Är det verkligen sociala medier som är problemet?

Skarmavbild 2016 04 14 kl. 15.10.47

Skärmdump från Yle

Länk till artikeln.

 

 

Läste en artikeln här ovan igår som fastnade längre än normalt i mitt medvetande. Jag vet inte riktigt hur man ska resonera i den här frågan, men jag ska kolla med er vad ni tycker. Jag kan ha helt fel, men låter det inte lite som om whatsapp och andra appar får skulden för något de inte förtjänar? Blir alltid lika beklämd när sociala medier för skulden för något som handlar om människosyn, uppfostran och traditionell elakhet. 

Oroliga lärare och föräldrar i artikeln känner att de halkar efter. De har ingen insyn i chatgrupperna (där barnen eventuellt kan skriva illa om varandra och mobbning kan förekomma). Tycker det osar klassisk hönan-ägget-frågeställning här.

Naturligtvis förekommer mobbning på sociala medier. Men är det de sociala mediernas fel? Är det inte lite som att ge skolgården skulden för att mobbningen pågår där? Jag tycker inte man ska inte måla upp whatsapp, Facebook och andra digitala miljöer som särskilda riskzoner för mobbning. Alla miljöer som människor rör sig på är – eller inte är – riskzoner för mobbning, både fysiska som digitala. 

Alla de där kidsen som oövervakat hänger runt i gäng på stan kan mobbas och ha sig. Kidsen som oövervakat hänger runt på whatsapp kan mobbas och ha sig. Mobbning kan förekomma på S-markets parkering, hemma i ett sovrum, på insta, på eftis, på Snapchat, på sportplan, i lekstugan.

På något vis förstår jag att det är ovetskapen om vad barnen gör i chatgrupperna som oroar, att det är läskigt att inte veta vad som pågår, men är det verkligen något nytt? Har de vuxna alltid haft insyn i vad barnen gör med sina kompisar? Vad de gör efter skolan? Vad de gör när de hänger på stan? Vad de snackar om i grupper på rasten?

Det snackas mycket om mediefostran och att lära barn bete sig på nätet. Men handlar det inte egentligen om något mycket enklare? Att lära barn bete sig – oavsett plattform. Att lära sig respektera och diskutera. 

Eller är det något jag inte har förstått att vara rädd för?

32 reaktioner på ”Är det verkligen sociala medier som är problemet?

  1. WinstonsMammaMalin

    Bra inlägg!!
    Håller med om att det är vi FÖRÄLDRAR som skall se till att våra barn beter sig! Och det är ju där som det sviktar ordentligt! Jag jobbar själv på dagis, och upplever att det har blivit dagispersonalens uppgift att uppfostra barnen. Dvs det är vi som nekar barnet då det slår sin kompis fast föräldern är fysiskt på plats. Det är vi som nekar då barnet slår sin mamma. Det är vi som nekar barnet då det säger fult till sina föräldrar! Varför har det blivit såhär passivt? Räknar inte absolut mig in i denna kategori av föräldrar, jag hör till de gammeldags (om vi kan kalla det för det)! En som säger till oavsett om vi är hemma eller bland med folk! Är föräldrar mera kaverin idag med sina barn?

    1. Miksu

      Jag håller helt med. Föräldrar vill vara sina barns vänner, inte uppfostrare. Jag ser många föräldrar som helt enkelt inte VÅGAR säga till åt sina barn. Vad sjutton har hänt? Man blir helt förskräckt, vem ska uppfostra barnet om inte dess föräldrar?

  2. Amanda

    Svårigheter med mobbning som sker via sociala medier är att offret inte ens kan känna sig trygg i sitt eget hem, där man förr (förhoppningsvis) hade en frizon från mobbningen. Det blir extremt påfrestande för den som är utsatt att sitta på sitt eget rum och följa med vad som skrivs. Mobbarna ser inte heller hur mobboffret reagerar på det som skrivs/publiceras och därför är mobbningen ofta hårdare än den som sker t.ex. på skolgården. Såklart ska barn (och vuxna) lära sig att bete sig oavsett plattform som du skriver. Orsaken till att mobbning via sociala medier lyfts fram så pass mycket är kanske för att den ännu är en relativt ny typ av mobbning och att det inte finns tillräckligt med förebyggande metoder som skolor m.m. kan använda för att lära eleverna mediefostran. Jag tänker att det handlar om rädsla och okunskap inför det "nya" och en känsla av att inte ha kontroll över situationerna.

    Se gärna filmen Escape på youtube de som vill och orkar. 🙂

  3. Pia

    Då är nog föräldrarna grymt pjasoga må jag säga.. Skulle aldrig tyst se på om mitt barn sku slå sin kompis om jag var närvarande. Ej heller tillåta att det slår mig. Eller andra nedlåtande saker gentemot andra. JAG är föräldern, JAG bestämmer att mitt barn inte beter sig så.
    Men viktigt inlägg Linn! Bra poäng.

