer, människor som springer. Marjas puls är hög. Marttis ögon flaxar upp och ner över den stora tavlan med flygavgångar när han febrilt försöker luska ut rätt gate. Han svär högt när någon av misstag krockar i hans vagn. Vad är det för fel på folk, kokar han.
Att hans vagn blockerar hela farleden har han faktiskt inte tänkt på.
Att det finns jättegott om tid har han heller inte tänkt på.
Har inte flygplanen blivit mindre med åren? Förr kunde man faktiskt mötas i gångarna, det var minsann inte så trångt som nu, muttrar Martti medan han stånkar sig fram. Att han delar ut vassa armbågar i ansikten till höger och vänster är faktiskt inte hans fel. De får väl se till att bygga större flygplan! Varmt är det också. Martti upptäcker att han tilldelats fönsterplats. Mustaschen fladdrar i en irriterad suck. Han tar sats och får med nöd och näppe handbagaget upp i hyllan. Samma odör från armhålan, nu lite surare, sprider sig som ett moln över sätena i närheten. Han fäller in kroppshyddan i sätet och hasar sig sidledes mot fönsterplatsen. Banne mig om inte sätena har blivit smalare också. Han lägger hela kroppstyngden på sätet framför för att ta stöd.
Att sätet framför inte är en mänsklig slangbella är något han verkligen inte har tänkt på.
Däremot har jag tänkt på – är det inte konstigt att folk verkar bäva för att resa med barn? När den största skräcken i själva verket borde vara att resa med en medelålders? Och don’t even get me started on hur det var efter att planet lyfte.
Forever Jung 
Det här var det bästa jag läst på länge! Fy farao för medelålders människor som reser, gnälligare typer får man leta efter.
hur gammal är du då? jag är 57 och visst gnäller jag ibland. Men det går också yngre. Har du tänkt på att du själv låter gnällig?
JA HERREGUD ÄNDÅ! Alltså barn är INGET mot medelålders/äldre människor som semestrar.. De verkar verkligen glömma allt vad respekt och medmänsklighet heter och tror att de privathyrt charterplanet.. Min 1-åring må ha haft en del oljud för sig när vi flög till en kanarieholme för ett år sen, men det var då INGET mot hur de äldre dyngraka människorna betedde sig!! Och så hade de mage att högljutt gnälla på mitt och andras barn när de grät lite (självklart i famnen på föräldrar som gör allt de kan för att ha nöjda barn och inte störa sina medpassagerare..). Nej fy, jag hade alla ggr hellre valt ett plan fyllt med småbarnsfamiljer! 🙂
När vi flög till Cypern för ett par år sen så var det två äldre damer som suckade högljutt när hon såg min familj med 6 stycken vuxna och 2 barn. HERREGUD med barnen! SOM DOM störde! Den stora, då 5 år, sov i min famn nästan hela resan, ryckte till i sina drömmar till och från o HÅHHÅJJAJJAA NOG KAN VÄL BARNET SITTA STILL O SLUTA SPARKA I SÄTET?!?! härjade tanterna. Å den mindre, som då var 1 år, skrek på vägen upp i kanske 10 minuter, å sen satt knäpptyst. MEN NOG VA DE SKÖNT ATT STIGA AV PLANET med de SKRIKANDE ungarna. HERREGUD att folk inte kan få sina barn tysta…Well, hyr ett privatplan vettja, så får ni sitta utan barn, eller nån annan som andas för den delen…Kan int vara lätt att vara medelålders o få världen o snurra runt sig själv! ….
Skriv en hel bok om ämnet, snäll Linn!
Så fantastiskt mitt i prick! Hade turen att få plats bredvid Martti och Marja jag under vår flygresa… Jag var så nära, så nära att helt tappa behärskningen… SITT NER! JAG FÖRSTÅR ATT DU ÄR HUNGRIG, MEN DU FÅR VÄNTA PÅ DIN TUR! TRE KUDDAR SKA NOG RÄCKA, JAG HÄMTAR INTE EN ENDASTE KUDDE TILL ÅT DIG!
SÅ bra skrivet Linn. Håhhåh, folk på flygplatsen alltså …
Snälla skriv en fortsättning, vi vill veta vad som hände på planet!
