Det var några som oroligt hörde av sig om vi också ska separera. Hade inte ens tänkt tanken att mitt förra inlägg eventuellt kunde tolkas så. Förrän ni undrade. Och telefonen började bzzz:a. Visst finns det stunder när jag snällt och ömt vill slänga gubbfanskapet i en roskis (och förmodligen ännu fler gånger när han vill göra det samma med mig), men så var det faktiskt inte denna gång.
Blev alldeles full i skratt mitt i fredagsbiffen när till och med mamma frågade om det är kris. Jag menar, i händelse av en separation skulle jag ju högst antagligen meddela det I ETT BLOGGINLÄGG, haha.
Gålligert gåbbfan.
Gålligert gåbbfan.