    1. Problemet med sociala medier är kanske att det som sägs eller görs nedlåtande mot andra inte är lika synligt, och därför har inte föräldrar och lärare lika lätt att kunna sätta ner foten… när vi inte ser? Var går gränsen för hur mycket man får lägga sig i barnens medieanvändning? Var är gränsen för barnets integritet?

  4. Anette

    Den största skillnaden på mobbning som sker via social media och IRL är att du kan vara anonym mobbare på de sociala medierna. Det är skrämmande!

  5. Så klart är det föräldrarnas ansvar, problemet är att alla föräldrar inte tycker att mobbing är just mobbing.
    Lyssna på vuxna människor på en match (innebandy/fotboll/handboll) så kommer du snart inse var problemet ligger. Vuxna människor ser inte sin del i det hela, de har ju sagt till barnen att de inte får slåss eller mobbas sen att de själva skriker byt ut tjockisen eller domarjävel på en match där barnen sitter bredvid ja det ser de inte alls någon koppling med.

    Att det nu sker på nätet gör det mkt svårare för barnen att slå sig fria. Förr kanske det var 10 barn som hörde när någon mobbade ett annat barn, nu skrivs det i grupper där kanske hela klassen eller tom hela skolan kan läsa det. Och inte heller kan den som bli mobbad känna sig trygg någonstans för nätet når överallt även hos mormor på nätet osv.
    Så nej det är inte sociala mediers fel men det har fan inte blivit bättre med sociala medier.

  6. Helena

    Nog fanns det mobbning på lunarstorm och liknande för femton år sedan så det är inget nytt, men man kanske ha fått upp ögonen mer nu än då.
    Såg en del av kiva skolas data som de samlat in under de senaste åren, och där kom det fram att mobbarna blir allt smartare och bättre på att attackera blixtsnabbt där ingen vuxen kan ingripa. Ur den synvinkeln är sociala medier ganska tacksamma för mobbaren även om största delen mobbning fortfarande sker irl.
    Det är som vuxen på en skola helt omöjligt att ha full koll på vad en elev väser mellan tänderna åt en annan, sådan övervakning finns inte. Däremot behöver vi lära barnen att inte tysta stå brevid när någon mobbar utan genast föra det vidare till en vuxen. Då kanske vi får mobbningen att minska.

    1. Och dessutom funderar jag ofta på vad vuxenvärlen är för förebild, med tanke till exempel på alla "mobbnings-program" på tv! Det handlar verkligen om så mycket mer än bara vad de unga gör "online", även om det i sig OCKSÅ behöver luftas och lyftas… Ännu ett inlägg, känns som jag "spammar" men detta område ligger mig verkligen varmt om hjärtat!

      http://aktivadagar.com/2015/september/en-tonarsmammas-betraktelser-aktiv-snallhet-och-aktiv-elakhet.html

  7. Kim

    Stämmer bra att enbart för att flera medier att kommunicera har tillkommit så kan man inte se dessa medier som orsakerna till mobbning och hat. Visserligen är möjligheterna till anonymt hat allt större via nätet, men det kanske betyder att det finns en allt större orsak till att lära folk att stå upp emot mobbare och översittare. Man borde kanske inte lyssna på allt vad alla har att säga om en själv, utan istället acceptera vem man är medan man fortsätter att sträva till att utvecklas som människa. Var öppen till kritik och åsikter, men låt dem inte överta din vardag.

  8. WinstonsMammaMalin

    Bra inlägg!!
    Håller med om att det är vi FÖRÄLDRAR som skall se till att våra barn beter sig! Och det är ju där som det sviktar ordentligt! Jag jobbar själv på dagis, och upplever att det har blivit dagispersonalens uppgift att uppfostra barnen. Dvs det är vi som nekar barnet då det slår sin kompis fast föräldern är fysiskt på plats. Det är vi som nekar då barnet slår sin mamma. Det är vi som nekar barnet då det säger fult till sina föräldrar! Varför har det blivit såhär passivt? Räknar inte absolut mig in i denna kategori av föräldrar, jag hör till de gammeldags (om vi kan kalla det för det)! En som säger till oavsett om vi är hemma eller bland med folk! Är föräldrar mera kaverin idag med sina barn?

    1. Miksu

      Jag håller helt med. Föräldrar vill vara sina barns vänner, inte uppfostrare. Jag ser många föräldrar som helt enkelt inte VÅGAR säga till åt sina barn. Vad sjutton har hänt? Man blir helt förskräckt, vem ska uppfostra barnet om inte dess föräldrar?