Mitt i prick! Så bra skrivet! Meeeera 🙂
Hahaha! Mitt i prick. J
Int har det ju någonsin varit lätt när det är svårt
När jag reste till Fuerteventura i november 2014 förde Aurinkomatkat oss jättesent till flygplatsen. Det var så konstigt, oftast brukar ju charterbolagen kuska en dit svintidigt? Vi måste gå förbi folk i säkerhetskön och fick promenera direkt in i planet för att hinna.
väntar på fortsättningen om flygresan. snälla 😉
Som 57-årig van resenär så tar jag väldigt illa upp över Danielas och Heidis kommentarer. Eller när kallas man medelålders? Ni drar alla över en kam nu. Känner inte alls igen mig själv som gnällig medelsålders. Men det är jätteroligt att läsa om dessa typer för såna har vi nog sett både på semesterorterna, flygplatsen och i flygplanen. Nu senast vi kom hem (februari) satt en barnfamilj några säten bakom oss där barnen kinkade och gnällde. Men inte störde det oss. Ser fram emot att få läsa om hur flygresan gick!
Alla blir vi medelålders och gamlingar till slut om vi får leva……och gnällspikar finns i alla åldrar!
Kan inte sluta skratta =D Det bästa jag läst på länge och såå huvudet på spiken. Jag hoppas att fortsättning följer från själva flygresan och inte att förglömma det som sker efter att planet har landat =D
När vi flög till Gran Canaria och Malin skrek vid landning var det en fru Marja som ilsket hävde sej bakåt i sätet och visade att jag skulle placera pekfingret i hennes mun, på tvären, som en munkavle eftersom ungen skrek som en besatt. Jag blev helt fylld av galen helig vrede, knackade kärringen i axeln och visade upp ett mittfinger varpå jag smilade som en dåre. Hon blev gallsjuk och jag tänkte att nu blir jag väl polisanmäld men istället blev jag ännu argare. Alltså hur tänker folk? Herregud ändå. Landningen tog inte många minuter i anspråk och Malin hade varit en solig glad palt genomgående.
Hahha, den var bra !
Ja jisses alltså. Folk i vilken ålder de än må vara borde verkligen lära sig ta hänsyn. Själv har jag inga barn, men sympatiserade verkligen med ett par småbarnsföräldrar senast jag var på solsemester. Barnen hade varit lugna och tysta hela resan, t.o.m. bäbisarna klarade landningen utan skrik. När det var dags att gå av planet var det ändå ett par äldre damer som högljutt beklagade sig över att någon reste med så små barn. WTF liksom, ska inte barnfamiljer få resa om de kan och vill?
Alla har bättre och sämre dagar och både gamla som unga kan vara gnälliga. En liten fråga till dem som reser mes riktigt små barn. Tänker ni någon gång på hur barnet upplever flygresan? Den lilla som inte kan tala känner något hemskt i sina öron och skriker till grannens förtret. Men det är ju inte barnets fel utan jag lägger felet på föräldrarna. Visst är det roligt att resa men för barnets skull, så vänta lite i alla fall. Ni hinner tids nog resa med era barn.
Ptja, alla barn får inte ont i öronen av att flyga och vissa barn får ont ibland men inte alltid. Jag tycker inte man rakt av kan säga till någon annan att det är bättre att stanna hemma.
Om vi t.ex. inte hade åkt på solsemester då barnen var bebisar så hade det ena barnets atopiska hy förmodligen varit väldigt mycket värre om vintrarna. Borde vi ändå ha dåligt samvete för att vi utsatte henne för risken att få ont i öronen i flyget? Eller borde vi ha dåligt samvete för den där vintern då vi inte åkte till solen och hon höll på att klia sönder sig själv? Vi kan nog belastas för att göra fel oberoende av vad vi gör.
J a du resenär. Vår lilla är två år och njöt som en katt i värmen. Hon sprang omkring i gräs och genom sand och simmade i min famn och lekte och klättrade sådär som inget barn på våra breddgrader kan ens drömma om att göra sisådär under det halva året som vårt land ligger under is, köld, snö som för en liten palt ter sej som en mörk säckplats med överkomligt många hinder att forcera, för att inte tala om alla kläder dom tvingas klå sej i pga kölden. I vårt fall var det säkerhetsbältet som var boven i dramat.Malin var i full färd med att modellera och ville inte bli fastspänd.
Res gärna med barn. Det är viktigt för deras motoriska utveckling, för D-vitamin intaget, för familjegemenskapen, för vilan, för ljuset och friheten som den lilla kroppen med den nya själen så väl behöver.
