5 saker som gör mig riktigt glad.

Den här söndagen vaknade jag tidigt och på ett ovanligt gott humör. Känner mig utvilad, trygg och stark. Ska snart fräsa iväg till Replot och njuta, men först ska jag lista 5 orsaker till mitt goda humör. Här kommer några punkter som gör livet värt att leva:

1. Min cykel. I sju år har den varit mig trogen. Den här vintern har jag tyvärr haft punka (och inte fått ändan ur vagnen), så jag har gått till jobbet, men igår förde jag den till Meles Bike på service. Ny handbroms och ny bakring. Jag som är en cyklist i själ och hjärta har redan frihetskänsla gånger tusen. Om ni någon gång ska köpa en cykel så lönar det sig att kolla upp Tunturis klassiska mommocyklar.

2. Inplanerade resor. Halva nöjet med att åka på en resa är se fram emot den. Att ha en resa i framtiden gör det så mycket lättare att orka sig genom dåliga dagar. Om mindre än en månad är det dags för nästa kompisresa. Vi brukar ju åka bort minst en gång om året. Då brukar det bli mycket skumpa, mycket skratt och mycket terapigråt. Eftersom alla bor så långt ifrån varandra räcker fyra dagar högkvalitativ samvaro ingenstans, men vi gör vad vi kan. 

3. Rena, hårda lakan. Jag är ususel på att bädda rent. Läste någon gång att bloggaren Englas Showroom byter lakan en gång i veckan (ambitiöst!). Önskar jag gjorde det också. För hur klyschigt det än låter så kan jag ligga och yla högt av välbehag när det väl händer. När man är nyduschad med väldoftande lakan. Herregud, den känslan är så skön att man måste vråla högt.

4. Bra bloggkommentarer. När man loggar in på bloggen och möts av långa, eftertänksamma bloggkommentarer. Att blogga är att diskutera och jag blir precis lika barnsligt glad varje gång någon bemödar sig att skriva ner en liten hälsning. Eller jag skulle kanske säga att den glädjen tilltar för varje år som går eftersom bloggkommentarerna tenderar bli allt färre. En kommentars betydelse blir större och större. 

5. Sista stegen. När man tar de där sista avstannande stegen på en löprunda. När man saktar in och äntligen får vika sig dubbel i nittio graders vinkel och pusta ut. När svetten rinner, pulsen bultar och endorfinerna skjuter i höjden. När man släpar sig upp för trappan och lägger nyckeln i låset och slänger sig raklång på tambursgolvet. Älskar den där ”herregud så skönt och herregud jag är bra”-känslan som sköljer över en som en varm, men svalkande våg.