  9. Amanda

    Svårigheter med mobbning som sker via sociala medier är att offret inte ens kan känna sig trygg i sitt eget hem, där man förr (förhoppningsvis) hade en frizon från mobbningen. Det blir extremt påfrestande för den som är utsatt att sitta på sitt eget rum och följa med vad som skrivs. Mobbarna ser inte heller hur mobboffret reagerar på det som skrivs/publiceras och därför är mobbningen ofta hårdare än den som sker t.ex. på skolgården. Såklart ska barn (och vuxna) lära sig att bete sig oavsett plattform som du skriver. Orsaken till att mobbning via sociala medier lyfts fram så pass mycket är kanske för att den ännu är en relativt ny typ av mobbning och att det inte finns tillräckligt med förebyggande metoder som skolor m.m. kan använda för att lära eleverna mediefostran. Jag tänker att det handlar om rädsla och okunskap inför det "nya" och en känsla av att inte ha kontroll över situationerna.

    Se gärna filmen Escape på youtube de som vill och orkar. 🙂

  10. Pia

    Då är nog föräldrarna grymt pjasoga må jag säga.. Skulle aldrig tyst se på om mitt barn sku slå sin kompis om jag var närvarande. Ej heller tillåta att det slår mig. Eller andra nedlåtande saker gentemot andra. JAG är föräldern, JAG bestämmer att mitt barn inte beter sig så.
    Men viktigt inlägg Linn! Bra poäng.

    1. Problemet med sociala medier är kanske att det som sägs eller görs nedlåtande mot andra inte är lika synligt, och därför har inte föräldrar och lärare lika lätt att kunna sätta ner foten… när vi inte ser? Var går gränsen för hur mycket man får lägga sig i barnens medieanvändning? Var är gränsen för barnets integritet?

  11. Anette

    Den största skillnaden på mobbning som sker via social media och IRL är att du kan vara anonym mobbare på de sociala medierna. Det är skrämmande!

  12. Så klart är det föräldrarnas ansvar, problemet är att alla föräldrar inte tycker att mobbing är just mobbing.
    Lyssna på vuxna människor på en match (innebandy/fotboll/handboll) så kommer du snart inse var problemet ligger. Vuxna människor ser inte sin del i det hela, de har ju sagt till barnen att de inte får slåss eller mobbas sen att de själva skriker byt ut tjockisen eller domarjävel på en match där barnen sitter bredvid ja det ser de inte alls någon koppling med.

    Att det nu sker på nätet gör det mkt svårare för barnen att slå sig fria. Förr kanske det var 10 barn som hörde när någon mobbade ett annat barn, nu skrivs det i grupper där kanske hela klassen eller tom hela skolan kan läsa det. Och inte heller kan den som bli mobbad känna sig trygg någonstans för nätet når överallt även hos mormor på nätet osv.
    Så nej det är inte sociala mediers fel men det har fan inte blivit bättre med sociala medier.

  13. Helena

    Nog fanns det mobbning på lunarstorm och liknande för femton år sedan så det är inget nytt, men man kanske ha fått upp ögonen mer nu än då.
    Såg en del av kiva skolas data som de samlat in under de senaste åren, och där kom det fram att mobbarna blir allt smartare och bättre på att attackera blixtsnabbt där ingen vuxen kan ingripa. Ur den synvinkeln är sociala medier ganska tacksamma för mobbaren även om största delen mobbning fortfarande sker irl.
    Det är som vuxen på en skola helt omöjligt att ha full koll på vad en elev väser mellan tänderna åt en annan, sådan övervakning finns inte. Däremot behöver vi lära barnen att inte tysta stå brevid när någon mobbar utan genast föra det vidare till en vuxen. Då kanske vi får mobbningen att minska.

    1. Och dessutom funderar jag ofta på vad vuxenvärlen är för förebild, med tanke till exempel på alla "mobbnings-program" på tv! Det handlar verkligen om så mycket mer än bara vad de unga gör "online", även om det i sig OCKSÅ behöver luftas och lyftas… Ännu ett inlägg, känns som jag "spammar" men detta område ligger mig verkligen varmt om hjärtat!

      http://aktivadagar.com/2015/september/en-tonarsmammas-betraktelser-aktiv-snallhet-och-aktiv-elakhet.html

  14. Kim

    Stämmer bra att enbart för att flera medier att kommunicera har tillkommit så kan man inte se dessa medier som orsakerna till mobbning och hat. Visserligen är möjligheterna till anonymt hat allt större via nätet, men det kanske betyder att det finns en allt större orsak till att lära folk att stå upp emot mobbare och översittare. Man borde kanske inte lyssna på allt vad alla har att säga om en själv, utan istället acceptera vem man är medan man fortsätter att sträva till att utvecklas som människa. Var öppen till kritik och åsikter, men låt dem inte överta din vardag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.