Oj… mina barn måste nog lida väldigt mycket för vi har aldrig haft råd att resa. Och mååånga familjer är i samma sits trots två arbetande föräldrar!
Får riktigt dåligt samvete nu då jag är en så dålig mamma att jag inte ens haft med mig mina barn till utlandet (om man inte räknar umeå).
Tror knappast Minna menade så… jobbigt att vara så lättnränkt!
Ja du minna lindeb, det var inte menat åt din Malin utan allmänt åt dem som reser med så små barn aom inte kan uttrycka sig på annat sätt än att skrika när det gör ont. Och du AnneAnne är säkert en lika bra mor som andra i alla fall, fastän du inte rest med dina barn.
Älskar din text Linn! Men huu, vilken tråkig stämning det blev bland dom sista kommentarerna. Tummen ner för det.
Det här var det bästa jag läst på länge! Fy farao för medelålders människor som reser, gnälligare typer får man leta efter.
hur gammal är du då? jag är 57 och visst gnäller jag ibland. Men det går också yngre. Har du tänkt på att du själv låter gnällig?
JA HERREGUD ÄNDÅ! Alltså barn är INGET mot medelålders/äldre människor som semestrar.. De verkar verkligen glömma allt vad respekt och medmänsklighet heter och tror att de privathyrt charterplanet.. Min 1-åring må ha haft en del oljud för sig när vi flög till en kanarieholme för ett år sen, men det var då INGET mot hur de äldre dyngraka människorna betedde sig!! Och så hade de mage att högljutt gnälla på mitt och andras barn när de grät lite (självklart i famnen på föräldrar som gör allt de kan för att ha nöjda barn och inte störa sina medpassagerare..). Nej fy, jag hade alla ggr hellre valt ett plan fyllt med småbarnsfamiljer! 🙂
När vi flög till Cypern för ett par år sen så var det två äldre damer som suckade högljutt när hon såg min familj med 6 stycken vuxna och 2 barn. HERREGUD med barnen! SOM DOM störde! Den stora, då 5 år, sov i min famn nästan hela resan, ryckte till i sina drömmar till och från o HÅHHÅJJAJJAA NOG KAN VÄL BARNET SITTA STILL O SLUTA SPARKA I SÄTET?!?! härjade tanterna. Å den mindre, som då var 1 år, skrek på vägen upp i kanske 10 minuter, å sen satt knäpptyst. MEN NOG VA DE SKÖNT ATT STIGA AV PLANET med de SKRIKANDE ungarna. HERREGUD att folk inte kan få sina barn tysta…Well, hyr ett privatplan vettja, så får ni sitta utan barn, eller nån annan som andas för den delen…Kan int vara lätt att vara medelålders o få världen o snurra runt sig själv! ….
Skriv en hel bok om ämnet, snäll Linn!
Så fantastiskt mitt i prick! Hade turen att få plats bredvid Martti och Marja jag under vår flygresa… Jag var så nära, så nära att helt tappa behärskningen… SITT NER! JAG FÖRSTÅR ATT DU ÄR HUNGRIG, MEN DU FÅR VÄNTA PÅ DIN TUR! TRE KUDDAR SKA NOG RÄCKA, JAG HÄMTAR INTE EN ENDASTE KUDDE TILL ÅT DIG!
SÅ bra skrivet Linn. Håhhåh, folk på flygplatsen alltså …
Snälla skriv en fortsättning, vi vill veta vad som hände på planet!
Mitt i prick! Så bra skrivet! Meeeera 🙂
Hahaha! Mitt i prick. J
Int har det ju någonsin varit lätt när det är svårt
När jag reste till Fuerteventura i november 2014 förde Aurinkomatkat oss jättesent till flygplatsen. Det var så konstigt, oftast brukar ju charterbolagen kuska en dit svintidigt? Vi måste gå förbi folk i säkerhetskön och fick promenera direkt in i planet för att hinna.
väntar på fortsättningen om flygresan. snälla 😉
Som 57-årig van resenär så tar jag väldigt illa upp över Danielas och Heidis kommentarer. Eller när kallas man medelålders? Ni drar alla över en kam nu. Känner inte alls igen mig själv som gnällig medelsålders. Men det är jätteroligt att läsa om dessa typer för såna har vi nog sett både på semesterorterna, flygplatsen och i flygplanen. Nu senast vi kom hem (februari) satt en barnfamilj några säten bakom oss där barnen kinkade och gnällde. Men inte störde det oss. Ser fram emot att få läsa om hur flygresan gick!
Alla blir vi medelålders och gamlingar till slut om vi får leva……och gnällspikar finns i alla åldrar!
Kan inte sluta skratta =D Det bästa jag läst på länge och såå huvudet på spiken. Jag hoppas att fortsättning följer från själva flygresan och inte att förglömma det som sker efter att planet har landat =D
När vi flög till Gran Canaria och Malin skrek vid landning var det en fru Marja som ilsket hävde sej bakåt i sätet och visade att jag skulle placera pekfingret i hennes mun, på tvären, som en munkavle eftersom ungen skrek som en besatt. Jag blev helt fylld av galen helig vrede, knackade kärringen i axeln och visade upp ett mittfinger varpå jag smilade som en dåre. Hon blev gallsjuk och jag tänkte att nu blir jag väl polisanmäld men istället blev jag ännu argare. Alltså hur tänker folk? Herregud ändå. Landningen tog inte många minuter i anspråk och Malin hade varit en solig glad palt genomgående.
Hahha, den var bra !
Ja jisses alltså. Folk i vilken ålder de än må vara borde verkligen lära sig ta hänsyn. Själv har jag inga barn, men sympatiserade verkligen med ett par småbarnsföräldrar senast jag var på solsemester. Barnen hade varit lugna och tysta hela resan, t.o.m. bäbisarna klarade landningen utan skrik. När det var dags att gå av planet var det ändå ett par äldre damer som högljutt beklagade sig över att någon reste med så små barn. WTF liksom, ska inte barnfamiljer få resa om de kan och vill?
Alla har bättre och sämre dagar och både gamla som unga kan vara gnälliga. En liten fråga till dem som reser mes riktigt små barn. Tänker ni någon gång på hur barnet upplever flygresan? Den lilla som inte kan tala känner något hemskt i sina öron och skriker till grannens förtret. Men det är ju inte barnets fel utan jag lägger felet på föräldrarna. Visst är det roligt att resa men för barnets skull, så vänta lite i alla fall. Ni hinner tids nog resa med era barn.
Ptja, alla barn får inte ont i öronen av att flyga och vissa barn får ont ibland men inte alltid. Jag tycker inte man rakt av kan säga till någon annan att det är bättre att stanna hemma.
Om vi t.ex. inte hade åkt på solsemester då barnen var bebisar så hade det ena barnets atopiska hy förmodligen varit väldigt mycket värre om vintrarna. Borde vi ändå ha dåligt samvete för att vi utsatte henne för risken att få ont i öronen i flyget? Eller borde vi ha dåligt samvete för den där vintern då vi inte åkte till solen och hon höll på att klia sönder sig själv? Vi kan nog belastas för att göra fel oberoende av vad vi gör.
J a du resenär. Vår lilla är två år och njöt som en katt i värmen. Hon sprang omkring i gräs och genom sand och simmade i min famn och lekte och klättrade sådär som inget barn på våra breddgrader kan ens drömma om att göra sisådär under det halva året som vårt land ligger under is, köld, snö som för en liten palt ter sej som en mörk säckplats med överkomligt många hinder att forcera, för att inte tala om alla kläder dom tvingas klå sej i pga kölden. I vårt fall var det säkerhetsbältet som var boven i dramat.Malin var i full färd med att modellera och ville inte bli fastspänd.
Res gärna med barn. Det är viktigt för deras motoriska utveckling, för D-vitamin intaget, för familjegemenskapen, för vilan, för ljuset och friheten som den lilla kroppen med den nya själen så väl behöver.
Oj… mina barn måste nog lida väldigt mycket för vi har aldrig haft råd att resa. Och mååånga familjer är i samma sits trots två arbetande föräldrar!
Får riktigt dåligt samvete nu då jag är en så dålig mamma att jag inte ens haft med mig mina barn till utlandet (om man inte räknar umeå).
Tror knappast Minna menade så… jobbigt att vara så lättnränkt!
Ja du minna lindeb, det var inte menat åt din Malin utan allmänt åt dem som reser med så små barn aom inte kan uttrycka sig på annat sätt än att skrika när det gör ont. Och du AnneAnne är säkert en lika bra mor som andra i alla fall, fastän du inte rest med dina barn.
Älskar din text Linn! Men huu, vilken tråkig stämning det blev bland dom sista kommentarerna. Tummen ner för det.